Jag har alltid varit av åsikten att kärnkraften på sikt måste avskaffas. Jag har heller aldrig varit särskilt positivt inställd till att vattenkraften i våra älvar ska stå evigt. Båda energikällorna är relativt rena och säkra men är inte utan problem. Jag har efter katastrofen i Japan inte ändrat min åsikt i frågan. Lika lite är den risken som finns med brustna dammar i många länder en anledning att avskaffa vattenkraften i Sverige.
Nyheterna från Fukushima är inte applicerbara på den svenska situationen. Ingen banbrytande information har tillkommit som vi inte hade tidigare. Att spela på människors högst verkliga men i sak irrationella rädsla för att slå ett slag mot kärnkraften i Sverige är inget annat än opportunistisk populism.
När jag idag läser Maria Wetterstrand och Lise Nordin skriva om att vi utan problem kan lägga ner två reaktorer så tvivlar jag egentligen inte så mycket på deras bevisföring. Det finns olika åsikter om exakt hur snabbt det går att avveckla kärnkraften, vad den kan ersättas med, under vilken tid etc.
Men det slår mig när jag läser artikeln att ingenstans finns det större perspektivet. Det är enbart Sverigeperspektivet, den svenska energiförsörjningen, det nationella perspektivet som tar plats i Nordins och Wetterstrands föreställningsvärld.
Många länder i Europa har inte en lika lyxig energisituation. Slovakien är ett av de länder som är nästan uteslutande beroende av fossila bränslen. Länder som Tyskland är beroende av naturgas, inte värst i klassen men ändå inte bra. Under vinterhalvåret dras den ryska strupsnaran hårdare om halsen på flera europeiska länder. En större svensk energiexport hade kunnat avhjälpa det problemet. Målsättningen bör alltjämt vara rena och förnyelsebara energikällor. Men under den långa period som omställningen för hela Europa kommer vara är kärnkraften viktig.
Den svenska energipolitiken måste vara global i sina perspektiv. Om vi i Sverige helt kan lämna fossila bränslen då är det givetvis bra. Förnyelsebara energikällor måste introduceras i en större skala. Men så länge stora delar av europa inte är där så är en avveckling av kärnkraften oansvarig. Av den enkla anledningen att vi borde exportera en större andel av vårt överskott, inte hitta sätt att minska det.
På samma tema: Rasmus Jonlund, Per-Åke Fredriksson, Den hälsosamma ekonomisten, Mattias Sundin, Lena Ek.
Nyheterna från Fukushima är inte applicerbara på den svenska situationen. Ingen banbrytande information har tillkommit som vi inte hade tidigare. Att spela på människors högst verkliga men i sak irrationella rädsla för att slå ett slag mot kärnkraften i Sverige är inget annat än opportunistisk populism.
När jag idag läser Maria Wetterstrand och Lise Nordin skriva om att vi utan problem kan lägga ner två reaktorer så tvivlar jag egentligen inte så mycket på deras bevisföring. Det finns olika åsikter om exakt hur snabbt det går att avveckla kärnkraften, vad den kan ersättas med, under vilken tid etc.
Men det slår mig när jag läser artikeln att ingenstans finns det större perspektivet. Det är enbart Sverigeperspektivet, den svenska energiförsörjningen, det nationella perspektivet som tar plats i Nordins och Wetterstrands föreställningsvärld.
Många länder i Europa har inte en lika lyxig energisituation. Slovakien är ett av de länder som är nästan uteslutande beroende av fossila bränslen. Länder som Tyskland är beroende av naturgas, inte värst i klassen men ändå inte bra. Under vinterhalvåret dras den ryska strupsnaran hårdare om halsen på flera europeiska länder. En större svensk energiexport hade kunnat avhjälpa det problemet. Målsättningen bör alltjämt vara rena och förnyelsebara energikällor. Men under den långa period som omställningen för hela Europa kommer vara är kärnkraften viktig.
Den svenska energipolitiken måste vara global i sina perspektiv. Om vi i Sverige helt kan lämna fossila bränslen då är det givetvis bra. Förnyelsebara energikällor måste introduceras i en större skala. Men så länge stora delar av europa inte är där så är en avveckling av kärnkraften oansvarig. Av den enkla anledningen att vi borde exportera en större andel av vårt överskott, inte hitta sätt att minska det.
På samma tema: Rasmus Jonlund, Per-Åke Fredriksson, Den hälsosamma ekonomisten, Mattias Sundin, Lena Ek.
Inlägg
