Fortsätt reformera biståndet

Skriver idag på Politikerbloggen om det svenska biståndet. Det är mycket viktigt att Alliansen får fortsatt fötroende att reformera biståndet, som alltjämt präglas av stora problem. Biståndet har under lång tid varit ett modernt avlatsbrev, där rika stater köper sig fria från upplevd "moralisk skuld" genom att skänka pengar:

Folkpartiet tror att bistånd är en av nycklarna till en långsiktig utveckling i många av världens fattigaste länder. En generös och ambitiös biståndspolitik förutsätter att Alliansen får fortsatt förtroende att reformera det svenska biståndet – bara så kan det komma till sin fulla rätt. Vi anser att biståndet alltid ska delas ut med respekt för mänskliga rättigheter och demokrati. Tydliga krav på mottagarländerna bör ställas, och biståndet ska frysas vid allvarliga rättighetskränkningar. Ett aktuellt fall är Uganda, där homosexualitet snart kan komma att straffas med döden. I sådana fall ska biståndet omedelbart dras in.

På liknande tema skrev jag för ett tag sedan. Då en jämförelse mellan fri rörlighet och bistånd.

Skit i biståndet en stund

Tänker inte kommentera problemen mellan Sida och regeringen direkt. Konflikten känns något fånig och ännu fånigare är reaktionen från Margaret Gärding, biståndsforskare vid Stockholms universitet (via Segerfeldt):

Det är viktigt att få ordning på Sidas verksamhet. Annars kan det påverka synen på bistånd. Om det inte finns ordning på ekonomin kan man ifrågasätta varför svenska staten ska satsa skattepengar på bistånd och det är en diskussion som jag inte vill se.

Varför inte? Biståndet ska alltid utvärderas och mätas mot konkreta resultat. Detta är inte alltid något Sida har sysslat med uppenbarligen.

Vill påminna om en oerhört viktig artikel, "Ending global apartheid" som delvis låg till grund för LUF:s kampanj "Fri Invandring" som vi drev under en väldigt lång period. I artikeln - som publicerades i Reason magazine - argumenteras det för att den bästa formen av fattigdomsbekämpning i själva verket är migration,

If the 30 affluent countries making up the Organization for Economic Cooperation and Development (OECD) were to allow just a 3 percent rise in the size of their labor forces through loosened immigration restrictions, claims a 2005 World Bank report, the gains to citizens of poor countries would amount to about $300 billion. That’s $230 billion more than the developed world currently allocates to foreign aid for poor countries. And foreign aid is a transfer: The $70 billion that rich countries give leaves those countries $70 billion poorer. According to the World Bank study, wealthy nations that let in 3 percent more workers would gain $51 billion by boosting returns to capital and reducing the cost of production.

Frågan om bistånd bleknar och blir nästan patetisk jämte vikten av att driva på för en liberal migrationspolitik. Kombinerat med konkreta möjligheter till arbete för migranterna kan man med ganska små medel lösa många av fattigdomsproblemen. I Foreign Policys januarinummer kunde man läsa vilka summor det handlar om idag,

The relative importance of remittances has also grown. In the last five years, they have begun to dwarf foreign aid coming from governments. Today, remittances collectively account for three times the official financial assistance sent to the developing world. In some countries, the ratio is far higher. Tajikistan's emigrants send home seven times what the country gets in aid. Workers from countries such as Mexico, Nepal, Pakistan, Romania, Zimbabwe, and Kyrgyzstan are probably doing more to help the poor than any global conferences or philanthropic ventures.

Givetvis spelar fortfarande bistånd en viktig roll, i synnerhet katastrofbiståndet och det bistånd som ges till områden där det finns få möjligheter till migration. Däremot bör man se över vad som faktiskt ger resultat för att minska fattigdomen i världen. Om det är så att vi i väst har helt fel fokus så bör vi tänka om och det omedelbart.

Se även, SVD, SVD2, DN, DN2, DN3, DN4, GP, GP2, EX, AB. Kent Persson, Segerfeldt & Newsmill.

Ska svensk trupp stanna i Afghanistan?

Skriver på Newsmill med anledning av DN;s omsvängning i frågan om Svensk truppnärvaro. Välkommet är att Wolodarski efterlyser en grundlig utredning, mindre bra att han helt bortprioriterar Afghanistans problem med hänvisning till Pakistan. Hur menar han att svensk trupp ska användas för att säkra Pakistan om han menar att det är ett säkerhetspolitiskt nollsummespel?