Folkpartiets valanalys

Har varit adjungerad till Folkpartiets valanalysgrupp som nu presenterar sitt resultat:

I rapporten pekar valanalysgruppen ut ett antal faktorer bakom valresultatet. Folkpartiets tydlighet i för svenska folket viktiga frågor bidrog till att attrahera väljare. Inte minst visar undersökningar att fokuseringen på skolfrågan varit lyckosam. Samtidigt innebar stödröstning och det faktum att många röstade på regeringens krishanterings­förmåga till att många potentiella folkpartiväljare valde andra partier.

Eftersom valanalysgruppens mandat i främsta hand var av en organisatorisk natur så har även mina synpunkter och bidrag varit av den organisatoriska typen. Jag har tryckt på när det kommer till frågor som rör partistruktur, relationen mellan ungdomsförbund-moderparti samt hur vi får in nytt folk i partiet.

Slutsatser man kommer fram till är exempelvis att det finns ett behov av att ta fram ett helt nytt partiprogram, att organisationen behöver centraliseras mer och att vi måste tänka om hur vi profilerar oss (större förankring i liberalismen!). Analysen innehåller många av de reformer som jag är övertygad om att Folkpartiet behöver genomföra för att vara ett relevant liberalt parti på 2000-talet. Många problem kvarstår däremot och jag är övertygad om att det behövs en grundlig ideologisk debatt inom partiet innan många av de politiska förändringarna kan påbörjas.

På samma tema: Christer Nylander, Mattias Sundin, Vision Sverige, Liberala Anna, Sebastian Hallén.

Om ett ickeliberalt parti

Det sägs att en anledning att inte rösta på Miljöpartiet, är att en sådan röst också är en röst på Vänsterpartiet. Egentligen är ju Mp ett liberalt parti, så hade det inte varit för deras val av sällskap hade en Mp-röst inte varit något att tveka över. Sägs det. Men saken är den, att en röst på Miljöpartiet är en röst på Miljöpartiet. Och det räcker.

Miljöpartiet är inte ett liberalt parti. Ett liberalt parti samarbetar inte, under några omständigheter, med ett parti vars enda förändring mot den tid när de kallade sig kommunister är att de inte längre kallar sig kommunister. Ett liberalt parti samarbetar inte med ett parti som tycker att sjukvårdskvalitén på Kuba ursäktar samma lands totala brist på demokrati, att andra länders problem inte är något om Sverige bör lägga sig i och att Iran och Israel är två med varandra jämställda länder.

Att Maria Wettertrand är populär är inte konstigt. Hon är påläst och verkar sympatisk. Men att ett partis ledare verkar trevlig och lite lagom liberal, gör inte partiet till ett liberalt parti. Ett parti som vill censurera reklam, starta kommunala biografer, begränsa Sveriges handel med omvärlden, införa 30 timmars arbetsvecka och förbjuda byggande av köpcenter är inte ett liberalt parti. Och framförallt: den som kallar sig liberal samarbetar inte med kommunister.

På samma tema: Ville Nordström, Sofia Nerbrand, Birgitta Ohlsson, Horvendile

Kryssa Cwejman i Göteborg!

Vet vi i Göteborg vart vi vill som stad? Det har varit mycket snack om evenemangsstråk och pariserhjul men nu är det dags att politiker tar tag i det viktigaste för Göteborg: människors möjlighet att få bo i en levande miljö. Bostadsmarknaden i Göteborg har sedan länge havererat. Ungdomar måste vänta på tok för länge på såväl studentbostäder som vanliga bostäder. Det behövs mer valfrihet både gällandes kvalité och pris. Det måste bli lättare att stycka upp, bygga till och renovera äldre hus för att öka antalet lägenheter. Min vision för Göteborg är att vi tar tillvara på den bebyggelse vi har och skapar en levande stad där människor kan vistas i miljöer som är trygga, livliga och genuint Göteborgska. Att vara stolt över sin stad är att vilja se en ordentlig utveckling för framtiden.

För er som bor i Göteborg och är intresserade av att kryssa en liberal kandidat så ställer undertecknad upp i kommunvalet. Det har inte varit någon ambitiös personvalskampanj eftersom fokus har varit på att jobba med både LUF och FP i hela landet. Lite kort om vad det är jag vill göra:

» Reformera!
Förända radikalt den göteborgska bostadsmarknaden. Alltför länge har det varit en stel marknad som endast premierar dyra bostadsrätter. Visserligen byggs det tätare och mer på höjden men det är fortfarande komplicerat och dyrt att bygga nytt. Dessutom tjänar man sällan på att bygga hyresrätter. Det måste bli mer lönsamt. Att överklaga nybyggnationer sker dessutom nästan rutinmässigt, bygget vid Svingeln är ett exempel. Det är inte acceptabelt att en person kan förhala byggandet av bostäder för hundratals människor.

» Använd allmännyttan!
Såväl offentliga fastigheter som mark borde användas till bostäder. Stora ytor i staden används knappt eller används helt fel. Vi går i rätt riktning när vi vill använda Backaplan till nya bostadsområden men det behövs mer arbete i den riktningen. Kommunen är en stor aktör och borde ta ett större ansvar för byggandet eller upplåtande av mark till byggandet.

» Förtäta!
Förtäta innerstaden ordentligt och se till att fler hamnnära miljöer skapas. Göteborg är en hamnstad men sällan känner man av det. En till småbåtshamn behövs och vi måste i större utsträckning närma staden till vattnet. Ett par enkla knep finns för att se till att miljöer nära vattnet blir mer tillgängliga för medborgare.

» Bevara Gårda!
Utöka Gårdas möjligheter att utvecklas som bostadsområde. Det är självklart att hela Gårda ska finnas kvar så länge de boende önskar det. Istället bör fokus vara på hur man ska göra de boendes situation så bra som möjligt, givetvis i samspråk med de boende.

» Andra långgatan - en gågata!
Förenkla och förtydliga reglerna för krogar och klubbar. Det bör bli tydligare och enklare regler för krögare och restaurangägare. Förutsägbara regler och minskat godtycke krävs från kommunens sida. Vi bör även öppna upp för att lågtrafikerade gator med livlig krog och näringsverksamhet ska kunna vara stängda för trafik under vissa perioder. Detta givetvis i samråd med boende och näringsidkare.

Inriktningen är alltså främst på bostadsfrågor, stadsfrågor och stadsplaneringsfrågor. Jag är övertygad om att en mer organisk, tillåtande och öppen syn på Göteborg som stad skulle förbättra Göteborg. Vi har länge haft ett ganska strikt politikerperspektiv och varit mindre tillåtande gentemot den privata sfärens egna idéer.

Jag lovar verkligen inte att jag kommer kunna genomföra allt det jag hoppas på att förändra. Däremot är jag övertygad om att jag aldrig kommer tappa min vision om ett levande Göteborg.

Det finns så mycket fantastisk verksamhet och bra människor i staden och jag är övertygad om att politikers roll är att undanröja hinder, regleringar och ambitiösa planer för att lämna rum åt de krafter som redan finns i staden.

Det är inget konstigt med friheten

Vill än en gång påminna om LUF:s valfilm:

Det är inget konstigt med friheten from Erik Åslin on Vimeo.

Valarbete åt SD

Ett folk får de ledare de förtjänar brukar man ibland höra. Så kan det emellanåt, men inte alltid, vara. Jag vill introducera en ny maxim: ett land får det unkna debattklimat som medierna vill ha. Den ytliga debatten om integration som exempelvis Tv4 inbjudit till under två dagar visar på precis detta.

Många debatter om integration, svenskhet, mångfald, rasism, multikulturalism och Sverige i den globala eran kokas ner till en fråga om man gillar burkan eller hur SD ska "hanteras". Jag är förbannat trött på denna form av onelinerdiskurs. Trött för att den underskattar medborgare som tar del av debatten, trött för att den visar att journalisterna själva inte verkar förstå frågor det är tänkt att de ska belysa, lyfta upp och granska.

Men flera mediekanaler är inte ensamma med fördummande av debatten. De gaphalsar som agerar valarbetare åt SD på varje torgmöte partiet försökt genomföra den senaste veckan gör alla en otjänst. Från sina socialistiska elfenbenstorn tror de att de "tar tag i rasismen" när de i själva verket bara är en del i SD:s pågående PR kampanj med namnet "Tusen sätt att bli en martyr i Sverige".

Debattklimatet är eländigt. Folk ränner fortfarande runt som yra höns och ger SD gratispoäng till vänster och höger. Jag är fortfarande övertygad om att debatten "ska tas". Som alla andra debatter för den delen, det är vad politik handlar om. Men många verkar tro att debatt är liktydigt med att ge en part - i det här fallet SD - rätten och privilegiet att formulera problemen.

Om detta numera jobbiga ämne skriver Clara Sandelind från tankesmedjan Fores klokt om på Newsmill.

Införande av det redan införda

När de rödgröna debatterar ungdomsarbetslösheten brukar väldigt ofta ett exempel tas som intäkt för att halveringen av arbetsgivaravgiften för unga är dålig: McDonalds. Pengar har gått till att göra McDonalds rikare medan nya jobb inte skapats, sägs det. Vilket inte är sant. Om det inte blivit billigare att anställa unga hade många fler unga förlorat jobbet under finanskrisen. Och halveringen av arbetsgivaravgifterna gäller alla företag, inte bara McDonalds, och även om även McDonalds omfattas av dem är det trots allt inte så att pengarna skeppas iväg över Atlanten för att landa i fickorna på någon rik McDonaldsmänniska. Vilket man kan tycka att ingen borde tro, men att döma av debatten finns ändå sådana föreställningar.

Det märkligaste med det hela är dessutom att det som de rödgröna istället vill införa, är borttagna arbetsgivaravgifter för de unga som är arbetslösa. Vilket givetvis är ett mycket bra förslag - till och med så bra att Alliansen redan infört det, under beteckningen nystartsjobb. Att gå till val på att införa saker som redan är införda får sägas vara ett annorlunda grepp.

På samma tema: Ulf Nilsson, Roger Berzell, Storstad, VF, Entreprenörsbloggen

Långtgående tolkningar

Spelbesattheten i den politiska journalistiken har lyft Sverigedemokraterna. det är tveklöst så.

Uttalandet är enligt dagens DN Carl Bildts. Det kan tyckas vara ett inte särskilt kontroversiellt påstående. Det har förekommit en väldans massa spekulationer i medierna om vilken roll SD kommer få om de eventuellt kommer in i riksdagen. Det är utan tvekan en relevant fråga, men den oerhörda uppmärksamhet som frågan har fått förtjänar den inte. Betydligt viktigare är då att lyfta fram vad Sd:s politik verkligen handlar om. Om det görs, upptäcker man relativt snabbt att det är ett parti för vilket roten till samtliga samhällsproblem, kanske med undantag för den globala uppvärmningen, stavas invandring. Att det istället har spekulerats så väldigt mycket i SD:s eventuella roll i riksdagen kan, precis som Carl Bildt säger, mycket väl ha bidragit till deras framgångar i opinionsundersökningarna.

Detta håller emellertid inte Thomas Bodström med om. Han kallar Carl Bildts uttalande för "valrörelsens i särklass mest upprörande uttalande", och han undrar hur en kille som blivit nedslagen på grund av sin hårfärg känner sig när Carl Bildt säger att det beror på spelteorier. Maken till överreaktion får man leta länge för att hitta. Att det skulle finnas någon sorts motsättning mellan det faktum att det förekommer rasistiskt våld och det faktum att Sd:s opinionsframgångar delvis beror på medierna, är svårt att se. För att tolka ett uttalande om att medierna bidrar till SD:s framgångar som en förnekelse av att det förekommer främlingsfientlighet, får man ha tämligen livlig fantasi och tillämpa en minst sagt generös tolkningsmetod.

På samma tema: DN, Björn Andersson, DN Debatt, Westerstrand,

Kunskapsvärdering

När de rödgröna kritiserar regeringens reformering av gymnasieskolan återkommer de ständigt till att kunskapskraven har sänkts. Så även i debatten mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt i svt igår. Kritiken grundas i att det i den nya gymnasieskolan inte kommer vara tvunget - däremot alltid möjligt - för alla att läsa in högskolebehörighet, utan att man kommer kunna satsa mer på praktiska ämnen om man vill. Den rödgröna kritiken utgår således från att en satsning på praktiska kunskaper innebär en sänkning av kunskapsnivån. Det får anses vara en märklig inställning från de som säger sig vara Sveriges arbetarparti.

Sverige behöver teoretiskt såväl som praktiskt kunnande. Politiker ska inte lägga någon värdering i vilken inrikting en ung människa väljer att ta. Däremot är en skola där samtliga elever förväntas gå vidare till akademiska studier ett stort problem. Det gör att elever som är skoltrötta hoppar av för att de tvingas läsa så mycket teori att de blir högskolebehöriga, och de praktiska utbildningarna håller inte tillräckligt hög kvalitet för att de som går dem ska vara attraktiva på arbetsmarknaden.

Det tycks heller inte kunna sägas nog många gånger att möjligheten att läsa in högskolebehörighet alltid kommer finnas - antingen under gymnasietiden, eller genom komplettering efteråt. Och det är oändligt mycket bättre att några elever tvingas komplettera sina betyg efter gymnasiet, än att en fjärdedel av eleverna hoppar av från ett gymnasium där alla förväntas vara likadana.

På samma tema: Lotta Olsson, Mikael Abrahamsson, Kalle Sandström,

Felräkning

De rödgröna vill som känt är införa en skatt på förmögna (inte förmögenhetsskatt, mycket viktigt) om de vinner valet. Runt denna skatt finns vissa problem. Hittills har det mest handlat om att det är något oklart vad det är skatten ska läggas på. Mp vill inte att den ska gälla fastigheter, vilket däremot V tror är svårt att undvika. Klart är iallafall att den förra förmögenhetsskatten var orättvis och trubbig, och att staten förlorade mer pengar på grund av den än vad som kom in. Småhusägare fick betala stora skattebelopp på sina fastigheter, samtidigt som stora mängder kapital försvann utomlands istället för att investeras i svenska företag. Hur de rödgröna ska lyckas komma runt dessa problem är som sagt högst oklart.

Vid sidan av de oklarheter som råder om skattens utformning, har det nu dessutom uppstått vissa pinsamheter. Peter Eriksson tvingas i dagens intervju i DN erkänna att det fattas fyra miljarder i den rödgröna budgeten för 2012. Intäkterna från förmögenhetsskatten - förlåt, skatten på förmögna - kommer inte komma staten till del förrän 2013. Vilket de rödgröna inte hade tänkt på.

Fast med hjälp av det nya vokabulär som etablerats under pågående valrörelse förklarar Peter Eriksson att allt kommer ordna sig. Det är endast för 2011 som de rödgröna har lagt fram skarpa förslag, för följande år finns bara reformambitioner. Och reformambitioner går ju att ändra lite på, så att det fattas några miljarder i budgeten är i själva verket inget problem alls. Betryggande.

På samma tema: Mikael Andersson, pophöger, Stefan Erikson, SvD

Fotbollsvälfärd

De rödgröna brukar klaga över uttrycket "välfärdens kärna". Köper man en persika vill man ju ha hela persikan, säger de, inte bara kärnan.

Vad som ingår i det fruktkött som vänstern utlovar, kan vara lite allt möjligt. Det kan till exmpel vara tunnelbanebutlers. Eller fem miljarder för att avskaffa något de kallar pensionärsskatt och som de menar att regeringen infört. Trots att regeringen sänkt skatterna för pensionärerna väldigt mycket mer än vad socialdemokraterna någonsin gjort. Och så det viktigaste av allt: fotbolls-EM 2020. Om de rödgröna vinner valet, ska de göra allt som står i deras makt för att fotbolls-EM ska spelas i Sverige. Det är välfärdens fruktkött det.

På samma tema: SR, Erik Laakso, Ett hjärta rött, Bo Widegren, Christoffer Fagerberg

Rädsla utan fog

För den som vill vara populist brukar anspelningar på människors rädsla vara ett framgångsrikt recept. Det vet Sverigedemokraterna. Tidigare under sommaren pratade Sd om en våldtäktsvåg som sprider sig över landet, och att denna och annan brottslighet till största delen beror på invandring. Påståendet att invandringen skulle vara huvudorsaken till brottslighet lades tämligen snabbt på skräphögen, av bland många andra kriminologiprofessorn Jerzy Sarnecki. Människor som lever under svåra socioekonomiska förhållanden löper betydligt större risk att bli kriminella än andra - oavsett var de är födda.

Men detta fick inte Sd att ge upp. Ett av de områden som de anger som de viktigaste inför valet, är den ökande otrygghet människor känner på grund av den grova brottsligheten. Saken är bara den att människor inte känner sig otryggare. Iallafall inte om man sätter större tilltro till uppgifter från Brottsförebyggande rådet än från Sverigedemokraterna. Människor känner sig tvärtom tryggare, och är mindre utsatta för brott än tidigare.

Bästa sättet att slippa vara rädd för olika företeelser är att ta reda på hur saker och ting egentligen förhåller sig, innan man bestämmer sig för att vara rädd. Om fler gjorde det skulle Sverigedemokraterna få det tämligen besvärligt.


På samma tema: Gunnar Larsson, Nattens bibliotek

Vänsteroansvar

Att Vänsterpartiet inte är det mest ansvarsfulla partiet är inte en uppfattning som gårdagskvällens SVT-utfrågning av Lars Ohly bidrog till att avliva. Information om att sex timmars arbetsdag skulle kosta några hundra miljarder, som tidigare inte nått Ohly trots att sex timmars arbetsdag är något han tycker är jättebra, möttes med ett "oj, så lite!". Och att den skarpa analysen att höga fotbollslöner i Sverige gör att människor vill spela fotboll i Sverige på något vis skulle gå att applicera på till exempel läkare, kunde Ohly inte hålla med om. Och angående skattenivåerna, så ska de alltid öka om behoven i välfärden ökar. Med andra ord: så länge behoven ökar (vilket de alltid kommer göra) måste skatterna höjas, vilket de därmed alltid kommer att göra.

Fast allt detta var väl egentligen inte så förvånande besked. Ett som däremot var det, var Lars Ohlys försvar av ståndpunkten att USA, och inget annat land, bör avveckla sina militärbaser utomlands. Varför ska det vara så? Jo, det är nämligen så, tyckte Lars Ohly, att USA är och bör vara ett föregångsland. Och det är ju inte våldsamt ofta Vänsterpartiet har påstått något sådant.

På samma tema: Runo, Jerker Nilsson, Expressen

LUF om skatter

Liberala ungdomsförbundet Storstockholm har gjort en fantastisk liten film om skatter. Även om jobbskatteavdraget har gjort det mer lönsamt att arbeta och studera har vi långt kvar till ett önskvärt skattetryck. Med lägre skatter stärker vi incitamenten för arbete, studier och företagande. Den beskattningsbara kakan blir större och den gemensamma välfärden tryggas.

Två i år utkomna rapporter, från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi samt Europeiska centralbanken, visar att Sverige förmodligen skulle få större intäkter till välfärden vid en sänkning av skattenivån.

Filmen finns även som HD här.

Att ta i så man spricker

Grön Ungdom verkar vara på något korståg för att locka över liberaler till det rödgröna blocket. De fäktas vilt med armarna på Skånskans debattsida och Maria Ferm anklagar bland annat Folkpartiet för att bli brunt (läs: nazistiskt) i valtider, en synnerligen osmaklig liknelse. Jag svarar på samma debattsida:

Ferm anför mig som exempel på att den interna kritiken i FP växer. Det stämmer, men det är samtidigt saklig kritik - till skillnad från Ferms. Det är uppenbart att Ferm vill plocka billiga poänger genom att utmåla Folkpartiet som främlingsfientligt. Det är emellertid ett grepp som kommer misslyckas. Det är en sak att ett parti inte lägger förslag som är helt genomtänkta eller inte presenterar förslag på ett bra sätt; det är en helt annan att lägga förslag av främlingsfientlig natur. Uppmärksamma personer ser skillnaden, men uppenbarligen inte Ferm.

Framgångsrik självsäkerhet

Att vända Reinfeldt upp och ner och tycka att han är megafel är tydligen inget som gör att människor får positiva känslor för de rödgröna. Sex av tio väljare tror att Alliansen vinner valet, och de LO-medlemmar som tror att den sittande regeringen vinner är nästan dubbelt så många som de som tror att de rödgröna gör det. Synovates Nicklas Källebring slår huvudet på spiken när han säger att den sida som framstår som mest självsäker också är den som de flesta tror kommer vinna. Och att tycka att motståndarna är dunderdumma och helsjuka är knappast något som tyder på tillit till att den egna politiken är tillräckligt bra att vinna val på.

En annan intressant sak med mätningen är att många miljöpartister tror att de borgerliga vinner, medan de flesta vänsterpartister tror att de rödgröna vinner. Vilket vid närmare eftertanke inte är så märkligt. Ett problem för många som skulle kunna tänka sig att rösta på S eller Mp är att det även innebär en röst på V, och det är förmodligen ett problem som V av naturliga skäl helst inte vill tänka på.

På samma tema: SvD, Expressen, Lotta Olsson, Mina moderata karameller

Det rödgröna valmanifestet, del 1

Knappt tre veckor före valet presenterar den rödgröna oppositionen sitt valmanifest. Mona Sahlin inleder presskonferensen med att gång på gång betona vikten av jämlikhet i samhället. Enligt henne är det just jämlikheten som gjort Sverige så rikt och framgångsrikt under 1900-talet. Det är det som ”byggt välfärdslandet Sverige”. Hon berättar också om de tre frågor som de rödgröna prioriterar särskilt: jobben, välfärden och klimatet. Varje parti får med sin hjärtefråga i manifestet.

Vad är det då oppositionen har att erbjuda väljarna? (Mona Sahlin kallar faktiskt manifestet ”ett rödgrönt erbjudande”). Det är mycket floskler och saker som låter fint, men det riktigt intressanta är vilka skarpa krav trion har. Om vi tar den första prioriterade frågan, jobben, vill man som mest omfattande förslag skapa 100 000 nya jobb och utbildnings- och praktikplatser. Man kunde tro att AMS-politik av gammalt snitt var daterad, men tydligen inte. I stället för en politik för fler nya och växande företag, och därmed fler riktiga jobb, tar man till den stora planekonomiska släggan. Ett bekvämt sätt att dölja arbetslösheten, men något som tar resurser från det som borde prioriteras.

De rödgröna (eller snarare Miljöpartiet) ska ha beröm för att de vill halvera restaurangmomsen, vilket skulle skapa jobb i en bransch där särskilt många invandrare och ungdomar arbetar. Berömvärt är också förslaget om sänkta arbetsgivaravgifter för småföretag. Samtidigt rimmar det mycket illa med att man vill avskaffa Rut-avdraget av rent ideologiska skäl, trots att det ger liknande positiva effekter. Uppenbart är att de rödgröna vägrar inse att stelheten på svensk arbetsmarknad missgynnar vissa grupper starkt. Lars Ohly vill ytterligare stärka det redan mycket starka anställningsskyddet med dess utträngningseffekter.

Bland de mer kostsamma förslagen finns en 100-miljarderssatsning på järnvägsnätet samt satsningar på höghastighetsbanor. Peter Eriksson säger att ”det finns inget egenvärde med att vi ska köra med långsamma tåg”. Inte heller finns det något egenvärde med snabbtåg, om det inte är samhällsekonomiskt lönsamt. Sådana investeringar ryms knappast inom budgetramarna.

Förmögenhetsskatten, eller ”skatt på förmögna” ska återinföras, av ren och skär populism får man anta. Forskningen var enig om att skatten var skadlig för svensk ekonomi, och därför avskaffades den. Den drog in små summor till statskassan, samtidigt som många gånger fler investeringsvilligt kapital drevs ur landet. Det vill de rödgröna tillbaka till.

På samma tema: SvD, DN, Aftonbladet, Expressen, Pophöger, Magnus Andersson, Annie Johansson, Den hälsosamme ekomisten, Makthavare, Pär Gustafsson, Christer Nylander.

Prioriteringar

Tänker passa på och citera Aron Etzler på Flamman en av de sällsynta tillfällen då jag faktiskt håller med honom:

Kanske blir frågorna andra när borgerliga politiker ställs mot väggen, men av kvällens program kunde man verkligen få intrycket att det största problem Sverige har att brottas med 2010 är att ensamstående pensionärer som sitter på hus värda 5 miljoner kan behöva betala skatt för det.

Ibland är prioriteringarna skeva i svensk politik. Men vad Etzler missar är att ex debatten om RUT avslöjar en viktig ideologisk skiljelinje. Avdraget har potential att lyfta människor ur fattigdom, minska utanförskap, göra svarta jobb vita samt bli en nettovinst för statskassan. Att trots dessa konsekvenser motsätta sig RUT-avdraget är inget annat än att låta sig förblindas av enfaldig klassretorik. Med det sagt så är jag, likt Aron, mer sugen på att diskutera ungdomsarbetslösheten, integrationsproblemen och utbildningen snarare än fastighetsskatten.

På samma tema kommenterar jag i ett inslag i TV4 (ca 1:40 in i klippet) frågan om ungdomsarbetslösheten:

Lite märkligt är att Guteland menar att skolministern måste agera i frågan om ungdomsförbunden och skolorna. Detta är ju precis det som skedde i då skolverket skickade ut skarpa direktiv som Björklund hade efterfrågat. Att sedan skolorna inte alltid skött sig kan vara svårt att följa upp mitt i en valrörelse.

De rödgrönas feghet

Mona Sahlin kapitulerar för Lars Ohly och talibanerna på en och samma dag. Det är inte illa! De rödgröna har gått från att vara tydliga med att de inte är överens till att vara rörande överens om att Sverige ska ut ur Afghanistan. Uppenbarligen behöver inte Lars Ohly ens bli utrikesminister i en rödgrön regering att diktera de rödgrönas utrikespolitik.

Socialdemokraterna har här tydligt gjort ett vägval. Ett vägval som innebär att man inte har blocköverskridande enighet i tunga utrikespolitiska frågor som inbegriper svensk militär. Istället väljer man att lyssna till vänsterpartiet.

Ann Wilkens, styrelseordförande för Svenska Afghanistankommitén uttrycker det bra:

Under de senaste nio åren av utländsk intervention i Afghanistan har mycket förvisso gjorts fel men betydande framsteg har samtidigt uppnåtts, inte minst vad gäller kvinnors och barns situation. Det klaraste exemplet gäller möjligheterna till skolgång. Under talibantiden gick endast ca 600 000 barn i skola – idag är siffran uppe i över sex miljoner, varav över en tredjedel flickor.Hur dessa framsteg ska värnas och fördjupas med talibaner i centrala maktpositioner är en fråga som det internationella samfundet måste ta på djupaste allvar, under konferensen i Kabul och framöver. Den afghanska befolkningen har svikits många gånger om, både av sina egna styresmän och av omvärlden. Det uttåg som de truppbidragande länderna nu eftersträvar får inte bli ett hastverk, på kvinnors och barns bekostnad.

En militär närvaro utesluter inte bistånd, den senare delen måste utökas kraftigt. Men bistånd kan inte delas ut om det inte finns en grundläggande säkerhet i Afghanistan. Nya vägar måste hittas för att lösa de bestående säkerhetsproblemen som finns för den afghanska befolkningen. Innan det skett så är det fullständigt oacceptabelt att vi lämnar Afghanistan. Dessutom så är militär närvaro en förutsättning för att under säkra omständigheter sprida bistånd i osäkra regioner. Flera biståndsarbetare har nyligen mördats av talibanerna.

De rödgröna har bekänt färg. Socialdemokraterna har gjort något som tidigare varit helt omöjligt. Göran Persson hade aldrig accepterat att VP hade fått bestämma i en så oerhört central fråga. Det enda positiva med utspelet är att vi nu faktiskt vet vad de rödgröna står för i frågan: total brist på empati, solidaritet och ryggrad.

På samma tema: DN, SVD, DN2, SVD, SVD2, AB

LUF:s valfilm!

Det är inget konstigt med friheten from Erik Åslin on Vimeo.

Missa inte LUF:s valfilm! Den släpps idag och handlar om integration, bostadsmarknad och arbetsmarknad. Var finns hindren för ett smidigare och fria samhälle samt hur ska vi lösa detta. LUF presenterar några lösningar.

Se även: Nyheter24

Folkpartiets valfilm: Kärnkraften

Folkpartiets industrimusikal! Inga konstigheter med budskapet: utan kärnkraften stannar Sveriges mycket exportberoende industri. Förnyelsebara energikällor behövs, och måste utvecklas men samtidigt måste vi tänka på att Sverige är en del av Europa. På kontinenten finns ett flertal länder vars energiproduktion nästan helt är baserad på fossila bränslen. Kärnkraften behöver inte utesluta andra energikällor utan behöver utökas.