Mål för forskningen

Jan Björklund skriver bra (men kanske inte så mycket nytt?) om forskningspolitiken på DN Debatt:

Tack vare regeringens höjningar och ett forskningsintensivt näringsliv ligger Sverige i världstoppen i fråga om totala satsningar på forskning. Inget annat EU-land satsar en större andel av BNP på forskning och utveckling än Sverige. Till EU har regeringen redovisat att vårt mål för 2020 är att Sverige ska satsa ungefär fyra procent av BNP. Även om vi satsar stora resurser borde det gå att utnyttja dem bättre. Dels kan vi nå en mer kvalificerad akademisk nivå. Vetenskaplig kvalitet mäts ofta genom att räkna publikationer och citeringar, och där är flera länder på väg att passera oss. Dels handlar det om hur kunskap omvandlas till innovationer, till exempel hur många patent som forskningen leder till. Sverige borde kunna få ut mer av forskningen än i dag.

Bra så, men glöm för all del nu inte grundutbildningen. Där behöver vi mer kvalité och mindre kvantitet. Vi behöver även samhällsvetenskapliga utbildningar som har fler än två lärarledda lektioner i veckan. Det är en fråga som måste adresseras samtidigt som frågan om forskning uppmärksammas.

Kritik mot burkaförbudet

Kritiserade igår Björklund för hans utspel gällandes förbud mot burkor och niqab i skolan i ett Tv4-inslag.

Vill passa på att länka till några av de andra artiklar och inlägg jag gjort i debatten om burkan och slöjan i kombination med de utmaningar som samhället ställs inför:

Här, här, här, här, här, här och här.

Jag skriver även idag på Expressens Sidan 4 om utspelet:

Som liberalt parti bör vi lämna gårdagens identitetspolitik. Nu riskerar vi i stället att bli medskyldiga till dess fortlevnad. Specifika klädesplagg - och därmed indirekt en specifik grupp - pekas ut som unika i en fråga där lagar och regler tvärtom borde vara generella och gälla för alla. Framtidens integrationspolitiska utmaningar kräver annat än symbolpolitik. I stället borde Folkpartiets fokus vara att inte politisera religiösa eller kulturella frågor.

En lyckad integration bygger på tre saker: språk, lagar och sysselsättning. Alla som bor och lever i ett land måste kunna språket och följa lagarna. I ett land som Sverige där vi tror på att människor ska kunna försörja sig själva och ha inflytande över sina egna liv är det dessutom en självklarhet att verka för att alla ska ha möjlighet att få en givande sysselsättning.

Det är om sådant Folkpartiet borde tala. Om riktig politik, som inte skiljer ut vissa grupper utan skapar möjligheter för alla i samhället. Tyvärr är Jan Björklunds utspel istället ett i raden från Folkpartiet som bygger på orden "förbud" och "krav". När kommer det folkpartistiska förslag som talar om att "liberalisera" och "tillåta"?

Forskningen stödjer Björklund

Aftonbladet granskar Björklunds påstående om att lägre ingångslöner ger ungdomar jobb,

I Sverige motsvarar lägstalönen cirka 70 procent av medianlönen. I Danmark kan en ungdom jobba för hälften av medianlönen och i Tyskland för ännu lägre.Forskningen visar också att en sänkning av minimilönen får extra stort genomslag på ungdomsarbetslösheten i länder med höga lönetrösklar, vilket stödjer Björklunds tes om att en lönesänkning för unga i Sverige skulle ge fler ungdomar jobb. I Sveriges hotell- och restaurangbransch gav en 10-procentig sänkning av lönen arbete åt fem procent fler ungdomar, visar en studie.

Men detta är ju inte direkt någon hemlighet om man har följt vad som skrivit om arbetsmarknaden i Nederländerna eller Danmark. Intressant är att LO går ut hårt och protesterar, cyniskt om man funderar en stund på hur mycket LO egentligen gjort för arbetslösheten bland unga.

Se även: Segerfeldt, Boberg, Altenberg.