Vidar Aronsson, ordförande för ungdomens nykterhetsförbund levererar ett ickesvar i sprututbytesdebatten. Jag har tidigare kritiserat Vidar och UNF här och här.
Han menar att jag driver ett ”vetenskaplighetens” korståg" och ställer frågan om "LUF – politik eller vetenskapsakademi?". Redan i första inlägget försökte han med ad hominem (då med hänvisning till LUF:s påstådda storlek). Lågt, omoget och pinsamt och därför inget man bör bemöta.
Resignerat förklarar han,
När det kommer till känsliga frågor, där det faktiskt kan handla om liv och död då är det på sin plats att ens idéer faktiskt kan stödjas av forskning. Det är vi helt enkelt skyldiga de människor som kommer få leva med konsekvenserna av de politiska besluten.
Vidar väljer - trots överväldigande vetenskapliga bevis - att fortsätta motsätta sig sprututbyten. Han visar med all tydlighet att UNF inte står för genomtänkta idéer utan löst tyckande. De där fina orden i Vidars första inlägg,
Visar det sig att UNF inte får stöd av forskningen då är det bara dags att fortsätta tycka. Jämförelser med religiös fanatism känns passande men eventuellt elakt att göra.
Vidar fortsätter att yra på, som om han inte läst mitt förra inlägg,
Både RNS och UNF hänvisar alltså till en enig forskarkår som de påstår ger dem rätt men i själva verket gör det motsatta. Det är alltid obehagligt när organisationer manipulerar källor för att de ska passa deras syfte. "Omänsklig politik," torde Mona Sahlin ha sagt.
Vidar fortsätter:
Skillnaden är att den studie jag citerade gjordes för tre år sedan medan den som Vidar och RNS hänvisar till publicerades för femton år sedan.
Vad Bruneaustudien pekar på är att de som deltar i sprutbytesprogrammen i högre grad ÄR HIV-smittade, inte att de BLIR det av att delta i programmen, vilket återigen styrker tesen att sprutbytesprogrammen fungerar ur Rawlianskt avseende bra eftersom man hjälper de som har störst behov av hjälp.
Sedan missar Vidar hela biten med vad sprutbytesprogram innebär i övrigt: kontakt med vård och rehabilitering, HIV-tester, vaccin, social kontakt, registrering (att man vet att människorna finns och är vid liv) och så vidare, som visserligen inte har specifikt med de rena sprutorna att göra, men ändå är starkt kopplat till själva idén bakom "supervised injection facilities".
Att dessa faktorer leder till positiva effekter erkänner för övrigt den dubbelt citerade Stenström som gjort en liten studie specifikt på Malmö med blandade resultat, vilken i det stora perspektivet dock inte betyder någonting.
Men Vidar och UNF motsätter sig inte sprututbyten för att de inte fungerar. De motsätter sig systemet för att deras "patos" säger annorlunda. Blind övertro och dogmatism framför människoliv. Det är inget annat än vidrigt.
På samma tema: Liberati, Magnus Andersson, Nyheter24.
Han menar att jag driver ett ”vetenskaplighetens” korståg" och ställer frågan om "LUF – politik eller vetenskapsakademi?". Redan i första inlägget försökte han med ad hominem (då med hänvisning till LUF:s påstådda storlek). Lågt, omoget och pinsamt och därför inget man bör bemöta.
Resignerat förklarar han,
Jag skall till detta vara ödmjuk och ärlig: Jag är inte en vetenskapsman. Det är inte med det patos jag talar. Jag är politiker – så är det.Ja du Vidar. Jag är också politiker men jag verkar ha ett uns hederlighet i min kropp till skillnad från dig.
När det kommer till känsliga frågor, där det faktiskt kan handla om liv och död då är det på sin plats att ens idéer faktiskt kan stödjas av forskning. Det är vi helt enkelt skyldiga de människor som kommer få leva med konsekvenserna av de politiska besluten.
Vidar väljer - trots överväldigande vetenskapliga bevis - att fortsätta motsätta sig sprututbyten. Han visar med all tydlighet att UNF inte står för genomtänkta idéer utan löst tyckande. De där fina orden i Vidars första inlägg,
I forskning finns sällan en sanning utan den består av en ständigt pågående diskussion där inget bevisas som sanning, utan verkar som en tillfällig sanning tills den dagen det går att motbevisa.Var ju tydligen tommare på substans än Vidars "källor". Vad han visar är att vetenskapen kan vara användbar, men bara om den stödjer hans ideologiska position.
Visar det sig att UNF inte får stöd av forskningen då är det bara dags att fortsätta tycka. Jämförelser med religiös fanatism känns passande men eventuellt elakt att göra.
Vidar fortsätter att yra på, som om han inte läst mitt förra inlägg,
Det finns tillräkligt med forskning som är kritisk till sprututbyte att det bör kasseras som idé.Det är underbart att Vidar konstant nämner denna forskning som han sedan inte hänvisar till. Han får faktiskt lite hjälp av RNS vars pressmeddelande han klipper rakt av.
Jag erkänner att jag inte skrev mitt tidigare inlägg med vetenskapliga ambitioner och de erfarenheter jag hänvisade till i Vancouver och Montreal har som Adam noterat många olika resultat. Ett exempel är: Schechter, Do needle exchange programmes increase the spread of HIV among injection drug users? Aids 1999. Som faktiskt visar att fler fick HIV av de som deltog i sprututbyte än de som inte gjorde det.Okej, vad säger Schechter et all egentligen då? Saxat från citerad artikel:
We found no evidence that this NEP is causally associated with HIV transmission. The observed association should not be cited as evidence that NEP may promote the spread of HIV. By attracting higher risk users, NEP may furnish a valuable opportunity to provide additional preventive/support services to these difficult-to-reach individuals.Både Vidar och RNS ljuger alltså uppenbart då de selektivt väljer att citera delar av texter som ger dem rätt i frågan.
Både RNS och UNF hänvisar alltså till en enig forskarkår som de påstår ger dem rätt men i själva verket gör det motsatta. Det är alltid obehagligt när organisationer manipulerar källor för att de ska passa deras syfte. "Omänsklig politik," torde Mona Sahlin ha sagt.
Vidar fortsätter:
I Montreal introducerades sprutbyte 1988. År 1995 kunde man konstatera att 16 procent av de som deltog i sprutbyte smittats av hiv medan endast 5,8 procent i gruppen som inte deltog. Detta rapporteras av Bruneau, High rates of HIV infection among injection drug users participating in needle exchange programs in Montreal: results of a cohort study. American Journal of Epidemiology 1997.Men vänta, jag har också citerat Bruneau! Se där, då väljer Vidar och RNS att faktiskt kolla de källor jag anför.
Skillnaden är att den studie jag citerade gjordes för tre år sedan medan den som Vidar och RNS hänvisar till publicerades för femton år sedan.
Vad Bruneaustudien pekar på är att de som deltar i sprutbytesprogrammen i högre grad ÄR HIV-smittade, inte att de BLIR det av att delta i programmen, vilket återigen styrker tesen att sprutbytesprogrammen fungerar ur Rawlianskt avseende bra eftersom man hjälper de som har störst behov av hjälp.
Sedan missar Vidar hela biten med vad sprutbytesprogram innebär i övrigt: kontakt med vård och rehabilitering, HIV-tester, vaccin, social kontakt, registrering (att man vet att människorna finns och är vid liv) och så vidare, som visserligen inte har specifikt med de rena sprutorna att göra, men ändå är starkt kopplat till själva idén bakom "supervised injection facilities".
Att dessa faktorer leder till positiva effekter erkänner för övrigt den dubbelt citerade Stenström som gjort en liten studie specifikt på Malmö med blandade resultat, vilken i det stora perspektivet dock inte betyder någonting.
Men Vidar och UNF motsätter sig inte sprututbyten för att de inte fungerar. De motsätter sig systemet för att deras "patos" säger annorlunda. Blind övertro och dogmatism framför människoliv. Det är inget annat än vidrigt.
På samma tema: Liberati, Magnus Andersson, Nyheter24.
Inlägg
