SSU och lägre ingångslöner

Inför Folkpartiets landsmöte som ägde rum i helgen, och som jag tyvärr missade pga sjukdom, kunde man på Brännpunkt läsa en kritisk artikel undertecknad SSU:s ordförande, Gabriel Wikström. Hans huvudkritik handlade om tesen att lägre ingångslöner för unga inte påverkar sysselsättningsgraden:

Två av regeringspartierna, Folkpartiet och Centerpartiet, driver nu en politik för kraftigt sänkta ingångslöner för unga under 26 år och en förlängd provanställningstid från dagens sex månader till ett år. Det är en politik som riskerar att leda till en generell lönedumpning på arbetsmarknaden och som allvarligt skadar fackets förhandlingsposition.

Mitt svar handlade, främst på grund av utrymmesskäl om att konkret bemöta Wikströms påståenden som jag menar saknar grund:

1. Wikström menar att ingen forskning stödjer förslaget. Såväl Konjunkturinstitutet, OECD, Långtidsutredningen och Arbetsmarknadsdepartementets eget forskningsinstitut IFAU har pekat ut de höga ingångslönerna som en förklaringsfaktor för vår höga ungdomsarbetslöshet.Att det inte skulle finnas stöd för tesen att ingångslöner påverkar möjligheten att få arbete, vilket Wikström påstår, är alltså helt fel.

2. Wikström hänvisar inte till någon studie som stödjer hans tes att det skulle ske en dumpning av lönerna som en konsekvens av lägre ingångslöner. Han berör inte heller att många idag knappt gör något lönekarriär, den sammanpressade lönestrukturen är en del i detta problem.

3. Därutöver menar Wikström att det kommer bli en fråga om diskriminering om det införs särskilda ungdomsavtal och löner. Wikström kanske kan ta den frågan med IF Metall som redan idag har lärlingsutbildningar och avtal där lönen redan är reducerad. Att ha lägre lön i början av karriären jämfört me de som jobbat 20-30 år är en självklarhet, det är ett uttryck för det av Wikström omhuldade ordet rättvisa. En sammanpressad lönestruktur gör att unga helt saknar konkurrensfördelar gentemot äldre och mer erfarna.

Slutreplik har nu inkommit från Wikström. Tyvärr adresserar han inte mina invändningar (som att han skulle sakna stöd för lönedumpningstesen, eller att idén om ingångslöner faktiskt spelar roll för anställningsrad). Istället diskuterar Wikström rättvisa och att det inte är rättvist att kollektivt straffa en grupp som redan har det svårt på arbetsmarknaden.

Jag vill ändå passa på att bemöta det här påståendet. I själva verket är jag för helt individuella avtal, jag bryr mig således inte värst mycket om vilken typ av avtal man tecknar, alla modeller bör vara välkomna, även de som inte är knutna till kollektivavtal. Folkpartiet sätter inte lönerna för någon, inte heller regeringen. Utspelet handlar däremot om att sätta fokus på att det finns ett samband mellan en sammanpressad lönestruktur, höga ingångslöner samt viljan för arbetsgivare att ta risk. Man har som ung helt enkelt få komparativa fördelar mot en person som har mer erfarenhet och är äldre om det är samma lön som sätts.

Jag tror i grunden inte på kollektiva avtal utan att de sätts efter kompetens och inte arbiträra saker som ålder. Men - och det här är ett viktigt men - unga har i regel kortare erfarenhet och därför skulle utfallet troligtvis vara lägre ingångslön för många. Dessutom ser jag gärna att möjligheten till längre och bättre lönekarriär förbättras, reallöneökningarna är ofta dåliga inom vissa sektorer.