Grekland och krisen

Andreas Bergh skriver klokt om krisen och Grekland,

Men det är knappast uppenbart att det skulle ha gått bättre utan Euron. Om Grekland haft en egen valuta hade landet kunnat fortsätta att missköta sig med fallande växelkurs ganska länge. Nu hann ju Grekland missköta sig ganska länge ändå, genom att skicka fejkade budgetsiffror till EU, men nu när problemen uppdagats har merparten av Europa ett starkt intresse av att styra upp Grekland. Och vilken uppstyrning sen! Landet skulle kunna höja den genomsnittliga pensionsåldern med 10 år. Sådana reformer kommer att märkas, inte bara i Grekland.

Euron har fått mycket stryk i diskussionerna om krisen i Grekland. Även EU-samarbetet i stort har kritiserats, dock främst med det uråldriga argumentet att vi inte ska bidra till ett samarbete som lånar pengar till krisande ekonomier.

Den andra sidan på argumentet måste givetvis vara att just genom att ha ett samarbete som är formellt så finns det möjligheter att ställa krav på reformer.

Grekland är ett land som länge misskött sin ekonomi, det förefaller otroligt att landet nu helt skulle vänt riktning om det inte vore för att kraven som ställs från EU är såpass specifika och starka.

Än så länge har jag inte sett några starka argument för att Grekland hade kunnat undvika krisen om man både stod utanför Euron och EU. Skeptikerna gnuggar sina händer men förklarar inte varför.

"See you either in hell or in communism"

Per Gudmundsson gör en lysande jämförelse mellan Naturhistoriska museet och de Rödgröna,

I helgen har Vänsterpartiet bestämt att man ska gå till val på krav om sex timmars arbetsdag. Vilket Mona Sahlin tog lätt på: varje partikongress måste få ”drömma sina drömmar”. Så sätts Lars Ohly i kuriosakabinettet, bredvid tvehövdade kalven. Visst, konstiga saker händer, men det är inget att ta på allvar. Dinosaurierna regerar.

Vissa saker förändras aldrig, det är värt att påminnas om när de rödgröna försöker sy ihop något formlöst, obestämt och svårdefinierat. Att låta VP hållas, "dröm dina drömmar Ohly" är farligt. Om man på allvar tror att VP kommer agera snällt och göra avkall på sina ideologiska käpphästar så tror man väldigt fel.

Lika säkert som det är att solen går upp på morgonen stödjer vänsterpartister semidiktaturer i omvärlden och driver ekonomiska förslag som garanterar expressfart till utblottning. Man skulle kunna tro att det numera handlar om ett glatt och harmlöst parti.

Låt mig upprepa: VP kräver fortfarande utträde ur Afghanistan,

Men vi kräver också att Sverige snarast drar tillbaka de militära trupperna och slutar delta i kriget.

Istället ska bistånd ske enbart civilt. Det låter som en urbota korkad idé. I synnerhet med tanke på att man senast idag i Expressen kunde läsa,

Vad anser du om den internationella närvaron?
- Alla internationella personer måste lämna Afghanistan. Kan du hälsa ditt folk att vi inte vill ha dem här. Vi vill ha ett fritt Afghanistan.
Gäller det bara militära enheter?
- Nej, alla icke-muslimska grupper måste försvinna. Vi kommer att kriga mot alla, tills den siste personen har lämnat landet.

Men som sagt tidigare, verkligheten som följer på drömska förslag är inte direkt VP;s paradgren. Lite humor är även att Ohly i sitt avslutningstal skyller krisen i Grekland på nyliberalismen,

Som sagt, det är långt mellan Sverige och Grekland. Men båda länderna har varit utsatta för högerregeringar som drivit en nyliberal ekonomisk politik som bygger mer på dogmer än rationella argument. En av anledningarna till att finanskrisen fick så stort genomslag var att det långsiktiga och stabila gemensamma ägandet hade minskat i land efter land och att allt mer av ekonomin underställdes kortsiktiga vinstintressen och försök till snabba klipp.

Där där högerregeringen i Sverige har lyckats med Europas nu lägsta budgetunderskott. Krisen i Grekland förklaras med betydligt större intellektuell hederlighet och skärpa i Time Magazine,

Most Greeks agree that the tax system /.../ and the bloated public sector, nicknamed "the country's sickest patient," are at the root of Greece's current problems. In a country of 11 million people, almost 850,000 workers are employed by the state, which means they receive 14 monthly paychecks instead of 12. Many enjoy a work day that runs from 7:30 a.m. to 2:30 p.m. "The state must change the mentality of the public employee," says one investor and economist, Timos Mellisaris, who calls Greece's public sector "the last communist frontier." Greeks like to point out that the state started to put on serious weight in the early 1980s when the current Prime Minister's father Andreas, who would dominate Greek politics for the next 15 years, first swept into office. "The state has an irrational control of the economy," says Yannis Stournaras, director of research for the Foundation for Economic and Industrial Research, a nonprofit, independent think tank. "We need nothing less than a revolution in the public sector.

Att Ohly försöker klistra krisen i Grekland på avregleringar och privatiseringar nästan löjeväckande. Han borde istället fundera på hur slopade budgettak (ett förslag VP går till val på!) kan leda till exakt samma situation som Grekland just nu har.

Nej, iväg med VP till kuriosakabinettet och historiens skräphög.

Se även: Futuriteter, Rolf Eriksson, Peter Andersson, Kent Persson, EX, EX2, DN, GP, EX3, AB, Jinge, Erixon, DN2.

Vad väntar oss med VP?

Hört på den socialistiska planeten:

Om jag skulle koka ner Vänsterpartiet till en ett enda krav så är det sex timmars arbetsdag med bibehållen lön, sade Anne Christine Gillberg från Göteborg.

- Vi ska inte blöta fingret, sätta upp det i luften och se om det är läge, vi ska inte huka oss för opinionsvindarna!, sade hon.

Nej, vi ska inte heller huka oss för ekonomiska realiteter och inflation! Sådana problem är givetvis bara borgerliga konstruktioner och kan lätt blåsas iväg med hjälp av en väloljad sedelpress och lite god vilja.

Kräv allt, ge inget, och gör avkall på allt långsiktigt ansvar.

Alla ska få 25 procent mindre arbetstid, men bibehållen lön. Det motsvarar en löneförhöjning på 33 procent per arbetade timme.

Att nämna Grekland är att slå in svängdörren ett gång till. Men det tåls att sägas för att exemplifiera vilka intergalaktiska avstånd det är mellan vänsterpartiets nu avslutade kongress och den verklighet som Europa befinner sig i.

Kräv allt, ge inget, ta inget ansvar. Där har ni VP nedkokat till en slogan.

Se även: Eva, Pär, Edvin, Kent, Gulan.

Vänsterextrem terror

Man lånar och lånar tills det inte går längre. När kreditvärdigheten är lika med noll och staten inte kan leva på lånade pengar längre då revolterar man och kräver mer. Vänsterns klagosång är alltid densamma: man tror att staten finansierar sig själv på något mystiskt vis och att alla kan leva på offentliga löner och pengar. En dag tar det stopp. Idiotin når sin gräns.

Det naturliga är då att hålla budget, inte spendera mer än vad man faktiskt har och göra samhällsekonomin lönsam.

Extremvänstern drar en annan slutsats, resultaten ser vi nu i Grekland där anarkister kallblodigt har mördat tre personer på en bank i frustration över att regeringen måste gå med på allvarliga sparpaket om landet ska undgå total konkurs. Hatet vänds utåt, mot banker, EU och USA. Alla andra är ansvariga.

Givetvis ska inte fackföreningarna som organiserar de stora strejkerna lastas för dessa människoliv. Men det blir väldigt tydligt vad konsekvensen är med alltför starka vänsterextrema grupper.

Man skulle kunna tro att vänstern i Grekland rannsakar sig själv, kanske inser att både den förra högerregeringen men även de nuvarande socialistiska levt över sina tillgångar och slösat ordentligt med pengar. Tyvärr verkar det inte så. Tongångarna (bokstavligt talat) i Grekland är att det är någon annans fel,

Mikis Theodorakis, Greece’s most famous composer, expressed the visceral reaction of many when he said the crisis was probably a plot by dark forces in the United States and other capitalist centres to subdue proud, independent nations.

Ett Stalinistparti, som ligger stabilt på ca 8%, garanterar att varje tillstymmelse till budgetansvar och ordentliga statsfinanser kullkastas genom våldsamma protester och kravaller. Stora fackföreningar har nu dragit igång flera generalstrejker. Man undrar vad de hoppas uppnå, mer lån och mindre besparingar?

Dimitris Dimitriadis skriver på Newsmill att det har gjorts vulgära försök att politisera situationen. Det är givetvis inte önskvärt. Men man måste dra väldigt viktiga slutsatser av vad som hänt i Grekland utan att det handlar om simpel pajkastning. Under samma tema på Newsmill skriver Jan Kallberg,

Den grekiska krisen har en lärdom för Sverige. Marknadsmässiga realiter övertrumfar ord och myriader av politiskt korrekta förklaringar. Det enda Grekland bevisar är att 1900-talet är över och att marknaden vinner över politiskt drömmeri. Man måste tillverka något som går att exportera och det går inte att lova generösa förmåner om det inte finns en grundläggande lönsamhet i samhället att beskatta och fördela. Men Sverige är i samma sits.

Det är hårda men viktiga ord. Välfärden kommer inte gratis. Den kan inte lånas fram, det går inte att lova guld och gröna skogar som man gör från vänsterhåll. Globaliseringen och de gamla industriernas nedgång ställer nya krav på samhällsekonomin. Europa måste bli lönsamt igen och det kräver en omställning som kan vara svår. Alternativet har vi idag sett i Grekland.

Se även: GP, GP2, DN2, SVD, DN, EX, AB, EX2, Erixon, Svensson, Hökmark.