Förvalta eller förändra Sverige?

Ställer i Sundsvalls Tidning frågan om Alliansen siktar på att förändra eller förvalta Sverige:

En politik för fler jobb handlar inte om att gynna de som redan har, det handlar om att skapa möjligheter för den som länge saknat hopp. Ett led i detta är att på allvar börja skapa nya arbetstillfällen, inte genom konstgjord andning, det vill säga socialdemokratisk valfläskpolitik. Det måste handla om att skapa förutsättningarna för nästa IKEA, Ericsson och Skanska. Det är dags att sluta förvalta och börja förändra.

Arbetslinje

Det brukar talas om att valet står mellan arbetslinjen och bidragslinjen. Ett mer lysande exempel på detta än dagens favorit Lars Ohly är svårt att hitta. I dagens intervju med honom i DN ställs frågan varför studenter med låga inkomster som extrajobbar ska behöva betala mer i skatt om de rödgröna vinner valet. På detta svarar Ohly att det inte kommer vara ett problem, eftersom de rödgröna vill återinföra studerandevillkoret i arbetslöshetsförsäkringen. Det är rödgrön arbetslinje det.

På samma tema: Jens Holm, Nicke Grundberg

30-timmas arbetsvecka?

I dagens Aftonbladet finns en artikel där två Miljöpartister föreslår förkortad arbetstid. Förslaget rullas varsamt in i det klassiska gröna resonemanget om att våra rika samhällen inte är hållbara, att tillväxt är ondskefullt och att varken socialister eller liberaler förstått något om hållbara gröna samhällen.

Nej, de har båda försökt lyfta människan ur fattigdom de senaste hundra åren och helt enkelt varit för upptagna.

Likt Sverigedemokraterna försöker miljöpartister lura i alla att de är någon sorts tredje väg. De är inte de första med att göra det. Kärnan i artikeln verkar vara att de gröna fattat något varken socialister eller liberaler fattat. Nämligen att arbete i sig inte har något värde,

Vår tids marknadsliberaler påminner om forna tiders marxister i sin enfaldiga tro på att förvärvsarbete skapar allt egentligt värde.

Vilket givetvis är nonsens. Arbete kan lika gärna vara ett medel för något helt annat. Att inse arbetets värde för samhällets välgång utesluter inte att man ser värden utanför arbetslivet eller ekonomisk utveckling. Men det viktigaste vi ska komma ihåg är att det är industrialisering, teknologiska landvinningar och en jävla massa arbete som byggt vårat välstånd. Inte arbetstidsförkortning.

I slutändan är det samma gröna ideologiska snömos som kan kokas ner till två ord "tillväxt suger". Sitter man på gågatan i Haga, Göteborg och dricker en latte är det givetvis väldigt lätt att predika detta evangelium. Befinner man sig utanför denna autistiska medelklassbubbla ute i den riktiga världen inser man snabbt att industrialisering, konsumtion och ekonomisk utveckling är något stora delar av världen saknat och nu mer än något annat eftertraktar. Ska vi dessutom kunna behålla vårat välstånd är kanske inte mindre välståndsskapande verksamhet vägen fram.

Hur blev det med arbetstidsförkortningen? Vill författarna bara uppmärksamma oss på en bra idé eller vill de tvinga oss till något?

Före 10-talets utgång anser vi det fullt realistiskt att införa ­fyradagars arbetsvecka i Sverige.

Notera ordet "införa". Nu väntar jag med spänning på nästa artikel där Allvin & Mutt förklarar hur de ämnar tvinga landets arbetstagare, arbetsgivare, och fackföreningar till denna idé. Jag utgår givetvis från att arbetstidssänkningen genomförs med bibehållen lön. Hur det håller ekonomiskt är en karamell jag ogärna suger på.

Här har vi alltså miljöpartister som går till val på orealistiska och oansvariga idéer vars genomförande troligtvis innebär att man får detaljreglera det svenska samhället.

Vänta. Varifrån känner jag igen dessa kodord? Jo, vänsterpartiet. En rödgrön soppa blir till slut alltid röd. Kul att både vänstern och MP föreslår samma sak inom loppet av en vecka, bevekelsegrunderna olika, konsekvenserna samma.

Se även: SVD, SVD2, EX, DN, Aggeborn, Jonas Morian, Prärietankar, Seved Monke, Medborgarperspektiv, Rasmus, Arkelsten, Motpol

Det måste löna sig att anställa

"Man får nog anstränga sig lite för att få försörjningsstöd," sa arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin igår vid en pressträff.

Att ställa höga krav är ingenting jag principiellt vänder mig emot så länge det finns ett bra och individuellt behovsanpassat stöd för de som vill ha det. Jag tror ju på människors möjlighet att lyckas om man bara ger dem förutsättningar för att kunna göra det.

Vad gäller Littorins uttalande kopplar till de nya Moderaternas arbetslinje finns det dock goda anledningar att vara skeptisk. Visst för att man alltid bör bekämpa fusk - i synnerhet när det gäller skattepengar - och nog för att Sverige förmodligen skulle må bra av en något mindre stat, men det felet när det gäller dagens höga arbetslöshet har ju knappast att göra med att människor inte vill arbeta. Istället är det stora problemet att företag inte vill anställa.

För att driva en företagsvänlig politik krävs inte bara fortsatt sänkta arbetsgivaravgifter, utan också, som jag brukar ta upp, sänkta ingångslöner, decentraliserade kollektivavtal, ökad lönespridning, flexibel arbetsmarknad och generellt mindre lagstiftning för företag, i synnerhet för de små företagen.

Littorin framhäver vikten av att det måste löna sig att arbeta. Men han får inte glömma bort det som nu bör ges högsta prioritet i arbetslöshetsfrågan: att det måste löna sig att anställa.

Samma tema: Metro, Erixon.