Brasilien, ett framtidshopp?

Jordbruket är kanske inte helt oväntat en av de viktigaste framtidsfrågorna. Därför är det fantastisk att läsa utvecklingen i Brasilien. Det brasilianska jordbruket har ökat helt enormt i omfattning, volym och teknisk nivå under de senaste decennierna. Economist har i en välgjord special report kartlagt den explosiva utvecklingen av jordbruket:

The increase in Brazil’s farm production has been stunning. Between 1996 and 2006 the total value of the country’s crops rose from 23 billion reais ($23 billion) to 108 billion reais, or 365%. Brazil increased its beef exports tenfold in a decade, overtaking Australia as the world’s largest exporter.

Denna utveckling har i huvudsak skett helt utan statliga stöd och subventioner:

No less astonishingly, Brazil has done all this without much government subsidy. According to the Organisation for Economic Co-operation and Development (OECD), state support accounted for 5.7% of total farm income in Brazil during 2005-07. That compares with 12% in America, 26% for the OECD average and 29% in the European Union.

Skillnaden i statligt stöd blir nästan pinsamt stor. Man har i väldigt stor utsträckning dessutom utvecklat jordbruket utan att avverka regnskogen. Undantag finns tyvärr fortfarande.

Det är hoppfull läsning. En utveckling av jordbruket i länder som Brasilien är helt oumbärligt för jordens framtid. En befolkningsökning kräver större matproduktion, samtidigt måste det vara ett jordbruk som är ekologiskt hållbart. Mänskligheten kan inte överleva på lokalodlade grödor och småskalighet, det är en from önskedröm från verklighetsfrånvända idealister i västvärlden. Vad vi behöver är frihandel, tekniskt avancerat och ekologiskt hållbart jordbruk. Ju fler tidigare fattiga länder som går den Brasilianska vägen desto bättre.

Utvecklingen i Brasilien har skett genom en målmedveten utveckling av grödor, bete och förädling av jorden. Ytor som tidigare varit olämpliga för jordbruk har kalkats och förändrats medvetet. Det är inte frågan om någon naturlig eller "ursprunglig" form av jordbruk, det här är en systematisk förändring av den Brasilianska savannen som är nödvändig. Utvecklingen av GMO-grödor har även varit centralt för utveckling av sojabönorna som är en av landets viktigaste exportvaror.

Det är även fantastiskt att se att Brasilien har en stabil demokrati där det inte längre är socialistiska revolutionärer som kämpar med nationalistiska militärjuntor. Det är ett stabilt politiskt system och det är precis den utvecklingen Sydamerika bör gå, i skarp kontrast till den Chavistiska återvändsgränden i Venezuela.

Miljöpartiet måste skämta

Miljöpartiet går som bekant för många till val på sloganen "Modernisera Sverige". Tyvärr verkar de inte räkna in resten av världen i denna modernisering. Dessutom verkar den av Peter Eriksson förespråkade jordbruksnationalismen vara en märklig form av modernisering. Om detta och annat skriver jag i Sundsvalls Tidning:

Det är lätt för Eriksson och Wetterstrand att vara jordbruksnationalister och teknikfientliga i Sverige. Men Sverige handlar med andra länder som inte har lika stort välstånd och trygghet som vi har. Vår handel med dessa länder är central för att lyfta länderna ur fattigdom. Att gå till val på att ”modernisera Sverige” är en obehaglig form av hyckleri när man samtidigt vill minska handeln med andra länder och förvägra länder odlandet av GMO-grödor.

Är Miljöpartiet mest bakåtsträvande i riksdagen?

Skriver idag om Miljöpartiet de utvecklingsfientliga på Politikerbloggen,

Alla gillar Maria Wetterstrand i 2010 års Sverige, men vad står hon för egentligen? Inte så många verkar veta det tyvärr. Det vore intressant att höra hur Miljöpartiet och Wetterstrand förhåller sig till den internationella debatten som just nu äger rum gällandes genetiskt modifierade organismer (GMO).

För ser man på Maria Wetterstrands tidigare uttalanden verkar hon inte alls positivt inställd. I en intervju publicerad på Bioteknikcentrums hemsida för ett antal år sedan menade hon på största allvar att:

“/../ [M]an ska inte få välja att köpa livsmedel som innehåller GMO därför att det finns alldeles för stora risker med att plantera ut dem. Det ansvaret måste vi politiker ta, och stoppa de kommersiella odlingarna av GMO-grödor.”

Hon fortsatte:

“Jag förordar istället en total övergång till ett ekologiskt lantbruk där man inte använder några gifter överhuvudtaget.”

Står Maria Wetterstrand fast vid dessa tidigare uttalanden? Det är svårt att tolka hennes ställningstagande som något annat än en obehaglig von oben-position som är lätt ha i Sverige, men knappast om man är bonde i Indien.

Ekonomen Jeffrey Sachs vid Columbia University uttalade sig nyligen om vikten av GMO för att lösa världssvälten. Sachs menar att GMO behövs för att öka produktionsvolymerna i syd och för att göra odlingarna mer uthålliga mot översvämningar och torka. Även FN:s World Food Program (WFP) har förordat användandet av GMO. Man menar att riskerna måste tas på allvar, men att man inte kan utesluta användandet av GMO vare sig vid katastrofhjälp eller vid långsiktig utveckling av jordbruket i syd.

Wetterstrand har fulla möjligheter att dra tillbaka sina tidigare uttalanden om GMO, men hennes parti slår fast att ”genmanipulera mat är en onaturlig process som innebär allvarliga risker för våra ekosystem” (hämtat från www.mp.se). Hur har Wetterstrands MP tänkt sig bekämpa världssvälten och öka odlingsvolymerna samtidigt som hon vill att alla ska odla ekologiskt och att GMO helt förbjuds? Det är en obehaglig grön paradox som Wetterstrand inte verkar vilja svara på där man lätt får uppfattningen att det ”naturliga” ska gå före det medmänskliga.

Goda råd är dyra och det behövs mycket fokus på teknologisk utveckling av jordbruket i världen. Inte minst måste fokus ligga på hur man kan hjälpa de småjordbruk som är beroende av goda skördar och där marginalerna är väldigt små. Miljöpartiet har antagit den så kallade “försiktighetsprincipen”, vilket i korthet betyder att man avskriver GMO som ett alternativ när det kommer till bekämpning av hunger och svält.

Vinsten av GMO kan inte överskattas. Genom att optimera grödor kan man få ut mer mat på mindre yta. Grödor kan göras mer resistenta mot skadedjur och ogräs, man kan minska behovet av bevattning och se till mindre fysiskt arbete krävs på fälten. Riskerna för dåliga skördar minskar.

Givetvis är det viktigt att utveckling av GMO-grödor görs med stor försiktighet. Det är inte ett riskfritt projekt. Däremot är det oerhört viktigt för mänsklighetens och jordens framtid. Om vi vill hushålla med naturens resurser, och samtidigt lösa världsfattigdomen och -svälten måste vi utveckla jordbruket, och i det arbetet är GMO en naturlig del.

Miljöpartiet skriver om GMO att ”[d]et ekologiska systemet är väldigt känsligt för förändringar”. Men har man hört talas om och tror på evolutionsteorin är det ju knappast naturen som är känslig för förändringar, utan snarare Miljöpartiet.

Faran och problemet är att MP:s inställning hämmar utvecklingen och utesluter en lösning som redan har räddat många miljoner liv.

Mer om Miljöpartiet och Maria Wetterstrand: SvD, DN, EXP, AB, Eva Buskas, Johanna Melén, Sebastian Hallén, KAS, Högberg, Jonsson, Nordling.