Framtidens vänster?

Göran Greider efterfrågade på Newsmill dels ett ideologiskt samtal inom offentligheten. Där höll jag med honom och menar själv att politiken måste kunna vara både samhällsbärande och långsiktigt meningsfull.

Men Greider menade även att Socialismen har blivit andefattig, att man kämpar på marginalerna och på liberalismens villkor. Jag håller med. Det är ofta liberala problemformuleringar som råder och det skapar problem för en ideologi som säger sig helt vilja ersätta rådande samhällssystem med ett annat.

Givetvis kan inte socialismen ersätta dagens samhällssystem om de enda konflikter och motsättningar man prioriterar är de som det rådande systemet erkänner och formulerar.

Men finns det inte en annan väldigt aktuell bov i dramat? Slavoj Zizek uppmärksammar den boven i dokumentären om honom själv,

Think about the strangeness of today's situation. Thirty, forty years ago, we were still debating about what the future will be: communist, fascist, capitalist, whatever. Today, nobody even debates these issues. We all silently accept global capitalism is here to stay. On the other hand, we are obsessed with cosmic catastrophes: the whole life on earth disintegrating, because of some virus, because of an asteroid hitting the earth, and so on. So the paradox is, that it's much easier to imagine the end of all life on earth than a much more modest radical change in capitalism.

Ekologismens problemformuleringar har man provat att sammanfoga med socialismen. Problemet blir att man i bästa fall landar i en utvecklingsfientlig diskurs - det moderna samhället med sin konsumtion och rikedom är hotet - i värsta fall handlar det om rent människoförakt.

Det är tydligt att alliansen med de gröna inte är fruktbar för vänstern. Fler och fler unga väljer att skippa den ideologiska socialismen till förmån för lätt och lekfull grön social-(?)liberalism.

Problemformuleringar ersätts och istället för klasskamp och kapitalismens avskaffande diskuterar huruivida modernisering och industrialisering är hot mot planetens överlevnad. Marx, som alltid välkomnade välståndsökning och kapitalismens framstag (de fyllde en funktion för revolutionen) vänder sig nog ångestfyllt i sin grav.

I höstas anordnade Ung Allians ett seminarium på Gymnasieskolan Spyken i Lund. Intressant var att efter debatten så var de vanliga kritiska frågorna inte främst av en socialistisk, syndikalistisk eller marxistisk natur - snarare var det den förestående apokalypsen som var huvudproblemet. Globaliseringen, kapitalismen och storföretagen var lika hemska men av andra anledningar. Välstånd, fattigdom, svält var inte viktiga frågor så länge apokalypsen hängde över oss.

Kanske är protesterna mot det moderna samhället det som kommit att bli vänsterns raison d'être. När framträdande vänsterprofiler samlas för att diskutera om tillväxt ens är önskvärt (Bland annat Greider!) då undrar man om den där ideologiska visionen - som Greider efterfrågar - redan är formulerad.

Se även: Riskbloggen, Ingdahl, Sub Umbra, Erixon, Pophöger, Ldkpg-soc, Daniel Suhonen.

Fram med det ideologiska samtalet

Det förvånar ingen att jag sällan håller med Göran Greider. Men han har ändå en ideologisk vilja och klarsynthet som jag kan uppskatta. Han förstår att socialismen inte kan kämpa på marginalerna med liberalismen utan måste formulera samhällsbärande visioner.

Men det är inte på grund av hans ideologiska stridbarhet som jag uppskattar honom idag. Det är för att vi tydligen delar den uppgivenhet inför den politiska debatten som fenomen:

Då och då brukar jag föreslå olika TV-medier att de borde överraska sina tittare med att hålla några rent idépolitiska utfrågningar av partiledarna - istället för de ytterst ritualiserade dueller som oftast går av stapeln. Dessa är ju så förutsägbara att man praktiskt taget kan mima till dem och jag tror att efterfrågan är större än någon tror på de tankestråk som går utanför dagspolitiken. Är det självklart att tillväxt är målet för ekonomin? Kan skatter ha ett egenvärde? Har växter rättigheter? Är kapitalism och marknad eviga ting eller kan vi tänka oss andra sätt att organisera samhället? Bör vi sikta på en världsregering? Vilka filosofer, samhällstänkare eller författare är viktiga för er? Finns det en motsättning mellan frihet och jämlikhet?

I tisdags debatterade jag mot Erik Almqvist (SDU) i Lund. Bakom arrangemanget stod utrikespolitiska föreningen, en ständig garant för att Sveriges studenter och allmänhet får tillgång till spännande debatter och ämnen.

Men initiativet var faktiskt mitt och Eriks. Vi hade efter en oerhört välbesökt debatt i Karlskrona i höstas kläckt idén att ha mer ideologiska debatter. Upplägget uppskattades tydligen av publiken och det blev tydligt på vilken idégrund vi båda står.

Alltifrån individens roll i samhället, gemenskapen, nationen, könet och politiken samt en rad andra ämnen avhandlades. Det ideologiska fick ta huvudrollen och allt gavs god tid. Frågan var hela tiden: vilket samhälle vill vi se i framtiden och vilka idéer ska bära upp detta samhället.

Ska det vara så svårt att se till att politiker faktiskt avkrävs grunden för sina sakpolitiska förslag emellanåt? Kan vi ta en paus i bråk om A-kassa nivåer och tala lite om vilket Sverige vi vill se om 20-år?