Benulic om arbetet

Via Sakine hittar jag till Boris Benulic artikel "Som marxist är jag hellre exploaterad än bidragsberoende", fantastisk och tänkvärd läsning. Påminner om de aha-upplevelser jag som tonåring fick av Benulic hämningslösa och vassa krönikor i Metro. Finns hans artiklar samlade på ett ställe?

Benulic menar att personer med invandrarbakgrund på bidrag saknar klassmedvetenhet, när de väl får jobb skapas precis det, klassmedvetenhet. Oavsett nivå på jobbet blir man varse de villkor som arbetet har. Ett bidragsberoende trasproletariat tjänar ett (säkert oavsiktligt) syfte som röstboskap, fortsatt beroende av bidrag. Omvänt finns från arbetsgivarna ett vinstintresse för lågavlönade anställda. Det senare leder dock till facklig organisering, inte det första. Läs!

Det är märkligt att Benulic oftast förekommit i liberala sammanhang, han har skrivit böcker med Norberg och talat om den marxistiska vänstern i Timbropodcasts. Ändå är han superröd, rakt igenom. Han påminner snarast om de klassiska socialister i min bekantskapskrets. Desillusionerade av dagens svenska vänster som hellre läser Zizek än Marx, en vänster som talar om arbetarrörelsen men befinner sig på mils avstånd från dess realiteter.

Världens största vänsterexperiment

Chavez Venezuela, en catastrophy in progress, har gång efter gång visat sig vara precis det, en katastrof. Trots detta snöras vänsterns skygglappar åt allt hårdare. All negativ rapportering kring Venezuela är ett uttryck för ondskefull borgerlig propaganda menar den paranoide Ali Esbati. Ibland är det väl mycket fokus på Chavez stollerier men det finns bra och saklig rapportering kring Venezuela, även inom den liberala pressen (se även denna artikel),

Under en öl med några bekanta berättade jag nyligen att jag under hösten skulle till Venezuela. En vänsterpartist i sällskapet avslutade samtalet med en uppmaning om att besöka Caracas slum. Bara jag såg de statliga projekten skulle all min kritik mot regimen blåsas bort.

Ändamålet helgar alltid medlen och om man under en kort period kan uppleva sociala reformer då kvittar det om friheten för oppositionella, medier och skribenter minskar för var dag. Ett odemokratiskt himmelrike byggt på olja och inflation är ändå ett himmelrike verkar man mena.

För den som vill läsa om regimens övergrepp rekommenderas både Amnestys och HRW;s rapporter från landet. Landet har aldrig haft ett bra track record när det kommer till mänskliga rättigheter men medan utvecklingen i många andra latinamerikanska länder varit positiv det senaste decenniet så har Venezuela rört sig bakåt.

Även ekonomin har gått på knäna, trots att man besitter världens största oljereserver utanför mellanöstern. I ett kort reportage från P1 uttalar sig advokaten Gracias Fritas om ekonomin,

Men, det räcker inte. Varför fungerar inte de jordbrukskooperativ som bildats? Varför fungerar inte de företag som har nationaliserats? Varför sjunker produktionen, istället för att öka, när arbetarna fått kontroll över fabriker? frågar hon.

Hennes förklaring är att det handlar om "oljan", man är inte van vid "ordentligt arbete" i Venezuela. Må så vara. Venezuela är idag världens största vänsterexperiment, ett land där socialister världen över har investerat sina förhoppningar och drömmar. Det vore bekvämt att skylla landets katastrofala ekonomiska misslyckanden på dålig arbetsmoral och girighet.

Från liberalt håll är det inte skadeglädje som uttrycks när det går dåligt för landet, det är snarare en uppriktig oro över att den bejublade "socialismen för 2000-talet" inte är något annat än den gamla socialismen, om än i ny förpackning. Fortfarande finns alla katastrofala konsekvenser för såväl ekonomi som demokrati och mänskliga rättigheter. Den här gången kan man inte ens skylla på en blockad som man gör i fallet Kuba.

Vänstern agerar idag på samma sätt som man mellan 1917-1991 ursäktade alla socialistiska övergrepp så länge man kunde ana doften av en social reform i något pliktskyldig hörn.

Se även: Betraktelser från omvärlden, Fredrik Segerfeldt, Frasses Blogg, Apelsineld, HAX.

Tolerans så länge du är röd

Läst i Sydsvenskan om trakasserierna mot Pavlina Ekdahl, vice ordf Luf Lund. Ombudet för Smålands Nation uttalar sig om reglerna för boende,

Smålands nations bostäder är till för i första hand medlemmar av Smålands nation som är en socialistisk nation och vi förutsätter att våra medlemmar och boende accepterar nationens politiska värderingar. Det betyder däremot inte att det är ok att någon trakasseras i sitt hem på Smålands på grund av politiska meningsskiljaktigheter..

På Smålands Nations Bostäder står inte en stavelse om att man behöver vara socialist för att bo i deras lägenheter. Sedan kan man givetvis fundera över hur socialister resonerar när det trots avsaknaden av en dylik regel vidhåller att man måste dela Nationens värderingar för att bo där. Vad vet jag, kanske är diskriminering något så naturligt att man inte behöver ha det i stadgarna.

Har tidigare skrivit om situationen i Lund.

Se även: Röda Berget, Fria Tider.

Socialistsekten Smålands Nation

Historien med Pavlina Ekdahl, vice ordf i LUF Lund fortsätter. Den politiska kommissaren... förlåt, ombudet för Smålands Nation, Jenny Olsson som reagerade på trakasserierna mot Pavlina genom att säga följande,

Det betyder däremot inte att det är ok att någon trakasseras i sitt hem på Smålands på grund av politiska meningsskiljaktigheter, även om personer som engagerar sig i politik som direkt strider mot Smålands värderingar måste vara införstådda med att det kan verka provocerande och kontroversiellt, skriver hon.

Har nu hört av sig till Pavlina med följande budskap:

Det blev knappast bättre när hon, samma kväll som artikeln publicerades, klockan 21 på kvällen, ringde till min mobil. Istället för att beklaga situationen och fråga hur jag mår så börjar hon direkt att attackera mig. Enligt henne är nationen inte nöjda med mitt beteende och hon vill ha ett möte med mig på onsdag. Vad nu detta möte kommer att innehålla återstår att se.

Den politiska uppslutning är inte total och avvikare ska givetvis tillrättavisas. Kan någon förklara skillnaden mellan Smålands Nation och en Maoistsekt på 60-talet som kallar kamrater till sessioner för att idka lite självkritik?

Stå på dig Pavlina, förhoppningsvis skämtar bara Nationen med dig och när de träffar dig kommer de givetvis att djupt be om ursäkt för att du trakasserats och att de utan förbehåll tänker stötta dig.

Är det någon annan än jag som ser ett mönster när det kommer till vänstern och rättigheterna? Det är lite som med Vilks och yttrandefriheten, självklar när det kommer till Anna Odell men tveksam med provokatören Vilks. Tyck precis vad du vill så länge du tycker som vi verkar Smålands nation mena. Det där med rättigheter och åsiktsfrihet har kanske ändå aldrig varit vänsterns grej.

Se även: Liberal bloggare, Pavlina, Robert Andersson, Bonnie Petersson, Joakim Holmertz.

Små män, stora statyer

Om ordet "demokrati" och "folk" missbrukas i ett lands namn då brukar det oftast handla om ett land där demokrati saknas och där folket styrs med järnhand. Se exempelvis "Democratic People's Republic of Korea". Varken folkligt eller vidare demokratiskt.

Om landet dessutom är fyllt med bombastiska statyer då kan man dessutom med säkerhet säga att landet styrs av en uniformerad herre med revolutionära eller nationalistiska ideal.

Kolla in den sevärda bildserien på Foreign Policy med fula statyer. Inte alla är politiska men alla ger uttryck för samma bombastiska och självupptagna symbolism. Stora projekt, små män.

Vänsters sedelpressar går varma

PJ Anders Linder på SVD noterar att Miljöpartiet levererar önskelistor men ingen finansiering.

Hedlin Larsson beskriver Schyman och Schlyters utspel om målet med 30-timmar arbetsvecka:

"Då förväntar vi oss att staten betalar allt åt alla år 2050 om Feministiskt Initiativ och Miljöpartiet får bestämma."

Jag vet att det kan låta tjatigt att tala om ansvar. Men kan man inte finansiera sina drömscenarion med riktiga pengar (som inte kommer från en sedelpress i källaren, Ohly, ja jag talar till dig!) är det dags att man tänker efter.

Alliansen må inte lova guld och gröna skogar omedelbart men man har i alla fall det sunda förnuftet att betala för sina utgifter på något sätt. Och nej, det kommer inte bli mer pengar om två, eller rentav tre personer delar på en persons jobb.

Se även SVD, Jinge, Expressen, Liberala Anna, Mikael Wendt

Ohly & Feiler hycklar om mänskliga rättigheter

Med mild förvåning läser jag följande mening i dagens SvD Brännpunkt:

"Vänsterpartiet står alltid för mänskliga rättigheter, oavsett var i världen de kränks eller inskränks."

Författarna är Dror Feiler och Lars Ohly. Men låt oss backa och sätta dessa tämligen harmlösa ord i perspektiv. Vi kan då konstatera att:

Dror Feiler öppet stödjer FARC-gerillan i Colombia. En gerilla som är terroriststämplad, ägnar sig åt narkotikahandel, kidnappningar och summariska avrättningar. Feiler är såpass tjenis med gerillan att han spenderat flera veckor hos den:

"Dror Feiler har besökt Colombia ett antal gånger under de senaste 10 åren, och vid flera tillfällen vistats några veckor i FARC:s gerillaläger i Colombias djungler. FARC /.../ är en gerillagrupp i Colombia som fört en väpnad kamp mot regeringsstyrkor i varierande omfattning sedan bildandet 1964."

Vad tur att Feiler lugnt kunde sätta sig på planet hem till Sverige efter denna mysiga sejour. En privilegium FARC nekar många andra.

I kampen för den socialistiska utopin är alltid mänskliga rättigheter satta på undantag. Civila människor tvingas ge upp sina rättigheter för tjäna de högre syftena staten och revolutionen.

Att Vänsterpartiet låtsas om något annat är ett hån mot alla de som har levt i socialistiska experimentsamhällen. Att dessutom Lars Ohly öppet associerar sig med Dror Feiler är också anmärkningsvärt, även om det kanske inte är så oväntat egentligen.

Läs mer om Lars Ohly och socialism: Roger Haddad, Isabella Jernbeck, Baccus', Rolf Eriksson, Norah4you, Jonas Sjöstedt.