80-talisterna, vilka är de egentligen?

På Newsmill pågår en av Svenskt Näringsliv sponsrad debatt om 80-talisterna som generation ("Världens bästa generation"). Jag bidrar med en kritik av Johan Wennströms (SVD) konservativa idé och försöker därefter teckna en bild av en generation som lever i och med ett marknadssamhälle där de är aktiva:

Det sägs ibland att om man upprepar en lögn tillräckligt många gånger måste den till slut bli sanning. I det konservativas fall är det inte en lögn som upprepas, utan snarare en djupt rotad önskan som de nu förvandlat till verklighetsbeskrivning. När de i detta fall - som Johan Wennström - skriver om att det "talas om" en nykonservativ generation är det främst de konservativa själva som talar sig hesa om just detta. Det är inte bevis nog för att det faktiskt är så. Om det kan hittas drag av konservativ inställning bland 80-talisterna är det av ren tillfällighet. Trygghet, förkovran och flit är på inget vis uteslutande konservativa värden.

Jag undviker gärna några av de fallgropar som tidigare skribenter i denna artikelserie hamnat i. Den första (Wennström) var att skriva om hur han vill att 80-talisterna ska vara, inte hur de är. Den andra (Rojas och Falk) var att utgå från sig själva som mått på en hel ungdomsgeneration. Till slut har vi den ekonomiska undergångsvisan som Strand sjunger på och vars förklaringsvärde inte heller är enhetligt för en hel generation. Inget av dessa perspektiv säger särkilt mycket om 80-talisterna. Låt oss istället diskutera livsvillkor ur ett bredare perspektiv, vilket är betydligt mer relevant för att förstå människor - ur olika generationer.

Jeremy Seabrook skrev 2007 (17/7) en pessimistisk artikel i brittiska Guardian om en generation som vuxit upp i ett kargt marknadssamhälles klor:

"A generation has grown, formed within, by and for the market rather than by and for society. Many unpleasant developments over which the government seeks to reassert its declining control - binge-drinking, the "normalisation" (sic!) of drugs, the cult of celebrity, the supremacy of what money can buy, incivility, absence of respect, obesity, the epidemic of sexually transmitted diseases - are by-products of childhoods upon which a major determinant has been a market whose values have been championed above dull politics"

Mycket är svepande och fel med Seabrooks påståenden, men något har han rätt i, och det är att 80-talisterna har vuxit upp i ett marknadssamhälle. Betydelsen av detta är dock djupare än vad man tror vid första anblick och antagande, och bygger på vad ett marknadssamhälle är. Möjligheten att välja (eller avstå) från identiteter, kultur, information och konsumtionen av dessa är något kvalitativt nytt. Med ett oerhört utvecklat marknadssamhälle har även det mångkulturella och globala samhället växt fram. Dessa tre är ofrånkomligen sammanknutna och har bildat den verklighet som 80-talisterna lever i.

Vissa saker förändras aldrig; ungdomars subkulturer är alltjämt viktiga för att definiera, avgränsa och skapa meningsfulla sociala sammanhang bortom familjen. Internet är i det här sammanhanget inget separat, det är en del av den sociala verkligheten. Dagens subkulturer, som World of Warcraft-klaner eller facebookgrupper för smala specialintressen, är egentligen endast extensioner av tidigare subkulturer. Tillgängligheten är total, möjligheterna att tillhöra eller lämna är stora, men även möjligheterna att kombinera tillhörigheter i olika sfärer av livet. Identitetsmässigt är 80-talisterna mer mobila och därför svårare att ringa in med vissa egenskaper. Detta grundas främst i att deras livsvillkor erbjuder dem så pass stor valfrihet. För 80-talisterna är marknadssamhället inte något abstrakt som händer på någon börs, det är en del av konsumtionsmöjligheterna av livsval. Detta behöver inte heller i samma utsträckning som tidigare vara sammanknutet med ekonomiska förutsättningar.

Ett annat viktigt livsvillkor är arbetsmarknaden och ekonomin. Här kan man med emfas tala om generationsklyftor. Föräldragenerationen växte in i en arbetsmarknad som på 70-talet cementerade anställningsskyddet som ett av den svenska offentlighetens sakrament. Barnen har duktigt fått finna sig att vara svåranställda. Riskerna för nyanställningar är stora, inlåsningseffekter och ickeflexibla regler ställer upp enorma trösklar för att på allvar komma in på arbetsmarknaden. Ett a-lag ställs mot ett b-lag där de första sitter inne på den politiska makten och sällan behöver bekanta sig med b-lagets verklighet. Vad man ska komma ihåg är att 80-talisterna inte är den första ungdomsgeneration som utsatts för en ekonomisk kris eller en osäker jobbmarknad.

En slutsats som kan dras om 80-talisterna som generation är att de har växt upp i ett Sverige som inte existerat tidigare. Ett Sverige som består av ett aldrig tidigare sett antal etniska, religiösa och kulturella subgrupper som i sin tur kan vara alltifrån stadsbor och landsbygdsbor eller däremellan. Alla de individer som i någon mån tillhör en eller flera mindre grupper kan känna obetydlig identifikation med 80-talisterna som generell grupp i samhället. Deras ekonomiska, språkliga eller kulturella markörer kan skilja sig åt dramatiskt eller ha betydligt mer gemensamt med tidigare generationer i Sverige (eller utlandet). Att tala om generationsperspektivet ur ett svenskt perspektiv kanske kan stämma för tidigare generationer men blir problematiskt i en tidsålder som är betydligt mer global än 50-talet.

Det homogena Sverige existerar inte längre och därför kan det vara svårt att förstå en hel generations egenskaper och valmöjligheter utifrån födelsedatum eller klasstillhörighet (vilket nog var vanligt tidigare). Det innebär inte att det inte går att generalisera, däremot är det betydligt svårare att göra det än med tidigare generationer. (Utöver det uppenbart godtyckliga i att avgränsa befolkningsgrupper utifrån vilken sida ett årtiondeskifte de fötts.)

Man ska inte heller glömma att det även existerar ett motstånd mot en alltför mobil social verklighet samt ett motstånd mot ett hetsigt liv ("i fastforward", som Rojas skriver). Även detta är i linje med 80-talisternas förståelse av sina liv som ickelinjära och öppna för förändring. Marknadssamhället är inget som 80-talister bara tar emot som stumma betraktare. Att leva i marknadssamhället är för 80-talister naturligt och innebär också att man kan välja bort det till förmån för andra sammanhang och former av konsumtion (eller ickekonsumtion för den delen).