Varning, din dotters oskuld står på spel

När folkhälsoarbete inte handlar om att skrämma folk i största allmänhet då handlar det om att... skrämma folk med sex på fyllan.

Senast i raden av apokalyptiska farsoter som kan drabba de aningslösa medborgarna är deras döttrars förlorade oskulder. Det är bland annat Örebro kommun som startat en satsning mot langning av alkohol. Johannes Forssberg på Expressen skriver,

Det påminner om när amerikanen Harry J. Anslinger på 30-talet propagerade mot cannabis genom att påstå att drogen gjorde vita kvinnor villiga att gå till sängs med svarta män. Man vill bevara det sociala trycket, av rädsla för begären som lurar där under. Och det är inga trevliga mekanismer som kommunerna i Värmland och Örebro har bestämt sig för att slå vakt om.

Att man vädjar till föräldrars omtanke om deras döttrars kyskhet är både cyniskt och talande för vilka fundament folkförmynderiet bygger på: skräckpropaganda.

Se även: Yami & Pandorna, Tianmi, Hanna Wagenius, Sakine Madon, ProjO

Folkförmynderi

Ann-Charlotte Marteus är lysande när hon idag skriver om den överdrivna folkhälsopaniken i Sverige,

Åsa Lundquist är bekymrad över detta laglösa bolmande:
- Det finns ingen rättspraxis på det här. Vi ser bara att det är ett stort problem.
Å nej, ingen rättspraxis! Då kanske folk måste prata med varandra och komma på lösningar, som att astmatiker inte går hem till storrökare eller att man vädrar när man kommer dit, vilket borde räcka rätt långt. Hur många kedjerökare finns det bland 85-plussarna, för övrigt? Men det gör detsamma. När rökförbuden övergår från rimlig hälsopolitik till jakt för jaktens tjusnings skull, då är folkhälsan verkligen i fara.

Folkhälsoarbete blir allt som oftast Folkförmynderi istället för vettiga åtgärder som faktiskt bättrar på människors hälsa.

Se även: Maria Byström

Önskvärda beteendemönster

Månadens obehagligaste citat kan man läsa i en artikel skriven av ett par forskare i medicin. Artikelns tema är den ökade fetman hos barn som härleds till ökad konsumtion av godis och läsk. Forskarna konstaterar helt oblygt att:

"Staten har flera instrument att arbeta med när det gäller att få fram önskvärda beteendeförändringar."

Vad hände med det individuella ansvaret? Lördagsgodis någon? En övertro på att statliga styrmedel kan få fram "önskvärda beteendemönster" devalverar helt den förhoppning som finns till att det faktiskt är föräldrar som uppfostrar barn, inte punktskatter eller pekpinnar.

Det är föräldrars förbannade ansvar att hålla koll på sina ungars matintag, läggtider och hälsa. Barn kan eller bör inte ha oreglerad tillgång till varken godis eller läsk. Det är föräldraskapets A och O.

Jag förnekar inte att man kan driva ett välfungerande folkhälsoarbete utan att peta i människors liv alltför mycket. Bra skolhälsa, fungerande idrottsverksamheter och liknande är viktigtför att hålla ungas hälsa i trim.

Men inte med ett ord berörs föräldraskapet eller det individuella ansvaret i artikeln. Bara för att all världens lockelser finns framför mig ska jag inte frossa som om det vore Roms sista dagar. Det är oansvarigt. Och det är främst föräldrarnas ansvar och skyldighet att premiera "önskvärda beteendemönster" hos sina barn, inte statens.

Fokus borde ligga på individuellt ansvar. Bara för att det finns ett uppenbart problem är inte nödvändigtvis lösningen mer statlig kontroll och insyn.

Givetvis är det viktigt att man belyser problem i samhället, vare sig det handlar om hälsa eller ekonomi. Däremot är det tragiskt när man får en så kantig inställning till människan, att det handlar om att staten ska ta ansvar för beteendemönster, inte enskilda människor.

Se även: SvD, Assarsson, Välfärdsbloggen, Mittenradikalen, Ankersjö, Iniskogen, Fagerlund, Wahlström, Ingerstam, Gammelsvensk.