Presstödet - inte ND - som är problemet

Det är nästan med skadeglädje jag nu ser att såväl redaktörer som debattörer sliter sig i håret över presstödet. Det tråkiga är att man har dragit helt fel slutsats utifrån presstödsnämndens beslut att ge nationaldemokraternas partitidning, Nationell idag stöd. Istället för att erkänna att det här är den sista spiken i kistan på ett stöd som är godtyckligt, snedvrider konkurrens och är helt omöjligt att dela ut rättvist så gastar man nu att stödet måste behållas, men förvägras vissa på grund av deras misshagliga åsikter.

Presstödet konstruerades under 1970-talets början och har sedan dess förblivit intakt. Tanken var att ett selektivt stöd till den näst största tidningen på en ort skulle bidra till publicistisk mångfald. Då när dagspressen hade en superstark ställning och de största tidningarna en speciell särställning var stödets konkurrenssnedvridande effekter mindre omfattande. Idag när tidningar utan stöd inte bara måste konkurrera med presstödssubventionerade konkurrenter, utan även med ett enormt antal nya nyhetsförmedlande medier som webbtidningar, bloggar och sociala communities skapar presstödet stora problem. Istället för att öka pluralismen subventionerar man de facto elitismen när nya och små tidningar har svårt att möta konkurrensen från stora första och starka andra tidningar med presstöd.

Om sanningen ska fram har presstödet egentligen aldrig fungerat. Sedan införandet har inte en enda ny tidning grundats med hjälp av stödet. Under presstödets fyra decennier har bara en enda ny dagstidning startat, Dagens Industri, och den får ironiskt nog inget presstöd.

Presstödet har dessutom ekonomiskt inneburit en katastrof för skattebetalarna. Sedan starten har det kostat nästan 15 miljarder kronor i dagens penningvärde. Och stödet är inte bara dyrt, det har även skapat ett permanent bidragsberoende. Många av de medieföretag som tar emot stöd har fått stöd varje år sedan 1971 utan att varken behöva redovisa pengarna eller utveckla produkterna för ökad lönsamhet. Denna cementering av presstödet innebär att vi har en situation där mindre företag och uppstickare på mediemarknaden missgynnas gentemot andra mer konservativa medier. Det vill EU ändra på. EU-kommissionen föreslår därför också att stödet omprövas var sjätte år. Det är liksom reformeringen av storstadsstödet ett klokt förslag.

Det är dags att regeringen tar till sig kritiken och slutar att subventionera stora etablerade tidningar med skattepengar utan istället höjer blicken och inser att kulturlandskapet förändrats och att pressen måste hänga med.

Presstödet i sin nuvarande form är en relik som tillåtits förstöra medielandskapet alltför länge. ”Krisen" (om man får kalla situationen för det), att presstödet nu ges till Nationaldemokraterna, är i själva verket bara en väldigt god anledning att skrota hela systemet. Samtidigt kan man ju också tycka det är lite märkligt att det oftast ska till högerextremister för att en fråga ska få uppmärksamhet. Som bland andra Fredrik Segerfeldt påpekat, hur många vänsterextrema tidningar har inte under lång tid fått presstöd?

Samma tema: Jinge, Kulturkrig, Ingerö, Expressen, Arbetarbladet, Expressen2, SYD, DN2.