Förvalta eller förändra Sverige?

Ställer i Sundsvalls Tidning frågan om Alliansen siktar på att förändra eller förvalta Sverige:

En politik för fler jobb handlar inte om att gynna de som redan har, det handlar om att skapa möjligheter för den som länge saknat hopp. Ett led i detta är att på allvar börja skapa nya arbetstillfällen, inte genom konstgjord andning, det vill säga socialdemokratisk valfläskpolitik. Det måste handla om att skapa förutsättningarna för nästa IKEA, Ericsson och Skanska. Det är dags att sluta förvalta och börja förändra.

Europa, vart är du på väg?

Jag har väldigt många gånger upprepat att Sverige är delat, det finns insiders och outsiders i samhället. En grupp har fast anställning, fackmedlemskap samt gott om kontakter på bostadsmarknaden. Sedan finns det outsiders, människor med låg anknytning till samhället som överlever på temporära jobb.

Klyftan mellan dessa två grupper är en av europas absolut viktigaste utmaningar för 2000-talet. De privilegier dessa insiders har i form av en stel arbetsmarknad står i direkt proportion till det lidande som alla outsiders utsätts för. Europa är notoriskt dåligt på att släppa in människor i samhället som inte är del av trygghetssystemen. Situationen är på lång sikt ohållbar.

Problemen gäller för hela Västeuropa. Visst finns det strukturella problem i Sverige på både bostads och arbetsmarknaden. Frågan är om vi kan jämföra oss med exempelvis Spanien, ett land vars problem liknar Sveriges men som är betydligt allvarligare:

Spain is often cited as the big EU economy most in need of labour-market reform. The central government has spent months agonising over changes to a law that makes it expensive for private firms to make full-time staff redundant. But in truth parts of Spain’s economy are very flexible: just ask the 1.5m people who have lost jobs since the boom stopped. The problem is that the labour market divides insiders from outsiders. Immigrants on temporary contracts have been hit hard, as have the young.

En enorm offentlig sektor som blir alltmer svårfinansierad kombineras med en arbetsmarknad som skapar få privata jobb. Det offentliga kostar i Spanien mer för varje år som går och de offentliga skulderna skjuter i höjden. Ingångarna på arbetsmarknaden är få för invandrare och ungdomar. Höga trösklar på arbetsmarknaden gör ingångarna få. Därtill gör regelbördan och höga kostnader att små företag inte växer.

I en artikel i Time för några år sedan intervjuades en indisk ingenjör, han fick frågan om han skulle kunna tänka sig att arbeta i Europa. Svaret var bitskt men rättframt: Europa är platsen man flyger över för att nå USA:s östkust. Framtiden ligger inte i Europa, en kontinent på dekis som är mer intresserad av att cementera de besuttnas privilegier istället för att hitta sätt att växa ekonomiskt och politiskt.

På samma tema: SVD, GP, E24

Borg, hovstrategen

Moderaterna satsar alla kort på att bli statsbärande parti,

Sprickan i den borgerliga alliansen i frågan om arbetsrätten blev i dag ännu tydligare när statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg, båda moderater, presenterade nya uträkningar i frågan. Det bästa för samhällsekonomin är att behålla den svenska modellen med stor anställningstrygghet, menar de.

– Vi har kartlagt vilka reformförslag som finns och undersökt hur de skulle påverka. En mycket stor förändring av människors trygghet ger en relativt liten förändring för BNP, sade Anders Borg medan Fredrik Reinfeldt nickade.

Jag köper det utifrån något strategiskt perspektiv. Irritera inte den besuttna medelklassen med tillsvidareanställningar innan valet. Fullt rimligt. Men kom inte och mena på att en höjning eller sänkning av BNP är den enda konsekvensen av en (o)förändrad arbetsrätt.

Det är arbetslöshetens fördelning och därmed bördan på samhället som lättare kan hållas under kontroll om arbetsrätten förändras. Detta måste någonstans Borg veta, det handlar inte alltid om kronor och ören i ett direkt förhållande.

Den hårt kontrollerade arbetsrätten blir mer och mer ett uttryck för den etablerade delen av samhället, de som har. I kontrast till de grupper, unga och invandrare främst, som inte har. En klyfta i samhället som kommer få oanade konsekvenser i framtiden.

På samma tema: DN, Mattias2010, Moderata Karameller, Raymond.

Forskningen stödjer Björklund

Aftonbladet granskar Björklunds påstående om att lägre ingångslöner ger ungdomar jobb,

I Sverige motsvarar lägstalönen cirka 70 procent av medianlönen. I Danmark kan en ungdom jobba för hälften av medianlönen och i Tyskland för ännu lägre.Forskningen visar också att en sänkning av minimilönen får extra stort genomslag på ungdomsarbetslösheten i länder med höga lönetrösklar, vilket stödjer Björklunds tes om att en lönesänkning för unga i Sverige skulle ge fler ungdomar jobb. I Sveriges hotell- och restaurangbransch gav en 10-procentig sänkning av lönen arbete åt fem procent fler ungdomar, visar en studie.

Men detta är ju inte direkt någon hemlighet om man har följt vad som skrivit om arbetsmarknaden i Nederländerna eller Danmark. Intressant är att LO går ut hårt och protesterar, cyniskt om man funderar en stund på hur mycket LO egentligen gjort för arbetslösheten bland unga.

Se även: Segerfeldt, Boberg, Altenberg.

Arbetslösheten inte mystisk

Skriver i Sundsvalls Tidning om systemfelen på arbetsmarknaden,

Sverige står inför en kris som främst drabbar unga och invandrare. De personer som står utanför samhällets påstådda trygghet. De som står utanför och tittar in. Lösningen är inte mystisk och okänd, vi vet hur länder som Danmark och Nederländerna har gjort för att minska arbetslösheten bland invandrare och unga. Genom att sänka trösklarna till arbetsmarknaderna och gå från anställningstrygghet till inkomsttrygghet har man skapat en välfungerande arbetsmarknad.

Sent ska Sverige vakna innan vi inser att krisen är närmare än vi tror och att fagra löften om statliga satsningar inte kommer rädda oss från ett fel som sitter i systemet och inte i mängden spenderade kronor.

Det måste löna sig att anställa

"Man får nog anstränga sig lite för att få försörjningsstöd," sa arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin igår vid en pressträff.

Att ställa höga krav är ingenting jag principiellt vänder mig emot så länge det finns ett bra och individuellt behovsanpassat stöd för de som vill ha det. Jag tror ju på människors möjlighet att lyckas om man bara ger dem förutsättningar för att kunna göra det.

Vad gäller Littorins uttalande kopplar till de nya Moderaternas arbetslinje finns det dock goda anledningar att vara skeptisk. Visst för att man alltid bör bekämpa fusk - i synnerhet när det gäller skattepengar - och nog för att Sverige förmodligen skulle må bra av en något mindre stat, men det felet när det gäller dagens höga arbetslöshet har ju knappast att göra med att människor inte vill arbeta. Istället är det stora problemet att företag inte vill anställa.

För att driva en företagsvänlig politik krävs inte bara fortsatt sänkta arbetsgivaravgifter, utan också, som jag brukar ta upp, sänkta ingångslöner, decentraliserade kollektivavtal, ökad lönespridning, flexibel arbetsmarknad och generellt mindre lagstiftning för företag, i synnerhet för de små företagen.

Littorin framhäver vikten av att det måste löna sig att arbeta. Men han får inte glömma bort det som nu bör ges högsta prioritet i arbetslöshetsfrågan: att det måste löna sig att anställa.

Samma tema: Metro, Erixon.

Facket sviker de arbetslösa

Idag skriver jag på Newsmill om vad vi har att lära av Nederländerna när det gäller arbetsmarknadspolitiska reformer. Följande är texten i sin helhet (som även återfinns här):

Efter finanskrisen börjar världen sakta men säkert återhämta sig. Många har i detta läge vänt blickarna mot Nederländerna och landets låga arbetslöshet. Sverige har mycket att lära från den nederländska framgången. För att hjälpa arbetslösa såväl som arbetare bör vi decentralisera lönebildningen, och luckra upp den oproportionerligt starka arbetsrätten som idag vänder landets arbetslösa ryggen till.

Nederländerna hade enligt OECD 4,3 procents arbetslöshet 1998, och 3,0 procents arbetslöshet tio år senare. Sveriges arbetslöshet minskade visserligen också under samma tidsperiod, men 6,2 procent år 2008 gör att man ändå ligger över OECD:s snitt på 6 procent. Varför har Nederländerna mer än hälften så låg arbetslöshet som Sverige?

En viktig anledning, om man får tro holländarna själva, är att kollektivavtalen under åren har blivit mer flexibla. Som bland andra forskarna de Leede, Nickell och van Ours har påpekat har mindre strikta kollektivavtal lett till att arbetsgivare och arbetare fått möjlighet att lokalt förhandla om villkor som passar just dem bäst. Bland annat har det lett till fler deltids- och timanställningar. Detta kan vara värt att tänka på mitt under den svenska avtalsrörelsen, då fackföreningar går ut och kräver "rätt till heltid".

Ett annan viktigt skäl till den nederländska framgången är att man successivt har gjort det lättare för företag att anställa. Genom att reformera anställningsskyddslagstiftningen, "Flexwet" (Wet Flexibiliteit en Zekerheid) har uppsägningstiden minskat samtidigt som nederländska företag fått större möjlighet att teckna deltids- och projektanställningar.

Men så har det inte alltid varit. Tidigare under 1990-talet fick Nederländerna mycket kritik för att ha en alldeles för stark arbetsrätt. 1997 skrev de Vries i European Industrial Relation Observatory Report: "The ‘rigidity' of Dutch labour law, especially with respect to dismissal, has been identified as one of the causes for the increase in flexible employment contracts."

Att länder med mer flexibel arbetsrätt klarar jobben bättre är knappast någon nyhet. Sverige kan, förutom med Nederländerna, även jämföras med Danmark, som för två år sedan hade en arbetslöshet på 3,1 procent. OECD mätte samma år arbetsskyddet för fast anställning i respektive land på en skala 1 till 6. Danmark fick 1,6, och Sverige 2,9. Erfarenheterna från andra länder visar med all tydlighet vad som är felet. Varför agerar man inte i Sverige?

Från fackligt håll försvaras den starka arbetsrätten ofta med argument om att det är för arbetarnas bästa. Men det faktum att man inte vill underlätta för företag att anställa leder till att många människor blir kvar på sina jobb, trots att de inte trivs. En undersökning som Svenskt Näringsliv genomförde för tre år sedan fann att drygt en miljon anställda inte trivs med sina arbetsuppgifter och/eller sina kollegor. Man räds byta jobb för man vet hur svårt det är att bli anställd.

Av den pågående avtalsrörelsen är det enkelt att förstå att det är företagen snarare än fackförbunden som företräder de arbetslösa. Att facken ohämmat fortsätter försvara strikta kollektivavtal, central lönebildning, stel arbetsrätt och alldeles för starkt arbetsskydd är det främsta hindren mot att Sverige ska kunna nå nederländska sysselsättningssiffror. Att det är såpass svårt att bli uppsagd och bli anställd som idag gynnar varken tillväxt, företag, arbetslösa, eller ens arbetare.

Det är dags att vi lär oss av omvärldens erfarenheter, och de reformer som förbättrat deras arbetsmarknader och minskat arbetslösheten.

Mer om arbetslöshet och arbetsmarknaden: SvD1, SvD2, SvD3, EXP, E241, E242, RB, Magnus Andersson, UV, PJ, Storstad, Björndahl, Samuelssons, Henkas, VSPS.

Arbete och lyckan

Skriver krönika på Sundsvalls Tidning om människan och arbetet,

"Ingenting är olidligare för människan än den fullkomliga ron, utan lidelser, utan affärer, utan nöjen, utan något att göra. Då känner man sin intighet, sin isolering, sin otillräcklighet, sitt beroende, sin vanmakt, sin tomhet."

Det skrev den franske matematikern Blaise Pascal om den mänskliga naturen. Arbetslösheten och den oundvikliga isolationen leder till människans undergång. Känslan av strävan och självförverkligande är allmänmänsklig. Det är där människan skapar sin lycka och glömmer sin tomhet.

Vad står på spel?

Arbetslösheten är ett av årets absolut viktigaste ämnen. I valet blir det centralt att alla politiska partier presenterar lösningar och idéer för framtiden. Sverige konkurrensfördelar på en global marknad är inte lika stora som under efterkrigstiden. Därför är det centralt att vi förändrar vår ekonomi och arbetsmarknad i grunden.

Gör vi inte det riskerar vi att förlora kvalificerad arbetskraft, bli ignorerade av utländsk arbetskraft och hämma utvecklingen i Sverige.

På "Vad står på spel" diskuterar jag och Maria Ferm några av de möjliga lösningar för den svenska arbetsmarknaden. Även om arbetsmarknadens avtal sköts av arbetsgivare och fackförbund finns det en viktig roll för politiken.

Alliansens ödesfrågor

Skriver i senaste Liberal debatt om Alliansens framtid och vilka frågor som kommer att bli viktiga under nästa mandatperiod och i framtiden,

"Alliansen måste se till att Sverige är konkurrenskraftigt på en global marknad. Som ett led i denna strävan är det på sin plats att man planerar långsiktigt för de problem med arbetsbrist som kan komma att dyka upp de kommande decennierna. En åldrande befolkning och låg nativitet skapar problem för flera sektorer i samhället. Sveriges vård och omsorg kan komma att uppleva enorm arbetsbrist och alliansen bör se över möjligheterna för en allt friare rörlighet, inte endast inom EU utan även med länder utanför unionen. Lösningen måste vara sammanvävd med de idéer som finns för arbetsmarknaden och företagen. Att Sverige ska bli attraktivt för såväl lågutbildade som högutbildade måste vara en självklar målsättning. Tydligt är dock att en betydligt friare rörlighet måste kombineras med ett förändrat socialförsäkringssystem. Att garantera välfärdsstatens överlevnad handlar i slutändan om att garantera dess finansiering. Med en förändrad arbetsmarknad, nya förutsättningar för företag att växa kan det dilemmat lösas. "

Även övriga alliansförbund skriver om framtida utmaningar och viktiga frågor, alla artiklar finns som vanligt upplagda av Liberal debatt på deras hemsida.

Artikel på Brännpunkt om arbetslösheten

Skriver med Ung allians på Brännpunkt om Littorins märkliga åsikter om arbetslösheten generellt och ungdomars arbetslöshet i synnerhet,

Regeringen måste inse att ungdomsarbetslösheten är en reell situation för alltför många unga och inte alls värdigt en lek med siffror eller statistik. En omodern arbetsrätt är en viktig del av detta problem. Det borde vara självklart att det enda som räknas vid uppsägningar är den insats som man gör som anställd och inte antalet år som anställd. Därför är arbetsmarknadsministerns uttalande så oerhört provocerande för oss som ser allt fler av vår generation hamna i arbetslöshet.

Skäms Littorin!

Sven-Otto Littorin verkar ha köpt vänsterlinjen att arbetsmarknaden är ett nollsummespel och att det i kampen mellan åldersgrupper är bättre att fimpa unga först,

"Det är tyvärr så att om man ändå ska säga upp så är det bättre att det drabbar ungdomar än äldre och sjuka som har lägre produktivitet."

Glädjande är att se att Littorin inser att det finns ett samband mellan arbetsmarknadsregleringar och sammansättningen på arbetslösheten, så långt har vänstern inte kommit än.

Mindre glädjande är att Littorin uppenbarligen ser att turordningsreglerna fyller en viktig funktion - att se till att personer med liten kontakt med arbetsmarknaden är de som bör gå först.

Turordningsreglerna hämmar små företag och räddar ingen, inte ens de med låg produktivitet. Snarare skapar det allvarliga inlåsningseffekter.

Littorins inställning är cynisk och påminner mest om den visionslösa vänsterns inställning till arbetsmarknaden. Att aldrig få in en ordentlig fot på arbetsmarknaden skapar en permanent form av utanförskap för unga och invandrare.

Märkligt är dessutom att Littorin försöker tona ner problemet med ungdomsarbetslöshet. Oavsett hur man räknar (studenter räknas in i statistiken som arbetslösa) arbetslöshet är nivåerna för unga i Sverige oroväckande höga.

Målsättningen måste givetvis vara att företag ska våga anställa fler, att skapa en inkomsttrygghet för människor. Detta gäller för såväl unga som gamla. Att som Littorin tro att turordningsreglerna räddar någon är fruktansvärt naivt.

Både Folkpartiet och Centern har insett att turordningsreglerna är destruktiva - när ska moderaterna inse samma sak?

Läs även andra bloggares åsikter om LAS, Littorin, Turordningsregler, Arbetsmarknaden

Artikel på Sourze.se om arbetslösheten

Med början idag och en gång varje månad fram till valet 2010 skriver jag på Sourze.se

Den första artikeln är mer eller mindre ett svar på Jytte Gutelands artikel som publicerades förra veckan.

"Det är glädjande att läsa att Jytte Gutelands artikel "Unga drabbas hårdast av jobbkrisen" (Sourze, 5/10). Hon verkar tydligt dela den borgerliga alliansens uppfattning om att utbildning och forskning skapar jobb. Guteland skriver att SSU vill se fler platser på högskolan och höjda studiemedel. Detta tyckte också den borgerliga koalitionsregeringen när man för flera månader sedan planerade för den nyligen presenterade höstbudgeten. Därför har regeringen bland annat beslutat att bygga ut högskolan med 10 000 platser och ökat studiemedlen så att en heltidsstuderande från och med årsskiftet får 350 kr mer i månaden.

Bekymrande är dock att Guteland verkar tro att det finns en motsättning mellan att skapa jobb och att sänka skatten för de i samhället som tjänar minst. Många gånger är detta snarare en viktig förutsättning för jobb eftersom sänkt skatt leder till att människor ökar sin konsumtion, vilket gör att efterfrågan stiger och företag kan anställa fler.

En annan felaktig slutsats som dras är att graden av anställningsskydd inte spelar någon roll för företagens villighet till att anställa. Tvärtom visar internationell forskning att om man minskar riskerna för företagen anställer de också fler. En studie av 73 länder genomförd av University of Bath och publicerad i Journal of Comparative Economics i våras pekar tydligt på detta faktum. I studien tar man bland annat upp att data mellan 2000 och 2003 visar att länder med hårt reglerade arbetsmarknader, som Italien, förmodligen hade haft runt 2,3 procent lägre arbetslöshet om haft en flexiblare arbetsmarknad, som i exempelvis USA. Detta är en viktig iakttagelse då det även tyder på att arbetslösheten hade varit 3,4 procent lägre för kvinnor och 5,6 procent lägre för ungdomar.

Detta innebär inte att det är önskvärt att vi för samma arbetsmarknadspolitik i Sverige som i USA - då den också har sina brister - men att verka för en mer flexibel arbetsmarknad är utan tvekan viktigt för att minska arbetslösheten. Exempelvis kan det vara väsentligt att se över vissa lagar, som LAS och turordningsreglerna, vilka tenderar att missgynna i synnerhet ungdomar och invandrare. För att skapa jobb är det framförallt viktigt att minska byråkratin och förenkla krångliga regelverk som idag tvingar företag till att ägna mer tid åt paragrafer än åt entreprenörskap.

Den borgerliga alliansen har sänkt arbetsgivaravgiften, minskat bolagsskatten och avskaffat förmögenhetsskatten. Detta har gjort det billigare för företag att anställa, ökat incitamenten för kapitalbildning och minskat riskerna för att företag och skattebetalare ska fly utomlands. På sikt är detta jobbskapande politik som det finns all anledning att vara stolt över. Inför det kommande valet är det dock viktigt att fortsätta det påbörjade arbetet, i synnerhet genom att förenkla lagstiftningen för småföretag så att de lättare kan expandera och anställa fler. Så skapas fler jobb.

En konstruktiv politik för att öka antalet jobb kan inte stanna vid en enögd investeringspolitik som inte inser att det finns allvarliga strukturella problem på den Svenska arbetsmarknaden. Guteland och SSU ser ut att stödja den borgerliga alliansens analys att det svenska utbildningsväsendet behöver reformeras och tillföras ytterligare resurser. Där slutar likheterna. För medan alliansen konstaterar att en flexibel arbetsmarknad är avgörande för sysselsättningen verkar Guteland mena att villkoren för företagen inte påverkar deras vilja att anställa. Istället hävdar hon att det är bristen på framtidstro som är orsaken till arbetslösheten. Frågan blir då hur man lagstiftar för att höja människors framtidstro. Men precis som med lösningarna på alla andra problem kommer de rödgröna väl att ge besked om det "i god tid före valet."

Läs även andra bloggares åsikter om Arbetslöshet, Alliansen, LAS, Turordningsregler

Artikel i Sundsvalls tidning om arbetsmarknaden

Skriver krönika på Sundsvalls Tidning om invandrare och exporten samt jobben,

I Sverige är möjligheterna för små företag att växa och bli lönsamma små. Detta drabbar ofta de invandrare som börjar i liten skala som småföretagare eller i familjeföretag. Genom att skapa ett system som i första hand ger stöd och i andra hand ställer krav på språkutbildning och aktivitet på arbetsmarknaden skapar man passivitet. Därför borde det givetvis vara en självklarhet att avbrutna SFI-studier ska leda till indraget bidrag. Offentligt stöd måste utan undantag innebära krav på motprestation.