Torbjörn Tännsjö snurrar in sig själv ännu mer i sitt grumliga resonemang om judar i förhållande till staten Israels förehavanden,/../Jag håller inte judar ansvariga för vad Israel gör. Tvärt om. Jag utgår ifrån att många judar förkastar den självutnämnda judiska statens mordiska politik. Jag utgår ifrån att judar inte är ansvariga för morden. Och jag kräver att de ska klargöra detta, då Israel mördar i deras namn, just för att motverka antisemitism.Premisserna för Tännsjös tes är:
- Att judar nödvändigtvis känner en koppling eller har en relation till staten Israel. Samma antagande ska kunna göras med religiösa eller sekulära protestanter och varenda land som domineras av nämnda religion.
- Att den "självutnämnda" staten faktiskt har något som helst ansvar för judar i världen och att ett omvänt förhållande även råder: att judar måste ansvara (genom att avkrävas "svar") för vad en judisk stat gör. Vilken annan stat avkrävs den rollen? Sedan när ansvarar Kina för kineser med annat medborgarskap än det kinesiska? Sedan när kräver man att Danskar ska ta avstånd från sin regering?
- Att principen "ett land, ett folk" gäller och att utgångsläget är att just judar ska avkrävas svar för Israel och inte exempelvis Bhutaneser. Tännsjö fokuserar på nationen som relevant kollektiv och inte exempelvis rörmokare eller personer som politiskt delar den israeliska regeringens position.
Nationalstatsvurmaren Tännsjös ursprungliga appell till världens judar jämförde han med det självklara krav (?) som ställs på världens muslimer att ta avstånd från brott begångna i Islams namn,
When violent crimes are committed by fundamentalist Muslim groups Muslims all over the world are rightfully called to come forward to condemn the crimes — in order to show that these actions are not consonant with a reasonable Muslim belief. We see this over and over again. Now the time has come for Jews, individuals and organisations, to do the same, in order to obviate anti-Semitism.Per Bauhn skriver klokt och självklart om Tännsjös kollaps,
Om man verkligen vill motverka antisemitism, så är det just sådana föreställningar om en kollektiv judisk skuld som man bör bekämpa. Man kan här erinra sig vilken roll föreställningen om judarnas kollektiva ansvar för Jesu död spelade för den medeltida europeiska antisemitismen. Vad medlemmar av det judiska prästerskapet en gång gjorde i den judiska religionens namn kom att ses som moraliskt definierande för det judiska kollektivet och därmed för de enskilda medlemmarna av detta kollektiv.Till svar undrar Tännsjö hur det gick till att Bauhn fick en professur samt en upprepning av uppmaningen att judar bör ta avstånd.
Torbjörn Tännsjö spär på den unkna kollektivistiska tanke som frodas inom den vänster han varit aktiv i sedan 1970-talet (med start i VPK).
Enskilda medborgare som fotbollsspelare eller apelsinplockare görs ansvariga för vad en stat gör eller inte gör. Den kollektiva bestraffningen uppfattas som fruktansvärd från vänsterhåll men man undrar varifrån ivern för generella (till skillnad från riktade) bojkotter kommer ifrån. Kollektiv skuld men inte i min bakgård verkar man mena.
Vad hände med solidariteten med arbetarklassen i alla länder? En ordentlig kommunist hade givetvis utgått från att arbetarklassen i både Gaza, Västbanken och Israel lider under borgerligt och religiöst förtryck. Oavsett om det handlar om Hamas, Hizbollah eller den israeliska högern och storkapitalet. Fotbollslaget Hapoel (som jag skrev om här) hade då i själva verket varit en potentiell allierad och inte ännu en symbol för den sionistiska makten. Vänsterns urskiljningsförmåga gick förlorad någonstans.
Vågar man tro att Tännsjö har lärt sig från de mest slipade? Greppet är definitivt inte nytt. Efter Sexdagarskriget 1967 skuldbelade den polska kommunistregimen kollektivt landets judar för att vara en "femtekolonn" och sionistsympatisörer så länge de inte bekände färg i israelfrågan.
Med skenheliga reservationer om att det definitivt inte handlade om kritik mot judar utan deras sionism lyckades man kollektivt skuldbelägga landets judar för att sympatisera med den imperialistiska kapitaliststaten Israel. (Jag skrev utförligt om händelserna i Polen här. ) Tännsjö är i själva verket inte långt från Gomulka, den Polska kommunistledaren när han skriver,
If Jews hesitate to do so, the distinction, which is clear and sharp in theory, between anti-Zionism and anti-Semitism, may easily drop into oblivion.Exakt samma uppmaning riktade Gomulka till Polens judar, att de var tvungna att ta avstånd från sionismen för att undvika antisemitism. Människor helt utan koppling till Israel, helt utan politiskt intresse eller sympatier för något land avkrävdes svar enbart baserat på sin familjehärkomst. Judar görs ansvariga för att förhindra antisemitism. Bevisbördan faller på den anklagade och inte den som anklagar.
I konsekvensens namn hoppas jag att Tännsjö uppmanar kvinnor att inte klä sig utmanande om kvällarna för att undvika våldtäkter. Jonas Sjöstedt och annan godtrogen vänster påpekar gång på gång att varken Tännsjö eller Reepalu (som gjorde exakt samma fel som Tännsjö) absolut inte är antisemiter. Må så vara, men om man i rakt nedstigande led från de polska kommunisterna driver en linje som legitimerar och skapar förutsättningarna för antisemitism då är frågan om simpla ursäkter räcker.
Vill Tännsjö lära sig mer om sin läromästare Wladyslaw Gomulka och dennes kamp mot sionisterna så kan jag varmt rekommendera "Forced Out: The Fate of Polish Jewry in Communist Poland". Den engelska wikisidan beskriver översiktligt vad som hände.
På samma tema: Kuniri, Sjöstedt,Kamferdroppar,Ner kommer man alltid, Peter Karlberg, Jonathan Leman, Ann-Mari. DN, DN2, DN3, Varlden idag, AB, SVD, Al Hamatzav, Martin Moberg, Kjellberg
Inlägg
