Situationen utanför Gaza

Ett par tankar gällandes dagens/nattens händelser utanför Gazaremsan:

Vänta med omdömen om vad som hänt på skeppet. Oavsett omständigheter är det tragiskt men klädsamt vore att man väntade med att dra alltför konkreta slutsatser innan det exakta händelseförloppet utretts. Det finns väldigt knapphändig information och innan en ordentlig utredning har gjorts bör man vara försiktig.

Bordningen skedde på internationellt vatten. Detta är oavsett omständigheter oacceptabelt ur rättsligt perspektiv. Konsekvensen att människor dog är oavsett tidigare skede tragisk och väldigt onödig.

Blockader fungerar inte. Den som nu under flera år existerat mot Gaza har inte minskat Hamas makt, snarare har isolationen stärkt Hamas möjligheter att helt behärska området. Även om deras popularitet sjunkit är makten total, detta kan knappast varit Israels avsikt. Att kollektivt förvägra hela befolkningen i Gaza utresetillstånd (med undantag för svårt sjuka personer) och hindra rörelsefrihet leder ingenvart.

Skulden ligger här på både Egypten och Israel, de må ha blandade bevekelsegrunder för att isolera Gaza men inget av dessa får någon bestående verkan som faktiskt är god. Om ett livskraftigt samhälle ska kunna byggas, även i Gaza, så måste förutsättningar för detta finnas. En ekonomi helt styrd av staten (Hamas) är en stat där invånarna är maktlösa och i beroendeställning.

Inte i mitt namn. Världens judar är INTE individuella ambassadörer för Israel. Lika lite är världens muslimer ansvariga eller bör avkrävas svar för vad som görs i en religions eller stats namn. Det är beklämmande att Torbjörn Tännsjö ägnar sig åt denna form av kollektivt skuldbeläggande. Tännsjö upprepar Reepalus misstag. Med detta i bakhuvudet hoppas jag innerligt att dagens manifestationer är värdiga, konkreta och sansade.

(Uppdatering: Efter att ha besökt manifestationen i Göteborg på Gustaf Adolfs torg kan jag ändå konstatera att det gick hyggligt till. Spridda burop när borgerliga representanter höll tal. Några obehagliga ramsor men inget nytt. Konsensus verkar vara att en form av isolation bryts genom att införa en annan, de gamla vanliga ramsorna hördes. Kombinationen av dåliga slutsatser med lynchstämning var väl magstark)

Vettiga åsikter brukar vara sällsynta dagar som dessa. Men jag vill ändå rekommendera läsning av Mark Klamberg och Rasmus Fleischer.

På samma tema: Beijbom, Erixon, EX, DN1, DN2, EX2, Svensson, GP, GP2, SVD, Anna Troberg, HD, AB.

Lärlingssystem fungerar

Idag presenterade Jan Björklund Folkpartiets plan för en utvidgad lärlingsreform.

Det var på tiden. Lärdomar från exempelvis Tyskland visar att systemet har fungerat väldigt bra, även under finanskrisen:

In Germany, by contrast, under-25 joblessness was 8.2% in September, just a tick above the overall German rate of 8%. Austria, Denmark, and Switzerland also have well-established apprenticeship programs and below-average youth unemployment. Rather than being left to flounder after high school, young workers are plugged right into the labor market.

Companies are happy with the system, too. Apprenticeships give employers several years to train workers in company-specific skills and assess the abilities of an Azubi—short for Auszubildener ("trainee"). Says Günther Hohlweg, who oversees the 10,000 young people learning trades at Munich-based electronics and engineering giant Siemens: "When they're done, they can start on a higher level."

Systemen ser givetvis olika ut i Tyskland, Nederländerna, Danmark och Storbritannien - alla länder som har någon form av omfattande lärlingssystem. Vad de alla visar är att systemet behöver utökas, givetvis kombinerat med en mer flexibel arbetsmarknad, för att få ut unga på arbetsmarknaden. Vi har suttit alltför länge på händerna i Sverige så det är hög tid att något radikalt sker.

Men vi ska komma ihåg att lärlingsplatser inte löser den kroniskt höga ungdomsarbetslösheten i Sverige. Fortfarande tampas vi med en föråldrad arbetsrätt och en brist på företagande. Lärlingsreformen kommer inte att göra ett jota på lång sikt om man inte kombinerar reformen med en rad andra förändringar på arbetsmarknaden. Lärlingsplatser är en sänkt tröskel in på arbetsmarknaden men det måste finnas en arbetsmarknad att gå till också.

Målsättningen måste därför vara att företag förmås, genom bättre regler och mindre lönekostnader anställa. Lärlingsplatser är en väg in, en fortsatt låg arbetsgivaravgift för anställande av unga är en annan. I slutändan är det inte kommuner och offentliga insatser som kommer skapa nya jobb utan företag.

Se även: Agneta Berliner, Rasmus Jonlund, Pär Gustafsson, Lärarnas riksförbund, Skånskan, Ekot, DN, SvD, SVT, Sydsvenskan, Zetterman, EXP, Darell, Boberg, Ekström, Anna.

Skit i biståndet en stund

Tänker inte kommentera problemen mellan Sida och regeringen direkt. Konflikten känns något fånig och ännu fånigare är reaktionen från Margaret Gärding, biståndsforskare vid Stockholms universitet (via Segerfeldt):

Det är viktigt att få ordning på Sidas verksamhet. Annars kan det påverka synen på bistånd. Om det inte finns ordning på ekonomin kan man ifrågasätta varför svenska staten ska satsa skattepengar på bistånd och det är en diskussion som jag inte vill se.

Varför inte? Biståndet ska alltid utvärderas och mätas mot konkreta resultat. Detta är inte alltid något Sida har sysslat med uppenbarligen.

Vill påminna om en oerhört viktig artikel, "Ending global apartheid" som delvis låg till grund för LUF:s kampanj "Fri Invandring" som vi drev under en väldigt lång period. I artikeln - som publicerades i Reason magazine - argumenteras det för att den bästa formen av fattigdomsbekämpning i själva verket är migration,

If the 30 affluent countries making up the Organization for Economic Cooperation and Development (OECD) were to allow just a 3 percent rise in the size of their labor forces through loosened immigration restrictions, claims a 2005 World Bank report, the gains to citizens of poor countries would amount to about $300 billion. That’s $230 billion more than the developed world currently allocates to foreign aid for poor countries. And foreign aid is a transfer: The $70 billion that rich countries give leaves those countries $70 billion poorer. According to the World Bank study, wealthy nations that let in 3 percent more workers would gain $51 billion by boosting returns to capital and reducing the cost of production.

Frågan om bistånd bleknar och blir nästan patetisk jämte vikten av att driva på för en liberal migrationspolitik. Kombinerat med konkreta möjligheter till arbete för migranterna kan man med ganska små medel lösa många av fattigdomsproblemen. I Foreign Policys januarinummer kunde man läsa vilka summor det handlar om idag,

The relative importance of remittances has also grown. In the last five years, they have begun to dwarf foreign aid coming from governments. Today, remittances collectively account for three times the official financial assistance sent to the developing world. In some countries, the ratio is far higher. Tajikistan's emigrants send home seven times what the country gets in aid. Workers from countries such as Mexico, Nepal, Pakistan, Romania, Zimbabwe, and Kyrgyzstan are probably doing more to help the poor than any global conferences or philanthropic ventures.

Givetvis spelar fortfarande bistånd en viktig roll, i synnerhet katastrofbiståndet och det bistånd som ges till områden där det finns få möjligheter till migration. Däremot bör man se över vad som faktiskt ger resultat för att minska fattigdomen i världen. Om det är så att vi i väst har helt fel fokus så bör vi tänka om och det omedelbart.

Se även, SVD, SVD2, DN, DN2, DN3, DN4, GP, GP2, EX, AB. Kent Persson, Segerfeldt & Newsmill.

Vi behöver en generös asylpolitik

Det sägs ofta att Sverige i princip har öppna gränser och att människor får stanna på vilka grunder som helst. Den verklighetsbilden grusas ganska snabbt när man betänker hur många flyktingar som går under jorden, lever utanför samhället och riskerar allt för att få stanna. Läs Bengt Westerberg och Karl Molin i Aftonbladet om dessa människor,

För att få asyl i Sverige krävs att man känner en välgrundad fruktan för att åka tillbaka. Fruktan är subjektiv, den kan sällan ifrågasättas. Men svenska myndigheter anser ofta att den inte är välgrundad. Skälen till de gömdas fruktan är ofta tydliga. Här finns personer som tillhör förföljda minoriteter, såsom armenier i Azerbajdzjan, uigurer i Kina och Uzbekistan och romer i Kosovo, personer som har engagerat sig politiskt i länder där oppositionen hålls i strama tyglar eller är otillåten, såsom Bangladesh och Iran, och kvinnor som skrämts på flykten av våldtäkter och hot om tvångsäktenskap och könsstympning.

Denna Svenska "generositet" fick jag se på nära håll 2008 när vi var ett par LUF-medlemmar som försökte hjälpa en Kurdisk kvinna att stanna i Sverige. Överklagandet föll och hon förvisades till Turkiet. Ett land som migrationsverket i sitt sista avslag menade var helt demokratiskt och där kvinnan, som hotats till livet av sin familj och släkt (för att hon gift sig med en Turkisk man), utan problem kunde vistas.

På detta tema skriver jag på 365 saker.

Se även: Varg i Veum & Carina Broberg

Stoppa tvångsäktenskapen

Läs Nyamko Sabunis förslag i dagens Brännpunkt om insatser mot tvångsäktenskap,

Det har länge saknats gedigen kunskap om tvångsäktenskap i Sverige. Vi som varnat för hedersrelaterat förtryck har ifrågasatts. Som när den socialdemokratiska regeringens utredare Masoud Kamali anklagade oss för att underblåsa rasism. Men kulturrelativister kan inte längre förneka att detta förtryck drabbar tusentals ungdomar. En rad institutioner har på regeringens uppdrag rapporterat om förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck. Enligt Ungdomsstyrelsen finns det minst 70000 unga som upplever att föräldrar, religion och kultur sätter gränser för vem de kan gifta sig med.

Därför tjänar vi på invandring

Väldigt ofta nämner jag USA som exempel på land som både klarar av att skapa en gemensam medborgerlig patriotism men även att ekonomiskt integrera stora invandrargrupper. Det innebär inte att allt som fungerat i USA kommer eller kan fungera i Sverige och Europa men det finns helt klart mycket att lära. Två läsvärda artiklar tar upp frågan om USA och invandrarna, dels Lexington i en drygt månad gammal Economist,

Immigration provides America with legions of unofficial ambassadors, deal-brokers, recruiters and boosters. Immigrants not only bring the best ideas from around the world to American shores; they are also a conduit for spreading American ideas and ideals back to their homelands, thus increasing their adoptive country’s soft power.

Samt Joel Kotkins artikel i Forbes om USA som immigrantnation,

Only immigration can provide the labor force, the expanding domestic markets and, perhaps most important, the youthful energy to keep our society vital and growing. Many bustling sections of American cities--the revived communities along the number 7 train line in Queens, N.Y., Houston's Harwin Corridor, Los Angeles' San Gabriel Valley--are dominated by immigrant enterprise. In contrast, the cities without large-scale immigration, such as Cleveland, Pittsburgh and Cincinnati, have stagnant and even declining populations.

Båda artiklarna framhäver främst vad USA som land i längden tjänar på invandringen, inte bara i avseendet skattepengar men även kontaktnät, idéutbyte samt arbetskraft.

I debatter med vänstern inser motdebattören väldigt sällan att en relativt sett stor invandring kräver att både arbetsmarknad, bostadsmarknad och den offentliga byråkratin måste förändras. Man drömmer sig tillbaka till 60-talet och tror att förutsättningarna är samma för arbetskraftsinvandrarna som för de som invandrat under de senaste 30 åren. Ska vi lära av USA är det dags att man ser till vad som faktiskt konkret leder till bättre integration.

Forskningen stödjer Björklund

Aftonbladet granskar Björklunds påstående om att lägre ingångslöner ger ungdomar jobb,

I Sverige motsvarar lägstalönen cirka 70 procent av medianlönen. I Danmark kan en ungdom jobba för hälften av medianlönen och i Tyskland för ännu lägre.Forskningen visar också att en sänkning av minimilönen får extra stort genomslag på ungdomsarbetslösheten i länder med höga lönetrösklar, vilket stödjer Björklunds tes om att en lönesänkning för unga i Sverige skulle ge fler ungdomar jobb. I Sveriges hotell- och restaurangbransch gav en 10-procentig sänkning av lönen arbete åt fem procent fler ungdomar, visar en studie.

Men detta är ju inte direkt någon hemlighet om man har följt vad som skrivit om arbetsmarknaden i Nederländerna eller Danmark. Intressant är att LO går ut hårt och protesterar, cyniskt om man funderar en stund på hur mycket LO egentligen gjort för arbetslösheten bland unga.

Se även: Segerfeldt, Boberg, Altenberg.

Fegheten och Korea

I Svenskan läser jag att Nordkorea praktiskt taget förklarat krig mot Sydkorea,

Nordkorea förnekar uppgifterna om att landet sänkt fartyget och har jämställt Seouls anklagelser med krigsförklaring. Och sent i tisdags tillkännagav landet att alla kontakter med Sydkorea ska avbrytas.

Stora ord som kanske inte betyder så mycket när det kommer från det landet. Samtidigt i en annan del av Köping har de rödgröna alltså bestämt sig för att Sverige vid ett regeringsskifte ska kräva att USA avvecklar sina baser i Sydkorea. Antalet soldater är närmare 30000. Placeringen är ingen slump.

Samtidigt kan man på Newsmill läsa en helt fruktansvärt löjlig motattack från Urban Ahlin. Han försöker dölja faktumet att det som står i rapporten de rödgröna släppt faktiskt är,

En rödgrön regering kommer att kräva att USA avvecklar sina kärnvapen och militärbaser utanför landets gränser.

Inget i hans artikel förändrar de orden och intentionen som finns med det kravet. Att försöka attackera Folkpartiet för kravet på NATO-medlemskap är i sammanhanget bara talande för hur obekvämt hans eget samarbete med VP är.

Att Ahlin tar upp förslaget om att samarbeta med baltstaterna som något provocerande är talande för den socialdemokratiska Ahlinska linjen. Under Folk och försvar konferensen i vintras blev det väldigt tydligt att den Ahlinska utrikeslinjen innebär noll solidaritet, såväl politisk som militär för en baltstat, eller någon annan europeisk stat för den delen i händelse av oroligheter.

Den socialdemokratiska utrikespolitiken är inte tillbakaskruvad till Sten Anderssons dagar riktigt än, men med Hans Lindes hjälp kommer snart Urban "huvudet i sanden" Ahlin snart bli tvungen att kapitulera.

Se även: Pär Gustafsson & Svart på Vitt

Varning, din dotters oskuld står på spel

När folkhälsoarbete inte handlar om att skrämma folk i största allmänhet då handlar det om att... skrämma folk med sex på fyllan.

Senast i raden av apokalyptiska farsoter som kan drabba de aningslösa medborgarna är deras döttrars förlorade oskulder. Det är bland annat Örebro kommun som startat en satsning mot langning av alkohol. Johannes Forssberg på Expressen skriver,

Det påminner om när amerikanen Harry J. Anslinger på 30-talet propagerade mot cannabis genom att påstå att drogen gjorde vita kvinnor villiga att gå till sängs med svarta män. Man vill bevara det sociala trycket, av rädsla för begären som lurar där under. Och det är inga trevliga mekanismer som kommunerna i Värmland och Örebro har bestämt sig för att slå vakt om.

Att man vädjar till föräldrars omtanke om deras döttrars kyskhet är både cyniskt och talande för vilka fundament folkförmynderiet bygger på: skräckpropaganda.

Se även: Yami & Pandorna, Tianmi, Hanna Wagenius, Sakine Madon, ProjO

Vänsterpartiet dominerar

Den rödgröna utrikespolitiken börjar utkristalliseras,

En rödgrön regering kommer att kräva att USA avvecklar sina kärnvapen och militärbaser utanför landets gränser.

Nästan lite cyniskt är att man bara uttryckligen kräver att USA monterar ner sina kärnvapen. Givetvis vill ingen se kärnvapen, oavsett vems händer de befinner sig i men att först och främst kräva att det är USA som backar ner militärt, både vad gäller baser och kärnvapen är bara historielöst.

De rödgröna vill helt enkelt ha ett isolationistiskt USA. Ett USA som helt abdikerar sitt engagemang för länder som Taiwan, Japan och Sydkorea, länder vars blotta existens och demokrati har byggts på amerikanskt engagemang, såväl militärt som politiskt.

Med en rödgrön utrikespolitik (som jag tidigare skrivit om här) är det tomt poserande och idealistiskt önsketänkande som får råda. Det är ett långt steg att ta från att kräva att USA ska lämna Irak och Afghanistan till att man vill avveckla alla amerikanska militärbaser. Det första är rimligt på sikt medan det senare tyder på en helt annan målsättning.

Man verkar glömma att de största amerikanska militärbaserna är en fråga om ömsesidighet mellan landet där basen befinner sig och den amerikanska staten. Oftast handlar det dessutom om enorma hyressummor som betalas ut årligen. Militärbaserna har även tjänat civila syften, efter tsunamikatastrofen 2006 var baserna helt centrala för att se till att den amerikanska militären blixtsnabbt och med enorma resurser kunde bistå de drabbade länderna.

Amerikanska baser är för många länder i världen en symbol för säkerhet och militär trygghet, att de vid katastrofer dessutom spelar en central roll är egentligen en bisak. Att man från rödgrönt håll helt ignorerar detta visar med all tydlighet att det är vänsterpartiet som har tillåtits att dominera det rödgröna samarbetet.

Se även: EX, DN, SVD2, Persson, Kommunisternas blogg, Tokmoderaten, Frykman, Fytne, Frihet är inte gratis, Staffan Danielsson, Gunnar Hökmark, Hamiltons blandning, Nina Larsson, Fredrik Segerfeldt, Claes Krantz, Martin Moberg, SVD-ledarblogg, Broman, Magnus Andersson.

Politikens opium

Kent Persson ställer i veckans bloggdebatt frågan om opinionsmätningar,

Är de viktiga och går de att lita på? För de politiska partierna har de betydelse, har de kanske för stor betydelse för det politiska samtalet?"

I frågan finns redan lite av mitt svar. De har definitivt fått för stort utrymme i det politiska samtalet. En ny Sifo eller Demoskop är alltid ett säkert kort för tidningarna och därför får varje statistiskt säkerställd undersökning oerhört mycket uppmärksamhet i media. Som partiaktiv är det givetvis svårt att inte slukas med i upphetsningen. Vi är alla medskyldiga, i synnerhet bloggosfären där varje undersökning analyseras sönder och samman.

Om man nu nödvändigtvis måste följa opinionssiffrorna och dessutom även är övertygad om att de säger något om det politiska klimatet så är Henrik Oscarssons blogg ett måste. Fördelen med hans sammanställningar är att de jämkar samman en rad undersökningar över tid och nyktert ser vilka trender som kan skönjas, betydligt bättre än de lösryckta undersökningar som presenteras i dagstidningarna.

Se även: Tokmoderaten, Amanda Brihed, Altenberg och Stardust.

Friheten och Stones

Per Gudmundsson skriver idag om Rolling Stones och deras exil under 60-talet på grund av de höga skatterna i landet,

I tvisten med managern Allen Klein fann man att skatteinbetalningarna inte skötts korrekt. Normalt var det kanske inget problem, men som Bill Wyman förtydligade under lanseringen av nyutgåvan hade Labourregeringen under andra halvan av sextiotalet infört en extrem politik.

”Skatten på höginkomsttagare var under Harold Wilsons regering 93 procent. Om du tjänade en miljon fick du behålla 70000 pund. Det var omöjligt att tjäna tillräckligt med pengar för att betala skatteskulden och stanna kvar”, säger han till A-Listed.

Under en vistelse i Warszawa under helgen påmindes jag om Rolling Stones i ett helt annat sammanhang. Bandet spelade två gånger i Warszawas kongressal 1967, i tv kunde man nästan samtidigt se bilder från ungkommunisternas kongress och den euforiska Stonesspelningen.

Skillnaden var uppenbar mellan den välregisserade och välkammade kongressen och den fria och kaotiska spelningen. För de styrande var spelningen banal, kanske något omoralisk dessutom. Men aldrig så farlig att den behövde förbjudas. Däremot var kravallpolis tvungen att mota bort ungdomar som försökte ta sig in i den överfyllda salen. Ibland är det till synes mest banala det viktigaste,

/../all great art springs from necessity. It simply has to exist. In our era of austerity we need pop culture to transport us to another world. We need someone who performs in a giant bath, meets the Queen dressed as Elizabeth I and pops out for fish and chips in a neon leotard. And teenage girls need someone to lead the fight against face fascism. As Voltaire might have said: if Lady Gaga didn’t exist, it would be necessary for someone to invent her.

Nu kanske inte alla kommer hurra över en jämförelse mellan Stones och Lady Gaga, men poängen är densamma. Under hela 60 och 70-talet blev den västerländska musiken dubbelt viktig för de östeuropeiska ungdomarna. Den visade den att det fanns kultur utanför staten, kultur som inte bara tjänade ett instrumentellt politiskt syfte. Kultur som inte bara behövde vara socialrealistisk eller marxistisk till sin natur. Stones behövdes för att transportera bort ungdomar bort från en verklighet så påtaglig att den inte tillät verklighetsflykt.

Det finns frihetsfrågor som lägre skatt och så finns frågan om friheten själv. För vissa innebar Rolling Stones en frihet från vuxengeneration, för vissa bar själva musiken på konceptet frihet.

På samma tema är dokumentären "Heavy metal in Baghdad" ett måste.

Världens största vänsterexperiment

Chavez Venezuela, en catastrophy in progress, har gång efter gång visat sig vara precis det, en katastrof. Trots detta snöras vänsterns skygglappar åt allt hårdare. All negativ rapportering kring Venezuela är ett uttryck för ondskefull borgerlig propaganda menar den paranoide Ali Esbati. Ibland är det väl mycket fokus på Chavez stollerier men det finns bra och saklig rapportering kring Venezuela, även inom den liberala pressen (se även denna artikel),

Under en öl med några bekanta berättade jag nyligen att jag under hösten skulle till Venezuela. En vänsterpartist i sällskapet avslutade samtalet med en uppmaning om att besöka Caracas slum. Bara jag såg de statliga projekten skulle all min kritik mot regimen blåsas bort.

Ändamålet helgar alltid medlen och om man under en kort period kan uppleva sociala reformer då kvittar det om friheten för oppositionella, medier och skribenter minskar för var dag. Ett odemokratiskt himmelrike byggt på olja och inflation är ändå ett himmelrike verkar man mena.

För den som vill läsa om regimens övergrepp rekommenderas både Amnestys och HRW;s rapporter från landet. Landet har aldrig haft ett bra track record när det kommer till mänskliga rättigheter men medan utvecklingen i många andra latinamerikanska länder varit positiv det senaste decenniet så har Venezuela rört sig bakåt.

Även ekonomin har gått på knäna, trots att man besitter världens största oljereserver utanför mellanöstern. I ett kort reportage från P1 uttalar sig advokaten Gracias Fritas om ekonomin,

Men, det räcker inte. Varför fungerar inte de jordbrukskooperativ som bildats? Varför fungerar inte de företag som har nationaliserats? Varför sjunker produktionen, istället för att öka, när arbetarna fått kontroll över fabriker? frågar hon.

Hennes förklaring är att det handlar om "oljan", man är inte van vid "ordentligt arbete" i Venezuela. Må så vara. Venezuela är idag världens största vänsterexperiment, ett land där socialister världen över har investerat sina förhoppningar och drömmar. Det vore bekvämt att skylla landets katastrofala ekonomiska misslyckanden på dålig arbetsmoral och girighet.

Från liberalt håll är det inte skadeglädje som uttrycks när det går dåligt för landet, det är snarare en uppriktig oro över att den bejublade "socialismen för 2000-talet" inte är något annat än den gamla socialismen, om än i ny förpackning. Fortfarande finns alla katastrofala konsekvenser för såväl ekonomi som demokrati och mänskliga rättigheter. Den här gången kan man inte ens skylla på en blockad som man gör i fallet Kuba.

Vänstern agerar idag på samma sätt som man mellan 1917-1991 ursäktade alla socialistiska övergrepp så länge man kunde ana doften av en social reform i något pliktskyldig hörn.

Se även: Betraktelser från omvärlden, Fredrik Segerfeldt, Frasses Blogg, Apelsineld, HAX.

Tolerans så länge du är röd

Läst i Sydsvenskan om trakasserierna mot Pavlina Ekdahl, vice ordf Luf Lund. Ombudet för Smålands Nation uttalar sig om reglerna för boende,

Smålands nations bostäder är till för i första hand medlemmar av Smålands nation som är en socialistisk nation och vi förutsätter att våra medlemmar och boende accepterar nationens politiska värderingar. Det betyder däremot inte att det är ok att någon trakasseras i sitt hem på Smålands på grund av politiska meningsskiljaktigheter..

På Smålands Nations Bostäder står inte en stavelse om att man behöver vara socialist för att bo i deras lägenheter. Sedan kan man givetvis fundera över hur socialister resonerar när det trots avsaknaden av en dylik regel vidhåller att man måste dela Nationens värderingar för att bo där. Vad vet jag, kanske är diskriminering något så naturligt att man inte behöver ha det i stadgarna.

Har tidigare skrivit om situationen i Lund.

Se även: Röda Berget, Fria Tider.

Gemeinschaft und Gesellschaft

Jag har tidigare vid ett flertal gånger skrivit om samhällsnormer och behovet av en orienteringskurs för personer som söker svenskt medborgarskap.

Idag kan man på DN debatt läsa om den utredning om samhällsorientering för nyanlända.som beställdes av regeringen. Likt utredaren Erik Amnå har jag haft fokus på någon form av medborgerlig och konstitutionell idé om medborgarskapet, inte en reaktionär form av nationalism. Om utredningen skrev jag för ett tag sedan på Nerikes Allehanda,

För det är precis det som behövs i Sverige - ett land där hela världens folk finns representerade. Vi behöver inte gammal och bakåtsträvande nationalism, utan en svenskhet som strävar efter utveckling och är öppen för alla. En känsla av tillhörighet som kan omfatta alla i vårt något udda men mycket vackra land.

och

Det handlar alltså om samhällsnormer och inte om personliga, subjektiva värderingar. En del kanske skräms av tanken att man ska sprida kunskap om svenska värderingar, eftersom det explicit innebär att det också finns osvenska värderingar. Men alla samhällen behöver någon form av sammanhållning, och eftersom vi i Sverige värnar om exempelvis yttrandefrihet, jämställdhet och barns rättigheter, känns det fullt rimligt att dessa värderingar förmedlas.

Samhällsorienteringen kanske inte verkar mycket för världen, men den är ett välbehövligt steg bort från kulturrelativism som länge fått råda i Sverige. Förhoppningsvis kan vi bygga det svenska samhället kring goda samhällsnormer, uttryckta i vår grundlag. Vi är en lång väg till den medborgerliga patriotism som existerar i USA men det här är ett gott steg i rätt riktning.

Utredningen kan läsas i sin helhelt här. Det ska bli spännande att se reaktioner från diverse nationalister på utredningen, jag väntar mig främst förvirring och ointresse. Man fortsätter troligtvis att tala om svenska normer helt utan att definiera vad det är man menar. Från vänstern spår jag ett dånande ointresse kryddat med någon enstaka kommentar om att regeringen är främlingsfientlig. Är jag cynisk? Definitivt när det kommer till detta ämne (som jag bl.a skrev om här).

Se även: GP, Törnqvist, Robsten, Kunnigast, Tianmi, Ekström.

Kränkta grupper

Missa inte Andreas Johansson Heinös klarsynta analys av Vilksaffären,

Värre är det för dem som vill se föreläsningen som ett exempel på kränkning av muslimer. Antingen måste man argumentera för att de som avbröt föreläsningen representerar gruppen muslimer (i betydelsen att detta skulle vara en väntad reaktion från en ”genomsnittlig muslim”), vilket i sig är ytterst problematiskt. Eller, än värre, måste man helt bortse från vad Lars Vilks faktiskt gjorde under den knappa kvart han tilläts hålla på och istället argumentera för att Vilks genom sin blotta närvaro utgör ett kränkande inslag. Då är man så förblindad av symbolen Lars Vilks att man faktiskt inte ser nyktert på det som har inträffat.

Det är ett samhälleligt problem att människor utsätts för kränkningar, bland annat på grund av sin religiösa tro. Det är också ett samhälleligt problem att yttrandefriheten hotas. Lars Vilks föreläsning i Uppsala var ett exempel på det sistnämnda problemet, inte det förstnämnda

Försvaret för Vilks är inte nödvändigtvis ett försvar för vad han faktiskt säger, det kan man ha olika åsikter om. Men tydligt har varit att Vilks föreläsning inte består av någon hets mot gruppen muslimer. Vad man ofta missar i debatter när man påstår att en hel grupp är kränkt är den implicita kollektivisering av gruppen.

Genom att utgå från vad som bör vara en kränkning för en hel grupp har man indirekt definierat gruppens egenskaper, åsikter och känslor. Den andre reduceras till summans av sina religiösa och kulturella egenskaper, om inte det är en kränkning av väldigt många individer så vet jag inte vad som är.

Folkförmynderi

Ann-Charlotte Marteus är lysande när hon idag skriver om den överdrivna folkhälsopaniken i Sverige,

Åsa Lundquist är bekymrad över detta laglösa bolmande:
- Det finns ingen rättspraxis på det här. Vi ser bara att det är ett stort problem.
Å nej, ingen rättspraxis! Då kanske folk måste prata med varandra och komma på lösningar, som att astmatiker inte går hem till storrökare eller att man vädrar när man kommer dit, vilket borde räcka rätt långt. Hur många kedjerökare finns det bland 85-plussarna, för övrigt? Men det gör detsamma. När rökförbuden övergår från rimlig hälsopolitik till jakt för jaktens tjusnings skull, då är folkhälsan verkligen i fara.

Folkhälsoarbete blir allt som oftast Folkförmynderi istället för vettiga åtgärder som faktiskt bättrar på människors hälsa.

Se även: Maria Byström

Företagare under belägring

Hårresande artikel i Expressen om Elias Melki och den press som ekobrottsmyndigheten utsatte honom och hans företag för, helt utan grund skulle det visa sig,

Varför ville skatterevisorerna krossa mig och mitt företag? Än i dag vet jag inte, men jag bestämde mig för att till varje pris rentvå mig själv. Skattejuridik behärskade jag inte, jag hade knappt läst en bok tidigare i mitt liv. Nu var jag tvungen att lära mig. Ett nätverk bestående av en ekonom, flera jurister och en före detta skattetjänsteman hjälpte mig. Enbart hjälpen kostade cirka tre miljoner kronor. /.../Till slut friade tingsrätten oss från alla brottsmisstankar. Nederlaget blev totalt för Ekobrottsmyndigheten. De tvingades medge att anklagelserna mot mig inte hade någon substans.

Hur är det tänkt att unga och invandrare ska våga starta företag i Sverige när ett överdrivet krångligt system och nitiska och entusiastiska tjänstemän gör allt för att hindra verksamheten?

Mycket märkligt att detta maktmissbruk från myndighetshåll inte har uppmärksammats mer.

Hört på första maj

...från vänsterns hovtrubadur Mikael Wiehe:

Vad det gäller Kuba framhärdar han att det finns inget land i Amerika, USA inräknat, som bättre står upp för de mänskliga rättigheterna.

Vänstern har Mikael Wiehe, oppositionen under kommunismen i Polen hade Jacek Kaczmarski. Jag jämförde båda här.

Ung Allians lanserar lärarprogram

Missa inte Ung Allians reformprogram om framtidens lärarutbildning. Finns att ladda ner här.

En förbättring av lärarutbildningen, skolan och kvalitén på undervisningen är centralt för Sverige. Om vi ska klara oss i den globala konkurrensen, ge elever en meningsfull och givande tid i skolan så krävs det att alla delar i skolan förändras.

Sverige har länge halkat efter och det är viktigt att drivna och begåvade studenter söker sig till lärarutbildningen. Sedan är det givetvis centralt att dessa lärare får goda arbetsmiljöer och en lön man faktiskt kan leva på och som överensstämmer med det enorma ansvar man har som lärare.

Minska antalet lärosäten.
Lärarutbildning har blivit högskolevärldens IV‐program.

Skippa snålskjutsen.
Skoleleverna får inte snegla på bänkgrannes prov, även lärarstudenter borde behöva visa att vad de själva kan.

Släpp ut lärarna.
En lärarutbildning ska öppna dörrar, inte stänga dem. Dubbla examen ska uppmuntras och lärarprogrammet utformas därefter.

Låt lärarna vara lärare.
Skolan måste öppna upp sig för andra yrkesgrupper.

Specialisera mera.
Fler arbetsgivare för lärare och ökad kvalité i undervisningen går hand i hand. Bra lärare ska inte kunna stoppas av krånglig kommunal byråkrati.

Teach first.
Det ska vara en merit att ha undervisat på skolor med oddsen emot sig. Lärarlegitimationen kan garantera att lärare håller en god klass men för att locka till sig de allra bästa krävs mer. Toppstudenter från ledande högskolor ska därför få incitament att starta sin yrkeskarriär som lärare på utsatta skolor.

Se även: Rikard Nordin & Kalle Bäck.

Namninsamling för yttrandefriheten

Den organisation i Sverige som tydligast borde tagit ställning för Lars Vilks rätt att uttrycka sig är den anrika Publicistklubben. Det är oroväckande när en organisation vars huvudmål är att slå vakt om yttrandefriheten inte ger ifrån sig ett ljud efter attackerna.

Med anledning av detta har LUF idag startat en namninsamling (http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=4663) för att uppmana Publicistklubben och dess ordförande Ulrika Knutson att öppet ta ställning för Lars Vilks rätt att utan hinder eller hot uttrycka sig fritt.

Uppropet syftar inte till att stödja Lars Vilks konst eller åsikter. Ett försvar för yttrandefriheten måste givetvis utsträckas även till de åsikter vi inte delar eller stödjer. Kampen för yttrandefriheten kan aldrig villkoras av innehållet i det som yttras. Vår förhoppning är att namninsamlingen visar att det råder politiskt överskridande enighet i frågan. Syftet är inte att politisera frågan - yttrandefriheten är ett grundfundament i samhället som omfattar oss alla. Vi menar att det är Publicistklubbens främsta ansvar att slå vakt om denna frihet.

Låt inte tystnaden regera, låt inte undfallenheten utmärka Sverige - låt oss stå enade bakom rätten att yttra sig fritt och utan hinder.

Skriv under namninsamlingen!

Se även: DN, DN2, SVD, EX, EX2, SVT, AB, Resumé, UNT, SyD, Nordic Dervish, Christer Nylander, ProjO, Maria Byström, Altenberg, Jeanettes Blogg, Dick Erixon, Svarten, Anna Serner, Rolf van der Brink, Inger Fredriksson, Edvin Alam, Ingerö, Germunds Blogg, Rasmus Liberal, Svansbo, Kjellberg, Nias Blogg, Tianmi

Socialistsekten Smålands Nation

Historien med Pavlina Ekdahl, vice ordf i LUF Lund fortsätter. Den politiska kommissaren... förlåt, ombudet för Smålands Nation, Jenny Olsson som reagerade på trakasserierna mot Pavlina genom att säga följande,

Det betyder däremot inte att det är ok att någon trakasseras i sitt hem på Smålands på grund av politiska meningsskiljaktigheter, även om personer som engagerar sig i politik som direkt strider mot Smålands värderingar måste vara införstådda med att det kan verka provocerande och kontroversiellt, skriver hon.

Har nu hört av sig till Pavlina med följande budskap:

Det blev knappast bättre när hon, samma kväll som artikeln publicerades, klockan 21 på kvällen, ringde till min mobil. Istället för att beklaga situationen och fråga hur jag mår så börjar hon direkt att attackera mig. Enligt henne är nationen inte nöjda med mitt beteende och hon vill ha ett möte med mig på onsdag. Vad nu detta möte kommer att innehålla återstår att se.

Den politiska uppslutning är inte total och avvikare ska givetvis tillrättavisas. Kan någon förklara skillnaden mellan Smålands Nation och en Maoistsekt på 60-talet som kallar kamrater till sessioner för att idka lite självkritik?

Stå på dig Pavlina, förhoppningsvis skämtar bara Nationen med dig och när de träffar dig kommer de givetvis att djupt be om ursäkt för att du trakasserats och att de utan förbehåll tänker stötta dig.

Är det någon annan än jag som ser ett mönster när det kommer till vänstern och rättigheterna? Det är lite som med Vilks och yttrandefriheten, självklar när det kommer till Anna Odell men tveksam med provokatören Vilks. Tyck precis vad du vill så länge du tycker som vi verkar Smålands nation mena. Det där med rättigheter och åsiktsfrihet har kanske ändå aldrig varit vänsterns grej.

Se även: Liberal bloggare, Pavlina, Robert Andersson, Bonnie Petersson, Joakim Holmertz.

Radikala förmyndare?

Johan Hakelius briljerar på Aftonbladet,

Det är här det märkliga kommer. Och det verkar också vara en global sanning.När det inte gäller hur brallor bärs, eller när mössor ska tas av, är unga människor väldigt sugna på förmynderi. Det kallas engagemang, eller idealism, eller att ”förändra världen”. Men det betyder att politikerna ska lägga sig i allt möjligt: Om vi får äta djur, om vi får köra bil, hur mycket vi får tjäna, vem som ska passa barnen. Ju klåfingrigare idéer, desto fler unga anhängare. Kanske är det en fråga om hämnd. Unga människor vill ge igen för sina år i fångenskap, genom att ställa hela landet under förmyndare.

Jag känner igen nidbilden. Men riktigt så illa är det inte. Många unga idag är förvånansvärt liberala och individualistiska och vill lägga sig i andras liv lika lite som de vill att andra bestämmer över deras. Det intrycket får jag av att fara kors och tvärs över landet och besöka gymnasieskolor.

Tyvärr har det skett en olycklig sammanblandning mellan socialism, paternalism, klåfingrighet och idealism. Det är en fråga jag tog upp för några år sedan i en diskussion med Anders Gustafsson, vice ordf för FMSF,

Den enda politiska dikotomin inom kulturen idag verkar alltså vara mellan rebellisk och politisk kultur (vänster) <-> borgerlig konservatism (höger). Rebellen/Outsidern är på grund av bristande alternativen per automatik hänvisad till vänstern. Den politiska protesten och kulturella oppositionen är automatiskt vänster inte för att det alltid är det givna alternativet, utan för att det helt enkelt inte finns gångbara libertarianska förebilder. Band och artister kan kalla sig vänster lite slentrianmässigt fast de i själva verket förespråkar rent anarkistiska eller libertarianska positioner och värderingar. Konsekvensen blir att libertarianism och klassisk liberalism i ett litet land som Sverige kulturellt associeras med gammal borgerlighet, om den ens nämns.

Den sanna radikalen idag är den som inte vill detaljreglera sönder människors liv och som inte ser frälsningens ljus i den nya rödgröna fyraårsplanen "Fyra år utan arbete men med extra mycket hållbarhet". Men hur klär sig denna nya radikalen, är det kanske som Johan Hakelius? Eller kan min förhoppning om libertarianska motorcykelgäng med James Dean outfit kanske uppfyllas?

LUF-medlem trakasserad

I Lundagård kan man läsa att Pavlina Ekdahl, vice ordförande för LUF Lund har blivit trakasserad. Varför? För att hon är liberal,

Trakasserier, indirekta hot och skällsord. Det är några av de saker studenten Pavlina Ekdahl tvingats utstå sedan hon flyttade in på Smålands nation. Hon ser tydliga kopplingar till sin roll som vice ordförande för Liberala ungdomsförbundet i Lund, Luf.

För extremvänstern tar aldrig den politiska kampen slut, det finns ingen privat sfär eller uppdelning mellan det politiska och det privata. Kanske är det en del av klasskampens natur: Klassfiender är man 24/7. Det har Pavlina fått uppleva nära inpå. Det påminner om tiden direkt efter valet 2006. Fönstren på LUF-kontoret i Göteborg krossades och vi fick vid flera tillfällen utstå hot och förolämpningar från vänsterextremister.

Ingen ska behöva utstå trakasserier för sin politiska aktivism, oavsett om de är liberaler, socialister eller nationalister.

Jenny Larsson, som jobbar på Smålands Nation där Pavlina bor uttalar sig,

Det betyder däremot inte att det är ok att någon trakasseras i sitt hem på Smålands på grund av politiska meningsskiljaktigheter, även om personer som engagerar sig i politik som direkt strider mot Smålands värderingar måste vara införstådda med att det kan verka provocerande och kontroversiellt, skriver hon.

Är det en politisk sekt med överkänsliga socialister som Larsson företräder? Man ska väl kunna bo på studentnationen med egna åsikter utan att människor ska känna sig kränkta och provocerade. Vad har hänt med den öppna och fria debatten på universiteten - är det sektmedlemmar som utbildas på institutionerna eller studenter?

Se även: Zetterman & Amanda Brihed.

Unga ska inte vara rättslösa

Jag har tidigare varnat flera gånger för att strävan efter att vårda och omhänderta ungdomar som hamnat på kant kan leda till allvarliga integritetsinkränkningar. En undersökning utförd av P1:s Kaliber bekräftar mina farhågor,

Kaliber har träffat flera ungdomar som bott på statens särskilda ungdomshem som berättar om hur de under perioder nekats all form av frisk luft. Av en flickas journal framgår att hon inte fick komma ut på fem veckor. En annan flicka berättar om att hon under sin vistelse började röka, för då fick hon i alla fall komma ut på en liten ingallrad balkong. Ytterligare en flicka skar sig i armarna så allvarligt att hon behövde akut sjukhusvård.

Grekland och krisen

Andreas Bergh skriver klokt om krisen och Grekland,

Men det är knappast uppenbart att det skulle ha gått bättre utan Euron. Om Grekland haft en egen valuta hade landet kunnat fortsätta att missköta sig med fallande växelkurs ganska länge. Nu hann ju Grekland missköta sig ganska länge ändå, genom att skicka fejkade budgetsiffror till EU, men nu när problemen uppdagats har merparten av Europa ett starkt intresse av att styra upp Grekland. Och vilken uppstyrning sen! Landet skulle kunna höja den genomsnittliga pensionsåldern med 10 år. Sådana reformer kommer att märkas, inte bara i Grekland.

Euron har fått mycket stryk i diskussionerna om krisen i Grekland. Även EU-samarbetet i stort har kritiserats, dock främst med det uråldriga argumentet att vi inte ska bidra till ett samarbete som lånar pengar till krisande ekonomier.

Den andra sidan på argumentet måste givetvis vara att just genom att ha ett samarbete som är formellt så finns det möjligheter att ställa krav på reformer.

Grekland är ett land som länge misskött sin ekonomi, det förefaller otroligt att landet nu helt skulle vänt riktning om det inte vore för att kraven som ställs från EU är såpass specifika och starka.

Än så länge har jag inte sett några starka argument för att Grekland hade kunnat undvika krisen om man både stod utanför Euron och EU. Skeptikerna gnuggar sina händer men förklarar inte varför.

Vilks förlöjligas

I Mars raljerade publicistklubbens ordförande Ulrika Knutson över Lars Vilks. Hennes huvudpoäng var att kampen för yttrandefriheten kan föras på olika sätt, Vilks konst var inte ett bra sätt,

För övrigt delar Publicistklubben i Stockholm ut sitt yttrande- och tryckfrihetspris till Anna Politkovskajas minne, nu på måndag den 15 mars. Det går till en person som med stort personligt mod visat att kampen för yttrandefriheten inte är vunnen i Sverige. Den kampen måste föras varje dag – med helt andra medel än Vilks.

Men kampen för yttrandefriheten kan inte gillas eller ogillas på grund av det innehåll som gör att rättigheten prövas.

Som J.S Mill påpekar är just kampen för den mest misshagliga rösten den absolut viktigaste. Det är den kampen som visar om ställningstagandet för yttrandefriheten är tomt poserande eller ett konsekvent försvar för friheten.

Därför måste förintelseförnekares rättighet att uttala sig försvaras, att göra något annat vore att villkora kampen för yttrandefriheten, vilket är precis det Ulrika Knutson gör. Publicistklubbens ordförande kan inte villkorslöst ställa upp för en hotad konstnär utan är tvungen att förminska hotet och förlöjliga konstnären.

Det är att försvara rätten att uttrycka sig för de vi personligen minst håller med som är den ultimata prövningen för vår position. Vi kan inte alltid välja föremålen för rättigheternas prövning. Men nu är det så att Lars Vilks har kommit att bli en person i Sverige som riskerar väl och ve för att kunna yttra sig. Det är obehagligt att se hur många som agerar precis som Knutson.

De flesta människor som "kämpar" för yttrandefrihet gör det högst ofrivilligt. De blir exempel på hur långt friheten att yttra sig faktiskt sträcker sig. Kampen för yttrandefrihet förs i själva verket på en helt annan arena, där man antingen kan ställa sig upp eller titta iväg.

Se även: DN, SYD, EX, Every kina people, Lilli Severin.

Vem får kritisera religion?

Sanna Rayman skriver på SvD:s ledarblogg ett ganska utförligt inlägg om debatten kring Lars Vilks och kritik av religion. Bland annat lyfter hon den mycket intressanta aspekten om vem som ska ha rätt att kritisera religioner:

Att, som Mattias Gardell gör, hävda att kritiken av en religion endast kan tas på allvar eller ens accepteras om den kommer "inifrån" är befängt. Här vilar en oerhört obehaglig människosyn där människan målas upp som oförmögen att se utanför ett mycket snävt gruppbaserat och självupptaget egenintresse. Som om vi aldrig skulle kunna bry oss om yttrandefriheter eller rättigheter annat än för dem som är oss på pricken lika.

Ung Vänster utpressar skolor

I tisdags deltog jag i en debatt på Alströmergymnasiet. Inför debatten skickar Ung Vänster via sin ordförande i Södra Älvsborg, Daniel Kallus följande brev till övriga ungdomsförbund samt till skolledningen,

Vi skriver till er med anledning av den debatt som arrangeras på Alströmergymnasiet (sic!) den 11 maj, där vi nu fått vetskap om att Sverigedemokraterna är inbjudna. Syftet med detta brev är att vi vill be er om att ompröva ert beslut, dels utifrån Skolverkets riktlinjer, samt utifrån att Ung Vänster inte kommer att delta om Sverigedemokraterna deltar.

Ung Vänster har ett principbeslut om att inte delta i debatter där representanter för Sverigedemokraterna deltar. Vi menar att det inte är rimligt att man ger ett parti som inte sitter i varken riksdag eller kommunfullmäktige det utrymme som en skoldebatt innebär.

Istället för att ta debatten, fritt och öppet framför Sveriges elever väljer man istället att utpressa skolor. Resultatet blir oftast att Ung Vänster uteblir och att SDU närvarar. Detta har blivit fallet i Skåne där eleverna kommer till debatter där både Ung Vänster och SSU inte närvarar på grund av SDU.

Vem tror Ung Vänster vinner på detta? Har samhället gett "rasistiska" krafter mindre utrymme på grund av socialisternas meningslösa poserande?

Intressant är att Ung Vänster även innan debatten ber skolan att inte bjuda in SD på grund av vilka åsikter de kommer driva,

Sverigedemokraternas retorik – att leda in varje enskild politisk fråga på invandringsfrågan – gör att de tillåts sätta dagordningen mer än vad som är demokratiskt utifrån deras storlek. Vi som tillhör de andra ungdomsförbunden vill diskutera relevant politik och inte tvingas svara på rasistiska påståenden. Vår utgångspunkt är inte att tysta Sverigedemokraterna, utan att de inte ska ges nya arenor som de inte har rätt till.

Nu är inte jag något fan av Ung Vänsters diktaturkramande men jag skulle aldrig innan en debatt söka utesluta förbundet för deras unkna åsikter. Det är precis därför man har debatter: för att bemöta, stöta och blöta olika positioner på en demokratisk arena. Varför skulle SDU behandlas annorlunda än Ung Vänster?

Det är uppenbart att Ung Vänsters taktik är att obstruera och fiffla för att försöka nå resultat i valrörelsen. I LUF tog vi tidigt positionen att alla ska bemötas i debatter och att vi inte duckar för någon utmaning. Har man tilltro till att ens politiska program håller och känner trygghet i sina ideologiska ställningstaganden då finns det ingen anledning att undvika debatt med någon.

Se även: Alfsson, Lilli Severin, Mittenradikalen

Kenan Malik på Newsmill

Kenan Malik skriver på Newsmill, obligatorisk läsning:

There is little love lost between multiculturalists and proponents of the clash of civilization thesis. The former accuse the latter of pandering to racism and Islamophobia, while the latter talk of the former as appeasing Islamism. Beneath the hostility, however, the two sides share basic assumptions about the nature of culture, identity and difference. Both start with the question: ‘Can Europe be the same with different people in it?'. They give different answers. But the question itself is the problem. It assumes that minority communities are homogenous wholes whose members will forever be attached to the cultures, faiths, beliefs and values of their forebears. Being born to European parents is not a passport to Enlightenment beliefs. So why should we imagine that having Bangladeshi or Moroccan ancestry makes one automatically believe in sharia? In confusing peoples and values both sides betray a lack of faith in their own abilities to win peoples of different backgrounds to a common set of Enlightened values.

And that is the real problem: not immigration, nor Muslim immigration, nor yet the ‘Islamization' of Europe, but the lack of conviction, on the part both of multiculturalists and clash of civilization warriors, in a progressive, secular, humanist project. It is this that has led both sides to betray basic liberal principles.

30-timmas arbetsvecka?

I dagens Aftonbladet finns en artikel där två Miljöpartister föreslår förkortad arbetstid. Förslaget rullas varsamt in i det klassiska gröna resonemanget om att våra rika samhällen inte är hållbara, att tillväxt är ondskefullt och att varken socialister eller liberaler förstått något om hållbara gröna samhällen.

Nej, de har båda försökt lyfta människan ur fattigdom de senaste hundra åren och helt enkelt varit för upptagna.

Likt Sverigedemokraterna försöker miljöpartister lura i alla att de är någon sorts tredje väg. De är inte de första med att göra det. Kärnan i artikeln verkar vara att de gröna fattat något varken socialister eller liberaler fattat. Nämligen att arbete i sig inte har något värde,

Vår tids marknadsliberaler påminner om forna tiders marxister i sin enfaldiga tro på att förvärvsarbete skapar allt egentligt värde.

Vilket givetvis är nonsens. Arbete kan lika gärna vara ett medel för något helt annat. Att inse arbetets värde för samhällets välgång utesluter inte att man ser värden utanför arbetslivet eller ekonomisk utveckling. Men det viktigaste vi ska komma ihåg är att det är industrialisering, teknologiska landvinningar och en jävla massa arbete som byggt vårat välstånd. Inte arbetstidsförkortning.

I slutändan är det samma gröna ideologiska snömos som kan kokas ner till två ord "tillväxt suger". Sitter man på gågatan i Haga, Göteborg och dricker en latte är det givetvis väldigt lätt att predika detta evangelium. Befinner man sig utanför denna autistiska medelklassbubbla ute i den riktiga världen inser man snabbt att industrialisering, konsumtion och ekonomisk utveckling är något stora delar av världen saknat och nu mer än något annat eftertraktar. Ska vi dessutom kunna behålla vårat välstånd är kanske inte mindre välståndsskapande verksamhet vägen fram.

Hur blev det med arbetstidsförkortningen? Vill författarna bara uppmärksamma oss på en bra idé eller vill de tvinga oss till något?

Före 10-talets utgång anser vi det fullt realistiskt att införa ­fyradagars arbetsvecka i Sverige.

Notera ordet "införa". Nu väntar jag med spänning på nästa artikel där Allvin & Mutt förklarar hur de ämnar tvinga landets arbetstagare, arbetsgivare, och fackföreningar till denna idé. Jag utgår givetvis från att arbetstidssänkningen genomförs med bibehållen lön. Hur det håller ekonomiskt är en karamell jag ogärna suger på.

Här har vi alltså miljöpartister som går till val på orealistiska och oansvariga idéer vars genomförande troligtvis innebär att man får detaljreglera det svenska samhället.

Vänta. Varifrån känner jag igen dessa kodord? Jo, vänsterpartiet. En rödgrön soppa blir till slut alltid röd. Kul att både vänstern och MP föreslår samma sak inom loppet av en vecka, bevekelsegrunderna olika, konsekvenserna samma.

Se även: SVD, SVD2, EX, DN, Aggeborn, Jonas Morian, Prärietankar, Seved Monke, Medborgarperspektiv, Rasmus, Arkelsten, Motpol

Attacken på Lars Vilks

I senaste Axess skrev konstnären Lars Vilks som nyligen blev attackerad i Uppsala,

Jag har envetet hävdat att jag inte har någon politisk agenda och att min främsta uppgift är att beskriva vilken konstsyn och verklighet som framträder genom tolkningarna av rondellhunden.

Vilks agerar faktiskt lite som Anna Odell gjorde. Konstverket begränsas inte bara till själva handlingen utan även reaktionen och de (o)frivilliga aktörer som reagerar och agerar i förhållande till konstnären.

I båda konstverken fanns ett syfte. Odell ville avslöja samhällets brukande av tvångsmedel, visa hur psykvården arbetar. Avslöjandet var inte direkt sensationellt och jag kritiserade därför både henne och hennes konstverk för att uppnå exakt ingenting.

Vilks föreläsning, som skulle handla om konstens gränser fyller faktiskt en funktion. Nämligen den att visa att yttrandefriheten inte kan tas för given och att konstnärer under 2000-talet i Europa måste leva under konstant hot. Att religiösa grupper inte oväntat är de som inte ser ett intresse av yttrandefriheten är ingen nyhet men något man bör påminnas om.

När yttrandefriheten måste vaktas lika väl som synagogor i Europa då vet man att det har gått långt. Att avslöja detta faktum, oavsett hur klumpigt det ibland görs är det Vilks, frivilligt eller helt ofrivilligt håller på med. Han betalar ett högt pris för detta. Frågan som måste ställas är hur vi andra reagerar och vad vi tänker göra för att säkerställa att även de mest provokativa i samhället garanteras en fri röst.

Med lite tid över kan man alltid titta på Christofer Hitchens utmärkta föreläsning om yttrandefriheten och dess gränser. Ett vettigt utdrag,

/../it’s not just the right of the person who speaks to be heard, it is the right of everyone in the audience to listen, and to hear. And every time you silence someone you make yourself a prisoner of your own action because you deny yourself the right to hear something. In other words, your own right to hear and be exposed is as much involved in all these cases as is the right of the other to voice his or her view. Indeed as John Stuart Mill said, if all in society were agreed on the truth and beauty and value of one proposition, all except one person, it would be most important, in fact it would become even more important, that that one heretic be heard, because we would still benefit from his perhaps outrageous or appalling view."

Se även, Pophöger, Svensson, Fajaf, Motbilder Kuniri, Svarten, Bulten i Bo, Ingerö ,
SVD, SVD2, SVD3, SVT, EX,

Den där rikaste tiondelen

Dagens Nyheter har gjort en liten undersökning gällande de rödgrönas nya fastighetsskatt:

Den nya fastighetsskatten drabbar främst Stockholm. Nästan 8 procent av villor och fritidshus i Stockholms län omfattas av den nya fastighetsskatten. I Danderyd och Lidingö berörs mer än vartannat hus.

En rundringning till fastighetsmäklare i Stockholmsområdet som DN gjort visar att det inte bara är stora lyxvillor som drabbas. Eftersom markvärdet gavs en större betydelse i förra årets fastighetstaxering har många mindre villor och till med radhus hamnat över gränsen på 4,5 miljoner kronor. Samtidigt klarar sig dubbelt så stora lyxvillor ute i landet undan den föreslagna nya skatten.

Hur var det nu med att den rikaste tiondelen skulle betala och så skulle alla de andra nittio procenten få det så fantastiskt mycket bättre...?

Vikten av konkurrens inom vård och omsorg

SvD:s ledarblogg uppmärksammar en ny rapport genomförd av Tillväxtverket och Tillväxtanalys. På sin hemsida skriver Tillväxtverket:

Sedan valfrihetssystem inom vård och omsorg infördes har många nya små hemtjänstföretag startat i landets kommuner.

Det är märkligt att denna fråga inte dyker upp oftare i vardagen, och att man inte oftare tar upp vikten av konkurrens, och konkurrens på lika villkor. Inte nog för att det gäller kvaliteten och priset på något så viktigt som tjänster inom vård och omsorg, det handlar också om massvis av arbetstillfällen, varav många dessutom är kvinnor och utlandsfödda.

Att man systematiskt sedan lång tid tillbaka har gjort det särskilt svårt att starta och driva företag inom vård och omsorg är obegripligt. Man straffar kvinnor och utlandsfödda, samtidigt som man gör tjänster dyrare och sämre.

Regeringen har börjat föra Sverige i en annan riktning, men det är fortfarande långt kvar att gå. Mest akut på detta plan är förmodligen systemets privilegierande av landstingens vårdenheter som kan gå med förlust bara för att slå ut privata konkurrenter.

Framtidens vänster?

Göran Greider efterfrågade på Newsmill dels ett ideologiskt samtal inom offentligheten. Där höll jag med honom och menar själv att politiken måste kunna vara både samhällsbärande och långsiktigt meningsfull.

Men Greider menade även att Socialismen har blivit andefattig, att man kämpar på marginalerna och på liberalismens villkor. Jag håller med. Det är ofta liberala problemformuleringar som råder och det skapar problem för en ideologi som säger sig helt vilja ersätta rådande samhällssystem med ett annat.

Givetvis kan inte socialismen ersätta dagens samhällssystem om de enda konflikter och motsättningar man prioriterar är de som det rådande systemet erkänner och formulerar.

Men finns det inte en annan väldigt aktuell bov i dramat? Slavoj Zizek uppmärksammar den boven i dokumentären om honom själv,

Think about the strangeness of today's situation. Thirty, forty years ago, we were still debating about what the future will be: communist, fascist, capitalist, whatever. Today, nobody even debates these issues. We all silently accept global capitalism is here to stay. On the other hand, we are obsessed with cosmic catastrophes: the whole life on earth disintegrating, because of some virus, because of an asteroid hitting the earth, and so on. So the paradox is, that it's much easier to imagine the end of all life on earth than a much more modest radical change in capitalism.

Ekologismens problemformuleringar har man provat att sammanfoga med socialismen. Problemet blir att man i bästa fall landar i en utvecklingsfientlig diskurs - det moderna samhället med sin konsumtion och rikedom är hotet - i värsta fall handlar det om rent människoförakt.

Det är tydligt att alliansen med de gröna inte är fruktbar för vänstern. Fler och fler unga väljer att skippa den ideologiska socialismen till förmån för lätt och lekfull grön social-(?)liberalism.

Problemformuleringar ersätts och istället för klasskamp och kapitalismens avskaffande diskuterar huruivida modernisering och industrialisering är hot mot planetens överlevnad. Marx, som alltid välkomnade välståndsökning och kapitalismens framstag (de fyllde en funktion för revolutionen) vänder sig nog ångestfyllt i sin grav.

I höstas anordnade Ung Allians ett seminarium på Gymnasieskolan Spyken i Lund. Intressant var att efter debatten så var de vanliga kritiska frågorna inte främst av en socialistisk, syndikalistisk eller marxistisk natur - snarare var det den förestående apokalypsen som var huvudproblemet. Globaliseringen, kapitalismen och storföretagen var lika hemska men av andra anledningar. Välstånd, fattigdom, svält var inte viktiga frågor så länge apokalypsen hängde över oss.

Kanske är protesterna mot det moderna samhället det som kommit att bli vänsterns raison d'être. När framträdande vänsterprofiler samlas för att diskutera om tillväxt ens är önskvärt (Bland annat Greider!) då undrar man om den där ideologiska visionen - som Greider efterfrågar - redan är formulerad.

Se även: Riskbloggen, Ingdahl, Sub Umbra, Erixon, Pophöger, Ldkpg-soc, Daniel Suhonen.

"See you either in hell or in communism"

Per Gudmundsson gör en lysande jämförelse mellan Naturhistoriska museet och de Rödgröna,

I helgen har Vänsterpartiet bestämt att man ska gå till val på krav om sex timmars arbetsdag. Vilket Mona Sahlin tog lätt på: varje partikongress måste få ”drömma sina drömmar”. Så sätts Lars Ohly i kuriosakabinettet, bredvid tvehövdade kalven. Visst, konstiga saker händer, men det är inget att ta på allvar. Dinosaurierna regerar.

Vissa saker förändras aldrig, det är värt att påminnas om när de rödgröna försöker sy ihop något formlöst, obestämt och svårdefinierat. Att låta VP hållas, "dröm dina drömmar Ohly" är farligt. Om man på allvar tror att VP kommer agera snällt och göra avkall på sina ideologiska käpphästar så tror man väldigt fel.

Lika säkert som det är att solen går upp på morgonen stödjer vänsterpartister semidiktaturer i omvärlden och driver ekonomiska förslag som garanterar expressfart till utblottning. Man skulle kunna tro att det numera handlar om ett glatt och harmlöst parti.

Låt mig upprepa: VP kräver fortfarande utträde ur Afghanistan,

Men vi kräver också att Sverige snarast drar tillbaka de militära trupperna och slutar delta i kriget.

Istället ska bistånd ske enbart civilt. Det låter som en urbota korkad idé. I synnerhet med tanke på att man senast idag i Expressen kunde läsa,

Vad anser du om den internationella närvaron?
- Alla internationella personer måste lämna Afghanistan. Kan du hälsa ditt folk att vi inte vill ha dem här. Vi vill ha ett fritt Afghanistan.
Gäller det bara militära enheter?
- Nej, alla icke-muslimska grupper måste försvinna. Vi kommer att kriga mot alla, tills den siste personen har lämnat landet.

Men som sagt tidigare, verkligheten som följer på drömska förslag är inte direkt VP;s paradgren. Lite humor är även att Ohly i sitt avslutningstal skyller krisen i Grekland på nyliberalismen,

Som sagt, det är långt mellan Sverige och Grekland. Men båda länderna har varit utsatta för högerregeringar som drivit en nyliberal ekonomisk politik som bygger mer på dogmer än rationella argument. En av anledningarna till att finanskrisen fick så stort genomslag var att det långsiktiga och stabila gemensamma ägandet hade minskat i land efter land och att allt mer av ekonomin underställdes kortsiktiga vinstintressen och försök till snabba klipp.

Där där högerregeringen i Sverige har lyckats med Europas nu lägsta budgetunderskott. Krisen i Grekland förklaras med betydligt större intellektuell hederlighet och skärpa i Time Magazine,

Most Greeks agree that the tax system /.../ and the bloated public sector, nicknamed "the country's sickest patient," are at the root of Greece's current problems. In a country of 11 million people, almost 850,000 workers are employed by the state, which means they receive 14 monthly paychecks instead of 12. Many enjoy a work day that runs from 7:30 a.m. to 2:30 p.m. "The state must change the mentality of the public employee," says one investor and economist, Timos Mellisaris, who calls Greece's public sector "the last communist frontier." Greeks like to point out that the state started to put on serious weight in the early 1980s when the current Prime Minister's father Andreas, who would dominate Greek politics for the next 15 years, first swept into office. "The state has an irrational control of the economy," says Yannis Stournaras, director of research for the Foundation for Economic and Industrial Research, a nonprofit, independent think tank. "We need nothing less than a revolution in the public sector.

Att Ohly försöker klistra krisen i Grekland på avregleringar och privatiseringar nästan löjeväckande. Han borde istället fundera på hur slopade budgettak (ett förslag VP går till val på!) kan leda till exakt samma situation som Grekland just nu har.

Nej, iväg med VP till kuriosakabinettet och historiens skräphög.

Se även: Futuriteter, Rolf Eriksson, Peter Andersson, Kent Persson, EX, EX2, DN, GP, EX3, AB, Jinge, Erixon, DN2.

Unga Folkpartiet

Idag lanserar Liberala Ungdomsförbundet tillsammans med Liberala Studenter Unga Folkpartiet. Sidan är tänkt att under valrörelsen framhäva unga kandidater, FP-politik som berör unga och aktuella ämnen.

Målet är att förändra FP. Alltför länge har man fokuserat på fel frågor, på fel sätt och med lite hänsyn till mottagaren. Liberalismen förtjänar bättre än så i Sverige.

Se även: Jönsson, Wahlberg, Froby, Zetterman, Gustafsson, Lindholm, Hallén, Edholm, Fredriks Funderingar, Per pladdrar på

Arbetslösheten inte mystisk

Skriver i Sundsvalls Tidning om systemfelen på arbetsmarknaden,

Sverige står inför en kris som främst drabbar unga och invandrare. De personer som står utanför samhällets påstådda trygghet. De som står utanför och tittar in. Lösningen är inte mystisk och okänd, vi vet hur länder som Danmark och Nederländerna har gjort för att minska arbetslösheten bland invandrare och unga. Genom att sänka trösklarna till arbetsmarknaderna och gå från anställningstrygghet till inkomsttrygghet har man skapat en välfungerande arbetsmarknad.

Sent ska Sverige vakna innan vi inser att krisen är närmare än vi tror och att fagra löften om statliga satsningar inte kommer rädda oss från ett fel som sitter i systemet och inte i mängden spenderade kronor.

Vad väntar oss med VP?

Hört på den socialistiska planeten:

Om jag skulle koka ner Vänsterpartiet till en ett enda krav så är det sex timmars arbetsdag med bibehållen lön, sade Anne Christine Gillberg från Göteborg.

- Vi ska inte blöta fingret, sätta upp det i luften och se om det är läge, vi ska inte huka oss för opinionsvindarna!, sade hon.

Nej, vi ska inte heller huka oss för ekonomiska realiteter och inflation! Sådana problem är givetvis bara borgerliga konstruktioner och kan lätt blåsas iväg med hjälp av en väloljad sedelpress och lite god vilja.

Kräv allt, ge inget, och gör avkall på allt långsiktigt ansvar.

Alla ska få 25 procent mindre arbetstid, men bibehållen lön. Det motsvarar en löneförhöjning på 33 procent per arbetade timme.

Att nämna Grekland är att slå in svängdörren ett gång till. Men det tåls att sägas för att exemplifiera vilka intergalaktiska avstånd det är mellan vänsterpartiets nu avslutade kongress och den verklighet som Europa befinner sig i.

Kräv allt, ge inget, ta inget ansvar. Där har ni VP nedkokat till en slogan.

Se även: Eva, Pär, Edvin, Kent, Gulan.