SD, vänstern och statistiken

Apropå Jämlikhetsbluffen och den pågående debatten om SD och våldtäkterna finns det ett par trista paralleller att dra.

Picket & Wilkinson och deras supporters är intressanta eftersom de behandlar brottsstatistiken på nästan samma sätt som Sverigedemokraterna nu gör i sitt senaste utspel om våldtäkter i Sverige. SD (likt Snowdon) skruvar upp statistiken avsevärt, Picket & Wilkinson gör det omvända, ingen hamnar riktigt rätt.

Picket & Wilkinson drog slutsatsen i Jämlikhetsanden att Sverige generellt har betydligt lägre brottslighet än andra länder och att detta är en direkt konsekvens av sveriges förhållandevis stora grad av jämlikhet.

Indirekt - genom att stödja sig på Jämlikhetstandens slutsatser - verkar vänstern absolut inte ha något emot den typ av vetenskaplig ohederlighet som SD använder sig av, så länge de gynnar deras politiska syften, i deras fall strävan efter jämlikhet visa politisk intervention. Den granskning som SVD:s faktakoll gjorde av Sverigedemokraternas senaste utspel kunde konstatera att:

Sverigedemokraterna berättar inte hela sanningen bakom siffrorna. Vid en snabb titt kan de se dramatiska ut, men bakom statistiken finns en annan sanning än att Sverige drabbats av en våldtäktsvåg.I ett internationellt perspektiv har Sverige idag en väldig bred definition av våldtäktsbegreppet, som dessutom ständigt utvidgas när lagstiftning arbetas om. Det är också något som EU-rapporten som SD själva hänvisar till tar upp. Forskarna kan i den inte säga om det faktiskt begås fler våldtäkter i Sverige än i andra EU-länder, utan bara att antalet anmälningar är högt.

Även Snowdon, författaren av Jämlikhetsbluffen visar prov på att inte förstå våldtäktsstatistiken från Sverige (Se sidan 105) och blåser upp den för att visa att Sverige ändå inte är så fredligt och lyckligt.

Det relevanta är dock att han inte drar några stora slutsatser utan menar att det är komplext med jämförelser. Att dra slutsatser som är vittgående, ex begränsa invandringen (SD) eller att jämlikhet är överordnat allt (De rödgröna) på grund av enskilda faktauppgifter är vanskligt.

Det enda vi ibland vet är att vi inte vet något med säkerhet. Därför bör man vara försiktig med policyrekommendationer innan man kan få mer säkerhet.

Statistik på dömda, i synnerhet i komparativa landsstudier avslöjar mer om rättsväsendets utformning, beredvilligheten att anmäla och utreda etc. Statistik från ett land kan vara relativt svår att jämföra med statistik från andra länder när det både kommer till anmälda som dömda brottsfall.

Vad vi som politiker bör göra är att vara relativt försiktiga med vilka växlar vi drar på komparativa studier. Jag brukar ofta göra jämförelser gällandes arbetsmarknadsfrågor och integrationspolitik. Ibland är jämförelserna mer rättvisa, ibland mindre - det är jag fullt medveten om. Målsättningen måste dock alltid vara att vara försiktig med hur vi hanterar forskning, i synnerhet i politiska sammanhang.

På samma tema: Svensson, Intersektionalitet, SVD,

Jämlikhetsanden, sågad. Igen.

Avslutade precis läsningen av Christoffer Snowdons "Jämlikhetsbluffen", ett kritiskt svar på Picket & Wilkinsons "Jämlikhetsanden", eller "Spirit Level" som den heter på engelska.

Jämlikhetsbluffen har redan hunnit avfärdas av Picket & Wilkinson, men inte för att innehållet inte skulle stämma utan därför att boken inte är "peer reviewed", granskad av andra forskare. Intressant krav från författare av en bok som inte blivit granskad på samma sätt som de kräver av sina kritiker.

Jämlikhetsanden blev för vänstern det ultimata beviset för ett par saker: ojämlikhet gör människor sjuka, samhällen eländiga och skapar problem av alla möjliga saker. Samt: tillväxt efter en viss nivå är i sig inget som gör oss lyckliga, friskare och skapar bättre samhällen. Med dessa glasklara fakta i handen kan man därefter expandera statens makt i all oändlighet och samtidigt hejda tillväxten med gott samvete. Många miljöpartister gladdes nog även åt bevisen att tillväxt inte leder till något gott.

Många blev skeptiska, av naturliga anledningar. Det är sällan någon har sju ess på hand, än mindre av samma färg. En stor debatt följde på bl.a SVT där alla möjliga människor uttalade sig och debatterade. Bland annat jag. Min linje handlade i korthet om att korrelation inte implicerar kausalitet. Med detta menas att där det finns ett samband existerar inte nödvändigtvis ett orsakssamband.

Det sympatiska med Snowdons bok "Jämlikhetsbluffen" är att den inte påstår att motsatsen stämmer, alltså: att ojämlika samhällen skulle få människor att må bättre och därmed få lägre ohälsotal etc. Han konstaterar att Pickett och Wilkinson trollar med statistik:

Och så slutar denna bok utan någon "storslagen idé". Om det vore en vetenskaplig skulle den bara betraktas som som en betydelselös undersökning, inte värd att publiceras. Dess diagram klättrar inte spektakulärt i samma riktning gång efter gång. Istället återspeglar de en komplex värld av av oändlig nyansrikedom och variation. Dess text erbjuder ingen radikal politik för att omvandla samhället och inte heller gör den gällande att samhället är utvecklingsbart. Den bara låter förstå att vägen framåt ligger i att förbättra de materiella villkor för alla snarare än att med våld skydda människor från sina egna känslor.

Det är fattigdom som är problemet, inte att någon känner avundsjuka för att någon annan har två Tv-apparater istället för en. Budskapet är egentligen enkelt och intuitivt. Men i boken finns en vidare, och en enligt mig, väldigt klok kritik mot tillväxtfientligheten och den nästan obligatoriska asketismen som är så trendig idag. Snowdon tar upp den utveckling inom vänstern som Jämlikhetsanden är ett tydligt symptom för:

Försvarare av marxismen har gjort en oändlig mängd ursäkter för sin ideologis misslyckande med att tillhandahålla samma levnadsstandard och frihet som man hade i kapitalistnationer. Fram till nyligen har få varit så skamlösa att de påstått att sänkt levnadsstandard och begränsad frihet var den avsedda konsekvensen, och dessutom att folk skulle vara lyckligare med mindre av båda. I den meningen representerar böcker som Jämlikhetsanden en nyrorientering för vänstern. Att begränsa valet, minska välståndet och sänka ambitionen förespråkas nu öppet som önskvärda ändamål i sig.

I grunden så är boken bara en kritik av Pickets & Wilkinsons iver att se mönster där mönster ej går att finna. Deras slutsats, jämlikhet är godheten själv, förekommer den logiska banan man måste ta för att dra så skarpa slutsatser. Snowdon bevisar egentligen ingenting, förutom att data. statistik och empiri bör behandlas varsamt i politiska sammanhang. En lärdom inte minst för både de rödgröna och nu senast Sverigedemokraterna.

Boken går att köpa här.

På samma tema: HBT-Sossen, Brändén, Dick Erixon, SVD-Ledarred, Eva Cooper, Andreas Bergh, Fredrik Segerfeldt, Bottnakarlen, Litentanta, Nymnchen.

Bergh om Jämlikhetsanden

Andreas Bergh fördjupar diskussionen om Jämlikhetsanden. Han verkar nå fram till slutsatsen att:

Det är således rimligt att säga att bland de studier som faktiskt kan testa effekten av nationell ojämlikhet på individuell hälsa, är resultaten inte entydiga.

Jag kritiserade boken (dock utan samma omfattande genomgång av empirin som Bergh) på SR för ett tag sedan, går att läsa här.

Vänsterskribenter försöker försvara ekonomisk jämlikhet

"Det stora gensvar som bestsellern 'Jämlikhetsanden' fått överallt lämnar inte de värsta svenska högerekonomerna någon ro," skriver Jan G Andersson i Östran.

Andersson verkar uppenbarligen ha dåligt med inspiration. För ungefär en månad sedan skrev han nämligen:

"'Jämlikhetsanden' har inte lämnat någon ro i högerlägret."

Och detta illustrerar mycket väl, ironiskt nog, de värsta svenska vänsterskribenterna i debatten om ekonomisk jämlikhet. Anderssons enkelspårighet dyker inte bara upp i hans stilistiska figurer, utan även i hans naiva försvar av Jämlikhetsanden. För på hur många källor grundar egentligen Andersson sitt påstående om att inkomstskillnader är dåligt? En (!).

Detta är ganska typiskt de värsta svenska vänsterskribenterna. De hittar stöd för sina åsikter i en bok, en artikel eller ett tal. Sedan kör de rakt på med skygglapparna i högsta hugg och struntar fullkomligt i alla källor som bevisar något annat än deras egna teser.

Bildkälla.

Andersson gör ett tafatt försök att kritisera Stefan Fölster, chefekonom Svenskt Näringsliv, och ett debattinlägg Fölster skrev i Expressen förra veckan:

Huvuddelen av sitt inlägg ägnar Fölster åt att tala om att välståndet ökat i hela världen, men det är inte något som bokens författare Richard Wilkinson och Kate Pickett har bestridit.

Men det är inte vad boken handlar om utan den skenbara motsägelsen mellan världens väldiga rikedom och den orättvisa fördelningen och att jämlikare samhällen drabbas av långt färre sociala bekymmer och folkhälsoproblem. De har t ex bättre psykisk hälsa, färre drogproblem och högre välbefinnande bland barn.

Först och främst kan man konstatera att Andersson ägnar huvuddelen av sitt inlägg åt tramsiga liknelser, men det är inte något som överhuvudtaget bevisar Wilkinsons och Picketts tes om att Bill Gates framgångar leder till att spädbarn dör.

För det andra bör Andersson reda ut vad det är för motsägelse mellan rikedom och orättvis (vilket översatt från jantelagen till svenska brukar betyda ojämn) fördelning. Man behöver inte vara ett matematiskt geni för att räkna ut att mer resurser per capita i ett land riskerar att leda till större absoluta inkomstklyftor. Delar befolkningen i ett land på en krona kan den maximala skillnaden mellan landets fattigaste och rikaste person vara just en krona. Delar ett lands befolkning, å andra sidan, på fem biljoner kronor kan den maximala skillnaden mellan landets fattigaste och rikaste person vara - helt oväntat - fem biljoner kronor. Var är motsägelsen, Andersson?

Det relevanta i sammanhanget är istället det som Fölster är inne på, nämligen det faktum att i många länder har både klyftor och välstånd ökat. Ett hundratal miljoner kineser har enligt FN lyfts ur fattigdom de senaste trettio åren. Menar Andersson att vi bör ta avstånd från denna fattigdomsbekämpning eftersom att Gini har stigit och inkomstklyftor ökat? Ekonomisk ojämlikhet var ju dåligt, eller hur var det?

Samma tema: Westerholm, HBT-sossen, Alun, Motvall, Storstad, Stardust, EHR, S-buzz, Alexand'rism, Moberg, Högberg, Esbati, Andersson, Eva-Lena, Morén, SKP, Kvalitet, Nemokrati, Åberg, Svensson, Andersson.