2010-08-31
Teori och praktik
2010-08-30
Integriteten får inte glömmas bort
Under sommaren 2008 var integritet ordet på allas läppar. FRA-debatten pågick som allra mest intensivt, både i riksdagen, och utanför den; på torg, bloggar och i sociala medier.
En av konsekvenserna var en välbehövlig debatt om integritet i allmänhet och i synnerhet statsmaktens verktyg att övervaka medborgarna. Sedan den 9/11 har demokratiska stater världen över infört lag på lag som ger ökade befogenheter till statsmakten. Det är en mycket farlig utveckling, som liberala krafter bör bekämpa. Att integriteten var en viktig fråga för de svenska väljarna visade sig våren därpå, när Piratpartiet tog två mandat i EU-parlamentet.
Sedan dess har integritetsdebatten avtagit allt eftersom. Vad många (däribland mig) trodde då – att FRA skulle förfölja Alliansen in i valrörelsen – har inte alls inträffat. Som vanligt är det jobben, välfärden och den ekonomiska situationen som prioriteras av väljarkåren. Integriteten har fallit bort från dagordningen. Det är synd att den inte debatteras så mycket som den borde. Det är trots allt en fundamental liberal fråga. Varje individ bör ha rätt till sitt privatliv, och rättighetsinskränkningar ska endast ske om det finns mycket starka skäl till det.
FRA-debatten satte också fokus på många andra frågor som är viktiga ur integritetssynpunkt. Det gällde bland annat IPRED-lagen, Acta-avtal och data- och telelagringsdirektiv. Alla lagförslag som antingen har sin grund i den övervakningshets som följde på terrordåden 2001 eller i den strid mot fildelning som förs av bland andra film- och musikbranschen. Nu senast var det SWIFT-lagstiftningen, som skulle innebära överföring av bankdata mellan EU och USA. På grund av bristande integritetsskydd förkastades förslaget av Europaparlamentet, men vi har knappast sett det sista av varken det SWIFT eller liknande förslag.
En diskussion kring den personliga integriteten måste alltid föras om vi ska kunna förhindra ett samhälle präglat av mer övervakning och kontroll. Som liberal ska man misstro staten. Det kan handla om lagar liknande de ovan nämnda, ”frivilliga” drogtester av skolungdomar eller Polisens arbetsmetoder. Är det till exempel rimligt att filma alla män vid ankomst till hamnen efter en kryssning, efter att en våldtäkt anmälts ombord? Eller att man massinkallar unga män för DNA-prov för att kunna spåra sexbrottslingar. Att värna sin integritet och tacka nej till det ”frivilliga” testet är inte lätt, eftersom att inte infinna sig kan leda till misstanke – vilket Polisen själva också säger. Paradoxalt, minst sagt. Och på Aftonbladet debatt argumenterar juristen Måns Cederberg för ett allomfattande DNA-register för svenska män.
Integriteten rankas inte av väljarna som en av de viktigare valfrågorna, men är likväl en av vår tids största och viktigaste frågor. Vår personliga integritet är något som ständigt måste försvaras från olika hot, vilket inte minst exemplen ovan visar. Diskussionen måste hållas vid liv.
På samma tema: Kjellberg, Fredriks blogg, Tusen tankar.
Ekonomisk dimridå
Liten guide för rödgrön valarbetare: Bortse från fakta: att den globala finanskrisen och att den svenska exportindustrin drabbades av en efterfrågechock. Påstå att allt är Anders Borgs fel. Personligen. Bortse från fakta: att det svenska skattetrycket fortfarande tillhör världens högsta och att vi faktiskt numera har världens högsta marginalskatt. Bluffa om att alliansen lovat sänka skatterna med 100 miljarder. Och förträng givetvis att Sverige tillhör ett världens mest inkomstutjämnade länder.Det krävs en hel del fantasi och dimridåer om man som rödgrön ska svartmåla Alliansens ekonomiska politik de senaste fyra åren. Men politiken är som bekant möjligheternas bransch, det är ingen konst att framställa ekonomisk stabilitet som total misär, lyssna bara på de rödgröna.
Omänsklig byråkrati
Att prata om att saker och ting är inhumana kan tyckas vara ett flummigt och väl känslofyllt sätt att argumentera. Statistik och hårda fakta är det som går hem, brukar det heta. Och i många fall är det så, men ibland är det just omänskligheten i olika handlingar som är det främsta skälet till att de är helt befängda. Så är det definitivt i detta fall.
Om människor flyr från sina hemländer för att komma till ett land där de aldrig satt sin fot tidigare, har de antagligen väldigt goda anledningar att göra det. Att de då när de kommer till det nya landet ska vänta massor med år på att ens få veta om de får stanna är omänskligt redan det. Att de sen efter flera år kan bli utvisade till två olika världsdelar, med resultatet att familjen splittras och att barnen förlorar kontakten med sin pappa, gör det hela bara ännu värre.
Avvisningen av familjen i Hagfors avbröts, efter att kvinnan gjort motstånd mot att sättas på planet till Ryssland. Att det ska krävas fysiskt motstånd för att en utvisning av en familj till två olika världsdelar inte ska äga rum, visar på ett nästan övertydligt sätt att den svenska flyktingpolitiken är långt ifrån att vara så human som den borde vara.
Det är delvis detta tema LUF:s valfilm berör, byråkratin är ofta i vägen:
Det är inget konstigt med friheten from Erik Åslin on Vimeo.
Prioriteringar
Kanske blir frågorna andra när borgerliga politiker ställs mot väggen, men av kvällens program kunde man verkligen få intrycket att det största problem Sverige har att brottas med 2010 är att ensamstående pensionärer som sitter på hus värda 5 miljoner kan behöva betala skatt för det.Ibland är prioriteringarna skeva i svensk politik. Men vad Etzler missar är att ex debatten om RUT avslöjar en viktig ideologisk skiljelinje. Avdraget har potential att lyfta människor ur fattigdom, minska utanförskap, göra svarta jobb vita samt bli en nettovinst för statskassan. Att trots dessa konsekvenser motsätta sig RUT-avdraget är inget annat än att låta sig förblindas av enfaldig klassretorik. Med det sagt så är jag, likt Aron, mer sugen på att diskutera ungdomsarbetslösheten, integrationsproblemen och utbildningen snarare än fastighetsskatten.
På samma tema kommenterar jag i ett inslag i TV4 (ca 1:40 in i klippet) frågan om ungdomsarbetslösheten:
2010-08-27
De rödgrönas feghet
Socialdemokraterna har här tydligt gjort ett vägval. Ett vägval som innebär att man inte har blocköverskridande enighet i tunga utrikespolitiska frågor som inbegriper svensk militär. Istället väljer man att lyssna till vänsterpartiet.
Ann Wilkens, styrelseordförande för Svenska Afghanistankommitén uttrycker det bra:
Under de senaste nio åren av utländsk intervention i Afghanistan har mycket förvisso gjorts fel men betydande framsteg har samtidigt uppnåtts, inte minst vad gäller kvinnors och barns situation. Det klaraste exemplet gäller möjligheterna till skolgång. Under talibantiden gick endast ca 600 000 barn i skola – idag är siffran uppe i över sex miljoner, varav över en tredjedel flickor.Hur dessa framsteg ska värnas och fördjupas med talibaner i centrala maktpositioner är en fråga som det internationella samfundet måste ta på djupaste allvar, under konferensen i Kabul och framöver. Den afghanska befolkningen har svikits många gånger om, både av sina egna styresmän och av omvärlden. Det uttåg som de truppbidragande länderna nu eftersträvar får inte bli ett hastverk, på kvinnors och barns bekostnad.En militär närvaro utesluter inte bistånd, den senare delen måste utökas kraftigt. Men bistånd kan inte delas ut om det inte finns en grundläggande säkerhet i Afghanistan. Nya vägar måste hittas för att lösa de bestående säkerhetsproblemen som finns för den afghanska befolkningen. Innan det skett så är det fullständigt oacceptabelt att vi lämnar Afghanistan. Dessutom så är militär närvaro en förutsättning för att under säkra omständigheter sprida bistånd i osäkra regioner. Flera biståndsarbetare har nyligen mördats av talibanerna.
De rödgröna har bekänt färg. Socialdemokraterna har gjort något som tidigare varit helt omöjligt. Göran Persson hade aldrig accepterat att VP hade fått bestämma i en så oerhört central fråga. Det enda positiva med utspelet är att vi nu faktiskt vet vad de rödgröna står för i frågan: total brist på empati, solidaritet och ryggrad.
På samma tema: DN, SVD, DN2, SVD, SVD2, AB
2010-08-26
Valfilmen
Det ett skoj grepp, det att använda filmmediet för att förmedla fler ord än vad som får plats i en slogan. Det skiljer sig också från konkurrentförbundet SSU:s valfilm. En hal analogi mellan en snorig pizza, via Oddset, till ungdomsarbetslösheten. Vad som främst förmedlas är inte ord, snarare bjuds en känsla av usch-äckel och, på gott och på ont, obegränsade intolkningsmöjligheter.
Grön Ungdom förstår fortfarande inte
Debatterade igår morse ungdomsarbetslöshet med Jakop Dalunde, språkrör för Grön Ungdom. Jakop gör ett försök med att presentera några bra förslag för att lösa ungdomsarbetslösheten, sänkt tjänstemoms ett exempel. Men likt sin kollega Maria Ferm så saknar Dalunde en förståelse för de strukturella problemen som skapar en kroniskt hög arbetslöshet bland vissa grupper i samhället, däribland unga och invandrare. Det finns tydliga kopplingar mellan hur vår arbetsmarknad är uppbyggd och när man får sitt första jobb och får en fot in på arbetsmarknaden.
På samma tema är det oerhört glädjande att Folkpartiet fått igenom en ordentlig satsning för att motverka ungdomsarbetslösheten. Dubbelt glädjande är att satsningen på lärlingsplatser inte bara är offentliga pengar som används för att skapa tillfälliga jobb utan att det faktiskt handlar om att permanent minska trösklarna in på arbetsmarknaden.
På samma tema: Maria Weimer, FP-Kampanjblogg, Rikard Nordin, Brändewall, Gunilla Gustafsson, Altenberg, SR, Expressen.
SD, vänstern och statistiken
Picket & Wilkinson och deras supporters är intressanta eftersom de behandlar brottsstatistiken på nästan samma sätt som Sverigedemokraterna nu gör i sitt senaste utspel om våldtäkter i Sverige. SD (likt Snowdon) skruvar upp statistiken avsevärt, Picket & Wilkinson gör det omvända, ingen hamnar riktigt rätt.
Picket & Wilkinson drog slutsatsen i Jämlikhetsanden att Sverige generellt har betydligt lägre brottslighet än andra länder och att detta är en direkt konsekvens av sveriges förhållandevis stora grad av jämlikhet.
Indirekt - genom att stödja sig på Jämlikhetstandens slutsatser - verkar vänstern absolut inte ha något emot den typ av vetenskaplig ohederlighet som SD använder sig av, så länge de gynnar deras politiska syften, i deras fall strävan efter jämlikhet visa politisk intervention. Den granskning som SVD:s faktakoll gjorde av Sverigedemokraternas senaste utspel kunde konstatera att:
Sverigedemokraterna berättar inte hela sanningen bakom siffrorna. Vid en snabb titt kan de se dramatiska ut, men bakom statistiken finns en annan sanning än att Sverige drabbats av en våldtäktsvåg.I ett internationellt perspektiv har Sverige idag en väldig bred definition av våldtäktsbegreppet, som dessutom ständigt utvidgas när lagstiftning arbetas om. Det är också något som EU-rapporten som SD själva hänvisar till tar upp. Forskarna kan i den inte säga om det faktiskt begås fler våldtäkter i Sverige än i andra EU-länder, utan bara att antalet anmälningar är högt.Även Snowdon, författaren av Jämlikhetsbluffen visar prov på att inte förstå våldtäktsstatistiken från Sverige (Se sidan 105) och blåser upp den för att visa att Sverige ändå inte är så fredligt och lyckligt.
Det relevanta är dock att han inte drar några stora slutsatser utan menar att det är komplext med jämförelser. Att dra slutsatser som är vittgående, ex begränsa invandringen (SD) eller att jämlikhet är överordnat allt (De rödgröna) på grund av enskilda faktauppgifter är vanskligt.
Det enda vi ibland vet är att vi inte vet något med säkerhet. Därför bör man vara försiktig med policyrekommendationer innan man kan få mer säkerhet.
Statistik på dömda, i synnerhet i komparativa landsstudier avslöjar mer om rättsväsendets utformning, beredvilligheten att anmäla och utreda etc. Statistik från ett land kan vara relativt svår att jämföra med statistik från andra länder när det både kommer till anmälda som dömda brottsfall.
Vad vi som politiker bör göra är att vara relativt försiktiga med vilka växlar vi drar på komparativa studier. Jag brukar ofta göra jämförelser gällandes arbetsmarknadsfrågor och integrationspolitik. Ibland är jämförelserna mer rättvisa, ibland mindre - det är jag fullt medveten om. Målsättningen måste dock alltid vara att vara försiktig med hur vi hanterar forskning, i synnerhet i politiska sammanhang.
På samma tema: Svensson, Intersektionalitet, SVD,
Jämlikhetsanden, sågad. Igen.
Jämlikhetsbluffen har redan hunnit avfärdas av Picket & Wilkinson, men inte för att innehållet inte skulle stämma utan därför att boken inte är "peer reviewed", granskad av andra forskare. Intressant krav från författare av en bok som inte blivit granskad på samma sätt som de kräver av sina kritiker.
Jämlikhetsanden blev för vänstern det ultimata beviset för ett par saker: ojämlikhet gör människor sjuka, samhällen eländiga och skapar problem av alla möjliga saker. Samt: tillväxt efter en viss nivå är i sig inget som gör oss lyckliga, friskare och skapar bättre samhällen. Med dessa glasklara fakta i handen kan man därefter expandera statens makt i all oändlighet och samtidigt hejda tillväxten med gott samvete. Många miljöpartister gladdes nog även åt bevisen att tillväxt inte leder till något gott.
Många blev skeptiska, av naturliga anledningar. Det är sällan någon har sju ess på hand, än mindre av samma färg. En stor debatt följde på bl.a SVT där alla möjliga människor uttalade sig och debatterade. Bland annat jag. Min linje handlade i korthet om att korrelation inte implicerar kausalitet. Med detta menas att där det finns ett samband existerar inte nödvändigtvis ett orsakssamband.
Det sympatiska med Snowdons bok "Jämlikhetsbluffen" är att den inte påstår att motsatsen stämmer, alltså: att ojämlika samhällen skulle få människor att må bättre och därmed få lägre ohälsotal etc. Han konstaterar att Pickett och Wilkinson trollar med statistik:
Och så slutar denna bok utan någon "storslagen idé". Om det vore en vetenskaplig skulle den bara betraktas som som en betydelselös undersökning, inte värd att publiceras. Dess diagram klättrar inte spektakulärt i samma riktning gång efter gång. Istället återspeglar de en komplex värld av av oändlig nyansrikedom och variation. Dess text erbjuder ingen radikal politik för att omvandla samhället och inte heller gör den gällande att samhället är utvecklingsbart. Den bara låter förstå att vägen framåt ligger i att förbättra de materiella villkor för alla snarare än att med våld skydda människor från sina egna känslor.Det är fattigdom som är problemet, inte att någon känner avundsjuka för att någon annan har två Tv-apparater istället för en. Budskapet är egentligen enkelt och intuitivt. Men i boken finns en vidare, och en enligt mig, väldigt klok kritik mot tillväxtfientligheten och den nästan obligatoriska asketismen som är så trendig idag. Snowdon tar upp den utveckling inom vänstern som Jämlikhetsanden är ett tydligt symptom för:
Försvarare av marxismen har gjort en oändlig mängd ursäkter för sin ideologis misslyckande med att tillhandahålla samma levnadsstandard och frihet som man hade i kapitalistnationer. Fram till nyligen har få varit så skamlösa att de påstått att sänkt levnadsstandard och begränsad frihet var den avsedda konsekvensen, och dessutom att folk skulle vara lyckligare med mindre av båda. I den meningen representerar böcker som Jämlikhetsanden en nyrorientering för vänstern. Att begränsa valet, minska välståndet och sänka ambitionen förespråkas nu öppet som önskvärda ändamål i sig.I grunden så är boken bara en kritik av Pickets & Wilkinsons iver att se mönster där mönster ej går att finna. Deras slutsats, jämlikhet är godheten själv, förekommer den logiska banan man måste ta för att dra så skarpa slutsatser. Snowdon bevisar egentligen ingenting, förutom att data. statistik och empiri bör behandlas varsamt i politiska sammanhang. En lärdom inte minst för både de rödgröna och nu senast Sverigedemokraterna.
Boken går att köpa här.
På samma tema: HBT-Sossen, Brändén, Dick Erixon, SVD-Ledarred, Eva Cooper, Andreas Bergh, Fredrik Segerfeldt, Bottnakarlen, Litentanta, Nymnchen.
2010-08-24
LUF:s valfilm!
Det är inget konstigt med friheten from Erik Åslin on Vimeo.
Se även: Nyheter24
2010-08-23
Vad har du att dölja Bodström?
Den som rent mjöl i påsen har behöver väl inte vara rädd för något? På frågan om varför han bangar efter att ha hört substanserna han ska testas för svarar han:
Det var alltför integritetskränkandeFörhoppningsvis en insikt som Bodström väljer att dela med sig av i sin politiska gärning. Delvis verkar han ändå förstått eftersom han motsatte sig den obehagliga motion som Beatrice Ask lade om drogtester av barn under 15.
Bodström visar pedagogiskt varför ordet frivilligheten i dessa sammanhang är högst överskattad. Han bekräftar de undersökningar som gjorts som visar att även vuxna har svårt att komma undan grupptryck och upplever "frivilliga" test som integritetskränkande.
Jag har tidigare skrivit om de föreslagna drogtesterna för barn här och här.
2010-08-20
Folkpartiets valfilm: Kärnkraften
Släpp kulturen fri!
Vi vill ha ett Stockholm där det är nära till dans, kulturevenemang och lätt att ordna klubbar. Staden måste vara öppen för alla medborgare, och kommun och ordningsmakt ska vara behjälplig så länge man inte stör någon annan. Vid arbetet med Kulturvision 2030 blev det uppenbart att det återstår mycket att göra för att stödja initiativ, i alla olika former, som vill göra Stockholm till en ännu mera levande stad.FP i Stockholm och Madeleine Sjöstedt föreslår bland annat:
Skrota danstillståndet, Utöka livecheckarna, Öppna upp friluftsteatrarna och andra outnyttjade platser för kulturevenemang, Gör det lättare för kulturentreprenörer och föreningar att starta verksamhet på outnyttjade platser i staden till exempel under broar, i parker och på rivningsfastigheter.Kommunpolitik när den är som mest liberal!
FP mil ifrån SD
Kritiken mot Folkpartiet har vid flera tillfällen helt kantrat. Jag är öppen för kritik mot såväl Folkpartiet som Jan Björklund. Men kritiken måste vara saklig och proportionell till vad det är man faktiskt kritiserar. Jämförelser med Sverigedemokraterna grundar sig dessutom på en mycket grund ideologisk analys av partiet i stort. När det kommer till folkpartiets integrationspolitik drabbas många kritiker lätt av selektiv perception.
En liberal drömregering
Skriver idag på Expressens Sida 4 om en liberal drömregering. Personerna på listan är endast partipolitiskt obundna och är tänkt att visa på den mångfald av personer med färdigheter och kunskaper lämpade för politiskt styre men som inte direkt är inblandade i politiken.
Mer mångfald och öppenhet är min förhoppning. Sedan försvann ett par statsrådsposter på grund av utrymmesskäl. Jag saknar både en justitieminister, miljöminister, infrastruktur och jordbruk. Sedan är det inte omöjligt att skapa ett par nya statsrådsposter, eller stryka och slå samman.
2010-08-19
LO kan bättre
2010-08-18
Bergh om Jämlikhetsanden
Det är således rimligt att säga att bland de studier som faktiskt kan testa effekten av nationell ojämlikhet på individuell hälsa, är resultaten inte entydiga.Jag kritiserade boken (dock utan samma omfattande genomgång av empirin som Bergh) på SR för ett tag sedan, går att läsa här.
Inte så illa ändå
Bäst på listan är Finland. Ett land vars skolväsende ganska länge varit något FP sneglat på. Sverige kommer högt både vad gäller politisk stabilitet, ekonomisk dynamik samt hälsotal. På skolområdet halkar vi tyvärr fortfarande efter.
Som tur är har skolfrågor blivit viktiga i valet, något som SVD:s ledarblogg uppmärksammar. I den senaste Novusmätningen kan man även se att FP går framåt.
Mycket finns givetvis kvar att göra och troligtvis är skolområdet det politiska område där det finns störst skillnader mellan blocken. I synnerhet efter att vänsterpartiet på allvar gav sin i debatten om skolorna.
Jag har länge varit övertygad om att två bestående minnen kommer etsa sig fast av den gångna mandatperioden: hanteringen av ekonomin och förändringen av skolan. Förhoppningsvis är det senare något som gynnar FP i valet.
På samma tema: Sundin, Rasmus Jonlund, Liberala Anna, Pol-Blogg.
Frihetens gränser
Ett ord eller en tanke om frihetskränkning skadar däremot ingen. Först när vi tar till vapen för att driva igenom kränkningen är skadan skedd. Därför är inte någon religion eller någon predikan farlig och motiverar ett ingripande med våld. Ideer bekämpas med bättre ideer. Våldsmonopolets uppgift är att slå ner på andras orättfärdiga kränkande av våra friheter, och vara oerhört sparsam med frihetsinskränkningar själv. Därmed behöver vi inte göra någon åtskillnad mellan religiöst tänkande och politiskt, eller med religiös aktivism och politisk. Alla tankar är tillåtna att tänka och framföra, men gärningar som inskränker andra människors frihet - oavsett om de motiveras med hänsyftning till högre makt eller ej - ska utövas av det demokratiskt styrda våldsmonopolet och helst inte alls.En text som är extra viktig i ljuset av debatten om moskébygget på manhattan.
2010-08-17
På DN debatt om utvisningar
Vi måste sluta utvisa ensamma barn till Malta. Hur blev flyktingbarn brickor i de europeiska ländernas spel om en gemensam flyktingpolitik? Det pågår en dragkamp mellan de länder som ligger vid EU:s kust, dit flest flyktingar kommer, och övriga EU. Debatten har tidigare gått het om Grekland. Sverige gör sedan maj 2008 undantag från den så kallade Dublinförordningen för ensamkommande barn som kommit hit via Grekland. Det innebär att dessa minderåriga får sina asylskäl prövade i Sverige i stället för att avvisas tillbaka.
Zakaria om moskébygget
Ever since 9/11, liberals and conservatives have agreed that the lasting solution to the problem of Islamic terror is to prevail in the battle of ideas and to discredit radical Islam, the ideology that motivates young men to kill and be killed. Victory in the war on terror will be won when a moderate, mainstream version of Islam—one that is compatible with modernity—fully triumphs over the world view of Osama bin Laden.Det är kanske ett litet bråk men av enorma symboliska proportioner. Dessutom finns många kopplingar till frågan om islam kontra islamism i Europa. Det är helt uppenbart att om fredlig samexistens ska kunna råda i västvärlden så måste islamismen förkastas som inkompatibel med västerländsk demokrati. Men samexistens kommer aldrig fungera om man därtill lägger till all form av islam och muslimskt religiöst utövande. Gränsen håller på att suddas ut och det gagnar endast extremister i alla läger.
As the conservative Middle Eastern expert Daniel Pipes put it, “The U.S. role [in this struggle] is less to offer its own views than to help those Muslims with compatible views, especially on such issues as relations with non-Muslims, modernization, and the rights of women and minorities.” To that end, early in its tenure the Bush administration began a serious effort to seek out and support moderate Islam. Since then, Washington has funded mosques, schools, institutes, and community centers that are trying to modernize Islam around the world. Except, apparently, in New York City.
Debatt om integration och migration
Debatterade tidigt imorse integrations och migrationspolitik med Maria Ferm. Samtalet kretsade, inte helt oväntat kring frågan om fri rörlighet. En målsättning som både Liberala ungdomsförbundet och Grön Ungdom har. Den frågan berörde jag i gårdagens inlägg.
Däremot råder väldigt stor skillnader gällandes integrationspolitik. Maria framhävde arbetet mot diskrimineringen, som jag definitivt håller med om är viktigt. Men det fick en märklig vändning när hon nämnde det indragna stödet till Centrum mot rasism som ett exempel på när regeringen misslyckats i detta arbete. Man undrar vad det är CMR någonsin gjort som bidragit till arbetet mot diskriminering?
Glädjande är att det finns en samsyn kring strukturella frågor gällandes diskrimineringen. Däremot är jag inte övertygad om att Maria och Grön Ungdom verkar vilja se de inbyggda strukturella problemen i den svenska ekonomin, arbetsmarknaden och offentliga byråkratin som gör att många människor kvarhålls i utanförskap. Ibland är offentlighetens välvilja och påstådda trygghet för vissa som skapar en större otrygghet för andra. Den politik som de rödgröna går till val på innehåller inget nytt sen den tid utanförskapet cementerades i det svenska samhället.
Givetvis när det kommer till den här typen av diskussioner så är tio minuter på tok för kort tid. Jag hade väldigt gärna haft ett längre samtal både om migrationens förutsättningar, framtidens integrationspolitik och visioner för en human och rättighetsbaserad asylpolitik.
2010-08-16
Fri rörlighet i praktiken
The case for open borders is a case for letting the law of supply and demand, the free market, determine the level of immigration /../Right now, that determination is being made by politicians and public policy makers. ... And like all exercises in Soviet-style central planning, it's been a complete disaster. We have thriving markets in document fraud ... and 12 million-plus illegal aliens. ... (W)e would do better to move to a system that allowed the free market to determine the level of immigration. And that's the case for open borders." Riley proposes a guest-worker program. That is the way to reduce illegal immigration.Boken rekommenderas varmt för alla som vill veta mer om varför fri rörlighet är en möjlighet. På samma tema kommer jag imorgon debattera integration och migration med Maria Ferm, språkrör för Grön Ungdom i Godmorgon Världen på SVT kl 07:15.
En fråga där vi säkert har delade meningar är integrationen. En annan, som jag misstänker att vi är mer eniga om är migrationen. Men frågan slutar inte där, det går inte att ha fri migration utan konsekvenser för ett välfärdssamhälle. På den korta tid vi har att debattera hinner vi nog inte avhandla den frågan ingående. Men frågan behöver mer debatt, även över blockgränserna.
Ofta får jag höra att fri migration är ett omöjligt projekt. Ingen har påstått att det är enkelt att realisera. Men jag är övertygad om att det är såväl nödvändigt samt oundvikligt på lång sikt. När Milton Friedman fick frågan 1999 om vad han tyckte om fri rörlighet svarade han:
It is one thing to have free immigration to jobs. It is another thing to have free immigration to welfare. And you cannot have both.Kombinationen av välfärdsstat och fri rörlighet är ett oerhört komplicerat problem som jag inte säger mig ha lösningen för. Det enda jag är bergsäker på är att den som förespråkar fri rörlighet måste ha svaret innan fri rörlighet ens kommer i närhet av verkligheten.
Socialdemokraterna de kluvna
Kärt barn har många namn och i de rödgrönas värld föredrar de att kalla avdraget "pigavdraget". En allmän vurm för butlerliknande arbetsuppgifter verkar däremot inte bekomma socialdemokraterna.
Men i botten av socialdemokraternas förslag finns det ändå ett gott mål: att folk ska jobba och att det är bra om den privata servicesektorn expanderar. Därför är det oerhört tråkigt att de vill avskaffa RUT-avdraget. Mot bakgrund av det kravet känns dagens egentligen helt tomma utspel från socialdemokraterna nästan hånfullt.
För i utspelet finns knappt något konkret politiskt, mest snömos. Märkligt är ändå att Jämtin skriver: "Exempel på de tjänster som Socialdemokraterna vill införa i kollektivtrafiken" i en mening och i en annan "Alla tjänster ska utföras av privata företag". Så socialdemokraterna har reducerat sig till att leverera affärsidéer på DN Debatt? Hederligare vore att släppa motståndet mot RUT-avdraget istället för att formulera retoriska dimridåer.
I dagens SVD kan man läsa om en undersökning som Företagarna har låtit gör, den visar att RUT och ROT-avdragen har haft oerhört positiva effekter:
Antalet ansökningar om att utnyttja Rot- och Rut- avdragen har överträffat i stort sett alla förväntningar. Under det senaste året (juli 2009–juni 2010) har närmare 890000 personer ansökt om avdrag och minst 18000 nya jobb har skapats i Sverige det senaste året. Sannolikt är de positiva effekterna ännu större. Skulle vi räkna upp siffrorna på basis av endast det senaste kvartalet skulle det bli än fler skapade jobb, eftersom användningen av avdragen hela tiden ökar.De rödgröna är - mot bättre vetande - motståndare till ett förslag som gör att svarta jobb blir vita, fler får jobb och statskassan får tillskott. Sanna Rayman skrev i våras om ett seminarium hon bevistade i Finland om RUT-avdraget. Där verkar socialdemokratin och facken inte ha samma ideologiska låsning:
Seminariet är fascinerande. Här sitter företrädare för partier vars motsvarigheter i Sverige ser rut-debatten som en djupt ideologisk motsättning. I Finland råder total enighet. På frågan om det finns någon kraft i Finland som anser att systemet bör avskaffas blir svaret ett kort och samstämmigt nej. Visst diskuteras nivåer, utformning och avgränsningar, men ingen vill avskaffa. Wideroos berättar att de hushållsnära tjänsteföretagen förstås ser olika ut. I storstäderna finns många anställda, i mindre orter kanske bara 4–5. Gemensamt för alla olika branschområden är att mängder av svarta jobb blivit en del av den vita ekonomin. Ur Kantolas – och den finska fackrörelsens – perspektiv är det ett plus.Vad är det den svenska socialdemokratin inte förstått? Vad är det för ideologisk neuros som gör att man motsätter sig en uppenbarligen välfungerande reform samtidigt som man levererar förvirrande och intetsägande ickeförslag om butlers i Stockholms tunnelbana?
På samma tema: Magnus Andersson, Företagarna, Jonssons Funderingar, Expressen, Tokmoderaten, Amanda Brihed, Mark Klamberg, Peace, love & capitalism, Rasmus Jonlund, Annika Beijbom, Moderata karameller.
Kärnkraften utesluter inte förnyelsebart
Jag tycker inte att jag var naiv som demonstrerade för sol, vind och vatten på 70-talet. Jag tycker inte heller att det är ett misslyckande att byta åsikt. Det brukar ju heta att om du inte bytt åsikt i någon fråga på länge så bör du ta tempen för att kolla att du inte har dött. Men jag tycker att det är ett misslyckande att vi, sedan jag gick i demonstrationstågen, varken har lyckats ta tillvara de förnybara energikällorna i tillräckligt hög grad eller utveckla kärnkraftstekniken. Nu har tiden kommit att satsa ansvarsfullt på både sol, vind, vatten – och kärnkraft.Det ena utesluter inte det andra. Vi kan - och bör - kombinera förnyelsebara energikällor som våg, vind och solkraft samtidigt som vi säkrar en trygg energiförsörjning för den exportberoende svenska industrin. Det är egentligen enkelt att både ta ansvar för såväl miljön som ekonomin. Märkligt att bara ett block inser det.
På samma tema: Mattias Sundin, NU-bloggen, Every kinda people.
Erlander, kom tillbaka!
Exempel på de tjänster som Socialdemokraterna vill införa i kollektivtrafiken:Men har S glömt att det existerar en marknad som tillhandahåller ganska mycket av det som står i artikeln? Och allvarligt talat: en butler i kollektivtrafiken? Är det socialdemokratin 2010, en butler i tunnelbanan och en massa tjänster som folk ordnar helt själva?
• Din matkasse – beställ mat på nätet, via en mobilapp eller genom att lämna en handlingslista på morgonen på din station. Hämta upp din färdiga matkasse i butikens kylutrymme på väg ut från spärren.
• Din förskola – se till att bygga nya förskolor i kollektivtrafiknära lägen för att minimera tidsspillet för barn och föräldrar.
• Din tvätt – lämna din smutsiga tvätt på stationen på morgonen och hämta din rena tvätt på vägen hem från jobbet.
• Ditt bredband – bygg ut bredband i hela kollektivtrafiken så att stockholmarna kan använda sin värdefulla restid till att jobba.
• Din allt-i-allo – butlerliknande tjänster i kollektivtrafiken för att få hjälp att uträtta ärenden, likt conciergeservice på många större flygplatser.
Och vad hände med pigtjänsterna? SVD: ledarblogg skriver:
Hmm. Socialdemokraterna är emot rut-avdraget för hushållsnära tjänster, men tydligen för butlers. Kan någon göra en genusanalys på det?Är det denna typ av tomma plattityder som ska vara Monas framtida möjligheter? Göran P och Tage Erlander, kom tillbaka! Allt är förlåtet!
Annika Beijbom, Mark Klamberg, Annie Johansson, Magnus Andersson, Lars Lundqvist, Hans Åberg, SVD-ledarblogg.
Ekonomiska frizoner
Härom veckan brann Rosengårds centrum – igen. Den sociala desperation som utlöser detta beror på utanförskap, som i sin tur ytterst handlar om arbetslöshet. Situationen är orimlig – men kan lösas. Forskningen är relativt samstämmig rörande orsakerna: Omfattande regleringar på arbetsmarknaden och höga skatter. Det är sådana hinder för jobb som måste rivas. Är en förändring över hela landet inte möjlig kan frizoner vara en lösning. Då skulle områden som Rosengård befrias från skadliga skatter och regleringar. Då vore det lättare att starta företag, billigare att anställa och lönsammare att investera där.Det ett konkret förslag för att komma åt strukturella problem med en stagnant ekonomi och seg arbetsmarknad. Till vänster har vi politik som går ut på att gödsla pengar över problem, från SD finns knappt idéer på integrationsområdet.
Även om det finns problem med att urskilja vissa områden på det sätt som Munkhammar föreslår är det ett förslag som syftar till ekonomisk stimulans utan att staten faktiskt planerar fram hur stimulansen ska utföras. Ett vanligt problem med offentlig insatspolitik är att satsningarna och är dåliga investeringar. Pengar kommer fel och försvinner iväg i byråkrati och omkostnader. AMS-åtgärder är ett bra exempel på detta.
Att sätta in en generell lösning lämnar istället valfriheten åt enskilda individer att förvalta möjligheterna utan att det finns specifika krav på motprestation eller liknande. Det borgar för att företag kan skapas och därmed arbetstillfällen.
Men det finns stora problem med att skapa specifika lagar och regler för vissa områden. Även om det konkret inte handlar om identitetspolitik så finns det drag av precis det. Bättre vore med strukturella förändringar för hela landet, en seg arbetsmarknad är inte bara ett problem i förorter utan även småorter. Att urskilja förorterna är egentligen felaktigt. Vad vi behöver är inte mer särlösningar.
2010-08-14
Valmanifest och LO-kampanj
Men givetvis finns betydligt mer i valmanifestet och jag vill framförallt framhäva de förslag som finns på integrationsområdet: förändrat SFI, medborgarkurs och förslag som gör kontakterna med arbetsmarknaden fler och tidigare under tiden i Sverige.
Lärlingsanställningarna som jag skrivit om vid flera tillfällen prioriteras. Det är glädjande och är tillsammans med den sänkta arbetsgivaravgiften för unga några av de konkreta åtgärder som FP går till val på för att minska arbetslösheten bland unga.
Samma dag som valmanifestet släpptes såg jag LO:s kampanj mot alliansen. Vad finns att säga egentligen? Har man så dåligt självförtroende att man inte går ut starkt med egen politik så kanske det säger mer om den egna politikens brister snarare än motståndet "megafel".
På samma tema: Mattias Sundin, Mark Klamberg, Pär Gustaffson, Annika Beijbom, Per Alternberg, Wallhager, Peace, Love & Capitalism.
Moské eller inte på Manhattan
The Daily Show With Jon Stewart | Mon - Thurs 11p / 10c | |||
Municipal Land-Use Hearing Update | ||||
www.thedailyshow.com | ||||
|
Jon Stewart är klockren gällandes diskussionen om det muslimska centret på nedre Manhattan. En viktig påminnelse om varför vi inte ska ta till illiberala grepp för att försvara liberala värden. Även Christoffer Hitchens gör en lysande analys i Slate om bråket.
Det är alltid en avvägning: vill man använda sig av grepp och metoder som är liberalismen främmande för att förhindra religiösa och kulturella strömningar som upplevs främmande upplysningen? Vill man försvara liberalismen och upplysningen med ickeliberala metoder?
Oftast borde svaret vara nej. Vi får inte ett bättre samhälle av att kompromissa med det som gör vårat samhälle starkt, öppet och fritt.
2010-08-12
Fram med företagarlinjen
Det räcker inte att bara göra det mer lönsamt att arbeta; vinner alliansen förnyat förtroende måste man också göra det mer lönsamt för företag att anställa och växa. Bara så kan vi i Sverige skapa fler jobb och pressa ner arbetslösheten. Alliansens reformer, i synnerhet vad gäller att göra det enklare för företag att anställa, har gått alldeles för långsamt. Risken är att man fortsätter att vara för passiv. Arbetslinjen i all ära, men för att kunna lösa framtidens problem behöver Sverige även en företagarlinje som värnar om företagande och konkurrens på lika villkor.Istället för att bara fokusera på att göra det lönsamt att arbeta borde man även se till de kroniska problem såväl Sverige som Europa har med att skapa jobb. Här handlar det inte om jobb i offentlig sektor utan se till att det finns förutsättningar för att helt nya arbetstillfällen skapas.
Sverige är tragiskt i det avseendet, sedan 50-talet har knappt några nya jobb, netto, skapats. Däremot har den offentliga sektorn, tvärtemot vad vänstern säger bara blivit större. Som del av bnp har den offentliga sektorn växt under de senaste femtio åren, antalet jobb inom offentlig sektor blivit en allt större del av det totala jobbutbudet.
Ser ingen krisen i Mexiko?
Narkotikapolitik är inte bara - som i Sverige - en socialpolitisk fråga eller något som endast berör folkhälsan. Narkotikasmugglingen är en global fråga och då främst även ett globalt problem, av säkerhetspolitisk natur. Hela ledet från produktion till konsumtion medför vissa problem. Kanske har vi varit för upptagna av den senare änden för att se problemen i den andra.
Mexiko, Centralamerikas största land riskerar att bli en så kallad failed state. Var inte oroliga, vi snackar inte om en failed state på somalisk nivå. Snarare en total nedmontering av centralmaktens våldsmonopol i vissa delar av detta enorma och folkrika land. Ett land helt övertaget av knarkligor med resurser som får Ikea att framstå som lemonadförsäljare:
Mexico now faces a classic problem. Multiple, well-armed organized groups have emerged. They are fighting among themselves while simultaneously fighting the government. The groups are fueled by vast amounts of money earned via drug smuggling to the United States. The amount of money involved — estimated at some $40 billion a year — is sufficient to increase tension between these criminal groups and give them the resources to conduct wars against each other. It also provides them with resources to bribe and intimidate government officials. The resources they deploy in some ways are superior to the resources the government employs.Stratfors artikel är skrämmande läsning och tåls att läsas i sin helhet. Granskningen är gjord primärt från ett amerikanskt perspektiv och lösningarna som föreslås är desperata: en nedstängning av den mexikansk-amerikanska gränsen står med i rekommendationerna.
I TT-telegrammet som låg till grund för rapporteringen i Sverige sades väldigt lite om reaktionen på dödssiffrorna. Det något mer utförliga AP-telegrammet redogör för en oerhört känslig debatt som just nu äger rum i Mexiko:
Valdes released the statistics during a meeting with Calderon and representatives of business and civic groups, where attendees exploring ways to improve Mexico's anti-drug strategy called on the government to open a debate on legalization.
We should consider legalising the production, sale and distribution of drugs /../Radical prohibition strategies have never worked. Legalisation does not mean that drugs are good/../But we have to see it as a strategy to weaken and break the economic system that allows cartels to make huge profits, which in turn increases their power and capacity to corrupt.Economist har i en rad artiklar förespråkat liknande lösningar. Om det har gått så långt att en konservativ expresident förespråkar legalisering då är det ett tydligt tecken på att det är ett allvarligt läge.
Det är hög tid att man i såväl USA som Europa diskuterar hur man är medskyldiga till den allvarliga situationen i Mexiko. Även om legalisering inte är den väg man väljer så är goda råd dyra. Tydligt är att det här inte handlar om ett enbart nationellt problem. Säkerhetspolitik är regionala och globala frågor, det har krisen i Mexiko med plågsam tydlighet visat.
På samma tema: Inslag
2010-08-11
Spel och politik
Vi efterfrågade en enhetlig momssats på kulturskapande. Inte mer än rimligt i ett land där en rad kulturformer trängs och där utvecklingen går väldigt snabbt. Inbyggt i det resonemanget menade vi även att man från offentligt håll helt missat att man i Sverige har en oerhört vital datorspelsscen, såväl en skapande som konsumerande.
Mot bakgrund av detta är det väldigt glädjande att se att KD tar tag i frågan. Idag skriver Irene Oskarsson och Dan Kihlström mycket bra om spelkulturen i Sverige:
Vår bild av kulturen i Sverige behöver nyanseras och vidgas. Kulturen är mycket mer än de stora scengolvens melodramer eller barnteatrarnas berättelser om hur Krösus får på moppo. Kulturen omfattar detta men behöver tänkas större in i vårt folkrörelseliv. Vi kristdemokratiska riskdagsledamöter menar att brädspel och lajv är kulturformer som förtjänar mer än en axelryckning eller ett överseende leende. De gemenskaper som i tysthet stretar på har ett relaterat syskon i den gigantiska Medeltidsveckan runt Visby som just nu samlar tusentals besökande.Som brädspelare, rollspelare och kanske framförallt datorspelare glädjer det mig väldigt mycket att KD tar upp frågan, det borgar för att det kan bli en framtida fråga för alliansen. Vad jag dock saknar i artikeln är ett konkret förslag. Det är bra att politiker förstår att det existerar en bredd av kulturformer i Sverige. Det leder till att vi inte diskriminerar eller osynliggör vissa genrer. Såväl paintball som rollspelandet har fått utstå mycket spott och spe från politiskt håll genom åren.
Men det viktiga är inte att politisera frågan för mycket utan att se till att politiker håller sig undan så mycket som möjligt och inte står i vägen för olika verksamheter. En enhetlig kulturmoms är ett exempel. En mindre fördomsfull inställning från lokalpolitiker när det kommer till paintball är en annan. Oavsett så är det mycket bra att frågan diskuteras från politiskt håll.
Viktigt att inte glömma
Att Sverige i dag placerar sig i botten tillsammans med Österrike i rankningen av vilka länder som är bäst på vård till papperslösa är ett enormt underbetyg för oss och det visar hur dåligt den svenska självbilden ibland stämmer överens med verkligheten. Det är ett fattigdomsbevis att vi inte kan ge denna ganska lilla grupp människor del av vår högkvalitativa vård.På samma tema: Birgitta Rydberg, Kristina Palmgren, Unga Fp, Froby, Robsten, Fagerberg, Norah4You, SVT
2010-08-10
Goda nyheter om sprututbyten
Allt tyder på att Karlskrona och Karlshamn i höst kommer att börja dela ut sprutor och kanyler till narkomaner.Det är glädjande att fler landsting tar steget och påbörjar sprututbytesprogram. Men stora luckor finns i landet, Göteborg är ett exempel.
Debatten har pågått under fler decennier och även om det nu ser ut att svänga i positiv riktning, med Stockholm som det främsta exemplet, så finns mycket kvar att göra.
Tidigt i sommar debatterade jag på Brännpunkt mot UNF och en rad andra organisationer. Slutrepliken från UNF visade med all önskvärd tydlighet på att motståndarsidan helt gett upp med att behandla forskningen på området med någon som helst hederlighet.
Faktum var att slutrepliken innehöll invändningar mot de källor jag redan försvarat vid flera tillfällen (här, här och här). Att UNF et el dessutom helt undvek att bemöta den australiensiska undersökningen var anmärkningsvärt.
En person som upprepade gånger skrivit klokt gällandes sprututbytesprogram är statsvetaren Björn Johnson, hans artiklar på området finns behändigt samlade här.
Felslut?
Jag ser ingen motsättning i det. Det finns många saker som jag inte tycker är bra och som jag vill ändra på, där vi har en politik för att förändra och det här är ett områdeDet är givetvis en sak att ex acceptera jobbskatteavdraget, det görs automatiskt och ingen kommer klandra Schyman för att njuta av frukterna av sin lön.
Däremot är det en helt annan fråga när det kommer till ett avdrag som man högst medvetet kan göra eller avstå ifrån. Eller så kan man städa alldeles själv, vilket ändå verkar vara vänsterns paroll "Städa din egen skit!".
Här handlar det inte - Som Svensson tror - om att följa lagar eller regleringar. Ett avdrag är frivilligt och är man emot själva idén bakom avdraget för hushållsnära tjänster så är det väl bara att betala hela summan?
På samma tema: Tenfjord, Vonkis, Grängzell.
2010-08-09
Den havererade integrationsdebatten
Burka-debatten är en sista dödsryckning från ett politiskt etablissemang som lämnat walk-over i invandringsdebatten. De etablerade partierna har inte orkat ta strid med den Sverigedemokratiska problemformuleringen, utan istället försökt tysta ner den. När SD nu allt mer närmar sig riksdagen sprider sig desperationen, och verkningslösa symbolförslag som burkaförbud lanseras.Uvells budskap är egentligen väldigt lätt: istället för att antingen bete sig hysteriskt, undvika diskussion eller komma med ickeförslag borde man klarsynt komma med politiska förslag som på riktigt bryter utanförskapets problem.
Det som skulle behövas är något helt annat: en ordentlig diskussion om hur Sverige kan erbjuda invandrare något annat än arbetslöshet, utanförskap och kriminalitet. Mycket talar nu för att den diskussionen kommer att behöva tas medan SD sitter i riksdagen. Det kommer inte att bli lätt, men det är nödvändigt.
I elfte timmen är det givetvis försent att komma med en "ny" strategi över hur integrationsfrågorna ska tacklas.
Det bästa sättet att hantera nationalistiska och främlingsfientliga partier är att göra på samma sätt som man vinner val på i största allmänhet; genom att prata om sin egen politik och förklara varför den är bäst givet alla andra alternativ. Ibland behöver man inte krångla till det så mycket.
Tyvärr kommer vi eventuellt att bli tvungna att - som Uvell skriver - "ta debatten" med SD i riksdagen nästa gång. Jag tror till skillnad från Esbati inte att det är ett misstag att debattera integrationsfrågor (SD vinner tydligen då per automatik). Att ta debatter är inte liktydigt med att ta problemformuleringar och gör dessa till sina egna.
Kanske är det så illa att om vi inte debatterar integrationsfrågorna så avsäger vi oss förmånen att överhuvudtaget formulera problemen. Som bekant är den utan problemformuleringsprivilegium den som förlorar debatten.
Glöm inte Västsahara
Folkrätten får inte omtolkas för att tillåta ohejdad exploatering av skyddade områden. Ett nytt fiskeavtal med Marocko måste utesluta Västsaharas vatten. Marocko måste förmås häva ockupationen och Västsahara få styras av sitt eget folk!Tyvärr känns Västsahara som en fråga där EU och då främst kommissionen har kunnat agera mycket kraftfullare än vad man hittills har gjort. Det finns goda exempel på när EU:s mjuka makt används för att harmonisera lagstiftning och skapa goda incitament (se bara på Kroatien eller Serbien) till förändring. Tyvärr verkar kommissionen vara alltför lam när det kommer till Marocko.
Till sist om burkadebatten
En nästan lika konstig position i debatten är den ögontjänarnas liberalism som jag skriver om i Sourze idag:
Helt plötsligt är alla emot lagstiftning som ska reglera kvinnors klädsel och livsval. På SVD:s Brännpunkt (5/8) skriver exempelvis Yvonne Ruweida (MP) att "Varje människas makt över sitt eget liv lägger grunden för det fria och öppna samhället." Kom ihåg den berömvärda liberala positionen nästa gång miljöpartiet tillsammans med S+VP försöker reglera ytterligare någon del av våra liv.Min förhoppning är alltjämt att ett liberalt parti ska agera liberalt och att vi söker våra förebilder hos de tänkare och politiska kämpar som stakat ut vägen för modern liberalism. Därför är det oroande att se den perverterade rädslans liberalism - modell Fortuyn - som riskerar att etablera sig i Sverige. Jag skrev här om varför Fortuyn inte bör vara ett föredöme för FP. Jag upplever inte den glidningen än men man ska alltid vara vaksam.
Men låt oss vara ärliga: burkadebatten är en proxydebatt. Det är inte en debatt om ett verkligt problem. Som jag påpekade i en tidigare artikel finns det troligtvis massvis med konflikter på arbetsplatser som rör piercingar och tatueringar. Ingen av dessa frågor får uppmärksamhet av ett statsråd. De flesta kommentarer i debatten verkar dessutom vara av karaktären för/emot-burkan. Vilket är fullkomligt ointressant i sammanhanget. Intressant är frågan om vad politiker bör reglera eller inte.
När jag för ett bra tag sedan skrev om den europeiska trenden att lagstifta mot burkor på allmän plats citerade jag filosofen Baruch Spinoza. Jag tar och gör det igen:
The ultimate aim of government is not to rule, or restrain, by fear, nor to exact obedience, but contrariwise, to free every man from fear, that he may live in all possible security; in other words, to strengthen his natural right to exist and work without injury to himself or others.Det är inga ord som inbjuder till ren anarki eller en nattväktarstat. Däremot är det ord som varnar oss för att vara alltför glada med förbuden, pekpinnarna och den paternalistiska styrningen. Det är det minska jag förväntar mig från liberala politiker.
2010-08-06
Lite optimism inför framtiden
Med inlägg om "Rikedom trots finanskris", "Homosexuellas rättigheter", "Vad är egentligen viktigt" samt "Att vara liberal " försökte jag anlägga en mer positiv ton. Något som muntrat upp min vecka ordentligt var nyheten om "The Giving Pledge":
Det är med handel, rörlighet och generösa bidrag fattigdomen kan bekämpas. Idag läser jag att en samling av världens rikaste män (för det handlar främst om män) bestämt sig för att donerae närmare 600 miljarder dollar till utbildning, fattigdomsbekämpning och teknologisk utveckling i den fattiga världen. Det här är enorma summor som vida överstiger det samlade biståndet som västvärlden ger under ett år. Ofta brukar entreprenörer och framgångsrika företagare framställas som onda och giriga. Det här besked lär skaka om den uppfattningen.Typiskt nog läser man en del surmagade kommentarer där man menar att miljardärerna köper sig gott samvete eller anseende. Än sen? Bara de skänker enorma summor och ibland nästan hela sin förmögenhet till goda syften så är det gott.
På samma tema: DN, SYD, GP, Den hälsosamma ekonomen, SVD, Expressen.
Statsbudgeten som pokerspel
Hur mycket än alliansen kommer att lägga på välfärden – de rödgröna kommer att lägga 12 miljarder mer.Man häpnar. Det påminner lite om Miljöpartiets överbudspolitik. Oavsett vilka målsättningar alliansen sätter på miljöområdet så drar MP till lite extra. Det är ointressant vilket mål som sagts, om det redan är högt eller inte. Det viktigaste är att klämma till lite extra.
Ointressant är om det är realistiskt eller inte eller om löftet kan finansieras och fungerar i en statsbudget. Detta är inget annat än ett parti texas hold em. Ett löfte för löftets skulle betyder inte mycket.
SlösO kommenterar:
Utgifter måste först motiveras och därefter utvärderas, så att väljarna får något konkret att ta ställning till. Poängen med just dessa jag-kan-bränna-mer-stålar-än-du-löften är dock att de inte finns till för väljarna, utan för politikerna. De slåss för att få goda vitsord i medierna, och betalar för sitt kampanjande med andra människors pengar.Forskaren Andreas Bergh stod troligtvis för de klokaste kommentarerna under Almedalsveckan. Exempel på detta är hans analys av Lars Ohlys tal och de kostnader som Ohlys löften innebar. Bergh slutade tydligen räkna efter 100 miljarder som Ohlys idéer skulle kosta.
Notera att Ali Esbati på fullaste allvar menar att budgetrestriktioner på "medellång sikt" kan anses ointressanta. Inget nytt på östfronten.
Vad illustrerar det här pedagogiskt? Att det finns ett block som bevisligen kan vara sparsamt med statsfinanserna, även i finanskris och lova det som hållas kan. Sedan finns det ett block som sysslar med världsfrånvänd överbudspolitik utan tankar på finansiering eller långsiktighet.
Ansvar är tråkigt att tala om i en valrörelse men det behövs.
På samma tema: Ledarbloggen, Kent Persson, Tokmoderaten
2010-08-04
Kritik mot burkaförbudet
Kritiserade igår Björklund för hans utspel gällandes förbud mot burkor och niqab i skolan i ett Tv4-inslag.
Vill passa på att länka till några av de andra artiklar och inlägg jag gjort i debatten om burkan och slöjan i kombination med de utmaningar som samhället ställs inför:
Här, här, här, här, här, här och här.
Jag skriver även idag på Expressens Sidan 4 om utspelet:
Som liberalt parti bör vi lämna gårdagens identitetspolitik. Nu riskerar vi i stället att bli medskyldiga till dess fortlevnad. Specifika klädesplagg - och därmed indirekt en specifik grupp - pekas ut som unika i en fråga där lagar och regler tvärtom borde vara generella och gälla för alla. Framtidens integrationspolitiska utmaningar kräver annat än symbolpolitik. I stället borde Folkpartiets fokus vara att inte politisera religiösa eller kulturella frågor.
En lyckad integration bygger på tre saker: språk, lagar och sysselsättning. Alla som bor och lever i ett land måste kunna språket och följa lagarna. I ett land som Sverige där vi tror på att människor ska kunna försörja sig själva och ha inflytande över sina egna liv är det dessutom en självklarhet att verka för att alla ska ha möjlighet att få en givande sysselsättning.
Det är om sådant Folkpartiet borde tala. Om riktig politik, som inte skiljer ut vissa grupper utan skapar möjligheter för alla i samhället. Tyvärr är Jan Björklunds utspel istället ett i raden från Folkpartiet som bygger på orden "förbud" och "krav". När kommer det folkpartistiska förslag som talar om att "liberalisera" och "tillåta"?
Lite onödigt kanske?
För det första, både niqab och burka är väldigt sällsynta i Sverige, i synnerhet på skolor och olika utbildningar. Ett tidigare fall finns och har nu gått till DO.
Så vad ska man göra istället för att detaljreglera?
Ta det från fall till fall. Den fria marknaden (i form av arbetsgivare och arbetstagare) kan utan problem själv lösa det. Behövs det verkligen specifika regler för olika former av slöjor? Är det inte bättre med generella regler för vad rektorer ska kunna kräva hur deras anställda klär sig? Detta helt oavsett den anställdes bevekelsegrunder - religiösa eller andra - för att klä sig på ett eller annat sätt, något som är helt ointressant för den här typen av frågeställningar.
Att bära burka eller niqab kan i vissa yrken - likt andra klädesplagg som är väldigt skrymmande - utgöra ett stort och oöverstigligt problem. Detta är säkerligen något som arbetsgivaren kommer göra väldigt klart vid en arbetsintervju.
I vissa fall kommer krav på viss klädsel (eller frånvaro av annan) att vara ett rimligt krav. Att kräva att en telefonförsäljare klär sig på ett eller annat sätt känns orimligt men att en lärare eller anställd med kundkontakt klär sig på ett sätt som arbetsgivaren efterfrågar är fullt rimligt.
Oavsett så måste frågan ställas om det är nödvändigt att vi har specifika regler för slöjor eller om det faktiskt räcker med att arbetsgivare har möjligheten att ställa generella krav på anställda? Finns det inte bättre saker att koncentrera sig på politiskt?
På samma tema: DN, GP, SVD, AB, SR, Johansson-Heinö, Stardust.