Apoteken blir fler och fler

Ibland måste det kännas extra motigt att vara emot friheten. 2009 bröts det 39 år gamla apoteksmonopolet av Alliansen. En stor del av Apoteket AB:s apotek såldes till andra bolag. De rödgröna befarade sämre service och högre läkemedelspriser.

Idag har vi facit: cirka 100 nya apotek och drygt 1000 personer som har fått jobb tack vare avregleringen. Antalet apotek har ökat från 930 till 1030. Apotek har öppnat på platser där servicen tidigare var ytterst begränsad eller obefintlig. På somliga mindre orter har man nu gångavstånd till läkemedel och mediciner, i stället för att behöva åka långa sträckor för att få tag på det man behöver.

Utvecklingen kommer med största sannolikhet att fortsätta. Sverige har fortfarande näst lägst apotekstäthet i Europa. Här är ett mycket konkret exempel på de positiva effekter som uppstår när politiken tar ett steg tillbaka och låter marknaden göra sitt. Detta är en frihetsreform som kommer alla svenskar till del, liksom att receptfria läkemedel nu kan köpas i bland annat matbutiker. Utan kostsamma offentliga insatser har tillgängligheten ökat kraftigt.

Vad kommer de rödgröna göra om de vinner valet? Återinföra apoteksmonopolet? I vanlig ordning har man "inte kommit överens" om detta. Vad som står på tre partiernas hemsidor, samt i intervjuer och debattartiklar, visar en tydlig längtan tillbaka till den gamla ordningen, där staten - inte du - bestämmer vid vilka tider och på vilken plats du är i behov av läkemedel.

Men det blir nog som med jobbskatteavdraget. Människor vänjer sig vid friheten. Det skulle bli mycket svårt att rulla tillbaka mattan.

På samma tema: SVT, TV4, Alliansen Karlstad, Motpol.

Vänsterpartiets "verkliga valfrihet"

Apropå föregående inlägg finns ett annat resonemang som de tre vänsterpartisterna för som är värt att kommentera:

I stället för att välja mellan olika företag som erbjuder hemtjänst, skola eller vård, vill vi att den enskilde ska få ökade möjligheter att påverka innehållet, det är verklig valfrihet.

Okej, så istället för att få välja skola ska alla elever tvångsplaceras i den skola som ligger närmast adressen där man är folkbokförd? Valfrihet ska sedan uppenbarligen vara möjligheten att "påverka innehållet". Vad vänsterpartisterna glömmer är att denna frihet att påverka verksamhetens utformning minskar ju fler som har den, eftersom de måste dela på den. Om tio elever vill att skolan ska erbjuda kulturhistoria och tio vill ha mer idrott på schemat kommer man tvunget hamna i situationer där vissa elever blir överkörda av andra. Och vilken valfrihet erbjuds i sådana fall de överkörda eleverna som i Vänsterpartiets Sverige inte har möjlighet att byta skola för att hitta en mer passande inriktning?

De tre vänsterpartisterna verkar inte riktigt på det klara med hur frihet fungerar. Friheten kan aldrig öka när utbudet minskar. Ökar man elevinflytandet för att eleverna ska få "verklig valfrihet" minskar antingen lärarnas eller politikernas inflytande, eftersom mängden parametrar att bestämma över inte blir fler.

Och det är just bra ironiskt att vänsterpartister - som många gånger ser ekonomin som ett nollsummespel där man hävdar att man bara kan bli rik genom att någon annan blir fattig - när det för en gångs skull faktiskt rör sig om ett nollsummespel just den gången inte inser det.

Ger man patienterna större makt över vilken behandling de ska få minskar läkarnas och landstingens inflytande. Får elever större frihet över vad som görs på lektionerna minskar lärarnas möjlighet att påverka. Märk noga att jag emellertid inte lägger några värderingar i hur stora respektive friheter bör vara, jag bara konstaterar att man, tvärtemot vad de tre vänsterpartister verkar tro, inte kan ge vissa människor friheter gällande en verksamhets utformning utan att andra människor samtidigt förlorar inflytande. Och det med detta konstaterande som frågan blir särskilt intressant, för vems frihet tänker Vänsterpartiet i sådana fall minska?

Antingen så tar vi ett steg tillbaka till mer flumskola där lärarna får mindre att säga till om, eller så får kommunpolitikerna lämna ifrån sig delar av sin makt. Ser man till det sistnämnda vore det ju fullständigt sensationellt om vänsterpartister var beredda att öppet förespråka en liberalisering genom en mindre politisk elit och mer folkligt inflytande. Men det är väl att hoppas på för mycket. Och vad som, å andra sidan, skulle hända om det första skedde och vi gick tillbaka till den oordning inom utbildningsväsendet som vi sedan 2006 försöker lämna bakom oss vet nog de flesta. Been there, done that and didn't work. Typ.

Vänsterpartiet, vinsten och välfärden

Vänsterpartiet har ett märkligt förhållande till begreppet vinst, som ungefär verkar ses som roten till allt ont. Tre kandidater för V i västra Sverige skriver i GT:

Vi tror inte att människor helst vill välja vilket företag som ska tjäna pengar på oss när vi behöver vård eller omsorg, för det är vad som sker när vården privatiseras.

Så när vården är offentlig är det ingen som tjänar pengar på den, eller vad är det vänsterpartisterna menar? Vad tror de kirurger, allergologer och dermatologer lever på? Det är ju klart människor - förutom då det råder planekonomi och/eller monetärt system saknas - tjänar pengar även på de offentliga verksamheterna såsom skola, vård och omsorg. Och det är absolut inget fel i det. Problemet är ju snarare att man tjänar för lite pengar - eller är det någon som tycker att lärare, vårdbiträden och sjuksköterskor har för höga löner?

Nu vill säkert någon säga att det just är därför man måste stoppa vinst, så att allt kan återinvesteras i verksamheten och lönerna höjas. Men då glömmer man ju helt bort att de anställdas löner inte handlar om hur mycket pengar man lägger på verksamheten i helhet, utan hur mycket pengar man väljer att lägga på annat som inte är löner.

Driftiga entreprenörer kan mycket väl erbjuda en skola där lärarna får höga löner trots att skolan går med vinst som gör att även de risktagande ägarna som vågade investera i skolan så att den överhuvudtaget kom till får en del av kakan. Om man inte renoverar lokalerna vart femte år och slösar pengarna på massa andra onödiga saker bara för att göra elevernas föräldrar nöjda finns det ju åtskilliga resurser att investera i sådant som är viktigt, det vill säga i synnerhet lärare.