Perspektivlöshet utan motstycke

Den som aldrig varit i Sverige och läser gårdagens artikel på SvD Brännpunkt av ett antal svenska artister, skulle kunna tro att detta land utgjorde helvetet på jorden. Klyftorna mellan människor är avgrundsdjupa, av den offentliga välfärden återstår endast spillror och befolkningen sjunker i allt djupare fattigdom.

Att saker och ting överdrivs då och då händer, inget konstigt med det. Men för att hitta en lika total förvrängning av verkligheten som den i nämnda artikel, får man leta länge. Vi lever i ett av världens mest jämlika länder. Klyftorna mellan hög- och låginkomsttagare är bland de minsta på jorden, och att sjukvård, skola och äldrevård inte ska vara offentligt finansierade finns det inte en enda etablerad politiker som tycker. Att det däremot skulle vara en för välfärden enorm katastrof att en skola drivs av någon annan än kommunen, är däremot svårbegripligt. Och att avskaffandet av apoteksmonopolet har lett till att fler apotek öppnats och att fler har öppet längre, är också svårt att se det problematiska i.

Att det finns människor i Sverige som är fattiga råder det ingen tvekan om, inte heller att det finns brister i sjukvården och skolan. Men att medborgare i ett av världens rikaste, mest jämlika och ekonomiskt konkurrenskraftiga länder ondgör sig över att de lever i ett land som är kallt och hårt och vars välfärd håller på att sammanfalla i spillror, är skamligt.

På samma tema: Staffan Strömbäck, Göran Johansson, Ett hjärta rött, Attila, Röda Malmö, Pophöger

Vänsterskribenter försöker försvara ekonomisk jämlikhet

"Det stora gensvar som bestsellern 'Jämlikhetsanden' fått överallt lämnar inte de värsta svenska högerekonomerna någon ro," skriver Jan G Andersson i Östran.

Andersson verkar uppenbarligen ha dåligt med inspiration. För ungefär en månad sedan skrev han nämligen:

"'Jämlikhetsanden' har inte lämnat någon ro i högerlägret."

Och detta illustrerar mycket väl, ironiskt nog, de värsta svenska vänsterskribenterna i debatten om ekonomisk jämlikhet. Anderssons enkelspårighet dyker inte bara upp i hans stilistiska figurer, utan även i hans naiva försvar av Jämlikhetsanden. För på hur många källor grundar egentligen Andersson sitt påstående om att inkomstskillnader är dåligt? En (!).

Detta är ganska typiskt de värsta svenska vänsterskribenterna. De hittar stöd för sina åsikter i en bok, en artikel eller ett tal. Sedan kör de rakt på med skygglapparna i högsta hugg och struntar fullkomligt i alla källor som bevisar något annat än deras egna teser.

Bildkälla.

Andersson gör ett tafatt försök att kritisera Stefan Fölster, chefekonom Svenskt Näringsliv, och ett debattinlägg Fölster skrev i Expressen förra veckan:

Huvuddelen av sitt inlägg ägnar Fölster åt att tala om att välståndet ökat i hela världen, men det är inte något som bokens författare Richard Wilkinson och Kate Pickett har bestridit.

Men det är inte vad boken handlar om utan den skenbara motsägelsen mellan världens väldiga rikedom och den orättvisa fördelningen och att jämlikare samhällen drabbas av långt färre sociala bekymmer och folkhälsoproblem. De har t ex bättre psykisk hälsa, färre drogproblem och högre välbefinnande bland barn.

Först och främst kan man konstatera att Andersson ägnar huvuddelen av sitt inlägg åt tramsiga liknelser, men det är inte något som överhuvudtaget bevisar Wilkinsons och Picketts tes om att Bill Gates framgångar leder till att spädbarn dör.

För det andra bör Andersson reda ut vad det är för motsägelse mellan rikedom och orättvis (vilket översatt från jantelagen till svenska brukar betyda ojämn) fördelning. Man behöver inte vara ett matematiskt geni för att räkna ut att mer resurser per capita i ett land riskerar att leda till större absoluta inkomstklyftor. Delar befolkningen i ett land på en krona kan den maximala skillnaden mellan landets fattigaste och rikaste person vara just en krona. Delar ett lands befolkning, å andra sidan, på fem biljoner kronor kan den maximala skillnaden mellan landets fattigaste och rikaste person vara - helt oväntat - fem biljoner kronor. Var är motsägelsen, Andersson?

Det relevanta i sammanhanget är istället det som Fölster är inne på, nämligen det faktum att i många länder har både klyftor och välstånd ökat. Ett hundratal miljoner kineser har enligt FN lyfts ur fattigdom de senaste trettio åren. Menar Andersson att vi bör ta avstånd från denna fattigdomsbekämpning eftersom att Gini har stigit och inkomstklyftor ökat? Ekonomisk ojämlikhet var ju dåligt, eller hur var det?

Samma tema: Westerholm, HBT-sossen, Alun, Motvall, Storstad, Stardust, EHR, S-buzz, Alexand'rism, Moberg, Högberg, Esbati, Andersson, Eva-Lena, Morén, SKP, Kvalitet, Nemokrati, Åberg, Svensson, Andersson.