Den framtida liberala idédebatten

Sanna Rayman sammanfattar i SVD bra huvudpoängerna från seminariet jag och Magnus Andersson deltog i förra veckan om sammanslagning mellan Centern och Folkpartiet:

Det är nog sant. Även jag har avfärdat frågan helt enkelt eftersom det inte är troligt att C och FP slår sina påsar ihop inom överskådlig tid. Ett tänkbart scenario är kanske att något av partierna åker ur riksdagen och uppgår i det andra, men utan sådan yttre påverkan ska vi nog räkna med en långsammare process.

För den som vill se hela seminariet så är det bara att gå vidare till denna länk.

Jag tänker fortsätta den debatten som har uppstått. Som jag ser det finns det från liberalt perspektiv ett par viktiga frågor att diskutera:

1) Finns det ett egenvärde av flera partier som identifierar sig som liberala?

2) Fungerar den nuvarande uppdelningen för att formulera liberala politiska förslag effektivt?

3) Vad bör framtida liberal politik inrikta sig på, både innanför och utanför de etablerade riksdagspartierna?

4) Vad saknas i den svenska liberalismen idag inom partiväsendet?

5) Saknas det något i den "borgerliga" idédebatt som Svenska Dagbladet initierat, behövs ett alternativ till denna, kanske även med andra svar?

6) Vilken framtida väg bör Folkpartiet ta givet att vi kan komma fram till några av svaren på frågorna ovan.

Återkommer med förslag på svar för dessa.

Liberalen i skåpet

Aron Lund är obarmhärtigt hård, men tyvärr får man väl säga, rättvis i sin bedömning av Folkpartiets ideologiska irrfärder:

Det har funnits metod i galenskapen. När FP började göra politik av pressmeddelanden, i stället för tvärtom, var planen att bli en magnet för alla irrande allmänborgerliga mittenväljare. Det fungerade 2002, och ett tag till. Sedan kom Nya Moderaterna med den lika substanslösa som töjbara varumärkesstrategi som SvD:s ledarsida dubbat till "den borgerliga idén", och så var Nya Folkpartiets saga all. Man kan inte tävla om sossehatande villa-volvo-vovve-väljare med Fredrik Reinfeldt, mer än man kan tävla om katolikernas gunst med Påven. Så nu traskar FP återigen trumpet runt på sex-sju procent, och drömmer om åtta, efter att ha sålt sin själ för en nitlott. Och så är det dags att skriva nytt program.