Visar inlägg med etikett liberalismen i sverige. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett liberalismen i sverige. Visa alla inlägg

2011-01-07

En liberal vision för C+Fp

Artikeln som publicerades i Liberal Debatt (ej på nätet) är nu utökad och publicerad på Newsmill. Jag och Magnus Andersson argumenterar för ett samgående mellan C och Fp, men framförallt efterlyfter vi liberala mål i politiken:
Det behövs en stark liberal röst som verkar för en förändring av arbetsmarknaden, större integritetsskydd, en kraftfull liberal miljöpolitik men kanske framförallt skapar visionen om ett liberalt samhälle. När man nu brett diskuterar borgerlighetens framtid så är det just "borgerlighet" man diskuterar, inte en liberal idé om samhället. Här menar vi att något saknas och att både C och FP bör ta sig en allvarlig tankeställare om hur de ser sig själva i svensk politik om 20 år, men framförallt, vilket samhälle de vill se om 20 år.
DN och SVT-text har uppmärksammat artikel. I SVT-artikeln finns även kommentarer från både Ulf Bjereld och Nina Larsson:
Det är ju alltid bra att reflektera över sitt parti och andra men jag ser inget behov av att slå ihop Centern och Folkpartiet. Trenden går väl snarare åt motsatt håll, att väljarna vill ha fler alternativ och fler nyanser i politiken
Längre kommentar från Nina Larsson finns här.

Vilket var ett ganska väntat (dvs diplomatiskt) svar från vår partisekreterare Nina Larsson. Jag förstår att hon måste ha den linjen. Samtidigt måste jag säga att jag är lite besviken att man inte vågar röra om i den partipolitiska grytan. Tryggheten sitter starkt.

På samma tema: Karl Malmqvist, Svensk historia, Tv4, SVD, Emil Källström, Johan Hedin, GP, Nyhetspressen (med märklig bild på mig och Magnus), Hela Gotland, Christian Ottosson, Nyheter24, Andreas Froby, Hanna Wagenius.

2011-01-06

Ännu mer om FP+C

Väldigt många har nu skrivit om möjligheterna med att C och FP ska gå ihop, en intressant fråga som engagerar många. Alla är inte positiva men det finns ett stort intresse. I stort sett varenda större ledarsida har berört frågan. Många påminner givetvis om att det inte är en ny fråga, mycket har inte heller tillkommit i debatten.

I VLT drar man lite om historien bakom tidigare försök till samgående, alla har stupat av olika anledningar. Partitraditioner verkar vara den bidragande orsaken. Frågan är om de är lika starka idag, i synnerhet bland ungdomsförbundens medlemmar. Norrtäljetidningen ser ingen poäng med samgåendet.

Mer om samma tema: Filip Wästberg, Trelleborgs Allehanda, Dalarnas Tidning, Sydsvenskan, Mikael Sundling, Norpan, Södermanlands Nyheter,

Mest ingående, och hittills också flest nya perspektiv bidrar Ola Nordebo, Västerbottenskuriren med (läs hela!):
För idépartier är folkrörelsemodellen, med dess nyfikenhet på nya människor och erfarenheter, särskilt viktig. Folkpartiet och centerpartiet kompletterar varandra geografiskt och socialt. Det skapar en misstro, men just kulturkrocken i sig skulle vara en stor vinst. Klarar inte partier att famna olika perspektiv, i respekt och tålamod, då är det illa ställt med folkrörelsemodellen som de ytterst vilar på. Folkpartiet och centerpartiet kan invänta nedgången tjurigt vid varsin kaffetermos, eller stirra statistiken i vitögat och ge folkrörelsetanken en gemensam liberal chans. De borde välja det senare.

Seminarium om sammanslagning

Bertil Ohlininstitutet, som var tidigt ute och redan i sin valanalys för FP föreslog en sammanslagning med C har nu tagit initiativ till ett seminarium om framtiden för den liberala rörelsen och C och FP:s eventuella samgående. Medverkande är jag och Magnus Andersson, ordförande för CUF, moderator är Sofia Nerbrand, ordförande i Ohlininstitutet:
Både Folkpartiets och Centerns företrädare kallar sig liberaler och talar på ungefär samma sätt om företagande, marknadsekonomi och individens roll i samhället. Samtidigt är det allt fler väljare som inte ser någon tydlig skiljelinje mellan de båda partierna. Dessutom hörs nu allt fler röster som vill slå ihop partierna. Är det dags att fundera på ett samarbete – eller rent av ett samgående – för att förstärka liberalismen i Sverige?

Ohlininstitutet och Liberal Debatt bjuder in till ett lunchseminarium med Magnus Andersson, ordförande i Centerns ungdomsförbund, och Adam Cwejman, ordförande i Liberala Ungdomsförbundet. Andersson och Cwejman skriver tillsammans i det nya numret av Liberal Debatt om att deras moderpartier bör omfamna varandra.

Tid: 12.00 - 13.00 den 13 januari

Från 11.30 serveras en lunchmacka till självkostnadspris. Uppge vid anmälan om du vill beställa en macka!

Plats: Ingenjörshuset Citykonferensen, Malmskillnadsgatan 46 (T-Hötorget)

Välkommen!

Anmälan: kansliet@ohlininstitutet.org

Svårt att komma ifrån en torsdag? Följ diskussionen på Ohlininstitutets sida på Bambuser

2010-11-08

Folkpartiet och liberalismen

Skriver i Tidningen NU (ej på nätet) om liberalismen och Folkpartiet:

I förra tidningen NU ställdes en fråga om Folkpartiet är liberalt nog. Mitt svar blev så långt och så sent inkommet att jag istället skrev en debattartikel på temat. Min utgångspunkt är det inom partiet omhuldande ordet ”tydlighet”. Detta heliga mantra inom Folkpartiet under senare år. Det innebär konkret att vi är tydliga i våra budskap, vad vi vill och vart vi är på väg. Därutöver kan man även tolka in att vi inte velar, att vi inte är opportunistiska eller vänder kappan efter vinden. Det är en självuppfattning grundad i undersökningar som visar att många väljare helt enkelt uppfattar oss som väldigt tydliga. För många Folkpartister är det här lite av en skänk från ovan. Slut är de dagar då partiet uppfattades som otydligt, veligt, mesigt och snällt.

Låt även mig vara väldigt tydlig: det är inte ett problem att Folkpartiet är ett tydligt parti. I den marknad av åsikter som partipolitiken är finns inte plats för otydliga och lata partier som inte kämpar för sina principer och varumärke. Min invändning är att vi har tagit strid för fel saker och därmed både uppfattas och troligtvis blivit mindre liberala som en konsekvens. Segern känns dessutom lite fadd. Vi har under fem år befunnit oss stadigt på 7%. Inte en förlust men knappast någon seger för sveriges förment liberala parti.

Jag är övertygad om att det finns en stark liberal kärna som genomsyrar hela partiet, det är dessutom LUF:s uppdrag att uppmärksamma och stärka den. Jag tror definitivt inte att Folkpartiet har övergivit liberalismen. Däremot har man i sitt sökande efter uppmärksamhet och media inte alltid filtrerat utspelsidéerna genom ett liberalt nät.

Liberalismen är centrerad kring rättigheter och skyldigheter. Kanske är ett problem att vi koncentrerat oss främst på det senare: individens skyldigheter gentemot staten. Det har gått så långt att Markus Uvell, VD på Timbro, i en artikel på DN Debatt (01/11) identifierar just ”kravliberalismen” som vårat signum samt där vår potential befinner sig.

Tydlighet innebär inte endast tydliga krav, det kan även vara tydliga konflikter för friheten. När romers rättigheter ställdes på undantag i hela Europa och även vår egen migrationsminister Tobias Billström svajjade med principerna då fanns ett solklart tillfälle för ett liberalt parti att ryta till. Ingen gillar en bråkstake. Men å andra sidan kommer ingen komma ihåg den som aldrig tog strid för sin övertygelse.

Det är farligt om det skapas en kultur i Folkpartiet där vår enda möjlighet till uppmärksamhet baseras på kravställdandet. Ett parti som endast domderar om krav på föräldrar, barn, invandrare kommer snart inte associeras med annat än krav. Vi måste inse att politikens, och för den delen mediernas logik kretsar kring konflikter. Att vara snäll utan motpart ger ingen uppmärksamhet. Det vet alla. Men att ta strid för sina principer kan också ge uppmärksamhet. Varför inte börja ställa krav på LO-kollektivet, moderaterna och socialdemokraterna? Denna oheliga allians som håller unga, invandrare och lågutbildade utanför arbetsmarknaden. Det är fyra år tills nästa val och om vi ska påbörja något nytt då ska det påbörjas nu. Vi kan inte sitta med samma uppsättning kort val efter val.

Liberalismen finns i Folkpartiet men den är tilltufsad och har gömt sig. Vi är alltjämt det parti vanliga människor (nej, ledarskribenter och debattörer är inte vanliga människor) associerar med liberalism och frihetliga idéer. Det är bra givet omständigheterna. Men om vi ska behålla denna koppling då vore det inte fel att då och då ta strid för sådant som många associerar med liberalismen: rättigheter, friheter, solidaritet – en tillåtande attityd som ser att statens intressen inte alltid är individens intressen. Våga ta strid för de glömda, våga ta strid för friheten. Men gör det tydligt!
 
Blogg listad på Bloggtoppen.se