Fegheten och Korea

I Svenskan läser jag att Nordkorea praktiskt taget förklarat krig mot Sydkorea,

Nordkorea förnekar uppgifterna om att landet sänkt fartyget och har jämställt Seouls anklagelser med krigsförklaring. Och sent i tisdags tillkännagav landet att alla kontakter med Sydkorea ska avbrytas.

Stora ord som kanske inte betyder så mycket när det kommer från det landet. Samtidigt i en annan del av Köping har de rödgröna alltså bestämt sig för att Sverige vid ett regeringsskifte ska kräva att USA avvecklar sina baser i Sydkorea. Antalet soldater är närmare 30000. Placeringen är ingen slump.

Samtidigt kan man på Newsmill läsa en helt fruktansvärt löjlig motattack från Urban Ahlin. Han försöker dölja faktumet att det som står i rapporten de rödgröna släppt faktiskt är,

En rödgrön regering kommer att kräva att USA avvecklar sina kärnvapen och militärbaser utanför landets gränser.

Inget i hans artikel förändrar de orden och intentionen som finns med det kravet. Att försöka attackera Folkpartiet för kravet på NATO-medlemskap är i sammanhanget bara talande för hur obekvämt hans eget samarbete med VP är.

Att Ahlin tar upp förslaget om att samarbeta med baltstaterna som något provocerande är talande för den socialdemokratiska Ahlinska linjen. Under Folk och försvar konferensen i vintras blev det väldigt tydligt att den Ahlinska utrikeslinjen innebär noll solidaritet, såväl politisk som militär för en baltstat, eller någon annan europeisk stat för den delen i händelse av oroligheter.

Den socialdemokratiska utrikespolitiken är inte tillbakaskruvad till Sten Anderssons dagar riktigt än, men med Hans Lindes hjälp kommer snart Urban "huvudet i sanden" Ahlin snart bli tvungen att kapitulera.

Se även: Pär Gustafsson & Svart på Vitt

Vänsterpartiet dominerar

Den rödgröna utrikespolitiken börjar utkristalliseras,

En rödgrön regering kommer att kräva att USA avvecklar sina kärnvapen och militärbaser utanför landets gränser.

Nästan lite cyniskt är att man bara uttryckligen kräver att USA monterar ner sina kärnvapen. Givetvis vill ingen se kärnvapen, oavsett vems händer de befinner sig i men att först och främst kräva att det är USA som backar ner militärt, både vad gäller baser och kärnvapen är bara historielöst.

De rödgröna vill helt enkelt ha ett isolationistiskt USA. Ett USA som helt abdikerar sitt engagemang för länder som Taiwan, Japan och Sydkorea, länder vars blotta existens och demokrati har byggts på amerikanskt engagemang, såväl militärt som politiskt.

Med en rödgrön utrikespolitik (som jag tidigare skrivit om här) är det tomt poserande och idealistiskt önsketänkande som får råda. Det är ett långt steg att ta från att kräva att USA ska lämna Irak och Afghanistan till att man vill avveckla alla amerikanska militärbaser. Det första är rimligt på sikt medan det senare tyder på en helt annan målsättning.

Man verkar glömma att de största amerikanska militärbaserna är en fråga om ömsesidighet mellan landet där basen befinner sig och den amerikanska staten. Oftast handlar det dessutom om enorma hyressummor som betalas ut årligen. Militärbaserna har även tjänat civila syften, efter tsunamikatastrofen 2006 var baserna helt centrala för att se till att den amerikanska militären blixtsnabbt och med enorma resurser kunde bistå de drabbade länderna.

Amerikanska baser är för många länder i världen en symbol för säkerhet och militär trygghet, att de vid katastrofer dessutom spelar en central roll är egentligen en bisak. Att man från rödgrönt håll helt ignorerar detta visar med all tydlighet att det är vänsterpartiet som har tillåtits att dominera det rödgröna samarbetet.

Se även: EX, DN, SVD2, Persson, Kommunisternas blogg, Tokmoderaten, Frykman, Fytne, Frihet är inte gratis, Staffan Danielsson, Gunnar Hökmark, Hamiltons blandning, Nina Larsson, Fredrik Segerfeldt, Claes Krantz, Martin Moberg, SVD-ledarblogg, Broman, Magnus Andersson.