Ullenhag, integration och ghettolagar

Skrev förra veckan i Expressen om integrationsministern Erik Ullenhags besök till Malmö efter attackerna där:

Vi måste tänka efter hur vi bemöter svåra kriser som drabbar vårt land. Vill vi göra detta till en fråga för alla eller en fråga för enbart invandrare? Integrationspolitiken bör vara ett verktyg för att skapa möjligheter och sammanhållning i samhället. Integrationsministern ska vara en förgrundsfigur i denna strävan och därför är det otroligt viktigt att Ullenhag väljer rätt frågor att agera i. Skotten i Malmö är ett hot mot hela det svenska samhället, inte bara mot personer med utländsk bakgrund. Ullenhag har konstaterat just detta, men trots denna insikt agerat mot bättre vetande. Beatrice Ask - inte Erik Ullenhag - borde ha genomfört resan till Malmö.

Ullenhag vill givetvis väl och menar helt rätt att attackerna är en attack mot hela Sverige, därför är det konstigt att både artikeln och besöket får en integrationskaraktär.

Samma dag som artikeln publicerades skrev Ullenhag om segregationen och bostadsmarknaden:

I Sverige har vi under allt för lång tid haft en bostadspolitik som har befäst sociala strukturer och fördjupat utanförskapet. Men i kampen för att bryta boendesegregationen är det viktigt att betona att det inte är människorna som bor i dessa områden som är problemen. Hårdare tag och tuffare regler för just dem är kontraproduktivt.

Det är viktigt att Ullenhag lyfter de här frågorna samt att han vänder problemformuleringen till att handla om bostadsmarknaden. Han uppmärksammar även ett par viktiga lösningar som förtätning av städer och blandad bebyggelse. Det är signaler på att man vill vända debatten åt rätt håll, i kontrast till den aggressiva danska symbolpolitiken som mest handlar om att klanka ner på invandrare istället för att lösa systemproblem som existerar i samhället.

Tyvärr tar inte Ullenhag upp några konkreta lösningar. Det vore exempelvis bra att kraftigt reformera PBL, införa fri prissättning på hyresrätter samt sänka byggmomsen. Det är alltjämt dyrt och krångligt att bygga i Sverige. Att dessutom bygga om, stycka upp och hyra ut i andrahand är inte det enklaste. Det är inte mycket marknad att tala om.

På precis detta tema kommenterade jag nyligen en artikel av Nima Sanandaji på Reformbanken (Svensk Näringsliv). Där finns ett par konkreta lösningar för Ullenhag att ta del av. Hans målsättningar är bra, nu gäller det bara att gå från ord till handling.

På samma tema: Kjellberg, Joakim Larsson, Lasses blogg

Selimovic statssekreterare hos Ullenhag

Riktigt glädjande att Jasenko Selimovic blir statssekreterare hos den nya integrationsministern Erik Ullenhag!

Vill passa på att tipsa om en utmärkt intervju med Selimovic i Liberal Debatt (vars hemsida för övrigt fått ett ordentligt ansiktslyft - rekommenderas varmt!). I intervjun diskuterades främst kulturpolitik men frågan om samhällsgemenskap och hur liberaler bör arbete kom upp:

Frågan om en kanon hänger också samman med en större fråga, som handlar om att ett samhälle alltid behöver en känsla av gemenskap. Suveränitetstanken, som alla samhällen bygger på, är direkt beroende av känslan av att vi hör ihop. Frågan är hur den känslan av gemenskap ska skapas.

Om det är någon som kan svara på den frågan så är det Selimovic. Jag ser fram emot en ideologiskt präglad integrationspolitik där Folkpartiet driver frågor rörande samhällsgemenskap. Att tydligare koppla arbetsmarknadspolitiken till integrationspolitiken känns även som ett skälvklart mål för Selimovic och Ullenhag givet den nya uppdelningen av integrationsdepartementet.

Från LUF-perspektiv är det tur att Selimovic inte blir ansvarig för kulturpolitiken, där skiljer vi oss åt ganska dramatiskt. Men efter att ha sett en hel del av Selimovic arbete inom FP gällandes integrationspolitiken är jag helt övertygad om att det här är helt rätt!

På samma tema: Gulan Avci & Makthavare.

Ny giv i integrationspolitiken?

Från ett Folkpartiperspektiv är ministerfördelningen faktiskt intressant. Integrationsfrågorna har delats upp på två relativt tunga departement, utbildning och arbetsmarknadsdepartementet. Det är nog endast positivt, såväl utbildning som arbete är helt centralt för integrationen. Dessutom är det departement med mer pengar än det gamla integration och jämställdhetsdepartementet. Sabunis departement var lite väl utspritt och behandlade allt ifrån ungdomsfrågor till konsumentfrågor.

Hur en uppdelning fungerar i praktiken återstår att se men jag är övertygad om att Sabuni och Ullenhag kan komma överens om hur de ska koordinera sin politik. Målet måste vara att koppla samman integrationspolitiken mer med resten av departementens arbete istället för att se det som något separat politiskt område.

LUF:s uppdrag framöver är tydligt: se till att Folkpartiet har en liberal röd tråd genom sin politik. Att integrationsfrågorna nu får en tydlig koppling till arbetsmarknadsfrågorna känns helt självklart. Det är inte genom bidragssystem man löser segregationens knutar utan genom konkreta och verkningsfulla åtgärder på arbetsmarknaden. Det ska bli spännande att se hur det här kan utveckla integrationspolitiken.

På samma tema: SR, Min klon.., SVD, Kristina Palmgren