Konflikten mellan Israel och Palestina verkar aldrig ta slut. För vissa extremister som Hamas är fred inte en målsättning heller. Liknande galningar finns även i Israel, dessa har däremot inte konkreta möjligheter att göra verklighet av sina hot att kullkasta förhandlimgar - något Hamas i högsta grad kan.
Idag tog parterna, under ledning av USA, nya tag för att få ett slut på konflikten. Benjamin Netanyahu och Mahmoud Abbas träffade tillsammans Hillary Clinton i Washington för att inleda nya förhandlingar. Målet är ett fredsavtal om ett år.
Nästan alla är överens om vad som krävs för att ens kunna ta några steg på vägen dit: att Israel erkänns som en legitim statsbildning (av Hamas), att bosättningarna på Västbanken stoppas och att palestinier inte hindras och begränsas av kontroller och gränspassager. Att tro på ett fredsavtal redan om ett år är nog att vara optimistisk i överkant, men nyckeln till en långsiktig lösning är att undan för undan normalisera relationerna.
Det kanske främst vapnet är mer normala handelsförbindelser. Om det blir lönsamt att samarbeta är det få som inte kommer försöka göra det. Ekonomiska incitament fungerar - money talks. Det gäller såväl Västbanken som Gaza.
Den ekonomiska utvecklingen på Västbanken har varit enorm under de senaste åren och stabiliteten har varit en bidragande orsak. Ekonomisk interdependens är en fin idé: genom att göra sig beroende genom handel och arbetskraft minskar totalt incitamenten för någon form av konflikt. Om det bara vore så att det var lite mer kapitalism i sammanhanget än religion och nationalism.
Den ekonomiska utvecklingen på Västbanken har varit enorm under de senaste åren och stabiliteten har varit en bidragande orsak. Ekonomisk interdependens är en fin idé: genom att göra sig beroende genom handel och arbetskraft minskar totalt incitamenten för någon form av konflikt. Om det bara vore så att det var lite mer kapitalism i sammanhanget än religion och nationalism.
Inlägg
