Det finns brott, och så finns det brott

I SVT:s partiledarintervju med Lars Ohly framgick det att han inte tycker att straff är särskilt viktigt. Forskning visar på att längre straff inte nödvändigtvis leder till färre brott, och kriminalvården bör vara inriktad på just vård och rehabilitering. Detta får man definitivt säga att Lars Ohly har en poäng i. Människor som begått brott måste få en chans att bli fungerande samhällsmedborgare, och då krävs det omfattande rehabilitering och möjligheter till utbildning för den som avtjänar ett straff. Men sedan är det trots allt också så, att straffet måste stå i hyfsad proportion till brottet. Vilket Lars Ohly hade svårt att se när det gäller grova våldsbrott, där han tyckte att ett års fängelse är lämpligt, samtidigt som han tyckte att halvtidsfrigivning bör återinföras.

Därför blir det hela något märkligt, när Lars Ohly nu går ut och säger att straffet för sexköp bör skärpas. Det kan man givetvis tycka. Men med inställningen till misshandelsbrott i åtanke, blir känslan av inkonsekvens tämligen påtaglig.

På samma tema: GP, Maria Byström, Motpol, Vakaren,

Arbetslinje

Det brukar talas om att valet står mellan arbetslinjen och bidragslinjen. Ett mer lysande exempel på detta än dagens favorit Lars Ohly är svårt att hitta. I dagens intervju med honom i DN ställs frågan varför studenter med låga inkomster som extrajobbar ska behöva betala mer i skatt om de rödgröna vinner valet. På detta svarar Ohly att det inte kommer vara ett problem, eftersom de rödgröna vill återinföra studerandevillkoret i arbetslöshetsförsäkringen. Det är rödgrön arbetslinje det.

På samma tema: Jens Holm, Nicke Grundberg

Vänsteroansvar

Att Vänsterpartiet inte är det mest ansvarsfulla partiet är inte en uppfattning som gårdagskvällens SVT-utfrågning av Lars Ohly bidrog till att avliva. Information om att sex timmars arbetsdag skulle kosta några hundra miljarder, som tidigare inte nått Ohly trots att sex timmars arbetsdag är något han tycker är jättebra, möttes med ett "oj, så lite!". Och att den skarpa analysen att höga fotbollslöner i Sverige gör att människor vill spela fotboll i Sverige på något vis skulle gå att applicera på till exempel läkare, kunde Ohly inte hålla med om. Och angående skattenivåerna, så ska de alltid öka om behoven i välfärden ökar. Med andra ord: så länge behoven ökar (vilket de alltid kommer göra) måste skatterna höjas, vilket de därmed alltid kommer att göra.

Fast allt detta var väl egentligen inte så förvånande besked. Ett som däremot var det, var Lars Ohlys försvar av ståndpunkten att USA, och inget annat land, bör avveckla sina militärbaser utomlands. Varför ska det vara så? Jo, det är nämligen så, tyckte Lars Ohly, att USA är och bör vara ett föregångsland. Och det är ju inte våldsamt ofta Vänsterpartiet har påstått något sådant.

På samma tema: Runo, Jerker Nilsson, Expressen

Spelar Ohly okunnig?

Lars Ohly har, lite omedvetet troligtvis, på pedagogiskt manér förklarat varför förmögenhetsskatten är en dålig idé,

Jag är väldigt övertygad om att elit behövs i idrotten. Och när Andreas Johansson flyttar från Wigan i England så väljer han inte Djurgården utan han väljer Aalborg. Inte därför att han tror att han utvecklas mer som spelare där utan av det enkla skälet att han tjänar dubbelt eller tre gånger så mycket utan att Aalborg behöver betala något mer än vad Djurgården var villiga att göra. Det är en konkurrenssituation och det gäller inkomster under kort tid. Då anser jag att Sverige i likhet med Danmark och Norge ska sänka skatterna för dessa fotbollsspelare.

På liknande sätt behövs det kapital, kunskap och investeringar i Sverige. Förmögenhetsskatten som inbringade kaffepengar till statskassan men som drev pengar på flykt från Sverige. Pengar som kunde investeras, konsumeras och sparas i Sverige.

Om Ohly förstår det destruktiva med förmögenhetsskatten så borde han väl applicera den lärdomen på andra områden än fotbollen? Eller kan han kanske förklara hur en skatt som gör Sverige fattigare är en bra "konkurrenssituation".

På samma tema: Björndahl, Ledarredaktionen, Jonas Petterson

"See you either in hell or in communism"

Per Gudmundsson gör en lysande jämförelse mellan Naturhistoriska museet och de Rödgröna,

I helgen har Vänsterpartiet bestämt att man ska gå till val på krav om sex timmars arbetsdag. Vilket Mona Sahlin tog lätt på: varje partikongress måste få ”drömma sina drömmar”. Så sätts Lars Ohly i kuriosakabinettet, bredvid tvehövdade kalven. Visst, konstiga saker händer, men det är inget att ta på allvar. Dinosaurierna regerar.

Vissa saker förändras aldrig, det är värt att påminnas om när de rödgröna försöker sy ihop något formlöst, obestämt och svårdefinierat. Att låta VP hållas, "dröm dina drömmar Ohly" är farligt. Om man på allvar tror att VP kommer agera snällt och göra avkall på sina ideologiska käpphästar så tror man väldigt fel.

Lika säkert som det är att solen går upp på morgonen stödjer vänsterpartister semidiktaturer i omvärlden och driver ekonomiska förslag som garanterar expressfart till utblottning. Man skulle kunna tro att det numera handlar om ett glatt och harmlöst parti.

Låt mig upprepa: VP kräver fortfarande utträde ur Afghanistan,

Men vi kräver också att Sverige snarast drar tillbaka de militära trupperna och slutar delta i kriget.

Istället ska bistånd ske enbart civilt. Det låter som en urbota korkad idé. I synnerhet med tanke på att man senast idag i Expressen kunde läsa,

Vad anser du om den internationella närvaron?
- Alla internationella personer måste lämna Afghanistan. Kan du hälsa ditt folk att vi inte vill ha dem här. Vi vill ha ett fritt Afghanistan.
Gäller det bara militära enheter?
- Nej, alla icke-muslimska grupper måste försvinna. Vi kommer att kriga mot alla, tills den siste personen har lämnat landet.

Men som sagt tidigare, verkligheten som följer på drömska förslag är inte direkt VP;s paradgren. Lite humor är även att Ohly i sitt avslutningstal skyller krisen i Grekland på nyliberalismen,

Som sagt, det är långt mellan Sverige och Grekland. Men båda länderna har varit utsatta för högerregeringar som drivit en nyliberal ekonomisk politik som bygger mer på dogmer än rationella argument. En av anledningarna till att finanskrisen fick så stort genomslag var att det långsiktiga och stabila gemensamma ägandet hade minskat i land efter land och att allt mer av ekonomin underställdes kortsiktiga vinstintressen och försök till snabba klipp.

Där där högerregeringen i Sverige har lyckats med Europas nu lägsta budgetunderskott. Krisen i Grekland förklaras med betydligt större intellektuell hederlighet och skärpa i Time Magazine,

Most Greeks agree that the tax system /.../ and the bloated public sector, nicknamed "the country's sickest patient," are at the root of Greece's current problems. In a country of 11 million people, almost 850,000 workers are employed by the state, which means they receive 14 monthly paychecks instead of 12. Many enjoy a work day that runs from 7:30 a.m. to 2:30 p.m. "The state must change the mentality of the public employee," says one investor and economist, Timos Mellisaris, who calls Greece's public sector "the last communist frontier." Greeks like to point out that the state started to put on serious weight in the early 1980s when the current Prime Minister's father Andreas, who would dominate Greek politics for the next 15 years, first swept into office. "The state has an irrational control of the economy," says Yannis Stournaras, director of research for the Foundation for Economic and Industrial Research, a nonprofit, independent think tank. "We need nothing less than a revolution in the public sector.

Att Ohly försöker klistra krisen i Grekland på avregleringar och privatiseringar nästan löjeväckande. Han borde istället fundera på hur slopade budgettak (ett förslag VP går till val på!) kan leda till exakt samma situation som Grekland just nu har.

Nej, iväg med VP till kuriosakabinettet och historiens skräphög.

Se även: Futuriteter, Rolf Eriksson, Peter Andersson, Kent Persson, EX, EX2, DN, GP, EX3, AB, Jinge, Erixon, DN2.

Fortsatt mörkröd vänster

Vänsterpartiet beslutade på sin kongress att de fortsatt bibehåller kravet på förkortad arbetsdag,

"..." beslutade V-kongressen med 121 för och 91 mot att bifalla kravet att arbeta för en arbetstidsförkortning som på sikt ska resultera i sex timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Det är tydligt att trots tidningarnas rubriker om "högerrevolution" (vilket ord!) så behåller vänsterpartiet en av sina paradfrågor som urskiljer dem från i stort sett alla andra partier. Att en såpass stark majoritet finns inom partiet för att detaljstyra den svenska ekonomin visar att ytlig imageförändring är en sak men faktiskt sakpolitik en annan.

Andra beslut som tydligt går stick i stäv med "högerrevolutionen" är att Sverige snarast ska lämna Afghanistan. Notera att VP alltid tyckt detta men nu lyfts kravet in i valplattformen.VP går alltså medvetet till val på att inte vara eniga med MP/S och tydligt deklarera att man vill göra detta efter ett eventuellt maktskifte. Jonas Sjöstedt (VP) menar att detta är bra för partiet,

Det viktigaste beslutet hittills vare nog att frågan om att dra tillbaka de svenska trupperna från Afghanistan lyftes in i valplattformen och därmed kan bli en mer uttalad profilfråga för partiet under valrörelsen. Gott så, frågan borde ha varit med redan i det första förslaget till plattform inför valet.

Om ledande vänsterpartister blir glada åt att man nu har en ordentlig konflikt med MP/S då är man riktigt illa ute. Hur kan det kallas för samsyn i utrikespolitiken om Sveriges just nu viktigaste åtagande utomlands ifrågasätts?

Sjöstedt skriver i ett annat inlägg,

Att samtidigt behålla långsiktiga mål som att pensionssystemet ska göras om, att budgetreglerna ska ändras eller att svenska trupper ska lämna Afghanistan är både möjligt och nödvändigt.

Att budgetreglerna ska ändras? Menar han att utgiftstak tas bort och att man fritt kan stiga ner i en helvetisk lånekarusell där bara fantasin och sedelpressens storlek sätter gränserna?

På kongressen hördes partiordföranden:

Det är på allvar nu. Här i Gävle fattar vi besluten som kommer att förändra verkligheten i Sverige efter valet i höst, sa Lars Ohly

Är det ett hot eller ett löfte? Troligtvis ett löfte om att hotet från vänsterpartiets politik kvarstår och att det inte är något nytt lekfullt mittenparti det handlar om utan ett fortsatt socialistiskt parti som inte gör avkall på sina kärnfrågor.

Detaljstyrning av ekonomin, en osolidarisk utrikespolitik med fortsatt krav på EU-utträde kvarstår. Höjda skatter, mer offentliga utgifter och fortsatta krav på en rad offentligfinansierade drömprojekt är en garanti för att VP står kvar i samma röda utmark där idolerna är socialistpartier i länder som Grekland.

Se även: Emil Broberg, EX, SyD, DN1, DN2, Magnus Andersson, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, AB, AB2, Erixon, Kildén, Björndahl, Svansbo

Vänstern och nationalisterna

När debatten om presstödet var igång som mest var det några enstaka röster som ställde den högst befogade frågan om varför alla var så upprörda nu, när Nationell idag skulle få presstöd. Proletären, KMPL(r);s (numera KP) gamla tidning har ju fått presstöd i en herrans massa år.

Vad tydde godtyckligheten på? I Proletären har diktaturer försvarats och förtryck förnekats. I Nationell idag spreds rasism och nationalism.

Landets politiska elit blir alldeles röd i ansiktet när risk finns att SD hamnar i riksdagen. Jag kan inte heller säga att jag är glad. Men faktum är att jag minst lika olycklig över faktumet att Vänsterpartiet kan hamna i regeringsställning.

Ett parti där flera medlemmar i partistyrelsen fortfarande är aktiva medlemmar i Svensk-Kubanska. Ett parti där kandidater högst upp på Stockholmslistan till riksdagen är öppna vänner med Farcgerillan i Colombia, en situation som inte bekommer partiledaren Ohly som skriver med nämnda person på SVD;s Brännpunkt.

Nej, för mig som liberal är det motbjudande att vi har ett parti som endast efter påtryckningar utifrån helt kastade av sig sitt kommunistiska arv. Ett arv som de fortfarande vårdar i det tysta genom passivt stöd och gillande blickar mot Kuba, FARC eller det nya vänsterexperimentet, deluxe, Venezuela.

Detta ämne uppmärksammade idag Roland Poirier Martinsson på SVD och skrev,

Visst finns det hyggligt folk inom V, men det är inte poängen. Det finns hyggligt folk inom SD också. Det handlar om hur vi ser på demokrati och mänskliga rättigheter och båda partierna fallerar då ett anständighetstest.

Ett parti och dess medlemmar bör alltid få möjligheten att förändras. VP, bör lika lite som SD behandlas endast utifrån sin historia. På samma sätt ska de båda EU-fientliga partierna VP och SD behandlas utifrån sina faktiska politiska förslag och inget annat. Det är min uppfattning att man inte vinner (eller bör vinna) val på att skrämma väljare.

Men med tanke på att SD inte kan behandlas för något annat än just sin historia, sina påstådda åsikter, kopplingar och bruna färg är det märkligt att VP inte får anses förtjäna samma behandling.

Ingen poäng att skrämmas med V heller

Jag har många gånger tidigare understrukit vikten av att presentera alternativ - att föra fram en egen praktiskt genomförbar politik - när man debatterar med Sverigedemokraterna. Denna princip gäller såklart även debatter med andra partier, varför Sanna Raymans kommentar på SvD:s ledarsida är varmt välkommen:

Olofssons budskap till de församlade småföretagarna var att det blir etter värre med Lars Ohly i en regering. Det har hon säkert rätt i. Men att hota med motståndaren är inget särskilt imponerande valbudskap.

Nej, det är inte särskilt effektfullt att skrämma med extremvänstern eller extremhögern. Det är mycket bättre att fokusera på den egna politiken och sina egna värderingar och hur man bäst kommunicerar ut dessa. Har man då den bästa politiken och lite tilltro till väljarna så vinner man ju ändå, utan att behöva hota med vad som händer ifall man lägger sin röst någon annanstans.

Kör MP över S om sysselsättningen också?

Enligt SOM-institutets senaste undersökning anser Miljöpartiets väljare föga förvånande att sysselsättningen är mindre viktig än vad alla andra riksdagspartiers väljare tycker. Endast 31 procent av MP:s väljare anser att det är en viktig fråga inför valet. Frågan är bara hur det ska sluta när MP går till val tillsammans med de två partier vars väljare tycker jobbpolitiken är viktigast?

Per Gudmundson skriver i SvD att "Förbifart Sahlin" ger en fingervisning om framtiden:

När S i tisdags satte makten framför egna principer, och lät sig köras över av Miljöpartiet och Vänsterpartiet i fråga om Förbifart Stockholm, skymtade avgrunden. När mer kan Mona Sahlin tänka sig att agera dörrmatta åt Lars Ohly och Peter Eriksson?

Ja, det vill nog väljarna ha svar på. När lämnar Socialdemokraterna besked om detta? Kommer det också i maj?

Ohly & Feiler hycklar om mänskliga rättigheter

Med mild förvåning läser jag följande mening i dagens SvD Brännpunkt:

"Vänsterpartiet står alltid för mänskliga rättigheter, oavsett var i världen de kränks eller inskränks."

Författarna är Dror Feiler och Lars Ohly. Men låt oss backa och sätta dessa tämligen harmlösa ord i perspektiv. Vi kan då konstatera att:

Dror Feiler öppet stödjer FARC-gerillan i Colombia. En gerilla som är terroriststämplad, ägnar sig åt narkotikahandel, kidnappningar och summariska avrättningar. Feiler är såpass tjenis med gerillan att han spenderat flera veckor hos den:

"Dror Feiler har besökt Colombia ett antal gånger under de senaste 10 åren, och vid flera tillfällen vistats några veckor i FARC:s gerillaläger i Colombias djungler. FARC /.../ är en gerillagrupp i Colombia som fört en väpnad kamp mot regeringsstyrkor i varierande omfattning sedan bildandet 1964."

Vad tur att Feiler lugnt kunde sätta sig på planet hem till Sverige efter denna mysiga sejour. En privilegium FARC nekar många andra.

I kampen för den socialistiska utopin är alltid mänskliga rättigheter satta på undantag. Civila människor tvingas ge upp sina rättigheter för tjäna de högre syftena staten och revolutionen.

Att Vänsterpartiet låtsas om något annat är ett hån mot alla de som har levt i socialistiska experimentsamhällen. Att dessutom Lars Ohly öppet associerar sig med Dror Feiler är också anmärkningsvärt, även om det kanske inte är så oväntat egentligen.

Läs mer om Lars Ohly och socialism: Roger Haddad, Isabella Jernbeck, Baccus', Rolf Eriksson, Norah4you, Jonas Sjöstedt.