Radikala förmyndare?

Johan Hakelius briljerar på Aftonbladet,

Det är här det märkliga kommer. Och det verkar också vara en global sanning.När det inte gäller hur brallor bärs, eller när mössor ska tas av, är unga människor väldigt sugna på förmynderi. Det kallas engagemang, eller idealism, eller att ”förändra världen”. Men det betyder att politikerna ska lägga sig i allt möjligt: Om vi får äta djur, om vi får köra bil, hur mycket vi får tjäna, vem som ska passa barnen. Ju klåfingrigare idéer, desto fler unga anhängare. Kanske är det en fråga om hämnd. Unga människor vill ge igen för sina år i fångenskap, genom att ställa hela landet under förmyndare.

Jag känner igen nidbilden. Men riktigt så illa är det inte. Många unga idag är förvånansvärt liberala och individualistiska och vill lägga sig i andras liv lika lite som de vill att andra bestämmer över deras. Det intrycket får jag av att fara kors och tvärs över landet och besöka gymnasieskolor.

Tyvärr har det skett en olycklig sammanblandning mellan socialism, paternalism, klåfingrighet och idealism. Det är en fråga jag tog upp för några år sedan i en diskussion med Anders Gustafsson, vice ordf för FMSF,

Den enda politiska dikotomin inom kulturen idag verkar alltså vara mellan rebellisk och politisk kultur (vänster) <-> borgerlig konservatism (höger). Rebellen/Outsidern är på grund av bristande alternativen per automatik hänvisad till vänstern. Den politiska protesten och kulturella oppositionen är automatiskt vänster inte för att det alltid är det givna alternativet, utan för att det helt enkelt inte finns gångbara libertarianska förebilder. Band och artister kan kalla sig vänster lite slentrianmässigt fast de i själva verket förespråkar rent anarkistiska eller libertarianska positioner och värderingar. Konsekvensen blir att libertarianism och klassisk liberalism i ett litet land som Sverige kulturellt associeras med gammal borgerlighet, om den ens nämns.

Den sanna radikalen idag är den som inte vill detaljreglera sönder människors liv och som inte ser frälsningens ljus i den nya rödgröna fyraårsplanen "Fyra år utan arbete men med extra mycket hållbarhet". Men hur klär sig denna nya radikalen, är det kanske som Johan Hakelius? Eller kan min förhoppning om libertarianska motorcykelgäng med James Dean outfit kanske uppfyllas?