Skriver på SVT Opinion om varför Folkpartiets integrationspolitik är relevant i valet:
Inte heller tror jag att hans vurm för Pim Fortuyn (får man anta att Geert Wilders även beundras?) är rätt väg för FP. Frågan om utländska förebilder för FP har jag utförligt redogjort för här.
Wendahl menar att FP måste välja väg. Jag menar att FP redan valt väg: mer fri rörlighet och samtidigt reformerad integrationspolitik. Sverige ska både vara en fristad för flyende och samtidigt en land man söker sig till frivilligt.
Detta förutsätter en förändrad arbetsmarknad, bättre incitament för företagande och kortare väg in i samhället. Vägvalet är redan gjort, nu handlar det om att genomföra valet. Att samtidigt inte falla in i kollektivistiska och särbehandlade hjulspår känns allt mindre troligt, i synnerhet när det kommer till FP.
Vänstern verkar inte ha insett att en relativt sett stor invandring kräver att både arbetsmarknad, bostadsmarknad och den offentliga byråkratin måste förändras. Man drömmer sig tillbaka till 1960-talet och tror att förutsättningarna är de samma för arbetskraftsinvandrarna som för de som invandrat under de senaste 30 åren. Det är denna verklighetsfrånvända uppfattning som gör att de rödgrönas integrationspolitik är tom på konkreta och realistiska lösningar. Om Sverige både ska lyckas med integrationen men även tjäna på den ekonomiskt så måste något förändras - radikalt. Mer av samma är inte ett framgångsrecept för framtiden.Samma fråga lyfter Philip Wendahl i en artikel i Expressen. Till skillnad från Wendahl tror jag inte en sekund på att begränsad rörlighet är en lösning på något, tvärtom. Ökad rörlighet i kombination med en ny integrationspolitik är en förutsättning för såväl europas ekonomiska överlevnad som dess vitalitet.
Inte heller tror jag att hans vurm för Pim Fortuyn (får man anta att Geert Wilders även beundras?) är rätt väg för FP. Frågan om utländska förebilder för FP har jag utförligt redogjort för här.
Wendahl menar att FP måste välja väg. Jag menar att FP redan valt väg: mer fri rörlighet och samtidigt reformerad integrationspolitik. Sverige ska både vara en fristad för flyende och samtidigt en land man söker sig till frivilligt.
Detta förutsätter en förändrad arbetsmarknad, bättre incitament för företagande och kortare väg in i samhället. Vägvalet är redan gjort, nu handlar det om att genomföra valet. Att samtidigt inte falla in i kollektivistiska och särbehandlade hjulspår känns allt mindre troligt, i synnerhet när det kommer till FP.
Inlägg
