Anledningar att gå upp på morgonen

Det är dåligt att dra sin energi och livsglädje ur negativa handlingar och ord. Men sällan får man så mycket energi som när man blir provocerad. Ett bra sätt för mig att komma upp på morgonen är vanligtvis är att höra något på radio eller läsa en provocerande dum artikel. Då vet man direkt att mycket finns kvar att göra.

En person som den här veckan lyckats göra sig sedd i den politiska debatten är Ulf Nilson, krönikör på Expressen. Nilson har orolig och alldeles berusad av sanningen kommit fram till att vi lever mitt i ett raskrig mot muslimerna. Argumentationen är sjukt obehaglig, utöver det faktum att nästintill inget i texten stämmer.

Sedan har vi Torbjörn Tännsjö som gör en "favorit i repris" på Newsmill. Tännsjö hanterar sin älskade utilitarism med lika graciösa rörelser som en isbjörn på skridskor som utför piruetter. I vanligt ordning rekommenderar han grupper att på godtyckligt sätt ta avstånd från händelser som inte berör dem på något sätt. Allt blir givetvis bättre då, resonerar Tännsjö. Vi andra undrar hur kollektivt skuldbeläggande, eller kollektivt skuldåtagande, gör något bättre här i världen. Har vi inte tillräckligt av den sorten?

Roande är att han inte ens anstränger sig denna gång: judiska församlingar i Sverige ska ta avstånd från "pirater". Har Tännsjö missat att "jews cant be pirates". Uppenbarligen hänger inte Tännsjö med.

Ingen av dessa herrar förtjänar egentligen så mycket bemötande. Nilson verkar, på fullt allvar, mest vara förvirrad och kolerisk. På samma sätt som Birro när han feberyrade i Dalarnas tidning. Tännsjö är lite av en repad skiva, man vet när hacket kommer och man vet hur det låter.

Tyvärr tjänar båda ett viktigt syfte: de håller oss vakna och alerta, de lär oss att man inte kan släppa garden och tro att det offentliga rummet är besparat dumheter så extrema att vi tvingas till handling. Det, vill jag definitivt tro, är något riktigt bra. Tack Ulf och Torbjörn.

Tännsjös fortsatta haveri

Torbjörn "Gomulka" Tännsjö upprepar sitt krav på att judar och "i synnerhet" judiska organisationer ska ta avstånd från staten israels förehavanden. Dessutom menar Tännsjö att kravet på judar att ta avstånd från Israel är identiskt med kravet på socialister att ta avstånd från Sovjetunionen. Tännsjö är mycket pedagogisk och jämför även med kravet på att alla:

/.../ som försvär sig till Heideggers filosofi klargör hur hon förhåller sig till nazismen.

Innan jag bemöter detta unnar jag mig att ställa samma fråga som Tännsjö ställde i sitt svar till Bauhn: Hur fasiken blev du professor?

Håller liknelsen till kommunister? Eller mellan Heideggerianer och judar?

För det första är kommunismen en ideologi samt en vetenskaplig historiesyn, i förlängningen en av flera partitillhörigheter. Det är således ett frivilligt ställningstagande, en livsåskådning som är tydligt avgränsad. Att försvära sig till Heideggers idéer kräver även det en högst frivillig insats.

Stödjer du som kommunist Sovjetunionen då kommer du ifrågasättas. Mig veterligen har ingen heller fötts till kommunist. Vissa vill säkert tro detta men det är en annan fråga. Är du "aktiv" och öppen Stalinist och Heideggerian då kommer vissa säkerligen ifrågasätta en. Huruvida det senare är rimligt tåls att diskuteras i ett helt annat inlägg.

Att vara jude kan vara en kulturell, nationell och religiös tillhörighet. Tillhörigheten behöver inte reduceras ner till en enskild aspekt men är inte heller begränsad till en given kombination. Vem som "objektivt" betraktas som jude skiljer sig även åt beroende på religiös trosinriktning men även församling. Den subjektiva upplevelser kan inte heller uteslutas.

Vad är skillnaden då?

Man kan leva hela sitt liv som jude utan att för den delen öppet manifestera eller hysa vidare "judiska" åsikter eller delta i kulturella eller religiösa seder eller riter. Trots detta kan man enligt andra uppfattas som jude. Man kan födas in i en judisk gemenskap utan att leva ett judiskt liv. Dessa personer har dock på grund av sin släkttillhörighet ändå kravet på att ta avstånd från ett land de aldrig besökt, en statsmakt de saknar relation till eller associerar sig till varken ideologiskt eller kulturellt. På grund av blodsband avkrävs de ställningstagande från Tännsjö.

Tännsjö gör ingen skillnad mellan de som fötts in till det judiska och de som aktivt i sitt vuxenliv propagerar för en politisk ideologi eller filosofisk position. På samma sätt som den polska kommunistledaren Wladyslaw Gomulka krävde av judar i polen att de deklarerade sin inställning till ett land de aldrig besökt eller förhållit sig till.

Att leva som jude är inte ett implicit ställningstagande för staten israel. Judendomen och det judiska folket existerade ett par tusen år innan den moderna nationalstaten israel skapades. Inget i den judiska religionen förutsätter ett stöd eller en relation till en modern nationalstat.

Tännsjös argumentation stödjer sig på det bärande argumentet att israel har något som helst att göra med judisk religion eller kulturell tillhörighet, detta förutsätts definitivt inte av varken religionen eller någon annat.

Om det vore så att en kommunist vill införa tvångskollektivisering av svenska jordbruk då är det givetvis befogat att fråga hur kommunisten förhåller sig till den ukrainska svälten under 30-talet.

Om man öppet är en israelvän och propagerar för den israeliska staten då är det givetvis rimligt att man tillfrågas när något händer i israel - oavsett ens härkomst.

Tännsjö går Avigdor Liebermans intressen när han forcerar en koppling mellan diasporan och israel och avkräver diasporan ansvar för den israeliska staten. Men att vara jude behöver inte vara ett politiskt ställningstagande, inte heller en politisk eller filosofisk position. För vissa är det en saknad förhud och ett judiskt namn, inget mer.

Men menar då Tännsjö att "judendomen" är en ideologi som man varken föds eller växer upp till utan är något man tar ställning och att ens "judiska" agerande på något sätt måste förhålla sig till staten israel? Än en gång förutsätter detta att man accepterar att israel talar för alla judar och att man har något som helst ansvar att förneka detta eller förhålla sig till statens politiska beslut.

Tännsjös fortsatta argumentation avslöjar bara mer och mer av hans ideologiska förebilder, en salig blandning av Avigdor Liebermans nationalistiska inställning till det judiska och Gomulkas kommunistiska sammanblandning av sionismen och det judiska. Vänsterpartiet är en evig pinata som aldrig slutar släppa ur sig dumheter.

På samma tema: Fredrik Malm, Sakine, Pophöger, Scaber Nestor, Al Hamatzav, Tianmi, Juridikbloggen.

Vad är det för fel på Tännsjö?

Torbjörn Tännsjö snurrar in sig själv ännu mer i sitt grumliga resonemang om judar i förhållande till staten Israels förehavanden,

/../Jag håller inte judar ansvariga för vad Israel gör. Tvärt om. Jag utgår ifrån att många judar förkastar den självutnämnda judiska statens mordiska politik. Jag utgår ifrån att judar inte är ansvariga för morden. Och jag kräver att de ska klargöra detta, då Israel mördar i deras namn, just för att motverka antisemitism.

Premisserna för Tännsjös tes är:

- Att judar nödvändigtvis känner en koppling eller har en relation till staten Israel. Samma antagande ska kunna göras med religiösa eller sekulära protestanter och varenda land som domineras av nämnda religion.

- Att den "självutnämnda" staten faktiskt har något som helst ansvar för judar i världen och att ett omvänt förhållande även råder: att judar måste ansvara (genom att avkrävas "svar") för vad en judisk stat gör. Vilken annan stat avkrävs den rollen? Sedan när ansvarar Kina för kineser med annat medborgarskap än det kinesiska? Sedan när kräver man att Danskar ska ta avstånd från sin regering?

- Att principen "ett land, ett folk" gäller och att utgångsläget är att just judar ska avkrävas svar för Israel och inte exempelvis Bhutaneser. Tännsjö fokuserar på nationen som relevant kollektiv och inte exempelvis rörmokare eller personer som politiskt delar den israeliska regeringens position.

Nationalstatsvurmaren Tännsjös ursprungliga appell till världens judar jämförde han med det självklara krav (?) som ställs på världens muslimer att ta avstånd från brott begångna i Islams namn,

When violent crimes are committed by fundamentalist Muslim groups Muslims all over the world are rightfully called to come forward to condemn the crimes — in order to show that these actions are not consonant with a reasonable Muslim belief. We see this over and over again. Now the time has come for Jews, individuals and organisations, to do the same, in order to obviate anti-Semitism.

Per Bauhn skriver klokt och självklart om Tännsjös kollaps,

Om man verkligen vill motverka antisemitism, så är det just sådana föreställningar om en kollektiv judisk skuld som man bör bekämpa. Man kan här erinra sig vilken roll föreställningen om judarnas kollektiva ansvar för Jesu död spelade för den medeltida europeiska antisemitismen. Vad medlemmar av det judiska prästerskapet en gång gjorde i den judiska religionens namn kom att ses som moraliskt definierande för det judiska kollektivet och därmed för de enskilda medlemmarna av detta kollektiv.

Till svar undrar Tännsjö hur det gick till att Bauhn fick en professur samt en upprepning av uppmaningen att judar bör ta avstånd.

Torbjörn Tännsjö spär på den unkna kollektivistiska tanke som frodas inom den vänster han varit aktiv i sedan 1970-talet (med start i VPK).

Enskilda medborgare som fotbollsspelare eller apelsinplockare görs ansvariga för vad en stat gör eller inte gör. Den kollektiva bestraffningen uppfattas som fruktansvärd från vänsterhåll men man undrar varifrån ivern för generella (till skillnad från riktade) bojkotter kommer ifrån. Kollektiv skuld men inte i min bakgård verkar man mena.

Vad hände med solidariteten med arbetarklassen i alla länder? En ordentlig kommunist hade givetvis utgått från att arbetarklassen i både Gaza, Västbanken och Israel lider under borgerligt och religiöst förtryck. Oavsett om det handlar om Hamas, Hizbollah eller den israeliska högern och storkapitalet. Fotbollslaget Hapoel (som jag skrev om här) hade då i själva verket varit en potentiell allierad och inte ännu en symbol för den sionistiska makten. Vänsterns urskiljningsförmåga gick förlorad någonstans.

Vågar man tro att Tännsjö har lärt sig från de mest slipade? Greppet är definitivt inte nytt. Efter Sexdagarskriget 1967 skuldbelade den polska kommunistregimen kollektivt landets judar för att vara en "femtekolonn" och sionistsympatisörer så länge de inte bekände färg i israelfrågan.

Med skenheliga reservationer om att det definitivt inte handlade om kritik mot judar utan deras sionism lyckades man kollektivt skuldbelägga landets judar för att sympatisera med den imperialistiska kapitaliststaten Israel. (Jag skrev utförligt om händelserna i Polen här. ) Tännsjö är i själva verket inte långt från Gomulka, den Polska kommunistledaren när han skriver,

If Jews hesitate to do so, the distinction, which is clear and sharp in theory, between anti-Zionism and anti-Semitism, may easily drop into oblivion.

Exakt samma uppmaning riktade Gomulka till Polens judar, att de var tvungna att ta avstånd från sionismen för att undvika antisemitism. Människor helt utan koppling till Israel, helt utan politiskt intresse eller sympatier för något land avkrävdes svar enbart baserat på sin familjehärkomst. Judar görs ansvariga för att förhindra antisemitism. Bevisbördan faller på den anklagade och inte den som anklagar.

I konsekvensens namn hoppas jag att Tännsjö uppmanar kvinnor att inte klä sig utmanande om kvällarna för att undvika våldtäkter. Jonas Sjöstedt och annan godtrogen vänster påpekar gång på gång att varken Tännsjö eller Reepalu (som gjorde exakt samma fel som Tännsjö) absolut inte är antisemiter. Må så vara, men om man i rakt nedstigande led från de polska kommunisterna driver en linje som legitimerar och skapar förutsättningarna för antisemitism då är frågan om simpla ursäkter räcker.

Vill Tännsjö lära sig mer om sin läromästare Wladyslaw Gomulka och dennes kamp mot sionisterna så kan jag varmt rekommendera "Forced Out: The Fate of Polish Jewry in Communist Poland". Den engelska wikisidan beskriver översiktligt vad som hände.

På samma tema: Kuniri, Sjöstedt,Kamferdroppar,Ner kommer man alltid, Peter Karlberg, Jonathan Leman, Ann-Mari. DN, DN2, DN3, Varlden idag, AB, SVD, Al Hamatzav, Martin Moberg, Kjellberg