Debatterade tidigt imorse integrations och migrationspolitik med Maria Ferm. Samtalet kretsade, inte helt oväntat kring frågan om fri rörlighet. En målsättning som både Liberala ungdomsförbundet och Grön Ungdom har. Den frågan berörde jag i gårdagens inlägg.
Däremot råder väldigt stor skillnader gällandes integrationspolitik. Maria framhävde arbetet mot diskrimineringen, som jag definitivt håller med om är viktigt. Men det fick en märklig vändning när hon nämnde det indragna stödet till Centrum mot rasism som ett exempel på när regeringen misslyckats i detta arbete. Man undrar vad det är CMR någonsin gjort som bidragit till arbetet mot diskriminering?
Glädjande är att det finns en samsyn kring strukturella frågor gällandes diskrimineringen. Däremot är jag inte övertygad om att Maria och Grön Ungdom verkar vilja se de inbyggda strukturella problemen i den svenska ekonomin, arbetsmarknaden och offentliga byråkratin som gör att många människor kvarhålls i utanförskap. Ibland är offentlighetens välvilja och påstådda trygghet för vissa som skapar en större otrygghet för andra. Den politik som de rödgröna går till val på innehåller inget nytt sen den tid utanförskapet cementerades i det svenska samhället.
Givetvis när det kommer till den här typen av diskussioner så är tio minuter på tok för kort tid. Jag hade väldigt gärna haft ett längre samtal både om migrationens förutsättningar, framtidens integrationspolitik och visioner för en human och rättighetsbaserad asylpolitik.
Inlägg
