Införande av det redan införda

När de rödgröna debatterar ungdomsarbetslösheten brukar väldigt ofta ett exempel tas som intäkt för att halveringen av arbetsgivaravgiften för unga är dålig: McDonalds. Pengar har gått till att göra McDonalds rikare medan nya jobb inte skapats, sägs det. Vilket inte är sant. Om det inte blivit billigare att anställa unga hade många fler unga förlorat jobbet under finanskrisen. Och halveringen av arbetsgivaravgifterna gäller alla företag, inte bara McDonalds, och även om även McDonalds omfattas av dem är det trots allt inte så att pengarna skeppas iväg över Atlanten för att landa i fickorna på någon rik McDonaldsmänniska. Vilket man kan tycka att ingen borde tro, men att döma av debatten finns ändå sådana föreställningar.

Det märkligaste med det hela är dessutom att det som de rödgröna istället vill införa, är borttagna arbetsgivaravgifter för de unga som är arbetslösa. Vilket givetvis är ett mycket bra förslag - till och med så bra att Alliansen redan infört det, under beteckningen nystartsjobb. Att gå till val på att införa saker som redan är införda får sägas vara ett annorlunda grepp.

På samma tema: Ulf Nilsson, Roger Berzell, Storstad, VF, Entreprenörsbloggen

Valfilmen

Makthavare.se uppmärksammar vår valfilm och jämför med SSU:

Det ett skoj grepp, det att använda filmmediet för att förmedla fler ord än vad som får plats i en slogan. Det skiljer sig också från konkurrentförbundet SSU:s valfilm. En hal analogi mellan en snorig pizza, via Oddset, till ungdomsarbetslösheten. Vad som främst förmedlas är inte ord, snarare bjuds en känsla av usch-äckel och, på gott och på ont, obegränsade intolkningsmöjligheter.

Almedalsveckan och arbetslösheten

Skriver med de övriga alliansförbunden på Brännpunkt om ungdomar och jobben:

Hur tror vänsterpartierna att det ska skapa fler jobb genom att göra det dubbelt så dyrt att anställa? En ung och nyutexaminerad lärare med en lön på 23000 kronor kommer kosta ytterligare 43905 kronor per år för skolan. Varför vill vänsterpartierna driva igenom ungdomsskatten som tydligt missgynnar alla unga på arbetsmarknaden och som dessutom tar pengar ifrån skolan och välfärden?

Almedalsveckan inleds ordentligt med en jobbdebatt som jag hoppas även utsträcks till frågan om utanförskap och företagande. Som jag skrev i ett tidigare inlägg har Svenskt Näringsliv släppt en intressant rapport om företagandet i kombination med integrationspolitiken.

Skulle vi i veckan för en gångs skull kunna få en debatt som inte handlar om valfläsk utan kretsar kring de konkreta reformer som kan förändra strukturerna och förutsättningarna för företagande i Sverige? Tydligt är att vi kan lära oss av andra länder både när det kommer till såväl arbetsmarknad som företagande.

En liberal integrationspolitik kan inte ignorera kopplingen till företagandet och arbetsmarknadspolitiken. En framtida integrationspolitik bör inte handla om skattesatsningar till vänster och höger som aldrig ger effekt. Förhoppningsvis kan debatten om arbetsgivaravgifterna för unga leda in debatten på strukturella problem och inte tomma löften.

På samma tema: Weimers, Andersson, Peace, Love & Capitalism, Danne Nordling, Holmqvist.

Borg, hovstrategen

Moderaterna satsar alla kort på att bli statsbärande parti,

Sprickan i den borgerliga alliansen i frågan om arbetsrätten blev i dag ännu tydligare när statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg, båda moderater, presenterade nya uträkningar i frågan. Det bästa för samhällsekonomin är att behålla den svenska modellen med stor anställningstrygghet, menar de.

– Vi har kartlagt vilka reformförslag som finns och undersökt hur de skulle påverka. En mycket stor förändring av människors trygghet ger en relativt liten förändring för BNP, sade Anders Borg medan Fredrik Reinfeldt nickade.

Jag köper det utifrån något strategiskt perspektiv. Irritera inte den besuttna medelklassen med tillsvidareanställningar innan valet. Fullt rimligt. Men kom inte och mena på att en höjning eller sänkning av BNP är den enda konsekvensen av en (o)förändrad arbetsrätt.

Det är arbetslöshetens fördelning och därmed bördan på samhället som lättare kan hållas under kontroll om arbetsrätten förändras. Detta måste någonstans Borg veta, det handlar inte alltid om kronor och ören i ett direkt förhållande.

Den hårt kontrollerade arbetsrätten blir mer och mer ett uttryck för den etablerade delen av samhället, de som har. I kontrast till de grupper, unga och invandrare främst, som inte har. En klyfta i samhället som kommer få oanade konsekvenser i framtiden.

På samma tema: DN, Mattias2010, Moderata Karameller, Raymond.

Lärlingssystem fungerar

Idag presenterade Jan Björklund Folkpartiets plan för en utvidgad lärlingsreform.

Det var på tiden. Lärdomar från exempelvis Tyskland visar att systemet har fungerat väldigt bra, även under finanskrisen:

In Germany, by contrast, under-25 joblessness was 8.2% in September, just a tick above the overall German rate of 8%. Austria, Denmark, and Switzerland also have well-established apprenticeship programs and below-average youth unemployment. Rather than being left to flounder after high school, young workers are plugged right into the labor market.

Companies are happy with the system, too. Apprenticeships give employers several years to train workers in company-specific skills and assess the abilities of an Azubi—short for Auszubildener ("trainee"). Says Günther Hohlweg, who oversees the 10,000 young people learning trades at Munich-based electronics and engineering giant Siemens: "When they're done, they can start on a higher level."

Systemen ser givetvis olika ut i Tyskland, Nederländerna, Danmark och Storbritannien - alla länder som har någon form av omfattande lärlingssystem. Vad de alla visar är att systemet behöver utökas, givetvis kombinerat med en mer flexibel arbetsmarknad, för att få ut unga på arbetsmarknaden. Vi har suttit alltför länge på händerna i Sverige så det är hög tid att något radikalt sker.

Men vi ska komma ihåg att lärlingsplatser inte löser den kroniskt höga ungdomsarbetslösheten i Sverige. Fortfarande tampas vi med en föråldrad arbetsrätt och en brist på företagande. Lärlingsreformen kommer inte att göra ett jota på lång sikt om man inte kombinerar reformen med en rad andra förändringar på arbetsmarknaden. Lärlingsplatser är en sänkt tröskel in på arbetsmarknaden men det måste finnas en arbetsmarknad att gå till också.

Målsättningen måste därför vara att företag förmås, genom bättre regler och mindre lönekostnader anställa. Lärlingsplatser är en väg in, en fortsatt låg arbetsgivaravgift för anställande av unga är en annan. I slutändan är det inte kommuner och offentliga insatser som kommer skapa nya jobb utan företag.

Se även: Agneta Berliner, Rasmus Jonlund, Pär Gustafsson, Lärarnas riksförbund, Skånskan, Ekot, DN, SvD, SVT, Sydsvenskan, Zetterman, EXP, Darell, Boberg, Ekström, Anna.

Arbetslösheten inte mystisk

Skriver i Sundsvalls Tidning om systemfelen på arbetsmarknaden,

Sverige står inför en kris som främst drabbar unga och invandrare. De personer som står utanför samhällets påstådda trygghet. De som står utanför och tittar in. Lösningen är inte mystisk och okänd, vi vet hur länder som Danmark och Nederländerna har gjort för att minska arbetslösheten bland invandrare och unga. Genom att sänka trösklarna till arbetsmarknaderna och gå från anställningstrygghet till inkomsttrygghet har man skapat en välfungerande arbetsmarknad.

Sent ska Sverige vakna innan vi inser att krisen är närmare än vi tror och att fagra löften om statliga satsningar inte kommer rädda oss från ett fel som sitter i systemet och inte i mängden spenderade kronor.

Överbudspolitik i rödgrön skuggbudget

Idag har de rödgröna släppt sin skuggbudget. Generellt sett finner man ganska många skattehöjningar, bland annat på arbete, besparingar, anställning av unga, koldioxid, alkohol och tobak. Visst behåller samtidigt man nästan hela alliansens jobbskatteavdrag - vilket är ju är mycket välkommet - men att exempelvis skrämma iväg skattepliktigt kapital utomlands vinner ingen på. Allra minst skattefinansierade verksamheter som får mindre resurser.

Det är också viktigt att uppmärksamma tre andra förslag: att utöka ROT-avdraget,avskaffa RUT-avdraget, och att slopa alliansens sänkning av arbetsgivaravgifterna för ungdomar.

Det har sagts tidigare och tåls att sägas igen: vilken rationell förklaring finns för att avskaffa ett avdrag som bevisligen har skapat arbetstillfällen i en grupp som befinner sig i utanförskap och som ofta jobbar svart? Att göra det lönsamt att jobba i klassiska arbetaryrken (ROT-avdrag) har man inget emot men RUT-avdraget fortsätter att vara så fruktansvärt.

Sedan måste även de rödgrönas inställning till sänkningen av arbetsgivaravgifterna för unga ifrågasättas. Sänkningen har stor potential att i en begynnande högkonjunktur göra unga mer anställningsbara. Det vore givetvis bättre med generella sänkningar av arbetsgivaravgifterna men om man ska börja någonstans så är det definitivt med de unga.

De rödgröna har invänt med att det är en direkt subvention till de hemska företag (McDonalds typ) som redan anställer drivor med unga och att "subventionen" inte förbättrat situationen. Målsättningen är givetvis att hjälpa alla de ungdomar som inte har jobb och som är potentiella anställda, att göra deras anställningsbarhet några snäpp större. I en lågkonjunktur ska man förbereda för en förbättring, sänkningen är precis det som behövs för att långsiktigt lösa ungdomsarbetslösheten.

Dessutom finns en risk som Per Altenberg uppmärksammar med att bara sänka eller subventionera avgiften för arbetslösa ungdomar:

Varför är det viktigt att sänka eller avskaffa arbetsgivaravgiften inte bara för arbetslösa ungdomar (som s föreslår och som regeringen redan har genomfört), utan för alla ungdomar (som är den politik regeringen för därutöver)? Jo, därför att annars finns risken att de unga blir ett offer för systemet när arbetsgivarna försöker sänka sina kostnader genom att anställa nya arbetslösa ungdomar istället för att förlänga anställningen när det har gått sex eller tolv månader. Ett sådant system ansågs otillräckligt av alliansregeringen men förs nu fram av Mona Sahlin som den viktigaste åtgärden för att bekämpa ungdomsarbetslöshet. Orsaken? Det är billigare.

Samma tema: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SVD6, DN1, DN2, DN3, EXP1, EXP2, EXP3, AB1, AB2, AB3, AB4, Politikerbloggen, Ankersjö, Högberg, Tokmoderaten, Storstad, Konservativa tankar, Gustafsson, Pettersson, Axelsson, Westerholm, Persson, Andersson, Broberg, Lenefors, Jinge, Altenberg, Nattis, Beijbom, Wendt.

Den stela arbetsmarknadens framväxt

Ida Gabrielsson, ordförande Ung Vänster, skriver i dag på Aftonbladet Debatt om ungdomsarbetslösheten:

Ofta utgår diskussionen från medvetna missförstånd och ett bollande med statistiken till det som tjänar debattörens syfte.

För mycket statistik tycker Gabrielsson. Och det förstår jag att hon tycker. För hade hon behövt förhålla sig till siffror och fakta hade hon inte kunnat sprida myter som att:

Osäkra visstidsanställningar har satts i system vilket innebär att ungdomar sällan får ett fast jobb. /.../ Unga får betala priset för den så kallade flexibla arbetsmarknadens framväxt.

När sattes dessa visstidsanställningar i system menar Gabrielsson? Den "flexibla arbetsmarknadens framväxt" har i alla fall inte ägt rum under de tio senaste åren. Enligt OECD hade Sverige år 2000 en part-time employment level (fraktion av total sysselsatt arbetskraft) på 14,0 procent. År 2008 var siffran på 14,4 procent, och den största svängningen sedan 2000 var på 0,6 procentenheter. Och bara för att förstå hur liten denna siffra är kan man jämföra med några andra länder under samma tidsperiod: Österrike, från 12,2 till 17,6, Danmark, 16,1 till 18,0, Tyskland, 17,6 till 22,1 och Nederländerna 32,1 till 36,1. Sveriges ökning från 14,0 till 14,4 kan nog därför knappast framstå som särskilt dramatisk.

Ida Gabrielsson kan säkert slänga ur sig någon siffra på antalet fler visstidsanställda sedan år 2000, men då kan man verkligen tala om ett riktigt "bollande med statistiken till det som tjänar debattörens syfte". Det är klart det är fler visstidsanställda idag totalt sett eftersom befolkningen på tio år har ökat från 8 882 792 till nuvarande 9 349 059 människor (SCB, 28 februari 2010). Antalet sysselsatta, arbetslösa, pensionärer, elever som går ut grundskolan med IG i kärnämnen, personer som ramlar med cykeln, hinduer som diskrimineras och barn som skadar sig på gräsklippare lär med största sannolikhet också ha ökat. Det är därför man måste se till fraktioner och per capita-nivåer, det vill säga att visstidsanställningarnas andel av den totala sysselsättningen har gått från 14,0 procent till 14,4 procent - det som Ida Gabrielsson kallar den "flexibla arbetsmarknadens framväxt".

Som fakta visar har dock arbetsmarknaden, tvärtemot vad Ung Vänster tror, inte blivit nämnvärt mer flexibel. Och det är just det som är problemet. Att ungdomar är hårt drabbade av arbetslösheten håller nog vi alla med om. Kärnan i den höga ungdomsarbetslösheten är att det idag för många företag är en för stor risk att anställa ungdomar. Med en sammanpressad lönestruktur är det relativt sett dyrt och osäkert att anställa ungdomar, och det är därför lönespridningen bör öka och arbetsmarknaden mjukas upp - precis som jag tidigare har skrivit om på Newsmill. Även Magnus Andersson, ordförande Centerpartiets Ungdomsförbund, har påpekat dessa behov.