Respekt för naturen?

Wolfgang Hansson skrev häromdagen om Eyjafjallajökul att "[v]ulkanutbrottet är bland det bästa som kunde hända". Han fortsätter:

Vi har fått en nyttig påminnelse om att inte ens i vårt högteknologiska tidevarv kan vi kontrollera allt. Självklara saker är inte längre lika självklara. En tankeställare som tvingar oss att tänka nytt.

Utifrån detta drar Hansson sedan slutsatsen att:

Ödmjukhet och respekt inför naturen är underskattade beteenden.

Men vad är det för ödmjukhet och respekt vi i sådana fall vi ska visa? Jag är den första skriva under på att vi ska vårda vår planet och dess resurser, men skälen till det handlar främst om att det gynnar oss människor. Biologisk mångfald, färre förorenade hav och ren luft tjänar vi alla på. Och att vara sparsam med resurserna är viktigt för att kommande generationer ska få en trivsam plats där de kan leva. Men ingenting av detta har med vare sig ödmjukhet eller respekt att göra. Jorden är ingen individ; planeten kan inte känna sig kränkt.