Perspektivlöshet utan motstycke

Den som aldrig varit i Sverige och läser gårdagens artikel på SvD Brännpunkt av ett antal svenska artister, skulle kunna tro att detta land utgjorde helvetet på jorden. Klyftorna mellan människor är avgrundsdjupa, av den offentliga välfärden återstår endast spillror och befolkningen sjunker i allt djupare fattigdom.

Att saker och ting överdrivs då och då händer, inget konstigt med det. Men för att hitta en lika total förvrängning av verkligheten som den i nämnda artikel, får man leta länge. Vi lever i ett av världens mest jämlika länder. Klyftorna mellan hög- och låginkomsttagare är bland de minsta på jorden, och att sjukvård, skola och äldrevård inte ska vara offentligt finansierade finns det inte en enda etablerad politiker som tycker. Att det däremot skulle vara en för välfärden enorm katastrof att en skola drivs av någon annan än kommunen, är däremot svårbegripligt. Och att avskaffandet av apoteksmonopolet har lett till att fler apotek öppnats och att fler har öppet längre, är också svårt att se det problematiska i.

Att det finns människor i Sverige som är fattiga råder det ingen tvekan om, inte heller att det finns brister i sjukvården och skolan. Men att medborgare i ett av världens rikaste, mest jämlika och ekonomiskt konkurrenskraftiga länder ondgör sig över att de lever i ett land som är kallt och hårt och vars välfärd håller på att sammanfalla i spillror, är skamligt.

På samma tema: Staffan Strömbäck, Göran Johansson, Ett hjärta rött, Attila, Röda Malmö, Pophöger

Fotbollsvälfärd

De rödgröna brukar klaga över uttrycket "välfärdens kärna". Köper man en persika vill man ju ha hela persikan, säger de, inte bara kärnan.

Vad som ingår i det fruktkött som vänstern utlovar, kan vara lite allt möjligt. Det kan till exmpel vara tunnelbanebutlers. Eller fem miljarder för att avskaffa något de kallar pensionärsskatt och som de menar att regeringen infört. Trots att regeringen sänkt skatterna för pensionärerna väldigt mycket mer än vad socialdemokraterna någonsin gjort. Och så det viktigaste av allt: fotbolls-EM 2020. Om de rödgröna vinner valet, ska de göra allt som står i deras makt för att fotbolls-EM ska spelas i Sverige. Det är välfärdens fruktkött det.

På samma tema: SR, Erik Laakso, Ett hjärta rött, Bo Widegren, Christoffer Fagerberg

Apoteken blir fler och fler

Ibland måste det kännas extra motigt att vara emot friheten. 2009 bröts det 39 år gamla apoteksmonopolet av Alliansen. En stor del av Apoteket AB:s apotek såldes till andra bolag. De rödgröna befarade sämre service och högre läkemedelspriser.

Idag har vi facit: cirka 100 nya apotek och drygt 1000 personer som har fått jobb tack vare avregleringen. Antalet apotek har ökat från 930 till 1030. Apotek har öppnat på platser där servicen tidigare var ytterst begränsad eller obefintlig. På somliga mindre orter har man nu gångavstånd till läkemedel och mediciner, i stället för att behöva åka långa sträckor för att få tag på det man behöver.

Utvecklingen kommer med största sannolikhet att fortsätta. Sverige har fortfarande näst lägst apotekstäthet i Europa. Här är ett mycket konkret exempel på de positiva effekter som uppstår när politiken tar ett steg tillbaka och låter marknaden göra sitt. Detta är en frihetsreform som kommer alla svenskar till del, liksom att receptfria läkemedel nu kan köpas i bland annat matbutiker. Utan kostsamma offentliga insatser har tillgängligheten ökat kraftigt.

Vad kommer de rödgröna göra om de vinner valet? Återinföra apoteksmonopolet? I vanlig ordning har man "inte kommit överens" om detta. Vad som står på tre partiernas hemsidor, samt i intervjuer och debattartiklar, visar en tydlig längtan tillbaka till den gamla ordningen, där staten - inte du - bestämmer vid vilka tider och på vilken plats du är i behov av läkemedel.

Men det blir nog som med jobbskatteavdraget. Människor vänjer sig vid friheten. Det skulle bli mycket svårt att rulla tillbaka mattan.

På samma tema: SVT, TV4, Alliansen Karlstad, Motpol.

Det rödgröna valmanifestet, del 2

På välfärdsområdet blandas flosklerna med rent korkade och skadliga förslag. Man vill ”föra en kamp mot klyftorna” i ett land med en av världens mest sammanpressade inkomststrukturer. Sjukförsäkringen ska vara ”anständig” (140 förtidspensionerade om dagen, som under regeringen Persson, i världens friskaste land – är det vad man menar är anständigt?).

Ett tydligt besked under presskonferensen är att gräddfilerna i vården ska tas bort, och man ska inte längre kunna köpa sig förbi köerna i vården med en privat sjukförsäkring. Detta trots att förekomsten av privata försäkringar snarare är ett tecken på att vården inte fungerar som den ska. De gör att vårdens resurser utnyttjas effektivare. I de rödgrönas värld är det viktigare att alla står i samma kö, än att köerna kortas. Antalet närakuter ska ökas, meddelar man. Samtidigt motsätter sig Socialdemokraterna i Stockholm vårdvalet, som just har ökat antalet vårdinrättningar kraftigt. Man vill också riva upp lagen om etablering för vårdbolag. Alltså: Valfrihet är bra - så länge det är staten som väljer åt dig.

I skolan vill man öka lärartätheten. Samtidigt kritiserar man regeringen för dess förslag på skolreformer och förändringen av lärarutbildningen. Om det idag är ungefär en sökande per plats, och intagningspoängen är så låga, hur klokt är det då att vilja anställa 6 000 nya lärare? Det ser fint ut på papperet, men vad svenska skolan behöver är kvalitet. Det är uppenbart att väljarna, med rätta, har betydligt större förtroende för Alliansen än de rödgröna i denna avgörande fråga.

40 000 nya bostäder om året ska byggas om de rödgröna vinner valet. Det verkar som att de hämtar sin inspiration från något som börjar på ”miljon” och slutar på ”programmet”. Återigen hemfaller man åt planekonomiskt tänkande. Men vad bostadsmarknaden behöver är färre regleringar, inte fler. Den måste bli friare, inte mer kontrollerad. Lindrigare byggkrav och mer marknadsmässiga hyror är vägen att gå, vilket Oslo är ett bra exempel på.

Trots att klimatområdet lyfts fram som ett av de tre viktigaste är det inte mycket till förslag som Maria Wetterstrand redovisar. Sverige bör förespråka att EU:s utsläpp av växthusgaser sänks med 30 procent till 2020, oavsett vad övriga länder gör. Lite märkligt är att kravet kommer från ett parti som vill gå ur EU och ett annat som knappast uppskattar att vara med. Hon klagar på regeringen för att Sverige riskerar att halka efter i klimatarbetet. Här är det tydligt vilket block som för en realistisk politik, både vad gäller energi och klimat. Kärnkraften står för nästan hälften av elproduktionen och dess klimatpåverkande utsläpp är försumbara. Med de rödgrönas politik kommer vi om några år vara tvungna att importera rysk gas eller tyskt brunkol.

Statsvetaren Jenny Madestam beskrev inför presskonferensen de rödgrönas läge som att ”vinna eller försvinna”. Det märktes att partiledarna och språkrören var mycket pressade. Stämningen var inte särskilt god, och irritationen var märkbar när det var dags för frågor. För de som hade hoppats på något kraftfullt som hade kunnat vända de rödgrönas nedåtgående trend blev det en besvikelse.

De rödgrönas valmanifest känns lika häftigt som Marx uttryck ”från var och en efter förmåga, till var och en efter behov” - vilket Mona Sahlin reciterade i början av presentationen. Det vill säga inte särskilt häftigt alls.

På samma tema: SvD, DN, Aftonbladet, Expressen, Annie Johansson, Makthavare, Den hälsosamme ekomisten, Magnus Andersson, Pophöger, Pär Gustafsson, Christer Nylander.

Vänsterpartiet, vinsten och välfärden

Vänsterpartiet har ett märkligt förhållande till begreppet vinst, som ungefär verkar ses som roten till allt ont. Tre kandidater för V i västra Sverige skriver i GT:

Vi tror inte att människor helst vill välja vilket företag som ska tjäna pengar på oss när vi behöver vård eller omsorg, för det är vad som sker när vården privatiseras.

Så när vården är offentlig är det ingen som tjänar pengar på den, eller vad är det vänsterpartisterna menar? Vad tror de kirurger, allergologer och dermatologer lever på? Det är ju klart människor - förutom då det råder planekonomi och/eller monetärt system saknas - tjänar pengar även på de offentliga verksamheterna såsom skola, vård och omsorg. Och det är absolut inget fel i det. Problemet är ju snarare att man tjänar för lite pengar - eller är det någon som tycker att lärare, vårdbiträden och sjuksköterskor har för höga löner?

Nu vill säkert någon säga att det just är därför man måste stoppa vinst, så att allt kan återinvesteras i verksamheten och lönerna höjas. Men då glömmer man ju helt bort att de anställdas löner inte handlar om hur mycket pengar man lägger på verksamheten i helhet, utan hur mycket pengar man väljer att lägga på annat som inte är löner.

Driftiga entreprenörer kan mycket väl erbjuda en skola där lärarna får höga löner trots att skolan går med vinst som gör att även de risktagande ägarna som vågade investera i skolan så att den överhuvudtaget kom till får en del av kakan. Om man inte renoverar lokalerna vart femte år och slösar pengarna på massa andra onödiga saker bara för att göra elevernas föräldrar nöjda finns det ju åtskilliga resurser att investera i sådant som är viktigt, det vill säga i synnerhet lärare.