Vidar Aronsson, ordförande för UNF har bemött mitt inlägg där jag kritiserar UNF:s hyllning till Moderaterna som nu försöker stoppa sprututbytesprogram i Stockholm.
Vidar kritiserar två av de källor jag bidrar med för att stödja tesen om varför sprututbyten fungerar:
Des Jarlais et al förekommer Vidars invändning om att det finns en diskrepans i HIV-fall mellan olika grupper i New York:
Vidar avfärdar Wodaks mycket omfattande studie med hänvisning till att Wodak inte tagit med de städer där mycket "nedslående" resultat kunde uppvisas. Utan källa nämner Vidar två städer:
Vad gäller Montreal finns följande studier som visar att sprututbyten fungerat väl:
Fler studier gällandes Montreal motbevisar Vidars "nedslående resultat":
En till studie (från samma forskargrupp) visar på positiva resultat just från Montreal (Cox, Boivin, Platt and Jolly (2008), 'Social network-related risk factors for bloodborne virus infections among injection drug users receiving syringes through secondary exchange', Journal of Urban Health, 85 (1), pp. 7-89:).
Tvärtemot vad Vidar påstår har alltså HIV-fallen minskat bland missbrukare, även i de städer han nämner som exempel på motbevis. Eftersom han inte uppger källor på de studier han menar visar motsatsen så blir det svårt att ta hans argument på allvar.
Fler undersökningar finns som stödjer tesen om fungerande sprututbyten, bland annat en studie av hur det fungerat i Australien:
Vidar, vem försöker du lura egentligen?
Även denna studie från australiensiska hälsodepartementet visar att sprututbytesprogram har besparat hälsovården i Australien miljardbelopp genom att förhindra spridningen av smittsamma sjukdomar.
Men Vidar kommer givetvis underkänna dessa australiensiska studier från officiellt håll som bygger på 20-årig empiri som "populistisk harm reduction", något annat vore ju att leva som han lär: med ett öppet sinne för att vetenskapen kan motbevisa en tes.
Vidar fortsätter:
Att tiotusen personer som lider av grovt missbruk inte kan bidra till den ekonomiska utvecklingen, vilket minskar produktiviteten (ytterst marginellt), skiter jag som samhällsmedborgare fullständigt i. Det handlar om att minska människors lidande och inte om samhällsekonomi.
Sedan skriver Vidar:
En avhandling som visar att inte tillräckligt många missbrukare använder sig av sprututbyte säger ingenting som sprututbyte i sig. Vad avhandlingen pekar på är precis det: det är få som nyttjar sprututbyte i Malmö.
Anledningar till detta kan vara många och man måste då ställa sig frågan om det skadar att de har möjligheten att få rena sprutor? Tillgången utpekas i flera studier som ett problem men det underkänner inte systemet som sådant utan endast dess spridning.
En analys från Storbritannien av en estnisk studie visar att det största problemet med sprututbyten är just att de förekommer i för liten utsträckning:
Även om jag givetvis är öppen för att bli motbevisad så visar flera tunga instanser från både Australien, Storbritannien, Kanada och USA att det finns "owerwhelming evidence" till stöd för effektiviteten med sprututbyten. Jag kan tyvärr inte se denna "eniga vetenskap" som Vidar inte hänvisar till men som enligt honom förkastar systemet.
En positiv sidoeffekt av sprututbyten är även att man i utbyte mot en ren spruta får kontakt med sociala myndigheter, hälsovården och att det då ställs vissa krav, ett sådant är vaccination. Detta kommer implementeras i USA och Yiqing Hus forskning, som publicerades förra året, visar att:
Sammanfattningsvis: sprutbyten leder till mindre HIV-spridning, lägre högriskbeteende, lättare identifikation av personer som kräver ytterliggare vård och hjälp (de som lider av djupast missbruk), minskat generellt droganvändande, öka deltagandet i rehabliterings- och utbildningsprogram, samt en möjlighet att vaccinera missbrukare mot exempelvis hepatitis b, och just det, sprutbyte är dessutom en kostnadseffektiv metod.
Sprututbyten han bevisligen fungerat i en rad länder för att minska antalet smittsamma sjukdomar. Att mot bättre vetande - som Vidar och UNF gör - motverka sprututbyten är då att öppet och utan skam motverka ett system som minskar lidandet i samhället. Om det inte är människoförakt så vet jag inte vad som är.
På samma tema: Stardust, Motpol, Martin Moberg, Mikael Persson, Tianmi, SVD, Christian Valtersson, Helene Sigfridsson, En kall vinkel.
Vidar kritiserar två av de källor jag bidrar med för att stödja tesen om varför sprututbyten fungerar:
Forskarna (Des Jarlais, min anm) rapporterar en signifikant skillnad mellan den undersökta gruppen och kontrollgruppen. Dock har man inte tittat på möjliga andra förklaringar till skillnaden, exempelvis att de som deltar i sprutbytet genom tester får kunskap om sin hiv-status och samtidig rådgivning om ett säkrare miss-bruksbeteende.Vidar påminner faktiskt i citatet ovan om ett argument för sprututbyten. Just genom att missbrukare kommer i kontakt med sprututbytesprogram så finns en chans att ge information om HIV och rehabilitering.
Des Jarlais et al förekommer Vidars invändning om att det finns en diskrepans i HIV-fall mellan olika grupper i New York:
Finally, the persistence of racial/ethnic disparitiesin HIV infection after large-scale implementation of syringe exchange programs should not be used as an argument against implementation of syringe exchange or otherevidence-based interventions to reduce HIV transmission among IDUs. Although new interventions are clearly needed to reduce continuing disparities in HIV infection, implementation of large-scale syringe exchange programs was associated with dramatically lower HIV infection in all major racial/ethnic groups of IDUs in New York.(Des Jarlais, Arasteh, Hagan et al (2009), 'Persistence and Change in Disparities in HIV Infection Among Injection Drug Users in New York City After Large-Scale Syringe Exchange Programs', American Journal of Public Health, 99 (2), pp. 445-451.)
Vidar avfärdar Wodaks mycket omfattande studie med hänvisning till att Wodak inte tagit med de städer där mycket "nedslående" resultat kunde uppvisas. Utan källa nämner Vidar två städer:
Sedan finns det studier från Vancouver och Montreal som tyder på en kontraproduktivitet där de som ingick i sprutprogrammet faktiskt hade större andel hiv-smittade jmf med testgrupp som inte deltog i sprututbytet.Han uppger ingen källa för Vancouver. Det är förståeligt för att han skulle förmodligen få svårt att hitta källor som stödjer det påståendet:
Vancouver’s SIF appears to be an effective and efficient use of public health care resources, based on a modelling study of only two specific and measurable benefits—HIV infection and overdose death.(Andresen and Boyd (2010), 'A cost-benefit and cost-effectiveness analysis of Vancouver’s supervised injection facility', International Journal of Drug Policy, (21), pp. 70–76.)
Vad gäller Montreal finns följande studier som visar att sprututbyten fungerat väl:
Participants in a cohort of IDUs (n = 456) residing in Montreal were interviewed between 2004 and 2006. Behavioural questionnaires were administered by trained interviewers, and venous blood samples were drawn and tested for HIV antibodies. The distance from regular IDU dwelling places to nearest NEP or pharmacy was calculated using a Geographic Information System. Logistic regression was used to assess relations with high-risk injection behaviour. /.../ The study confirms that Montreal NEPs were implemented where they are most needed. These results also suggest that sterile syringe acquisition patterns might influence high-risk injection behaviour.(Bruneau, Daniel, Kestens et al (2008), 'Associations between HIV-related injection behaviour and distance to and patterns of utilisation of syringe-supply programmes', Journal of Epidemiology and Community Health, 62 (9): pp. 804-810.)
Fler studier gällandes Montreal motbevisar Vidars "nedslående resultat":
Improved access to sterile injecting equipment may be more important than knowledge of HCV status in reducing injection risks among this IDU population.(Cox, Boivin, Platt and Jolly (2008), 'Social network-related risk factors for bloodborne virus infections among injection drug users receiving syringes through secondary exchange', Journal of Urban Health, 85 (1), pp. 7-89.)
En till studie (från samma forskargrupp) visar på positiva resultat just från Montreal (Cox, Boivin, Platt and Jolly (2008), 'Social network-related risk factors for bloodborne virus infections among injection drug users receiving syringes through secondary exchange', Journal of Urban Health, 85 (1), pp. 7-89:).
Tvärtemot vad Vidar påstår har alltså HIV-fallen minskat bland missbrukare, även i de städer han nämner som exempel på motbevis. Eftersom han inte uppger källor på de studier han menar visar motsatsen så blir det svårt att ta hans argument på allvar.
Fler undersökningar finns som stödjer tesen om fungerande sprututbyten, bland annat en studie av hur det fungerat i Australien:
According to a study commissioned by the Commonwealth Department of Health, NSPs in Australia had prevented by the year 2000 an estimated 25,000 HIV infections and 21,000 hepatitis C infections and saved between $2.4 and $7.7 billion. The study estimated that by the year 2010, 4,500 deaths from AIDS and 90 deaths from hepatitis C will have been prevented. Much needless suffering has also been avoided.Studien gjordes av australiensiska staten och var mycket omfattande. Den finns att läsas i sin helhet här. "Vetenskap" som blir "mer och mer enig" om att det inte fungerar?
Vidar, vem försöker du lura egentligen?
Även denna studie från australiensiska hälsodepartementet visar att sprututbytesprogram har besparat hälsovården i Australien miljardbelopp genom att förhindra spridningen av smittsamma sjukdomar.
Men Vidar kommer givetvis underkänna dessa australiensiska studier från officiellt håll som bygger på 20-årig empiri som "populistisk harm reduction", något annat vore ju att leva som han lär: med ett öppet sinne för att vetenskapen kan motbevisa en tes.
Vidar fortsätter:
I en tid då ekonomiska muskler behövs till välfärd, jobb och utveckling har vi inte råd att ha passiviserande medborgare som inte kan bidra på grund av sitt missbruk.Så det främsta argumentet till att stoppa missbruk är för att de inte kan bidra till samhällsproduktionen? Kan ju ha varit det mest marxist-materialistiska jag hört på mycket länge. Vi ska ju hjälpa människor att komma bort från missbruk i första hand för att missbruket för många slår sönder deras liv, och ofta också liven tillhörande de man har närmast runt omkring en.
Att tiotusen personer som lider av grovt missbruk inte kan bidra till den ekonomiska utvecklingen, vilket minskar produktiviteten (ytterst marginellt), skiter jag som samhällsmedborgare fullständigt i. Det handlar om att minska människors lidande och inte om samhällsekonomi.
Sedan skriver Vidar:
Så vetenskapen blir mer och mer enig. Det funkar inte.Om Vidar med "vetenskapen" menar en (1) avhandling (något annat hänvisar han inte till annat än att nämna två undersökningar utan källhänvisning) så måste jag starkt ifrågasätta Vidars krav på tillräcklig empiri för att stödja sin tes. Han menar inledningsvis att:
I forskning finns sällan en sanning utan den består av en ständigt pågående diskussion där inget bevisas som sanning, utan verkar som en tillfällig sanning tills den dagen det går att motbevisa.Godtagbart. Men varför då inte hänvisa till lite forskning i sådana fall?
En avhandling som visar att inte tillräckligt många missbrukare använder sig av sprututbyte säger ingenting som sprututbyte i sig. Vad avhandlingen pekar på är precis det: det är få som nyttjar sprututbyte i Malmö.
Anledningar till detta kan vara många och man måste då ställa sig frågan om det skadar att de har möjligheten att få rena sprutor? Tillgången utpekas i flera studier som ett problem men det underkänner inte systemet som sådant utan endast dess spridning.
En analys från Storbritannien av en estnisk studie visar att det största problemet med sprututbyten är just att de förekommer i för liten utsträckning:
And yet, despite the overwhelming evidence that providing sterile syringes to injection drug users (IDU) through syringe exchange programs (SEPs) or other means is an effective way of reducing HIV transmission among high-risk subpopulations, IDU in most settings still do not have access to sterile injecting equipment or if they do, access remains too restricted to effectively reduce the risk of HIV transmission(Werb and Wood (2009), 'Commentary on Vorobjov et al., "Comparison of injection drug users who obtain syringes from pharmacies and syringe exchange programs in Tallinn, Estonia."', Harm Reduction Journal, 6.)
Även om jag givetvis är öppen för att bli motbevisad så visar flera tunga instanser från både Australien, Storbritannien, Kanada och USA att det finns "owerwhelming evidence" till stöd för effektiviteten med sprututbyten. Jag kan tyvärr inte se denna "eniga vetenskap" som Vidar inte hänvisar till men som enligt honom förkastar systemet.
En positiv sidoeffekt av sprututbyten är även att man i utbyte mot en ren spruta får kontakt med sociala myndigheter, hälsovården och att det då ställs vissa krav, ett sådant är vaccination. Detta kommer implementeras i USA och Yiqing Hus forskning, som publicerades förra året, visar att:
Implementing a vaccination program through SEPs will be effective in reducing HBV incidence in IDUs in Chicago IL and Hartford and Bridgeport CT.Vidar har inte kunnat visa på någon forskning alls som visar att sprututbyten inte är ett effektivt sätt att motverka smittsamma sjukdomar i samhället. Det gör hela Vidars argumentation för att det finns en "enig vetenskap" oerhört tom på substans.
Sammanfattningsvis: sprutbyten leder till mindre HIV-spridning, lägre högriskbeteende, lättare identifikation av personer som kräver ytterliggare vård och hjälp (de som lider av djupast missbruk), minskat generellt droganvändande, öka deltagandet i rehabliterings- och utbildningsprogram, samt en möjlighet att vaccinera missbrukare mot exempelvis hepatitis b, och just det, sprutbyte är dessutom en kostnadseffektiv metod.
Sprututbyten han bevisligen fungerat i en rad länder för att minska antalet smittsamma sjukdomar. Att mot bättre vetande - som Vidar och UNF gör - motverka sprututbyten är då att öppet och utan skam motverka ett system som minskar lidandet i samhället. Om det inte är människoförakt så vet jag inte vad som är.
På samma tema: Stardust, Motpol, Martin Moberg, Mikael Persson, Tianmi, SVD, Christian Valtersson, Helene Sigfridsson, En kall vinkel.
Inlägg
