Därför ska du rösta på Folkpartiet!

Så här i slutet av valrörelsen låter Politikerbloggen ungdomsförbundens ordförande komma till tals om varför man som ung bör rösta just på deras parti. I min artikel lyfter jag fram vikten av en fungerande skola och en bättre integrationspolitik. Det är också viktigt att påtala att Folkpartiet alltid har varit, och idag fortfarande är, riksdagens liberala kraft.

Liberalismens värden löper tydligt igenom vår politik på både dessa områden. En bra utbildning är nödvändigt för att individen ska kunna agera fritt och självständigt i framtiden. En fungerande integration krävs för att alla människor, oavsett härkomst, ska kunna förverkliga sig själva och bidra till sin egen och samhället försörjning.

Liberalismen handlar om att människor ska ha frihet att leva på det sätt de själva vill, så länge det inte går ut över någon annan. Men eftersom människor får väldigt olika starter i livet, krävs det en politik som skapar jämlika förutsättningar för människor att verkligen göra vad de vill med sina liv. Annars blir friheten bara till för dem som redan från början har det bra. Det allra viktigaste för att så inte ska vara fallet, är en bra utbildning.

Sverige ska ha en generös flyktingpolitik och en omfattande arbetskraftsinvandring. Det gör Sverige till ett rikare och bättre land, både ekonomiskt och kulturellt. Men då måste vi också ha en liberal och nytänkande integrationspolitik. Integrationsproblem löses inte genom ständigt ökade resurser, utan genom konkreta åtgärder. SFI måste reformeras, och arbetsmarknaden måste göras om så även människor utan arbetslivserfarenhet i Sverige har möjlighet att få jobb.

Teori och praktik

Det är något med praktiska kunskaper som Socialdemokraterna har svårt för. I det gamla arbetarpartiets Sverige ska alla bli högskolebehöriga - att i stället välja att satsa på praktiska ämnen duger inte. Och att döma av de rödgrönas valmanifest, som presenteras idag, är det en inställning som inte har ändrats. Om de rödgröna vinner valet ska högskolebehörighet även i fortsättningen vara obligatoriskt att läsa in för alla gymnasieelever.

Alla elever ska ha chans att bli högskolebehöriga, oavsett vilket gymnasieprogram de går. Men de bör inte vara tvingade till det. I oppositionens värld är högskolebehörighet det enda som räknas, med resultatet att skoltrötta elever hoppar av gymnasiet för att de tvingas läsa så mycket teori. Om det är valfritt att läsa in högskolebehörighet kommer det säkert finnas elever som väljer att inte göra det och som sedan ångrar att de inte gjorde det. Men i sådana fall kan de göra det i efterhand. Och att en del elever får lägga något extra år på att läsa in högskolebehörighet är väldigt mycket bättre än att stora grupper unga människor hoppar av gymnasiet för att de inte vill läsa så mycket teori så att de kan bli akademiker.

De rödgrönas inställning tycks till stor del bottna i en svag tilltro till unga människors förmåga att fatta bra beslut. Om en elev väljer att satsa på en yrkesutbildning som inte ger högskolebehörighet, anser de rödgröna att valet troligen beror på att denne vill ta den enkla vägen och slippa undan teoretiska studier. Om man litar på att även unga människor har förmåga att göra kloka och självständiga val, är nog en mer trolig förklaring att valet grundar sig på intresse för yrket ifråga och är tämligen väl avvägt.

På samma tema: SvD, Allehanda, Ravenna, Gerdaus.

Borgerlig rättvisa

PJ Anders Linder skrev i söndags i Svenska Dagbladet om rättvisa. Linder listar fem förslag till vad som skulle kunna vara ett principprogram för rättvisa:

Prioritera de verkligt utsatta. Fördelningsdebatten handlar i väldigt hög grad om nivåer och regler i socialförsäkringssystemet. Hemlösa, narkomaner och svårt psykiskt sjuka är inga stora väljargrupper och får inte alls samma uppmärksamhet.

Gör det lätt att få arbete. Egen försörjning är nyckeln till självständighet och delaktighet. Ompröva den arbetsrätt som gynnar insiders och ta debatten om de höga ingångslönerna som gör nybörjare för dyra för att få jobb.

Bekämpa fattigdom i stället för rikedom. Flit, företagsamhet och förkovran är värden som bygger samhällen och skapar resurser till enskilt och allmänt ansvarstagande. Det är rimligt att den som tjänar mer också betalar mer till det gemensamma, men det kan aldrig vara rättvist att staten får mer än individen när hon får en löneförhöjning.

Glöm inte förmögenheterna. Ägandet är mycket mer ojämnt fördelat än inkomsterna. Ge många fler chansen att bygga upp ett kapital. Det ger handlingsfrihet och gör att man tål tillfälliga svackor. Låt människor sätta av oskattade pengar. Skifta ut offentlig egendom. Sluta gynna det ansiktslösa ägandet.

Försvara kunskapsskolan kompromisslöst. Skolan ska ha höga förväntningar på alla barn och ge vad stöd som krävs för att infria dem. Att elever lämnar skolan utan att vara förberedda för högre studier eller yrkesliv är den största orättvisan av dem alla.

Första och tredje punkten bör vara de viktigaste ledstjärnorna, men dit når man bara främst genom att prioritera punkt två och fem. Det bästa sättet att arbeta för de utsatta och de fattiga är, tråkigt nog för den som ogillar tjat, att verka för god tillgång till jobb och utbildning av hög kvalitet.

När det gäller jobben handlar mycket om en ny inriktning för arbetsmarknadspolitiken där vi går mot högre flexibilitet. Entreprenörskap och företagande - det vill säga sunt risktagande - bör uppmuntras mer, och nu måste Sverige arbeta mer för att öka viljan att anställa.

På utbildningsområdet har en del gjorts, och mycket är på gång, även om det tyvärr kommer dröja innan politiken ger riktig effekt. Det viktiga tankesätt som bör prägla svenskt utbildningsväsende framöver är att våga ställa mycket högre krav på elever, samtidigt som man erbjuder långt bättre hjälpinsatser så att så många som möjligt klarar av att uppfylla dessa krav.

Vänsterpartiets "verkliga valfrihet"

Apropå föregående inlägg finns ett annat resonemang som de tre vänsterpartisterna för som är värt att kommentera:

I stället för att välja mellan olika företag som erbjuder hemtjänst, skola eller vård, vill vi att den enskilde ska få ökade möjligheter att påverka innehållet, det är verklig valfrihet.

Okej, så istället för att få välja skola ska alla elever tvångsplaceras i den skola som ligger närmast adressen där man är folkbokförd? Valfrihet ska sedan uppenbarligen vara möjligheten att "påverka innehållet". Vad vänsterpartisterna glömmer är att denna frihet att påverka verksamhetens utformning minskar ju fler som har den, eftersom de måste dela på den. Om tio elever vill att skolan ska erbjuda kulturhistoria och tio vill ha mer idrott på schemat kommer man tvunget hamna i situationer där vissa elever blir överkörda av andra. Och vilken valfrihet erbjuds i sådana fall de överkörda eleverna som i Vänsterpartiets Sverige inte har möjlighet att byta skola för att hitta en mer passande inriktning?

De tre vänsterpartisterna verkar inte riktigt på det klara med hur frihet fungerar. Friheten kan aldrig öka när utbudet minskar. Ökar man elevinflytandet för att eleverna ska få "verklig valfrihet" minskar antingen lärarnas eller politikernas inflytande, eftersom mängden parametrar att bestämma över inte blir fler.

Och det är just bra ironiskt att vänsterpartister - som många gånger ser ekonomin som ett nollsummespel där man hävdar att man bara kan bli rik genom att någon annan blir fattig - när det för en gångs skull faktiskt rör sig om ett nollsummespel just den gången inte inser det.

Ger man patienterna större makt över vilken behandling de ska få minskar läkarnas och landstingens inflytande. Får elever större frihet över vad som görs på lektionerna minskar lärarnas möjlighet att påverka. Märk noga att jag emellertid inte lägger några värderingar i hur stora respektive friheter bör vara, jag bara konstaterar att man, tvärtemot vad de tre vänsterpartister verkar tro, inte kan ge vissa människor friheter gällande en verksamhets utformning utan att andra människor samtidigt förlorar inflytande. Och det med detta konstaterande som frågan blir särskilt intressant, för vems frihet tänker Vänsterpartiet i sådana fall minska?

Antingen så tar vi ett steg tillbaka till mer flumskola där lärarna får mindre att säga till om, eller så får kommunpolitikerna lämna ifrån sig delar av sin makt. Ser man till det sistnämnda vore det ju fullständigt sensationellt om vänsterpartister var beredda att öppet förespråka en liberalisering genom en mindre politisk elit och mer folkligt inflytande. Men det är väl att hoppas på för mycket. Och vad som, å andra sidan, skulle hända om det första skedde och vi gick tillbaka till den oordning inom utbildningsväsendet som vi sedan 2006 försöker lämna bakom oss vet nog de flesta. Been there, done that and didn't work. Typ.

Vänsterpartiet, vinsten och välfärden

Vänsterpartiet har ett märkligt förhållande till begreppet vinst, som ungefär verkar ses som roten till allt ont. Tre kandidater för V i västra Sverige skriver i GT:

Vi tror inte att människor helst vill välja vilket företag som ska tjäna pengar på oss när vi behöver vård eller omsorg, för det är vad som sker när vården privatiseras.

Så när vården är offentlig är det ingen som tjänar pengar på den, eller vad är det vänsterpartisterna menar? Vad tror de kirurger, allergologer och dermatologer lever på? Det är ju klart människor - förutom då det råder planekonomi och/eller monetärt system saknas - tjänar pengar även på de offentliga verksamheterna såsom skola, vård och omsorg. Och det är absolut inget fel i det. Problemet är ju snarare att man tjänar för lite pengar - eller är det någon som tycker att lärare, vårdbiträden och sjuksköterskor har för höga löner?

Nu vill säkert någon säga att det just är därför man måste stoppa vinst, så att allt kan återinvesteras i verksamheten och lönerna höjas. Men då glömmer man ju helt bort att de anställdas löner inte handlar om hur mycket pengar man lägger på verksamheten i helhet, utan hur mycket pengar man väljer att lägga på annat som inte är löner.

Driftiga entreprenörer kan mycket väl erbjuda en skola där lärarna får höga löner trots att skolan går med vinst som gör att även de risktagande ägarna som vågade investera i skolan så att den överhuvudtaget kom till får en del av kakan. Om man inte renoverar lokalerna vart femte år och slösar pengarna på massa andra onödiga saker bara för att göra elevernas föräldrar nöjda finns det ju åtskilliga resurser att investera i sådant som är viktigt, det vill säga i synnerhet lärare.