Idag skriver jag på Sourze på temat svenskhet. Frågan om vad som är svenskt, och vad svenskhet innebär, har helt dominerats av Sverigedemokraterna:
Många drar sig idag för att föra diskussioner kring vad som är svenskt, eftersom det innebär att något också är osvenskt, och att uppdelningen därför blir exkluderande. Frågan är varför man känner sådan olust inför att öppet tycka att vissa saker är osvenska? Det finns mycket som är osvenskt: diktaturer, censur, religiös extremism, politisk instabilitet, och sharialagar, för att nämna några exempel. Det som är viktigt är inte, som den politiska normen verkar tycka, att allt ska vara svenskt så att alla automatiskt är svenskar och omedelbart passar in i Sverige. Det viktiga är att alla kan bli svenskar, och att denna tillhörighet ses som något positivt och inte utesluter andra former av tillhörighet.
Inlägg
