Klimatångesten

Jag fick panik, men kunde inte sluta läsa. Efteråt kände jag en hemsk ångest. Jag blev helt knäckt och ångrade för första gången i mitt liv att jag hade satt barn till världen. Det kändes som om de inte hade någon framtid, säger Jonas och suckar tungt.

Var kommer orden ifrån? En nyfrälst som precis läst bibeln? Någon som fått en apokalyptisk vision? En sektmedlem rentav?

Nej. Det är från en artikel om Jonas som blev klimatfrälst. Ångest och oro samt ånger (ja, ni läste rätt) över att han satt en människa till världen sköljde över honom, sedan blev han miljöpartist.

Artikeln är både bland det mest sjuka men även mest underhållande jag läst på länge. En kort stund trodde jag att det rörde sig om ett aprilskämt, den ologiskt bitande kylan (oroa er inte, den där SVT-meteorologen Holmgren har sagt att det är den sista vintern) fick mig att inse att det inte var april.

På sätt och vis är artikeln ett tidsdokument av värde som kommer användas om fyrtio år för att beskriva vår tidsanda. En hel generation av välbärgade människor med tid att skaffa sig ångest över klimatet sedan lever efter McDonaldssloganen "Ingen kan göra allt, men alla kan göra något". Närodlat, närproducerat, naturligt, ekologiskt odlat, rättvisemärkt blir därefter sakrament och klimatsyndare i den klimatfrälstas omgivning får känna på helig vrede om de inte känner en likvärdig mängd skam och skuld för sitt högteknologiska, slösaktiga och miljöfarliga leverne.

Missförstå mig inte nu. Jag är övertygad om att mänskligheten bidrar till förändringar av klimatet. Jag är för globala skatter på utsläpp och att såväl enskilda stater som regionala samarbeten har miljöstrategier. Dessutom tror jag på teknologi och utveckling som motorer i utvecklingen av samhällen som har tid, pengar och möjlighet att kombinera tillväxt med utsläppsneutrala energikällor och ekologiskt hållbara samhällen.

Men den rent religiösa hysterin som drabbar vissa människor för att därefter fokusera på sådant som antingen inte fungerar eller är orimligt höga krav är inte konstruktivt. Vi behöver inte ursäkta vår existens som människor. Vi behöver inte skämmas för civilisationen och vi bör sannerligen inte förneka någon annan de förmåner i form av tillväxt, transport och boende som vi själva tar för givna. Vi måste kunna leva i moderna samhällen och kombinera det med verkningsfull miljöpolitik istället för poserande symbolpolitik och kvasireligiösa apokalyptiska profetior. Ingen kommer ställa bilen eller släcka lampan för evigt, vänj er vid den tanken och jobba med de förutsättningar som finns.

Läs meningen igen:

Jag blev helt knäckt och ångrade för första gången i mitt liv att jag hade satt barn till världen.

Är det sådana insikter som ska driva miljöpolitiken?

Kärnkraften utesluter inte förnyelsebart

Marit Paulsen förstår det som passerar många miljöpartister helt förbi:

Jag tycker inte att jag var naiv som demonstrerade för sol, vind och vatten på 70-talet. Jag tycker inte heller att det är ett misslyckande att byta åsikt. Det brukar ju heta att om du inte bytt åsikt i någon fråga på länge så bör du ta tempen för att kolla att du inte har dött. Men jag tycker att det är ett misslyckande att vi, sedan jag gick i demonstrationstågen, varken har lyckats ta tillvara de förnybara energikällorna i tillräckligt hög grad eller utveckla kärnkraftstekniken. Nu har tiden kommit att satsa ansvarsfullt på både sol, vind, vatten – och kärnkraft.

Det ena utesluter inte det andra. Vi kan - och bör - kombinera förnyelsebara energikällor som våg, vind och solkraft samtidigt som vi säkrar en trygg energiförsörjning för den exportberoende svenska industrin. Det är egentligen enkelt att både ta ansvar för såväl miljön som ekonomin. Märkligt att bara ett block inser det.

På samma tema: Mattias Sundin, NU-bloggen, Every kinda people.

Ekologiskt snömos

Förhoppningsvis är detta ingen nyhet: köper man ekologiskt odlad mat främjar man odling som tar större arealer i anspråk, kräver mer arbete och ger lägre avkastning. Detta, bland annat, menar finska forskare som omnämns i en artikel:

Enligt forskarna blir skillnaden än mindre om veganen valde ekologiskt odlade frukter och grönsaker. Ekologisk odling ger lägre skördar och kräver därför större arealer. Och det är, skriver de i artikeln, själva brukandet av jorden som ger de allra största utsläppen av växthusgaser när maten produceras.

Ska man vara klimatsmart är det troligtvis sparsam och effektiv användning av odlingsbar mark som ska ligga i fokus, inte "närodlade" eller så kallade "naturliga" jordbruk. Dessutom är det annat som är viktigt också, exempelvis vilket gödsel som används samt hur smutsigt vatten som rinner av från odlingen.

Det konstateras att "[v]eganen, som lever på frukt och grönt, hamnar på sju procents minskning." - inte en dramatisk minskning. De bekräftar tesen att det viktiga är inte vad vi konsumerar utan hur det är framställt. Köttätande är i sig inte hemskt, varken för miljön eller människan.

Istället för att lura oss att ett par släckta lampor och veganbiffar gör så mycket skillnad bör vi fokusera på verklig förändring: ett högeffektivt jordbruk och miljövänliga energikällor. Bara då klarar vi att föda världen samtidigt vi ser till att vårda om vår planet.

Se även: Cederlund, Pettersson, Röda Malmö, Geobastard, Dahlqvist, SvD, Neo.

Magasinet Neo synar Wetterstrand

Läser senaste numret av Magasinet Neo. Stor intervju med Maria Wetterstrand, första delen är sedvanligt personporträtt: hon är trevlig, sympatisk och ideologiskt hal som en ål. Som vanligt med andra ord.

Som tur är ställs några hårda frågor om vart hon faktiskt står ideologiskt. Jag blir inte klokare. I sakfrågorna blir något mer tydligt. Är hon för fiskekvoter som kan köpas och säljas? "Hmmm, intressant" verkar vara svaret. Bilden av den resonerande, fördomsfria och ideologiskt obundna politikern bekräftas.

Men sanningen är att MP sade nej till förslaget redan för ett par år sedan. Hur ofta synas egentligen bilden av Wetterstrand och MP? Bra av Neo.

I kortfrågorna noterar jag att även om hon har The Economist hemma, blir det mest maken som läser den säger hon. Det märks. Möjligtvis hade hennes helt galna och farliga idéer om GMO sett annorlunda ut om hon tagit del av den internationella utvecklingen på området, en utveckling som diskuteras frekvent i just Economist.

Mer om Miljöpartiet och Maria Wetterstrand: AB, AB2, Moberg, Svensson, Vegania, Andreas Bergh, Fredrik Westerlund.

Miljöpartiets oansvariga alternativ

Äntligen! Regeringen föreslår ersättandet av de befintliga kärnkraftsreaktorerna. Det är välkommet i en tid när vi både måste utveckla nya rena energikällor samtidigt som vi kämpar för att Europa inte görs beroende av kol och gas.

Lägligt nog debatterade jag idag mot Maria Ferm (MP) just kärnkraften på Nyheter24. Frågan var främst om man kan ha en ansvarsfull energipolitik om man samtidigt som miljöpartiet över en natt vill avveckla kärnkraften och ersätta den med... Ja det är inte sagt vad man vill er sätta den med - förnyelsebara energikällor säger man utan att vara specifik. Hur man tänkt sig att det ska gå till i en verklighet som påminner om våran är en annan fråga. Både jag och Maria är eniga om att man bör ersätta kärnkraften, skillnaden är att jag vill göra det ansvarsfullt.

Innan man har stabila energikällor som inte är beroende av väder och vind måste främst industrin ha en energikälla som är konstant. Det finns än så länge ingen ersättning, inget svar fick jag heller i dagens debatt. Vill man driva seriös miljöpolitik kan man inte låtsas om som om en avveckling av kärnkraften kommer fungera i ett Europeiskt perspektiv. Beroende av rysk gas och smutsiga energikällor kommer öka om vi inte fokuserar på forskning och samtidigt utvecklas kärnkraften.

Regeringens förslag är välkommet. På den motsatta sidan är det tydligt vad man vill.

Se även AB, Mark Klamberg, Seved Monke, SVD

Mer flummeri kring närodlat

Skriver på Politikerbloggen tillsammans med Alexander Bard om svaret på vår artikel om ekologismen:

"Hammarström menar att “den hårda rationella driften måste ersättas med en mjuk och förnuftig odling”. Det är lätt att säga från hans elfenbenstorn i ett rikt västland utan svält. Men vad många länder behöver är just en högteknologisk och “rationell drift” som producerar mer mat på mindre yta. Hammarström tågar på som om världssvält vore sekundärt efter hans primära strävan efter “lokal förankring och en närhet i odlingen”. Man häpnar när han skriver att “volymerna måste minska och kvalitén öka”. Hammarströms hån mot de svältande är oerhört. Vi säger att både volym och kvalité måste öka om världssvälten ska utraderas. All form av jordbruk är ett exploatera naturen. Det kan göras på mer eller mindre intrusivt sätt, men det kräver alltid ingrepp. Låtsas inget annat!"

Läs även andra bloggares åsikter om ekologism, miljöpolitik, närodlat.

Därför säger vi nej till ekologismen!

Idag publiceras min och Alexander Bards artikel om ekologismen. Versionen är kraftigt nerkortad och något redigerad. Artikeln framstår nog mer som en pik mot Miljöpartiet än en generell varning för ekologismens tankegods och konsekvenser.

Här nedan den fullständiga versionen.

-

Den viktigaste ideologiska förändringen under 00-talet var den breda acceptansen av miljörörelsens målsättningar och tankesätt. Så länge miljörörelsen håller sig till fakta och vetenskap är den bara av godo, då är vi som ekoliberaler gärna en del av den. Men när den antar metafysiska dimensioner och förvandlas till ekologism - senast exemplifierat i Hollywoodfilmen Avatar - då är det dags att se upp: Vi närmar oss hastigt en dårskap som är ett lika stort hot mot samhället och demokratin som vilken annan religiös extremism som helst.

Får ett par år sedan sköt Pekka-Eric Auvinen ihjäl åtta personer och tog sedan sitt eget liv på en skola i Tusby i Finland. Auvinen bar en t-shirt med texten Humanity is overrated ("Mänskligheten är överskattad") när han utförde massakern. Han hade även lagt ut texter på internet före dådet inspirerade av den finske filosofen Pentti Linkola, en tänkare han blivit introducerad till av sin mor, en miljöaktivist och lokalpolitiker i Miljöpartiets finska systerparti Gröna förbundet. Auvinens dåd var självklart extremt. Dessvärre har Linkolas lika extrema idéer nått en omfattande spridning och acceptans inom miljörörelsen. Därför måste vi börja diskutera ekologismen och dess faror. Auvinens dåd är nämligen helt i linje med ekologismens grundläggande idé om att Naturen med dess djur och växter har ett högre värde och går före Människan. Det handlar inte om att begränsa tillgången till internet och datorspel. Istället måste vi ifrågasätta den snabbväxande ideologi som legitimerar och stimulerar den nya ekofascismen. Är ekofascismen rentav inbyggd i ekologismen från början som dess logiska konsekvens?

Ekologistiska dogmer accepteras lättvindigt utan att deras effektivitet diskuteras. Ett av ekologismens heliga ord är närodling. Men är grönsaker odlade i energikrävande växthus och transporterade med bensindrivna lastbilar verkligen klimatvänligare än grönsaker odlade i varmt klimat och transporterade med lastfartyg? De svenska flaggorna på köttfärspaketen avslöjar att närodlingshetsen snarare handlar om unken protektionism och rasism. När miljörörelsen förlorar sin förankring i vetenskap och förnuft till förmån för dåligt samvete och lösningar baserade på känslor är den inte bara skadlig för mänskligheten, utan även för djuren och naturen.

När ekologismen förutsätter att Den Stora Katastrofen bara kan stoppas av en stark stat underkastar den sig den paternalistiska staten. Lägg till att Den Stora Katastrofen har orsakats av kapitalismens exploaterande egenskaper så måste denna stat dessutom vara socialistisk. I ivern att värna miljön ses staten och dess maktredskap – främst piskorna - som vägen att nå målet. Den socialistiska övertron på den statliga planeringens förträfflighet har alltså kommit tillbaka, denna gång i ekologisk skrud. När ekologisterna hävdar att människan måste återfå ett känslomässigt fäste i marken hon bebor, då är ekologismen dessutom stockkonservativ. Miljöpartiets partiprogram hävdar aggressivt att den ekonomiska utvecklingen måste hämmas för att stoppa överbefolkning och en urholkning av planetens resurser. Allt oftare hörs att vi bör införa en ettbarnspolitik.

Ekologismen ser planeten som god, och människan som ond. Teknologisk utveckling och ekonomisk tillväxt betraktas som onaturliga och hotfulla störningar av den heliga balansen. Det sunda förnuftet ersätts med en diffus religiös tanke om något slags obefläckat, naturligt tillstånd. Ekologisterna vägrar att se vad som faktiskt har gett lägre spädbarnsdödlighet, fler barn som går i skola, fler läkare per capita och det mesta som förknippas med välstånd och positiv utveckling. Att vi lever längre idag än för hundra år sedan beror inte på att vi köper närodlade tomater eller på att vi släcker lamporna en timme under earth hour. Istället handlar det om forskning, utveckling och tillväxt. Ekologisterna ignorerar att den viktigaste åtgärden för att bekämpa överbefolkning är fattigdomsbekämpning. Länder som Nigeria och Uganda, med astronomiska födelsetal, tillhör också världens fattigaste. När hörde vi senast en ekologist prata om fattigdomsbekämpning som något positivt?

Det är med med frihet, demokrati, teknologiska innovationer och positiva incitament som vi skyddar planeten och räddar klimatet. Skatter på växthusgaser och handel med utsläppsrätter är utmärkta exempel. Dessutom är nya teknologiska lösningar på miljö- och klimatproblem lätta att kopiera och sprida snabbt i hela världen. De minskar snabbt i kostnad när de sprids. Den framväxande sol- och vindkraften och den nya kärnkraften (effektivare och betydligt säkrare än på 70-talet) är utmärkta exempel. Negativa lösningar är precis tvärtom, lokalt specifika och lika kostsamma varje gång att tillämpa.

Tyvärr får rationella lösningar minimalt utrymme i dagens miljöpolitik. Istället för att uppmuntra genmanipulerad matproduktion, utbyggd kärnkraft och högteknologiska jordbruk - som alla är utmärkta åtgärder för att värna och skydda miljön och stoppa klimathotet - moraliserar ekologisterna över mänsklighetens existens och hänger upp sig på destruktiva religiösa slagord. För dem är behovet av att få biomoralisera uppenbarligen mycket viktigare än att verkligen rädda miljön och klimatet. Varför har Miljöpartiet annars, ironiskt nog, den sämsta miljö- och klimatpolitiken av alla riksdagspartierna?

Det existerar inget egenvärde utanför människan. Som ekoliberaler ser vi att det är just därför som miljön måste värnas. Biologisk mångfald och ett hållbart ekosystem är viktigt för människans egen överlevnad. Avstamp måste tas i människans möjligheter att utveckla nya och effektivare sätt att samexistera med naturen. En hållbar miljö ska prioriteras högt. Det är därför av största vikt att ekologismens förvirrade tankegods inte accepteras okritiskt. Förslag på lösningar ska utvärderas vetenskapligt innan de godtas som ofelbara sanningar. Vi får inte låta religiösa fanatiker kidnappa den livsviktiga miljöpolitiken. Det är vetenskap och förnuft, och inte människans metafysiska ondska, som är ekoliberalismens svar mot ekologismen.

Adam Cwejman (ordförande, LUF)
Alexander Bard (grundare, Liberati)

-

Se även Rejdnell och Liberati