Om ett ickeliberalt parti

Det sägs att en anledning att inte rösta på Miljöpartiet, är att en sådan röst också är en röst på Vänsterpartiet. Egentligen är ju Mp ett liberalt parti, så hade det inte varit för deras val av sällskap hade en Mp-röst inte varit något att tveka över. Sägs det. Men saken är den, att en röst på Miljöpartiet är en röst på Miljöpartiet. Och det räcker.

Miljöpartiet är inte ett liberalt parti. Ett liberalt parti samarbetar inte, under några omständigheter, med ett parti vars enda förändring mot den tid när de kallade sig kommunister är att de inte längre kallar sig kommunister. Ett liberalt parti samarbetar inte med ett parti som tycker att sjukvårdskvalitén på Kuba ursäktar samma lands totala brist på demokrati, att andra länders problem inte är något om Sverige bör lägga sig i och att Iran och Israel är två med varandra jämställda länder.

Att Maria Wettertrand är populär är inte konstigt. Hon är påläst och verkar sympatisk. Men att ett partis ledare verkar trevlig och lite lagom liberal, gör inte partiet till ett liberalt parti. Ett parti som vill censurera reklam, starta kommunala biografer, begränsa Sveriges handel med omvärlden, införa 30 timmars arbetsvecka och förbjuda byggande av köpcenter är inte ett liberalt parti. Och framförallt: den som kallar sig liberal samarbetar inte med kommunister.

På samma tema: Ville Nordström, Sofia Nerbrand, Birgitta Ohlsson, Horvendile

Jordbruksnationalisterna i farten

Skriver på Sourze om Miljöpartiet och jordbruksnationalismen:

Den amerikanska satirikern PJ O´Rourke skrev om politiker: ”When buying and selling are controlled by legislation, the first things to be bought and sold are legislators.” Tung är skulden som ligger på västvärldens politiker, såväl gröna som röda och blå. Deras handlande leder till fattigdom, svält och förlorade drömmar om välstånd. Köpta av jordbrukslobbyn, livsmedelsindustrin och drivna av jordbruksnationalism förhindrar man välstånd och cementerar fattigdom. När ska västvärldens politiker på allvar låta handeln vara fri och marknaden vara ifred

Peter Eriksson struntar fullständigt i fattigdomsbekämpningen och Maria Wetterstrand står för ett totalförbud av GMO-grödor.

Planekonomerna de Gröna

Om någon trodde att MP hade ett uns av liberalism i sig kan nu sluta tro det:

Partiet vill också införa ett statligt förbud mot att bygga nya köpcentrum utanför stadskärnan. Förbudet ska gälla i fem år och bland annat syfta till att få ner bilanvändandet.

Planekonomisk styrning blir inte mindre planekonomisk styrning för att den presenteras från ett grönt perspektiv. MP börjar mer och mer komma fram som det elitistiska, vetenskapsfientliga och världsfrånvända parti det alltid har varit.

Jag påminns om ett exempel harvardjuristen Charles Fried tog upp i sin bok "Modern Liberty and the limits of government". Han berättar om Wal Mart i Vermont som politikerna försökte stoppa, på precis samma grunder som nu Eriksson och Wetterstrand försöker stoppa varuhus utanför stadskärnan.

Med Miljöpartiets logik skulle man likväl kunna förbjuda svenskar att handla på Adlibris och Amazon, konsekvensen blir ju annars att pittoreska bokhandlar måste stänga ner. Varför inte förbjuda storhandlar och grossister, de slår ju ut småbutiker med närodlade varor?

Listan kan göras lång över andra former av konsumtion som MP i konsekvensens namn måste förbjuda för att tvinga fram en önskvärd form av konsumtion. Oavsett tillämpning stavas metoden "planerad ekonomi".

Marknadskluster utanför städer finns där för att de underlättar för både näringsidkare och konsumenter. Allt samlas på ett ställe och butikerna kan ha lager och affär på samma plats, det minskar lagerkostnader och transportkostnader för affärerna samt leder till lägre priser för konsumenterna. Dessutom minskar det miljöpåverkan eftersom butikerna inte behöver transportera varorna mellan lager utanför stadskärnan och innerstaden. Så långt behöver man givetvis inte tänka när man ägnar sig åt grön symbolpolitik.

Eftersom hyrorna är lägre utanför stadskärnan blir det en win-win för konsumenten och producenten. Stora marknadskluster är dessutom populära bland konsumenter då parkeringskostnaderna är lägre än i innerstaden och enkelheten är uppskattad. Affärscentra utanför stadskärnorna existerar för att människor väljer att konsumera där. Det behövs inte pekpinnar från miljöpartister som från ekologiskt odlade elfenbenstorn försöker korrigera människors privata val.

En barnfamilj har kanske ingen lust att ta sig emellan fem olika butiker på olika platser i en stad med dålig framkomlighet. Pengar och tid sparas in. Eriksson & Wetterstrand är givetvis välkomna att handla på Cajsa Warg tills de storknar men det är inget alternativ för storhandlande vanliga människor som måste välja bekvämlighet och tänka på sina ändliga ekonomiska tillgångar.

Den gröna planekonomin antar sina konturer, jag tar sällan skällsord i mun men orden "rödgrön röra" har aldrig känts mer relevanta än idag.

På samma tema: Makthavare, DN, SVD, DN2, Peter Karlberg, Norah4You, Anders Edvardsson, Sörlidens, AB, EX, Rasmus, Hans Åberg.

Kör MP över S om sysselsättningen också?

Enligt SOM-institutets senaste undersökning anser Miljöpartiets väljare föga förvånande att sysselsättningen är mindre viktig än vad alla andra riksdagspartiers väljare tycker. Endast 31 procent av MP:s väljare anser att det är en viktig fråga inför valet. Frågan är bara hur det ska sluta när MP går till val tillsammans med de två partier vars väljare tycker jobbpolitiken är viktigast?

Per Gudmundson skriver i SvD att "Förbifart Sahlin" ger en fingervisning om framtiden:

När S i tisdags satte makten framför egna principer, och lät sig köras över av Miljöpartiet och Vänsterpartiet i fråga om Förbifart Stockholm, skymtade avgrunden. När mer kan Mona Sahlin tänka sig att agera dörrmatta åt Lars Ohly och Peter Eriksson?

Ja, det vill nog väljarna ha svar på. När lämnar Socialdemokraterna besked om detta? Kommer det också i maj?

Miljöpartiet de floskulösa

Miljöpartiet de floskulösa bör man inte kritisera för deras höga telefonräkningar. Jag förstår Sanna Raymans poäng i att mycket säkert ursäktas för att Wetterstrand framstår som så himla sympatisk.

Men fokus måste alltid ligga på deras utvecklingsfientliga åsikter, orealistiska klimat och energipolitik samt gröna skattehöjningar (ordet skatteväxling kan ni glömma). Att de nu är fjättrade vid Ohly och Sahlin är även viktigt att påpeka.

Rayman har helt rätt i att Wetterstrand är den räkmacka vilken hela MP åker på just nu. Wetterstrand är en oerhört duktig politiker och framstår som otvungen och rättfram. Sällsynta karaktärsdrag i den svenska politiken.

En motvikt på den borgerliga sidan kommer aldrig skapas med hjälp av bara kritik. Det inser jag. Alliansen har ett imageproblem, och det är inget man löser över en natt eller med en galen ny logga. Om man inte förstår det MP har gjort i den politiska världen, utan att egentligen ändrat politik (frånsett EU-linjen), kommer man aldrig kunna hålla jämna steg i kampen om innerstadsväljarna.

Mer om Miljöpartiet: Aftonbladet, Nina Larsson, Per Pettersson, SvD:s ledarblogg.