Långtgående tolkningar

Spelbesattheten i den politiska journalistiken har lyft Sverigedemokraterna. det är tveklöst så.

Uttalandet är enligt dagens DN Carl Bildts. Det kan tyckas vara ett inte särskilt kontroversiellt påstående. Det har förekommit en väldans massa spekulationer i medierna om vilken roll SD kommer få om de eventuellt kommer in i riksdagen. Det är utan tvekan en relevant fråga, men den oerhörda uppmärksamhet som frågan har fått förtjänar den inte. Betydligt viktigare är då att lyfta fram vad Sd:s politik verkligen handlar om. Om det görs, upptäcker man relativt snabbt att det är ett parti för vilket roten till samtliga samhällsproblem, kanske med undantag för den globala uppvärmningen, stavas invandring. Att det istället har spekulerats så väldigt mycket i SD:s eventuella roll i riksdagen kan, precis som Carl Bildt säger, mycket väl ha bidragit till deras framgångar i opinionsundersökningarna.

Detta håller emellertid inte Thomas Bodström med om. Han kallar Carl Bildts uttalande för "valrörelsens i särklass mest upprörande uttalande", och han undrar hur en kille som blivit nedslagen på grund av sin hårfärg känner sig när Carl Bildt säger att det beror på spelteorier. Maken till överreaktion får man leta länge för att hitta. Att det skulle finnas någon sorts motsättning mellan det faktum att det förekommer rasistiskt våld och det faktum att Sd:s opinionsframgångar delvis beror på medierna, är svårt att se. För att tolka ett uttalande om att medierna bidrar till SD:s framgångar som en förnekelse av att det förekommer främlingsfientlighet, får man ha tämligen livlig fantasi och tillämpa en minst sagt generös tolkningsmetod.

På samma tema: DN, Björn Andersson, DN Debatt, Westerstrand,

Framgångsrik självsäkerhet

Att vända Reinfeldt upp och ner och tycka att han är megafel är tydligen inget som gör att människor får positiva känslor för de rödgröna. Sex av tio väljare tror att Alliansen vinner valet, och de LO-medlemmar som tror att den sittande regeringen vinner är nästan dubbelt så många som de som tror att de rödgröna gör det. Synovates Nicklas Källebring slår huvudet på spiken när han säger att den sida som framstår som mest självsäker också är den som de flesta tror kommer vinna. Och att tycka att motståndarna är dunderdumma och helsjuka är knappast något som tyder på tillit till att den egna politiken är tillräckligt bra att vinna val på.

En annan intressant sak med mätningen är att många miljöpartister tror att de borgerliga vinner, medan de flesta vänsterpartister tror att de rödgröna vinner. Vilket vid närmare eftertanke inte är så märkligt. Ett problem för många som skulle kunna tänka sig att rösta på S eller Mp är att det även innebär en röst på V, och det är förmodligen ett problem som V av naturliga skäl helst inte vill tänka på.

På samma tema: SvD, Expressen, Lotta Olsson, Mina moderata karameller

Politikens opium

Kent Persson ställer i veckans bloggdebatt frågan om opinionsmätningar,

Är de viktiga och går de att lita på? För de politiska partierna har de betydelse, har de kanske för stor betydelse för det politiska samtalet?"

I frågan finns redan lite av mitt svar. De har definitivt fått för stort utrymme i det politiska samtalet. En ny Sifo eller Demoskop är alltid ett säkert kort för tidningarna och därför får varje statistiskt säkerställd undersökning oerhört mycket uppmärksamhet i media. Som partiaktiv är det givetvis svårt att inte slukas med i upphetsningen. Vi är alla medskyldiga, i synnerhet bloggosfären där varje undersökning analyseras sönder och samman.

Om man nu nödvändigtvis måste följa opinionssiffrorna och dessutom även är övertygad om att de säger något om det politiska klimatet så är Henrik Oscarssons blogg ett måste. Fördelen med hans sammanställningar är att de jämkar samman en rad undersökningar över tid och nyktert ser vilka trender som kan skönjas, betydligt bättre än de lösryckta undersökningar som presenteras i dagstidningarna.

Se även: Tokmoderaten, Amanda Brihed, Altenberg och Stardust.