Marocko och Västsahara

Har under föregående vecka befunnit mig utomlands utan möjlighet att blogga eller skriva något. Däremot publicerades en artikel som jag signeras tillsammans med en blocköverskridande samling förbund. Temat är Västsahara och Marockos fortsatta övergrepp:

Västsahariernas brott är att de protesterat för att deras mänskliga rättigheter ska erkännas, att Marockos illegala ockupation av deras land ska hävas och att en folkomröstning ska hållas där västsaharierna får besluta om deras land ska vara en del av Marocko eller bli självständigt. De har med andra ord bara krävt det FN sedan decennier tillbaka fastslagit att de har rätt till.

Glöm inte Västsahara

En konflikt som tyvärr ofta kommer i skymundan är den mellan Västshara och Marocko. En långtgående ockupation pågår i det tysta. På detta tema skrev jag i ST tillsammans med en rad andra politiker:

Folkrätten får inte omtolkas för att tillåta ohejdad exploatering av skyddade områden. Ett nytt fiskeavtal med Marocko måste utesluta Västsaharas vatten. Marocko måste förmås häva ockupationen och Västsahara få styras av sitt eget folk!

Tyvärr känns Västsahara som en fråga där EU och då främst kommissionen har kunnat agera mycket kraftfullare än vad man hittills har gjort. Det finns goda exempel på när EU:s mjuka makt används för att harmonisera lagstiftning och skapa goda incitament (se bara på Kroatien eller Serbien) till förändring. Tyvärr verkar kommissionen vara alltför lam när det kommer till Marocko.

Lite optimism inför framtiden

Har under veckan varit gästbloggare hos P3 Star. För omväxlingens skulle har jag försökt skriva om endast positiva nyheter och fenomen under en hel vecka. Egentligen är det inte så svårt:

Med inlägg om "Rikedom trots finanskris", "Homosexuellas rättigheter", "Vad är egentligen viktigt" samt "Att vara liberal " försökte jag anlägga en mer positiv ton. Något som muntrat upp min vecka ordentligt var nyheten om "The Giving Pledge":

Det är med handel, rörlighet och generösa bidrag fattigdomen kan bekämpas. Idag läser jag att en samling av världens rikaste män (för det handlar främst om män) bestämt sig för att donerae närmare 600 miljarder dollar till utbildning, fattigdomsbekämpning och teknologisk utveckling i den fattiga världen. Det här är enorma summor som vida överstiger det samlade biståndet som västvärlden ger under ett år. Ofta brukar entreprenörer och framgångsrika företagare framställas som onda och giriga. Det här besked lär skaka om den uppfattningen.

Typiskt nog läser man en del surmagade kommentarer där man menar att miljardärerna köper sig gott samvete eller anseende. Än sen? Bara de skänker enorma summor och ibland nästan hela sin förmögenhet till goda syften så är det gott.

På samma tema: DN, SYD, GP, Den hälsosamma ekonomen, SVD, Expressen.