Antisemitismen i Malmö fortsätter

Situationen i Malmö för stadens judar känns alltjämt deppig och utan ljuspunkter. Senast i raden av hårresande skildringar är den välskrivna artikeln av Niklas Orrenius om rabbinen Shneur Kesselman:

Han är Malmöbo. Han är invandrare. Han utsätts ständigt för rasism på Malmös gator. Trots barnens frågor om vad judejävel-ropen egentligen betyder har den 31-årige rabbinen Shneur Kesselman och hans hustru bestämt sig. De ska leva i Malmö i resten av sina liv.

Malmös judar, Reepalu och våldet

Är intervjuad av tyska Jüdische Allgemeine om Ilmar Reepalu, Malmös judar och vad den svenska vänstern gör (eller inte gör) för att försämra situationen. Reportaget tåls att läsas i sin helhet (på tyska) och bland andra Lena Posner Körösi, ordförande för det judiska centralrådet, är intervjuad för artikeln.

På nästan samma tema kunde man i dagarna i Sydsvenskan läsa om den KDU-medlem som på grund av sina politiska positioner i mellanösternfrågan blev misshandlad och kallad för "judeälskare". Vill man i Malmö, på något sätt uttrycka positiva åsikter om Israel så ligger man risigt till. Det känns definitivt som en obehaglig utveckling.

Vill passa på att tipsa om den oerhört viktiga artikel som Posner Körösi skrev tillsammans med övriga ordförandena i de judiska församlingarna nyligen:

Den erfarenhet av förföljelse vi har ärvt erinrar oss att ta ställning närhelst vi ser hur en grupp diskrimineras. Alla människors lika värde och alla människors rätt att bli bemötta som individer gäller just alla – muslimer, judar, romer, homosexuella eller vilken religion, sexuell läggning eller ursprung man än har. Det är lätt att säga detta och att säga ”aldrig igen.” Men det är betydligt svårare att höja sin röst när man ser hetsjakten riktas mot andra grupper än dem man själv tillhör. Kanske är det, medvetet eller omedvetet, lätt att tänka att det är skönt att det inte är mig de är ute efter. Men detta tankesätt invaggar oss i en falsk och kortsiktig trygghet.

Den judiska erfarenheten av Europa är viktig för vår samtid. Det finns mycket att lära av ett Europa som länge vägrade integrera judar i sin samhällen, höll dem på armlängds avstånd och till slut försökte sig göra av med dem. Detta pågick i nästan tusen år. Europa är inte immuniserat mot sin historia, vi kan inte ta tryggheten för givet. Skyddet av minoriteter är oerhört viktigt, kanske i synnerhet i en global tidsålder. Förhoppningsvis är det en insikt som Malmös ledande politiker tar till sig, inte minst Reepalu.

På samma tema: Aqurette, Pophöger, Judaistik

Revolutionen, vare sig du vill eller inte

Förorten saknar klassmedvetenhet, det är nog slutsatsen Reclaimfolkets eminenta ideologigrupp nu måste dra - för hur förklarar man annars att folk i Rosengård körde iväg den upplysta förtruppen som kom med sin ideologiska gatufest, Reclaim the streets.

För en massa år sedan, när jag fortfarande gick på gymnasiet ägde det rum en Reclaimfest i Örgryte, Göteborg. Parollen för festen var att förorten skulle återta innerstaden. Ögryte ansågs vara det perfekta målet att återta. Prydliga miljonvillor och vackra radhus fyllda med medel till höginkomsttagare.

Målsättningen var givetvis att festen och marschen skulle vara just det, att förortens folk återtog den rika innerstaden.

Men döm om min förvåning (för den fanns fortfarande då) när det kom spårvagnslaster med välklädda och hippa majornabor till Reclaimfesten. Ett relativt fint område som mest påminner om Stockholms Södermalm. Marschen såg ut som kön till krogen Kings Head en lördagkväll. En inte oansenlig del av marschen bestod dessutom av vänsteraktiva Örgrytebor som skulle återta, ja, Örgryte. Förorten sågs inte till.

Vad vi nu ser i Rosengård är ett praktexempel på den upplysta förtruppens vilja att ingjuta en revolutionär anda hos de oupplysta, de med objektiva klassintressen som borde kräva sin rätt medelst galna gatufester och demolerande av bensinmackar. Denna idé gör gällande att folk i regel inte vet sitt eget bästa, sina intressen som då måste läras ut av en grupp klassmedvetna revolutionärer med stenkoll. Det här påminner mest om Engels teori om "falskt medvetande", arbetarklassen vet inte sitt eget bästa och därför måste ideologisk medvetenhet läras ut.

Rosengårdsborna är givetvis helt ointresserade av att rika vänsterslynglar kommer och stökar till i deras bostadsområden, för det är så långt denna förtrupps revolutionära praktik sträcker sig.