Visar inlägg med etikett migrationspolitik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett migrationspolitik. Visa alla inlägg

2010-11-25

Facken, SD och arbetskraftsmigrationen

Vad är egentligen fackföreningarnas inställning till de ickesvenska medborgare som kommer till sverige för att jobba?

Man har inget emot flyktingar som hamnar i utanförskap och hjälps av det offentliga, men om människor ska ut på arbetsmarknaden då är det en annan femma. Fackföreningarnas roll i debatten om migration och integration är det ofta tyst om. Trist.

För fackföreningarnas inställning till människor som reser för att arbeta och göra rätt för sig är allt annat än trevlig. Börjar man tala om arbetskraftsmigration som styrs av marknadens efterfrågan, eller blott människors dröm om ett arbete då säger det stopp.

Det var obehaglig läsning i DN ekonomi nyligen:
Man kan ifrågasätta om det verkligen finns ett behov av arbetskraftsinvandring när man har en massa ledig arbetskraft utanför dörren
Orden är Anders Bergsten, ombudsman för fackligt-politiska frågor på Fastighets.

Ella Niia, förbundsorsförande för HRF (Hotell och restaurangfacket) säger:
Det är befängt. Han har visat att han lever i en värld där lagen är en tanke som kanske kan fungera på skrivbordsnivå. Verkligheten ser inte ut så. Arbetsmarknaden är tuff redan för svenskar, hur ska då de som kommer från andra länder våga protestera
Resonemanget kanske inte är så konstigt: det existerar redan en arbetslöshet i Sverige och därför bör svenska medborgare få företräde till alla arbeten innan ickesvenskar får arbeten. Enligt principen svenska jobb åt svenskarna.

Men är arbetsmarknaden så stel att den funderar över den presumtiva anställdes medborgarskap? Är kompetens, arbetsvillighet, intresse kopplat till medborgarskapet? Är arbetsmarknaden ett nollsummespel, utan förmåga att växa? Kan inte nya anställda i sin tur skapa arbetstillfällen och dynamiska effekter? Är det bättre att neka människor arbete i Sverige för att de "inte vågar" protestera och hänvisa dem till arbetslöshet i hemlandet, eller en betydligt sämre län och arbetsvillkor.

Är vissa arbeten rentav mer lockande under vissa tidsperioder för arbetskraftsmigranter? En stor mängd västsvenska ungdomar åker exempelvis till Oslo för att jobba, ofta för att lägga undan pengar. Dessutom är det ett väletablerat faktum att utträngningseffekter inte är bevisade som arbetsmarknadsfenomen.

Kort och gott: utlänningarna är inte här för att sno ditt jobb, ta det lugnt.

I ett pressmeddelande från Sverigedemokraterna uttalade sig Sven-Erik Sällström:
Min fråga till migrationsminister Tobias Billström är om Sveriges regering överhuvudtaget tänkt igenom den nuvarande lagstiftningen med hänsyn till de svenska löntagarna och vilket ansvar man tar för att följa upp och kontrollera resultatet.
Kan den som har listat ut skillnaden mellan fackföreningarna och sverigedemokraternas inställning till arbetskraftsmigration höra av sig och förklara skillnaden?

Arbetare i alla länder förenen eder my ass. Arbetarsolidariteten inom vänstern verkar vara av en strikt nationell karaktär.

2010-10-25

Invandrarna tar våra jobb!

Ganska ofta dyker frågan om "utträngningseffekter" upp i samtal om invandringen. Nu finns det nog få normala personer som använder just det ordet i vardagligt tal, snarare dyker frågan om "invandrare som tar jobben" upp, till skillnad från "invandrare som kommer för att leva på bidrag". Det är en "damned if you do, damned if you dont" situation. Det kvittar vad en nyinflyttad gör, jobbar man så är det på en infödings bekostnad, och saknar man jobb så är det likväl någon annan som betalar för det.

Nu är jag av åsikten att det första inte stämmer, medan det andra tveklöst stämmer. Lever du på bidrag så är det definitivt så att det kostar välfärden, och i förlängningen skattebetalarna pengar. Därför måste alltid målsättningen vara att nyinflyttade till Sverige kvickt får arbete.

Men då återkommer vi till frågan om det faktiskt skadar att det kommer människor till sverige för att leva och jobba. Frågan kommer ofta upp och det är viktigt förstå hur arbetsmarknaden fungerar för att dra några slutsatser. Tankesmedjan Fores har undersökt forskningen gjord över migrationen till Sverige för att se om det finns någon form av lönedumpning:

I Sverige har ingen studie visat att invandringen skulle ha haft någon större effekt på lönerna bland den infödda befolkningen. Få studier har dock genomförts. Den mest övergripande gjordes 1983 där man använde sig av olika ekonomiska modeller för att beräkna vilken effekt invandring kan ha på lönerna i Sverige för totalbefolkningen samt för den inrikes födda befolkningen. Studien visade på mycket små effekter av invandring på inkomst, som inte uppstod förrän 30-40 år från det år man räknar ifrån.

(För en undersökning om migrationens påverkan på löneklyftor i Sverige se Korpi)

Det sker ingen stor påverkan på den inhemska lönemarknaden. Den rädsla som exempelvis fackföreningsrörelsen och socialdemokraterna länge hyste över att en oreglerad arbetskraftsinvandring skulle dumpa svenska arbetares löner stämmer inte.

Den fria (eller låt oss kalla den "friare") rörligheten har alltid varit nationalistens och socialistens fiende. Arbetarklassens solidaritet utmanas när frifräsare utan koppling till landet dyker upp, för nationalisten är det hotet mot den nationella sammanhållningen som är faran. Båda bygger upp sin skepsis mot arbetskraftsmigranten med hänvisningen till en lönedumpning som det inte finns bevis för.

-

På liknande tema vill jag än en gång rekommendera Fores bok "Lyckad invandring", den finns både att ladda ner gratis här men går även att beställa, även helt gratis, från Fores hemsida. I boken behandlas bland annat utträngningseffekter men även generellt vilken ekonomisk påverkan migration har på Sverige.

2010-10-19

Europa och glömskan

Skriver i Sundsvalls Tidning om Europa och migrationens fördelar:
För några år sedan i en artikel i Time Magazine intervjuades en indisk ingenjör. Han fick frågan om han kunde tänka sig att arbeta och skapa sig en framtid i Europa. Svaret var bitskt men rättframt: ”Europa är platsen man flyger över för att nå USA:s östkust. Framtiden ligger inte i Europa, en kontinent på dekis där människor är mer intresserade av att jobba mindre än att jobba mer”.
På dessa teman skrev jag för någon månad sedan om rörligheten och den mjuka makten som kommer av migration. Min farhåga är att länder som USA och starka stater i Europa lätt isolerar sig och glömmer vad det är som gjorde dem fria, rika och toleranta.

2010-08-17

På DN debatt om utvisningar

Skriver idag på DN debatt tillsammans med övriga ungdomsförbund om utvisningarna av barn till Malta:
Vi måste sluta utvisa ensamma barn till Malta. Hur blev flyktingbarn brickor i de europeiska ländernas spel om en gemensam flyktingpolitik? Det pågår en dragkamp mellan de länder som ligger vid EU:s kust, dit flest flyktingar kommer, och övriga EU. Debatten har tidigare gått het om Grekland. Sverige gör sedan maj 2008 undantag från den så kallade Dublinförordningen för ensamkommande barn som kommit hit via Grekland. Det innebär att dessa minderåriga får sina asylskäl prövade i Sverige i stället för att avvisas tillbaka.

Debatt om integration och migration



Debatterade tidigt imorse integrations och migrationspolitik med Maria Ferm. Samtalet kretsade, inte helt oväntat kring frågan om fri rörlighet. En målsättning som både Liberala ungdomsförbundet och Grön Ungdom har. Den frågan berörde jag i gårdagens inlägg.

Däremot råder väldigt stor skillnader gällandes integrationspolitik. Maria framhävde arbetet mot diskrimineringen, som jag definitivt håller med om är viktigt. Men det fick en märklig vändning när hon nämnde det indragna stödet till Centrum mot rasism som ett exempel på när regeringen misslyckats i detta arbete. Man undrar vad det är CMR någonsin gjort som bidragit till arbetet mot diskriminering?

Glädjande är att det finns en samsyn kring strukturella frågor gällandes diskrimineringen. Däremot är jag inte övertygad om att Maria och Grön Ungdom verkar vilja se de inbyggda strukturella problemen i den svenska ekonomin, arbetsmarknaden och offentliga byråkratin som gör att många människor kvarhålls i utanförskap. Ibland är offentlighetens välvilja och påstådda trygghet för vissa som skapar en större otrygghet för andra. Den politik som de rödgröna går till val på innehåller inget nytt sen den tid utanförskapet cementerades i det svenska samhället.

Givetvis när det kommer till den här typen av diskussioner så är tio minuter på tok för kort tid. Jag hade väldigt gärna haft ett längre samtal både om migrationens förutsättningar, framtidens integrationspolitik och visioner för en human och rättighetsbaserad asylpolitik.

2010-08-16

Fri rörlighet i praktiken


Missa inte Foxankaret Jeremy Stossels artikel i Reason Magazine om fri rörlighet, i artikeln tar han upp några av de frågor som man måste besvara om man på allvar vill förespråka fri rörlighet. I artikeln intervjuar han bland andra Jason Riley som nyligen skrev boken "Let them in", en bok om varför USA borde öppna upp sina gränser:
The case for open borders is a case for letting the law of supply and demand, the free market, determine the level of immigration /../Right now, that determination is being made by politicians and public policy makers. ... And like all exercises in Soviet-style central planning, it's been a complete disaster. We have thriving markets in document fraud ... and 12 million-plus illegal aliens. ... (W)e would do better to move to a system that allowed the free market to determine the level of immigration. And that's the case for open borders." Riley proposes a guest-worker program. That is the way to reduce illegal immigration.
Boken rekommenderas varmt för alla som vill veta mer om varför fri rörlighet är en möjlighet. På samma tema kommer jag imorgon debattera integration och migration med Maria Ferm, språkrör för Grön Ungdom i Godmorgon Världen på SVT kl 07:15.

En fråga där vi säkert har delade meningar är integrationen. En annan, som jag misstänker att vi är mer eniga om är migrationen. Men frågan slutar inte där, det går inte att ha fri migration utan konsekvenser för ett välfärdssamhälle. På den korta tid vi har att debattera hinner vi nog inte avhandla den frågan ingående. Men frågan behöver mer debatt, även över blockgränserna.

Ofta får jag höra att fri migration är ett omöjligt projekt. Ingen har påstått att det är enkelt att realisera. Men jag är övertygad om att det är såväl nödvändigt samt oundvikligt på lång sikt. När Milton Friedman fick frågan 1999 om vad han tyckte om fri rörlighet svarade han:
It is one thing to have free immigration to jobs. It is another thing to have free immigration to welfare. And you cannot have both.
Kombinationen av välfärdsstat och fri rörlighet är ett oerhört komplicerat problem som jag inte säger mig ha lösningen för. Det enda jag är bergsäker på är att den som förespråkar fri rörlighet måste ha svaret innan fri rörlighet ens kommer i närhet av verkligheten.

2010-08-03

Öppenhet eller döden

En av de främsta anledningarna till Venedigs enorma rikedomar under 1400 och 1500-talet var stadsstatens öppenhet, handel och utbyte med omvärlden. Det var i skärningspunkten mellan olika kulturer, ekonomier och idéer som välståndet byggdes. Likaså såddes frön till upplysningen i de städer vars blandning av kulturer och religioner var som störst.

På samma sätt har mycket av USA:s framgångar varit en kombination av öppenhet, mångfald och ett fungerande politiskt system. Men håller landet som ofta kallas för "The melting pot", smältdegeln, på att förändras i grunden? Riskerar finanskrisen och rädslan för terrorism att stänga landet mot omvärlden, såväl för människor som handelsutbyten?

Lexington argumenterar i en krönika i Economist för att USA:s öppenhet är landets mäktigaste redskap:
China is catching up fast. North Korea has the bomb and Iran may soon follow suit. In future America’s global sway will depend less on the threat of force and more on soft power. Fortunately, its charms are more potent than its arms.
Amerikansk politik innehåller alltid en motsättning mellan isolationism och internationalism. Jag väljer medvetet att inte använda ordet interventionism eftersom amerikansk internationalism inte alltid nödvändigtvis innebär att USA intervenerar i andra länders nationella politik.

USA har potentialen att med sina universitet, städer, kultur och frihetliga klimat inspirera och påverka människor. Det är den formen av internationalism som USA behöver mer av. Det vore ironiskt om viljan att bevara den amerikanska drömmen kullkastade det som gjort USA framgångsrikt.

Det finns ett mer närliggande, europeiskt exempel på den "mjuka" makten som USA besitter. Efter det att Polen gick med EU emigrerade drygt två miljoner polacker, främst till Irland och Storbritannien. Några tog sig även till Sverige, dock som allt annat än de "sociala turister" som Göran Persson varnade för.

Nu återvänder många polacker till hemlandet. Vissa kallar fenomenet för "brain gain", i kontrast till "brain drain" (då fattiga länder förlorar sina välutbildade till rikare länder). För faktum är att många, även välutbildade gärna återvänder till sina hemländer. Västeuropa har genom migrationsflöden åt båda håll påverkat Östeuropa på ett sätt som kan vara svårt att överblicka i nuläget.

Migrationen är och har alltid varit en win-win situation. Migranter återvänder med utbildning, nya erfarenheter och ekonomiska medel i bagaget. Jag har tidigare skrivit om den enorma välståndsskapande potentialen som finns i fri rörlighet. Det vore ett stort misstag om både Europa och USA missade det kanske enda bestående maktredskapet man besitter i en global värld (till skillnad från västcentrerad värld).

Men det kan inte stanna vid en tom vurm för den fria rörligheten och öppenheten, det måste även fungera i praktiken. Den amerikanska öppenheten och mjuka makten har kombinerats med en sällsynt förmåga att knyta samman medborgare. USA har till skillnad från Europa en helt annan immigrationsmodell menar författaren Kenan Malik i sin bok "From Fatwa to Jihad":
To cross the atlantic is to move between two distinct social philosophies about the nature of immigration. American Muslims, like many groups before them, have largely bought into the the promise of the american dream. Seventy-one percent think that people who want to make it in America can do so with hard work - a higher figure than for the US population as a whole. They tend to see themselves as assimilated Americans, not as disgruntled Muslims. Fewer than half think of themselves as Muslims first and americans second. In Britain the corresponding figure is 81 per cent, in Spain 69 per cent and Germany 66 per cent. Only in France - the one european country that has as strict a separation of faith and state as America - do a comparable number see themselves as citizens first, muslims second. Unlike in Europe, most American muslims are happy to view Islam as a private faith, rather than as an all-encompassing social ideology.
USA har något som många europeiska västländer helt saknar. Man har kombinerat öppenhet med en känsla av tillhörighet. Multipla identiteter är inget problem i USA så länge alla är lika inför lagen och delar den amerikanska gemenskapen. Denna medborgerliga patriotism har givetvis kombinerats med fungerande företagsliv och en flexibel arbetsmarknad, områden som fortfarande är problematiska i Europa.

Men smältdegeln är inte bara ett faktum, det är en process. Komikern Bill Maher menade att "When you arrive at the melting pot, its customary to melt a little". Däri finns en avgörande skillnad mellan Europa och USA. Men det handlar inte om assimilationspolitik kontra något annat, kalla det multikulturalism. Mina släktingar på den amerikanska östkusten har fortfarande, 90 år efter att släkten invandrat till landet, mycket kvar av sitt östeuropeiska judiska arv kvar. Det är snarare kombinationen av identiteter och - det som Malik framhäver - känslan av samhörighet med det amerikanska som urskiljer från Europa. Länder som Tyskland och Storbritannien har varit oerhört dåliga på att skapa naturliga samhörighetskänslor.

Frågan om migration bör och behöver inte bli en ren nyttokalkyl. Större och betydligt viktigare värden står på spel. Migration rätt använt och förvaltat innebär förutsättningar för toleranta, idérika och dynamiska samhällen. Påverkan går dessutom åt båda håll, kanske är upplysningsidéernas enda chans globalt om det finns tillräcklig rörlighet mellan länder.

Det senaste decenniet har visat att militär makt inte är ett bra redskap för demokratisering eller spridande av västerländska ideal. Både USA och Europa har möjligheten att vara relevanta under 2000-talet men det innebär att man inser vad det är som skapar den relevansen.

Morrissey hade under Smithseran en t-shirt med texten "Penis mightier than the sword" . Vågar vi hoppas på att Obama kommer joggandes med "Openness mightier than the bomb" på sin t-shirt inom en snar framtid?

På samma tema: Jasenko Selimovic & Cecilia Malmström

2010-07-30

Vård till papperslösa

Idag skriver DN om vad vi i Liberala Ungdomsförbundet har sagt hela tiden: grundläggande mänskliga rättigheter bör vara lika för alla. Vi har idag en situation där det krävs ett pass för att ta del av sina mänskliga rättigheter, en situation som är helt absurt. Vård görs därmed till en enbart medborgerlig rättighet, inte en mänsklig rättighet.

Jag och LUF hävdar att vård är en mänsklig rättighet och då är det självklart att de utan papper ska erbjudas vård. Varför gör vi skillnad på människor utifrån vilken id-handling man har? Mänskliga rättigheter är globala, inte nationella. Sverige bör föregå med gott föredöme i den här frågan.

Skriv gärna under LUF Storstockholms namninsamling för papperslösas rätt till vård.

På samma tema: Christoffer Fagerberg, Froby, Bawar Ismail, Birgitta Rydberg, Daniel Andersson.

2009-11-18

Invandringen ska gynna Sverige

Det talas idag mycket om huruvida invandring som fenomen är en samhällsekonomisk vinst eller förlust. För ungefär en månad sedan skrev Jan Ekberg, nationalekonom på Växjö universitet, på DN Debatt (15/10) om att invandringen ökar befolkningen och därmed påfrestningen på den offentliga sektorn. Ekberg drar slutsatsen att: "Det finns således inga särskilt starka offentligt finansiella argument för framtida invandring."

Intresset för att diskutera migrationens ekonomiska effekter är uppenbarligen stort. Och trots att det ofta blir mycket uppståndelse kring debattinlägg som landar i att invandring endast är en marginell samhällsnytta - eller kanske till och med en kostnad - finns det goda belägg för att förflyttningar över gränserna i själva verket är en ren nettovinst.

Frågan är dock hur stor roll detta egentligen spelar. Är det inte bättre att vi fokuserar tid och resurser på att generera så positiva resultat som möjligt från migrationen, istället för att försöka räkna plus och minus, och sedermera hitta på någon godtycklig kvot för hur många människor som får röra sig över gränserna per år?

I en nyligen publicerad rapport av FN:s utvecklingsprogram (UNDP) presenterar man resultatet från en omfattande forskningsstudie av 14 OECD-medlemmar som tagit emot invandrare från 74 länder under perioden 1980-2005. Man konstaterar svart på vitt att invandring ökar sysselsättningen utan att tränga ut lokalbefolkningen från arbetsmarknaden, och att även antalet investeringar ökade som en direkt följd av immigrationen.

Att invandring under goda förhållanden är en samhällsvinst är knappast ett kontroversiellt resonemang. Tvärtom erkänns det även av uttalade immigrationsskeptiker som vill minska den internationella rörligheten över gränserna. Ett exempel är Demetrios G. Papademetriou, ordförande på Migration Policy Institute, som menar att migration, om den fungerar väl, utan tvekan "kan ge stora ekonomiska vinster till mottagarsamhällen, invandrarna och deras familjer, både i ursprungslandet och i destinationslandet."

Och det är just detta som är poängen. När nu även många av de som vill begränsa invandringen medger att migration under rätt förutsättningar kan leda till att alla blir vinnare bör debatten istället handla om hur vi skapar just dessa förutsättningar. En lyckad migration bygger på tre grunder: språk, lagar och sysselsättning. Alla som bor och lever i ett land måste kunna språket och följa lagarna. Och i ett land som Sverige där vi tror på att människor ska få möjlighet att försörja sig och få inflytande över sina egna liv är det en självklarhet att verka för full sysselsättning. För invandringen innebär detta att vi måste göra det mycket lättare för nyanlända att lära sig svenska, skaffa sig kunskaper om de lagar och regler som gäller i Sverige, samt snabbast möjligt komma ut på arbetsmarknaden eller börja studera.

På dessa områden har vi mycket kvar att göra. Språkundervisningen är trots regeringens insatser i stort behov av att förbättras. Samordningen mellan kommuner och frivilligorganisationer som arbetar med integrationsfrågor och stöd till invandare måste öka. För att öka sysselsättningen krävs en satsning på företagande och entreprenörsskap - framförallt måste det bli lättare för småföretag att anställa. Sverige är även i stort behov av en mindre stel arbetsmarknad, vilket handlar bland annat om, som jag skrev i mitt senaste inlägg på Sourze (12/10), att ta bort eller reformera lagen om anställningsskydd, LAS.

Genom att säkerställa en god utbildning i språk och lagar för invandrare kombinerat med ett bättre företagsklimat och en flexiblare arbetsmarknad skapar vi en situation där migrationen kan ge mycket positiva effekter för den svenska samhällsutvecklingen. Hur vi bäst går tillväga för att åstadkomma detta - och inte vad invandringen tros ha haft för nettoresultat förra året - bör vara diskussionens kärna.

(Upplagt på Sourze)
 
Blogg listad på Bloggtoppen.se