Vänsterförvirring om EU

På DN Debatt märker man att vänstern har mognat en gnutta, man tar ett par steg fram och närmar sig den europeiska vänstern, om än med en väldigt udda varning:

Precis nu, mitt under brinnande euro-kris, borde vänstern stiga fram och kraftfullt försvara euron, EU och ett demokratiskt, solidariskt Europa. Fortfarande tror en liten medialt röststark grupp vänsterdebattörer att krisen orsakas av den gemensamma europeiska valutan. Det är en huvudlös ståndpunkt som eldar på den nationalism, fascism och nazism som åter börjar göra sig bred i Europa. Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin har tyvärr markerat distans till euron och plötsligt är vi eniga bara med FP-ledaren Jan Björklund om ett ja till euron snarast möjligt.

Jag är eurovän men undrar lite över artikelförfattarnas slutledningsförmåga. Hur eldar kritik mot Euron på nationalism, fascism och nazism i Europa? Det finns en högst befogad kritik av euron som knappast har att göra med fascism.

Men ändå, ett stycke klarsynthet från vänster. Att artikeln sen handlar om hur EU ska göras mer socialistiskt är en annan fråga. Man har förstått att unionens innehåll inte är förutbestämt och att den europeiska politiken är en politisk arena som inte får lämnas orörd, den senaste rödgröna uppgörelsen är även ett steg i den riktningen. Men enigheten är inte total, i Flamman (via Ingerö) för ett halvår sedan kunde man läsa Esbati:

EU är ett politiskt förkroppsligande av det europeiska kapitalets intressen. Medan de ekonomiska systemen på nationell nivå präglats av brokiga dragkamper mellan olika typer av intressen, är marknadsliberalismen kärnan i det som nu vuxit till att bli en EU-stat. Idén om att marknadslösningar är bäst utgör utgångspunkt när byråkratin mal och domstolen dömer. Överstatlighet och marknadsfundamentalism har i EU ett symbiotiskt förhållande

Den gemensamma uppgörelsen mellan de rödgröna döljer relativt illa den motvilja som finns från gräsrötterna och i stort sett varje företrädare för vänstern. Det är med ett ansträngt leende man säger sig vilja förändra unionen i vänsterriktning. Om inte ens ledande företrädare kan hålla masken hur ska då partimedlemmarna kunna lita på partiledningen? Oavsett så är det välkommet att EU diskuteras inom vänstern.

På samma tema: HAX, Hamiltons blandning, Rasmus (liberal), Altenberg, Jonas Sjöstedt, Mitti-Steget, Livskraft och politik.