Dela Belgien!

DN:s ledarsida kommer fram till en något märklig slutsats gällandes valet i Belgien:

Europa består av ett myller av språk och regionalt särpräglade regioner, som ofta känner sig missgynnade. Att stycka upp Belgien och låta språket bilda en ny och tydlig gräns mellan människor mitt i Europa kan bli början på ett europeiskt sönderfall. I stället borde regioner i EU garanteras tillräckligt självbestämmande inom ramen för de nuvarande staterna. Alla medborgare borde dessutom uppmuntras att lära sig förstå och tala flera europeiska språk, i stället för att enbart slåss för sitt eget. Europa behöver inte ökad splittring, utan mer mångfald och större politisk enhet på en och samma gång.

Vad är egentligen problemet med ett delat Belgien? Gränsen mellan Flandern och Wallonien kommer knappast att bli så allvarlig. Med rådande regler för fri rörlighet så kommer det inte bli några som helst problem med handel, rörlighet eller byråkrati (mer än vad det är idag). Att uppmana walloner att lära sig flamländska och franska för flamländare sker redan, när behov finns. Dessutom kan belgare ofta även tyska och engelska.

Att Europa består av en rad regioner, mer eller mindre självständiga, kan knappast vara ett tecken på "europas sönderfall". Är det spanska regionalismen också ett tecken på det? Det är egentligen bara Bryssels status som är oklar men det problemet lär ändå inte lösas. Ökad regionalisering är inte ett ett tecken på europas förfall, snarare är det ett tecken på europeisk utveckling. Mer naturliga regioner kan troligtvis fungera bättre än halvtaskiga nationalstater.

Faktum är att den belgiska delningen främst är ekonomiskt motiverad. Det finns inget som inom ramen för den belgiska nationalstaten egentligen kan göras. Det finns ingen idé att krampaktigt hålla fast vid nationalstatliga konstruktioner som är minst lika godtyckliga som de regionala. Eftersom det ändå verkar finnas en stark vilja att dela landet så finns inga anledningar att streta emot. Alla regioner och stater kommer ändå samarbeta inom ramen för EU.

Så DN, ge oss några riktiga argument, eller handlar det bara om nationalstatsnostalgi?

På samma tema: Lilli Severin, Kidén & Åsman, Eriks politiska, Verklighetens folk, DN