Det verkar finnas två anledningar att tycka illa om Folkpartiets "korrektion" av skolverkets föreslagna läroplan:
Antingen tycker man att det är problematiskt att kristendomen får en särställning gentemot andra religioner i religionsundervisningen. Eller så tycker man att ministrar inte ska gå in och detaljreglera innehållet i de ämnen som eleverna läser.
Givetvis är det så att kristendomen spelat och alltjämt, om än på ett mer subtilt sätt, en enorm roll för det svenska samhället. Att tro motsatsen är konstigt. Då gör man sig dessutom skyldig till att blanda ihop en önskan om ett samhälle fritt från religion med hur det faktiskt ser ut. Men det här handlar inte om historieämnet, det handlar om religionsundervisningen.
Varför ska vi egentligen åtskilja filosofi, etik och religion från varandra på grundskole och gymnasienivå? Det handlar om livåskådningar och borde behandlas tillsammans. Att det i vissa åskådningar ingår en eller flera gudar är egentligen oväsentligt. Såväl läsning av Så talade Zarathustra som Gamla testamentet är viktigt för att förstå det samhälle som vi lever i.
Är inte separat religionskunskap lite av en anakronism?
Den frågan låter jag däremot sveriges lärare svara på. Jag lämnar det även till landets ypperliga lärarkår att välja exakt hur de vill förmedla kunskap om traditioner, religioner och människans natur.
Det är inte en ministers arbete att detaljstyra vilken religion som framhävs eller nedprioriteras i undervisningen. Lika lite bör ministrar lägga sig i om det är Strindberg eller Boye som säger mest om Sverige som land eller om romantiken eller renässansen är de viktigaste perioderna i litteraturen. Detta är inte frågor för en liberal utbildningsminister. En liberal utbildningsminister ska skapa förutsättningar för världens bästa skola, inte innehållet i skolböckerna.
Glöm aldrig: politisering från ett håll öppnar upp för politisering från ett annat. Vill vi verkligen att politiker ska rösta om vilka folkmord som begåtts, eller vilken filosofisk inriktning som lärarna bör prioritera? Det är en rollförskjutning där jag som liberal är orolig över vad politiker med makt egentligen tror att de sysslar med.
Här har vi ännu en fråga där det är självklart vad den liberala positionen är.
Uppdatering: Mikael Trolins anklagelse om att Björklunds linje i den här frågan skulle handla om dold främlingsfientlig är helt absurd. Björklunds linje är egentligen inte konstig men missar i frågan om politiska gränsdragningar. Det är givetvis betydligt svårare att argumentera för det än att göra en simpel anklagelse om flirt med främlingsfientlighet.
På samma tema: Stenudd, Norah4You, Roger Jönsson, Myndighetskontroll, Liberum Veto, Anna Wester, Stockholmscollage, Erics tillhåll, Ex, Olof Lindquist, DN, EX2, HBT-Sossen, Mattias Svensson, Johan Ingerö, Konservativa tankar, Humanistbloggen, AB.
Antingen tycker man att det är problematiskt att kristendomen får en särställning gentemot andra religioner i religionsundervisningen. Eller så tycker man att ministrar inte ska gå in och detaljreglera innehållet i de ämnen som eleverna läser.
Givetvis är det så att kristendomen spelat och alltjämt, om än på ett mer subtilt sätt, en enorm roll för det svenska samhället. Att tro motsatsen är konstigt. Då gör man sig dessutom skyldig till att blanda ihop en önskan om ett samhälle fritt från religion med hur det faktiskt ser ut. Men det här handlar inte om historieämnet, det handlar om religionsundervisningen.
Varför ska vi egentligen åtskilja filosofi, etik och religion från varandra på grundskole och gymnasienivå? Det handlar om livåskådningar och borde behandlas tillsammans. Att det i vissa åskådningar ingår en eller flera gudar är egentligen oväsentligt. Såväl läsning av Så talade Zarathustra som Gamla testamentet är viktigt för att förstå det samhälle som vi lever i.
Är inte separat religionskunskap lite av en anakronism?
Den frågan låter jag däremot sveriges lärare svara på. Jag lämnar det även till landets ypperliga lärarkår att välja exakt hur de vill förmedla kunskap om traditioner, religioner och människans natur.
Det är inte en ministers arbete att detaljstyra vilken religion som framhävs eller nedprioriteras i undervisningen. Lika lite bör ministrar lägga sig i om det är Strindberg eller Boye som säger mest om Sverige som land eller om romantiken eller renässansen är de viktigaste perioderna i litteraturen. Detta är inte frågor för en liberal utbildningsminister. En liberal utbildningsminister ska skapa förutsättningar för världens bästa skola, inte innehållet i skolböckerna.
Glöm aldrig: politisering från ett håll öppnar upp för politisering från ett annat. Vill vi verkligen att politiker ska rösta om vilka folkmord som begåtts, eller vilken filosofisk inriktning som lärarna bör prioritera? Det är en rollförskjutning där jag som liberal är orolig över vad politiker med makt egentligen tror att de sysslar med.
Här har vi ännu en fråga där det är självklart vad den liberala positionen är.
Uppdatering: Mikael Trolins anklagelse om att Björklunds linje i den här frågan skulle handla om dold främlingsfientlig är helt absurd. Björklunds linje är egentligen inte konstig men missar i frågan om politiska gränsdragningar. Det är givetvis betydligt svårare att argumentera för det än att göra en simpel anklagelse om flirt med främlingsfientlighet.
På samma tema: Stenudd, Norah4You, Roger Jönsson, Myndighetskontroll, Liberum Veto, Anna Wester, Stockholmscollage, Erics tillhåll, Ex, Olof Lindquist, DN, EX2, HBT-Sossen, Mattias Svensson, Johan Ingerö, Konservativa tankar, Humanistbloggen, AB.
Inlägg
