Den framtida liberala idédebatten

Sanna Rayman sammanfattar i SVD bra huvudpoängerna från seminariet jag och Magnus Andersson deltog i förra veckan om sammanslagning mellan Centern och Folkpartiet:

Det är nog sant. Även jag har avfärdat frågan helt enkelt eftersom det inte är troligt att C och FP slår sina påsar ihop inom överskådlig tid. Ett tänkbart scenario är kanske att något av partierna åker ur riksdagen och uppgår i det andra, men utan sådan yttre påverkan ska vi nog räkna med en långsammare process.

För den som vill se hela seminariet så är det bara att gå vidare till denna länk.

Jag tänker fortsätta den debatten som har uppstått. Som jag ser det finns det från liberalt perspektiv ett par viktiga frågor att diskutera:

1) Finns det ett egenvärde av flera partier som identifierar sig som liberala?

2) Fungerar den nuvarande uppdelningen för att formulera liberala politiska förslag effektivt?

3) Vad bör framtida liberal politik inrikta sig på, både innanför och utanför de etablerade riksdagspartierna?

4) Vad saknas i den svenska liberalismen idag inom partiväsendet?

5) Saknas det något i den "borgerliga" idédebatt som Svenska Dagbladet initierat, behövs ett alternativ till denna, kanske även med andra svar?

6) Vilken framtida väg bör Folkpartiet ta givet att vi kan komma fram till några av svaren på frågorna ovan.

Återkommer med förslag på svar för dessa.

Kongress, förnyelse och liberalism

Helgens LUF-kongress är avslutad. Det är en stor ära att få förnyat förtroende att leda förbundet. Mitt tydligaste budskap under helgen var att tiden nu är inne för att påverka Folkpartiet och se till att idéutvecklingen inom alliansen inte avstannar. Jag talade även om integrationspolitiken och sveriges historiska utveckling i samband med människors rörlighet.

Samtidigt som kongressen ägde rum hade Folkpartiet sitt partiråd. Där gick man igenom valanalysen, en rapport som jag bidragit till, samt valt en ny vice partiordförande. Med stort stöd och utan strid valdes integrationsministern Erik Ullenhag till andre vice ordförande, förnyat förtroende fick även Helene Odenljung.

Det är glädjande att min artikel om Folkpartiets bristande idéutveckling fick uppmärksamhet, då i samband med artiklar som berör frågan om Folkpartiets utveckling i synnerhet och alliansens utveckling generellt.

Sydsvenskan menar att alla krisar i alliansen, förutom moderaterna givetvis. De är även eniga med mig om att liberalismen lider andnöd inom Folkpartiet. Göteborgsposten uppmanar Folkpartiet att sätta igång med idéarbetet och välkomnar det nya partiprogrammet som kommer tas fram. Även GP instämmer i min kritik av partiets alltför enkelspåriga linje. Expressens ledarsida påminner om att FP har gjort två förlustval i rad och att man bör ta kritiken mot partiets kravställarlinje på allvar. Även SvD tar upp frågan och påminner om den bristande idéutvecklingen inom alliansen.

Om förändring och utveckling av alliansen och Folkpartiet ska börja då är det definitivt nu. Det är viktigt om så många som möjligt deltar i den här pågående diskussionen.

Andra som skrivit klokt om Folkpartiets utveckling är: Niklas Frykman, Catrine Norrgård, Mattias Sundin, Erik Svansbo. Missa inte heller Johan Ingerös tillbakablick över Folkpartiets 00-tal.

Idédebatter inom borgerligheten

Nyligen skrev Markus Uvell, nytillträdd VD för Timbro på DN Debatt om borgerligheten och förnyelsen. Jag delar i mångt och mycket hans problemformulering:

Borgerlig politik är mer än budgetbalans, och den svenska borgerligheten är större än de borgerliga partierna. Här finns i dag ett slags idémässigt vacuum, en svaghet hos den borgerlighet som framstår som så stark. För att skapa genuint stöd hos väljarna, och lägga grunden för en bestående borgerlig dominans i Sverige, krävs något helt annat.

Däremot är jag inte helt säker på alla hans lösningar för de borgerliga partierna. Många av lösningarna låter som "more of the same", vilket inte behöver vara negativt, frågan är hur många nya väljare som kan tillkomma på den politiken.

Idag skriver Maria Eriksson i SvD på liknande tema en lysande artikel om de problem som kan uppstå om borgerligheten fastnar för mycket i ett ekonomiskt förhållningssätt:

/../ en idédebatt som mest liknar ett ekonomiskt seminarium. Det har talats om att det behövs ett värderingsskifte – men hur ska det gå till när borgerliga idéer nästan alltid utgår ifrån ekonomiska frågeställningar? Finns det till exempel någon ambition att göra upp med det synsätt där politikens uppgift är att frigöra människor, vare sig de vill eller inte, och där skillnader aldrig kan vara ett resultat av fria val?

Det finns ett problem när allt fokus hamnar på ekonomin. Givetvis är det så att även plånboksfrågor är ideologiska frågor. Från vänstern söker man ofta definiera skattefrågor som rent egenintresse, helt utan koppling till liberala idéer om individens självbestämmande. Det är viktigt att kopplingen mellan ekonomi och självbestämmande blir tydlig. Men det finns problem om idédebatten stannar där. Men sedan finns det andra områden där alliansen helt klart tappar. Exempel är socialförsäkringsområdet, integritetsfrågor, integration och miljöpolitik.

Helt klart finns mycket att göra. Idédebatten är ju inget som bara "händer" och sedan är avklarat. Det är något som pågår och där nya frågor behöver lyftas, nya röster höras och helt nya vägar prövas. Liberaler och konservativa som inte vågar pröva nya idéer kommer inte förtjäna en valvinst 2014.

Förvalta eller förändra Sverige?

Ställer i Sundsvalls Tidning frågan om Alliansen siktar på att förändra eller förvalta Sverige:

En politik för fler jobb handlar inte om att gynna de som redan har, det handlar om att skapa möjligheter för den som länge saknat hopp. Ett led i detta är att på allvar börja skapa nya arbetstillfällen, inte genom konstgjord andning, det vill säga socialdemokratisk valfläskpolitik. Det måste handla om att skapa förutsättningarna för nästa IKEA, Ericsson och Skanska. Det är dags att sluta förvalta och börja förändra.

Glöm paradigmskiftet

Fredrik Segerfeldt har skrivit en viktig text om liberalismen och faran med att slå sig till ro. Han varnar för ett paradigmskifte där sveriges liberaler slutar tro på förändring och blir lika stela som socialdemokratin:

Det konstiga med detta är att det inte finns någon saklig grund för paradigmskiftet. För trots liberaliseringarna och normaliseringen är Sverige fortfarande ett utpräglat vänsterland, där instutionaliserad barnomsorg är normen, där staten vill bestämma vem som ska sitta i företagens styrelser, med 47 procents skattetryck, där det offentliga är defaultlösningen på de flesta samhällsproblemen, där LO har monopol på förändringar på arbetsmarknaden och där politikens primat råder.

Det finns faktiskt en fara med att man från liberalt håll faktiskt börjar tro på vänsterns domedagsvals att någon form av systemskifte är genomfört i Sverige. Så är det givetvis inte, den ska svenska arbetsmarknaden är fortfarande stelbent och lika dålig på att släppa in unga och invandrare som den var för några år sedan. Den svenska bostadsmarknaden är fortfarande socialdemokratiskt konservativ och skapt för de med privilegier.

Mycket har gjorts för att liberalisera den svenska ekonomin, paradoxalt nog utfördes det mesta av socialdemokraterna. Nej, det är farligt om sveriges liberaler tror att Sverige är ett land man förvaltar, inte förändrar.

Det är när vi tror på vänsterns saga om systemskiftet som vi blir lata, ointresserade av att förändra ett land som är i behov av förändring för att undvika stagnation.

Samtidigt måste vi inse att liberaler mycket väl kan bli tvingade att gå i inre opposition mot sin egen regering. Det är nu, under den andra mandatperioden som det mer än någonsin behövs andra röster inom borgerligheten som ser till att vi inte glömmer att det finns betydligt viktigare saker än makten.

Politik för ett öppet och mångkulturellt samhälle

Mediantiden för en nyanländ flykting för att få ett riktigt jobb är sju år. Det är fullständigt orimligt att människor ska behöva vänta så länge på att få en chans att försörja sig själva och sina familjer. Att många som invandrar till Sverige har det så svårt i mötet med arbetsmarknaden resulterar i de stora integrationsproblem vi ser idag.

Tänk er själva att ni kommer till ett främmande land och inte kan språket. Hur länge skulle ni vara beredda att vänta på arbete, bostad och en ordentlig språkundervisning? Definitivt inte sju år. Jag kan bara föreställa mig vad sju år av utanförskap skulle göra med min självbild och mitt självförtroende.

För en fungereande integration, och för att kombinera öppna gränser och rörlighet med offentlig väldfärd, krävs en arbetsmarknad och ett företagsklimat som tar tillvara på all den kompetens, kreativitet och målmedvetenhet som varje år kommer till Sverige. Sverige måste se potentialen hos alla de inivider som kommer hit.

Under den här mandatperioden har flera steg i rätt riktning tagits. Det aktivitets- och arbetsförbud som tidigare rådde under asylprocessen har tagits bort. Instegsjobben har införts, vilket innebär sännkt arbetsgivaravgift för den som anställer en nyanländ person. Samtidigt lär man sig den svenska som behövs i yrkeslivet. SFI har genomgått ett välbehövligt lyft: 61 miljoner satsas på lärarnas kompetensutveckling, kunskapsmålen höjs och en maxtid på tre år införs. Rut-avdraget, som de rödgröna vill ta bort, har skapat 11000 hel- och halvtidstjänster, och ånga invandrarkvinnor har fått sitt första riktiga arbete tack vare Rut.

Om Alliansen vinner valet imorgon fortsätter reformarbetet. Arbetsförmedlingen ska i framtiden ta huvudansvaret för nyanlända personers introduktion på den svenska arbetsmarknaden, något som tidigare sköttes av kommunerna (vilka inte sällan hänvisade arbetsföra människor rakt till socialkonotret). Integrationslotsar, som kan vara föreningar eller företag, ska finnas som ett komplement till arbetsförmedlingen. En medborgarkurs ska erbjudas för den som vill förstå det svenska samhällets grundläggande drag.

Språk och arbete är nycklarna till en lyckad integration. Men för att det ska finnas jobb att gå till måste det startas fler företag, och det måste bli lättare för små företag att växa. Vi måste också riva de höga murarna som omgärdar den svenska arbetsmarknaden. Då kan fler människor komma till sin fulla rätt och få möjlighet att förverkliga sina drömmar. Det här är en av vår tids största frågor.

Fortsätt reformera biståndet

Skriver idag på Politikerbloggen om det svenska biståndet. Det är mycket viktigt att Alliansen får fortsatt fötroende att reformera biståndet, som alltjämt präglas av stora problem. Biståndet har under lång tid varit ett modernt avlatsbrev, där rika stater köper sig fria från upplevd "moralisk skuld" genom att skänka pengar:

Folkpartiet tror att bistånd är en av nycklarna till en långsiktig utveckling i många av världens fattigaste länder. En generös och ambitiös biståndspolitik förutsätter att Alliansen får fortsatt förtroende att reformera det svenska biståndet – bara så kan det komma till sin fulla rätt. Vi anser att biståndet alltid ska delas ut med respekt för mänskliga rättigheter och demokrati. Tydliga krav på mottagarländerna bör ställas, och biståndet ska frysas vid allvarliga rättighetskränkningar. Ett aktuellt fall är Uganda, där homosexualitet snart kan komma att straffas med döden. I sådana fall ska biståndet omedelbart dras in.

På liknande tema skrev jag för ett tag sedan. Då en jämförelse mellan fri rörlighet och bistånd.

Fram med företagarlinjen

Skriver i Sundsvalls Tidning om varför alliansen borde förskjuta fokus från en arbetslinje till en företagarlinje:

Det räcker inte att bara göra det mer lönsamt att arbeta; vinner alliansen förnyat förtroende måste man också göra det mer lönsamt för företag att anställa och växa. Bara så kan vi i Sverige skapa fler jobb och pressa ner arbetslösheten. Alliansens reformer, i synnerhet vad gäller att göra det enklare för företag att anställa, har gått alldeles för långsamt. Risken är att man fortsätter att vara för passiv. Arbetslinjen i all ära, men för att kunna lösa framtidens problem behöver Sverige även en företagarlinje som värnar om företagande och konkurrens på lika villkor.

Istället för att bara fokusera på att göra det lönsamt att arbeta borde man även se till de kroniska problem såväl Sverige som Europa har med att skapa jobb. Här handlar det inte om jobb i offentlig sektor utan se till att det finns förutsättningar för att helt nya arbetstillfällen skapas.

Sverige är tragiskt i det avseendet, sedan 50-talet har knappt några nya jobb, netto, skapats. Däremot har den offentliga sektorn, tvärtemot vad vänstern säger bara blivit större. Som del av bnp har den offentliga sektorn växt under de senaste femtio åren, antalet jobb inom offentlig sektor blivit en allt större del av det totala jobbutbudet.

Alliansens affischer

På samma tema: Peace, love & capitalism, Mattias Sundin, Edvin Alam, Amanda Brihed

Det finns inga "frivilliga" drogtester

Kommenterade igår på Ekot Alliansens rättspolitiska utspel på DN Debatt. Min kritik riktas främst mot de "frivilliga" drogtesterna. Har tidigare kritiserat FP;s förslag som lades i Landskrona och den linje Torkild Strandberg drivit. Ställer mig även frågan till helgavskiljning som vettig metod, vad händer med veckans andra dagar? Känns mer som hårda tag och mindre genomtänkt.

Det är synd att man behåller kravet på drogtester, det överskuggar de delar av förslaget som faktiskt är bra. Exempel är skärpta straff för sexualbrott men även större insatser i preventivt syfte. Ungdomsbrottsligheten är ett stort problem och samhället måste jobba mer preventivt, inte med hårdare tag och integritetskränkande åtgärder.

Samma tema: Lake, Liberati, Erixon, Morgonsur, Lindholm, Tianmi, VK

Miljöpartiet de floskulösa

Miljöpartiet de floskulösa bör man inte kritisera för deras höga telefonräkningar. Jag förstår Sanna Raymans poäng i att mycket säkert ursäktas för att Wetterstrand framstår som så himla sympatisk.

Men fokus måste alltid ligga på deras utvecklingsfientliga åsikter, orealistiska klimat och energipolitik samt gröna skattehöjningar (ordet skatteväxling kan ni glömma). Att de nu är fjättrade vid Ohly och Sahlin är även viktigt att påpeka.

Rayman har helt rätt i att Wetterstrand är den räkmacka vilken hela MP åker på just nu. Wetterstrand är en oerhört duktig politiker och framstår som otvungen och rättfram. Sällsynta karaktärsdrag i den svenska politiken.

En motvikt på den borgerliga sidan kommer aldrig skapas med hjälp av bara kritik. Det inser jag. Alliansen har ett imageproblem, och det är inget man löser över en natt eller med en galen ny logga. Om man inte förstår det MP har gjort i den politiska världen, utan att egentligen ändrat politik (frånsett EU-linjen), kommer man aldrig kunna hålla jämna steg i kampen om innerstadsväljarna.

Mer om Miljöpartiet: Aftonbladet, Nina Larsson, Per Pettersson, SvD:s ledarblogg.

Alliansens ödesfrågor

Skriver i senaste Liberal debatt om Alliansens framtid och vilka frågor som kommer att bli viktiga under nästa mandatperiod och i framtiden,

"Alliansen måste se till att Sverige är konkurrenskraftigt på en global marknad. Som ett led i denna strävan är det på sin plats att man planerar långsiktigt för de problem med arbetsbrist som kan komma att dyka upp de kommande decennierna. En åldrande befolkning och låg nativitet skapar problem för flera sektorer i samhället. Sveriges vård och omsorg kan komma att uppleva enorm arbetsbrist och alliansen bör se över möjligheterna för en allt friare rörlighet, inte endast inom EU utan även med länder utanför unionen. Lösningen måste vara sammanvävd med de idéer som finns för arbetsmarknaden och företagen. Att Sverige ska bli attraktivt för såväl lågutbildade som högutbildade måste vara en självklar målsättning. Tydligt är dock att en betydligt friare rörlighet måste kombineras med ett förändrat socialförsäkringssystem. Att garantera välfärdsstatens överlevnad handlar i slutändan om att garantera dess finansiering. Med en förändrad arbetsmarknad, nya förutsättningar för företag att växa kan det dilemmat lösas. "

Även övriga alliansförbund skriver om framtida utmaningar och viktiga frågor, alla artiklar finns som vanligt upplagda av Liberal debatt på deras hemsida.

Artikel på Brännpunkt om arbetslösheten

Skriver med Ung allians på Brännpunkt om Littorins märkliga åsikter om arbetslösheten generellt och ungdomars arbetslöshet i synnerhet,

Regeringen måste inse att ungdomsarbetslösheten är en reell situation för alltför många unga och inte alls värdigt en lek med siffror eller statistik. En omodern arbetsrätt är en viktig del av detta problem. Det borde vara självklart att det enda som räknas vid uppsägningar är den insats som man gör som anställd och inte antalet år som anställd. Därför är arbetsmarknadsministerns uttalande så oerhört provocerande för oss som ser allt fler av vår generation hamna i arbetslöshet.

Artikel på Sourze.se om arbetslösheten

Med början idag och en gång varje månad fram till valet 2010 skriver jag på Sourze.se

Den första artikeln är mer eller mindre ett svar på Jytte Gutelands artikel som publicerades förra veckan.

"Det är glädjande att läsa att Jytte Gutelands artikel "Unga drabbas hårdast av jobbkrisen" (Sourze, 5/10). Hon verkar tydligt dela den borgerliga alliansens uppfattning om att utbildning och forskning skapar jobb. Guteland skriver att SSU vill se fler platser på högskolan och höjda studiemedel. Detta tyckte också den borgerliga koalitionsregeringen när man för flera månader sedan planerade för den nyligen presenterade höstbudgeten. Därför har regeringen bland annat beslutat att bygga ut högskolan med 10 000 platser och ökat studiemedlen så att en heltidsstuderande från och med årsskiftet får 350 kr mer i månaden.

Bekymrande är dock att Guteland verkar tro att det finns en motsättning mellan att skapa jobb och att sänka skatten för de i samhället som tjänar minst. Många gånger är detta snarare en viktig förutsättning för jobb eftersom sänkt skatt leder till att människor ökar sin konsumtion, vilket gör att efterfrågan stiger och företag kan anställa fler.

En annan felaktig slutsats som dras är att graden av anställningsskydd inte spelar någon roll för företagens villighet till att anställa. Tvärtom visar internationell forskning att om man minskar riskerna för företagen anställer de också fler. En studie av 73 länder genomförd av University of Bath och publicerad i Journal of Comparative Economics i våras pekar tydligt på detta faktum. I studien tar man bland annat upp att data mellan 2000 och 2003 visar att länder med hårt reglerade arbetsmarknader, som Italien, förmodligen hade haft runt 2,3 procent lägre arbetslöshet om haft en flexiblare arbetsmarknad, som i exempelvis USA. Detta är en viktig iakttagelse då det även tyder på att arbetslösheten hade varit 3,4 procent lägre för kvinnor och 5,6 procent lägre för ungdomar.

Detta innebär inte att det är önskvärt att vi för samma arbetsmarknadspolitik i Sverige som i USA - då den också har sina brister - men att verka för en mer flexibel arbetsmarknad är utan tvekan viktigt för att minska arbetslösheten. Exempelvis kan det vara väsentligt att se över vissa lagar, som LAS och turordningsreglerna, vilka tenderar att missgynna i synnerhet ungdomar och invandrare. För att skapa jobb är det framförallt viktigt att minska byråkratin och förenkla krångliga regelverk som idag tvingar företag till att ägna mer tid åt paragrafer än åt entreprenörskap.

Den borgerliga alliansen har sänkt arbetsgivaravgiften, minskat bolagsskatten och avskaffat förmögenhetsskatten. Detta har gjort det billigare för företag att anställa, ökat incitamenten för kapitalbildning och minskat riskerna för att företag och skattebetalare ska fly utomlands. På sikt är detta jobbskapande politik som det finns all anledning att vara stolt över. Inför det kommande valet är det dock viktigt att fortsätta det påbörjade arbetet, i synnerhet genom att förenkla lagstiftningen för småföretag så att de lättare kan expandera och anställa fler. Så skapas fler jobb.

En konstruktiv politik för att öka antalet jobb kan inte stanna vid en enögd investeringspolitik som inte inser att det finns allvarliga strukturella problem på den Svenska arbetsmarknaden. Guteland och SSU ser ut att stödja den borgerliga alliansens analys att det svenska utbildningsväsendet behöver reformeras och tillföras ytterligare resurser. Där slutar likheterna. För medan alliansen konstaterar att en flexibel arbetsmarknad är avgörande för sysselsättningen verkar Guteland mena att villkoren för företagen inte påverkar deras vilja att anställa. Istället hävdar hon att det är bristen på framtidstro som är orsaken till arbetslösheten. Frågan blir då hur man lagstiftar för att höja människors framtidstro. Men precis som med lösningarna på alla andra problem kommer de rödgröna väl att ge besked om det "i god tid före valet."

Läs även andra bloggares åsikter om Arbetslöshet, Alliansen, LAS, Turordningsregler