Varför motsätta sig burkaförbudet?

Det är märkligt hur många liberaler det finns i den svenska offentligheten. Helt plötsligt är alla emot lagstiftning som ska reglera kvinnors klädsel, livsval och plats i könsmaktordningen. Kom ihåg den positionen nästa gång det handlar om något helt annat.

Mitt i all den här förvirringen bör frågan ställas om varför just slöjan - som uppenbarligen är en religiös/traditionell symbol för modererad sexualitet - inte kan lagstiftas kring? Man är vanligtvis väldigt glad i hatten när det kommer till annan lagstiftning som främjar jämställdhet och bättre maktförhållanden mellan könen. Se bara föräldraförsäkring eller sexköpslagen. Men när det kommer till slöjan slår det bakut och man är plötsligt vettskrämd för lagstiftning. Inkonsekvensen uppmärksammades av Dan Munther.

Det är fantastiskt hur Aftonbladets ledarsida i det här läget kan diskutera frågan om frivillighet och burkan men aldrig frivillighet i andra sammanhang. Att frivilligt underordna sig, vare sig det är i en religiös maktordning eller i relationen till sin partner går ibland, men inte alltid. Svenska kvinnor som väljer att stanna hemma med barnen vet inte sitt eget bästa men muslimska kvinnor som väljer att bära burkan gör det som ett statement. Även Expressens ledarsida gör sig, enligt Johansson Heinö skyldiga till en rad snedsteg som förvärrar debattklimatet.

Politiseringen av burkan är meningslös, den gör ingen gott, varken för kvinnor som bär den eller det västerland som många säger sig försvara genom förbudet. Vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt: allt vi kritiserar behöver vi inte nödvändigtvis lagstifta kring.

Min egen farhåga är att den dagen vi började lagstifta om människors privatliv blir vi inget annat än spegelbilder av de förtryckande system som vi säger oss vilja bekämpa. Liknelsen kan göras till antiterrorlagstiftning post 9/11. Vad utgör det största hotet mot öppna demokratiska länder ? Terroristerna eller det försvar mot terrorismen som samtidigt utarmar vårt rättssystem?

På samma tema: SVD, DN, DN2, Rabiatfeministen, Klartexten, Lisa Magnusson, AB2, EX.

Jag har tidigare argumenterat mot burkaförbudet här. Missa inte heller Dominic Lawsons artikel om burkaförbudet, paralleller kan lätt dras till SD:s plötsliga vurm för jämställdhet.

Hyckleriet fortsätter

Svar kom på Dan Munthers inlägg (som jag skrev om här) och är skrivet av Zakia Khan, företrädere för "Interfem, en feministisk antirasistisk tankesmedja och resurscenter" som tydligen är "Feministiskt Initiativs antirasistiska arbetsgrupp".

Hennes invändning mot varför man bara bör förbjuda vissa handlingar som är baserade på patriarkalt förtryck är följande:

Alla kvinnor har rätt att bära hijab, niqab eller burka. Det är en fråga om mänskliga rättigheter (oavsett vad icke-slöjbärande personer tycker). Dessa kvinnor är kanske offer för ett patriarkalt förtryck, men jag kan tolka valet att bära hijab, niqab eller burka på minst tre andra sätt:

(1) att kvinnorna är religiösa och vi uttrycka sin tro

(2) att kvinnorna inte vill vara del av den allmänna objektifiering av kvinnors kroppar

(3) att kvinnorna ser sin hijab, niqab eller burka som ett politiskt motstånd mot ett förtryckande samhälle där majoritetens kristna värderingar (utklädda till sekulära värderingar) kväver minoritetens rätt att vara annorlunda.

Är det politiskt motstånd att välja att sälja sin kropp eller stanna hemma med sina barn? Väldigt, väldigt sällan.

Notera att Khan inte med en stavelse bemöter artikelns själva kärnfråga: varför vill man lagstifta och intervenera med lagar och regleringar i vissa fall som rör sociala strukturer men inte alla? Vari ligger urskiljningen?

Jag är med Khan på att man inte bör lagstifta om klädbärande, oavsett vad det handlar om.

Men Khan menar något förvirrat att bärande av burka skulle kunna vara en avancerad protest mot majoritetens förklädda kristna förtryck. I kontrast till detta kan omöjligen prostitution vara en politisk protest mot förklädd kristen moralism.

Det är alltså personer som Khan som bestämmer vad som konstituerar en politisk protest eller inte. Att stanna hemma med barnen i konflikt med jämställdhetshegemonin är det inte. Att protestera mot förbudet att sälja sexuella tjänster är det inte. Men att bära burka i strid mot förtäckta kristna värderingar är det.

Välkommet är att Khan i alla fall erkänner att bärande av religiösa plagg kan vara kopplat till patriarkalt förtryck. Tyvärr har hon fortfarande inte svarat på varför det då skulle skilja sig från andra former av patriarkalt förtryck och då inte behandlas på samma sätt politiskt.

Förbud inte vägen fram

"The ultimate aim of government is not to rule, or restrain, by fear, nor to exact obedience, but contrariwise, to free every man from fear, that he may live in all possible security; in other words, to strengthen his natural right to exist and work without injury to himself or others."

Orden är Baruch Spinozas och är självklara ord i ett modernt samhälle. Men när man istället för att lägga fokus på att befria människor försöker lösa problem genom symboliska förbud, ja då har staten missat målet. I svenska medier kan man idag läsa om niqab- och burkaförbudet i Belgien. Övertygelsen, att både burkan och niqaben står för en form av religiöst förtryck tänker jag inte ifrågasätta. Men att förbud mot själva symbolen av detta förtryck skulle åtgärda problemet är tveksamt. Symbolpolitik när den är som sämst.

Staten kan inte befria genom att betvinga människor den ena eller andra övertygelsen. En god samhällsnorm och gemenskap kommer aldrig byggas genom tvång. Som jag skrivit flera gånger tidigare, vi blir inte frihetens förkämpar genom att bli inverterade versioner av de krafter vi vill bekämpa. Att bemöta intolerans med intolerans är både ideologiskt inkonsekvent och kontraproduktivt.

Skriver mer om detta på Newsmill.

Samma tema: DN, DN2, SVD, Avci, Monke, Quero, Juridikbloggen, Badlands Hyena, Klamberg, Kulturbloggen, Blogge, Rothstein

Lag mot burka fel väg att gå

Skriver krönika i Sundsvalls Tidning om Burkadebatten. Min slutsats är att även om burkan inte är en symbol för något bra är lagstiftning och tvång fel väg att gå.

-

När till slut sammanfattningarna över 00-talet börjar avta kan man se att ett par teman har dominerat: Religionen och dess roll i samhället och kollisionen mellan kulturer i Europa. Inget tyder på att det kommande årtiondet kommer sakna dessa teman.

Flera exempel finns som anknyter till Burkan. I Frankrike röstar man i dagarna igenom ett förbud mot burkor på offentlig plats. I Danmark stöds ett förslag om förbud mot burkor av de Konservativa tillsammans med Dansk Folkeparti. Liknande tongångar kan man höra i Sverige. Centerpartister i Stockholm motionerade i höstas om förbud mot burkor på offentlig plats. Även Reinfeldt uttalade sig vagt i en debatt om huruvida burkor bör accepteras i Sverige.

I Frankrike menade president Sarkozy att burkan är ett tecken på underkastelse och fängslande av kvinnor och hör alltså inte hemma i det franska samhället. Tanken är att ett förbud mot symbolen för detta förtryck kommer åtgärda själva förtrycket. Troligtvis är detta inte bara en naiv inställning utan även destruktiv sådan.

En liberal offentlighet måste ge människor möjligheten att välja hur de vill uttrycka sin kultur och religion. Men gränsdragningar måste finnas. Barn, kvinnor och män måste ha möjligheten att lämna förtryckande församlingar, sekter och familjer. Det är en god balans mellan skydd för individens självbestämmande och religionsfriheten som måste känneteckna ett fungerande samhälle.

Att inskränka människors självbestämmande kan aldrig accepteras med hänvisning till religion, tradition och kultur. Men inte heller kan staten förbjuda vuxna människor att fatta beslut om sina liv som inte ligger i linje med majoritetssamhällets önskningar. Är tanken att vi ska förbjuda andra ”avvikande” klädkoder? Det öppnar upp för en diskussion om exempelvis subkulturers kläder.

Därtill liknar vi genom brukandet av tvång mer och mer de kulturer och samhällen som inte skriver under på individens frihet. Att skapa en inverterad variant av den muslimska världens intolerans mot västerländsk klädkod vore inte bara tragiskt utan även misslyckat. I slutändan kommer det med största säkerhet bara fördjupa klyftan som existerar mellan väst och islam. Detta innebär inte att man behöver förhålla sig okritiskt till religiösa uttryck, däremot får man tänka efter om tvång är vägen framåt.

Det går inte att förneka att de olika varianterna av slöjan i sig är en av religionens kontrollmekanismer över människan och hennes sexualitet. Det går inte heller att förneka att det finns upplysta, välintegrerade kvinnor under burkorna. Avvisar vi burkan med lagstiftning finns risken att vi även stöter bort en rad människor som mest av allt behöver befinna sig i samhället och inte utanför. Min förhoppning är att vi inte går den franska vägen. Tvång och förbud kan verka lockande, en snabblösning. Men det kommer inte lösa problemet med religions roll i samhället.

Se även (Expressen 2, GP, SVD, AB, UNT och Roger Haddad, Jonas Morian, Niklas Frykman.