Skriver idag på Svt Debatt en replik på Tobias Hübinettes artikel om ett Sverige i "rasligt förfall":
Tobias Hübinette drar i en artikel på SVT Debatt slutsatsen att ”i siffrornas värld är Sverige ett land i rasligt fritt fall, en nation där icke-vita svenskar skrivs ut ur svenskheten och drabbas av en systematisk rasdiskriminering på samhällets samtliga områden”. Min mening är att Hübinette inte har särskilt stort stöd i ”siffrornas värld”. Inte heller är hans analys av sysselsättningsproblemen adekvat. Låt mig förklara varför.
Att det finns rasism i det svenska samhället gör inte samhället till rasistiskt. Det finns såväl rasism som diskriminering i det svenska samhället, såväl subtilt som i offentligheten, på arbetsmarknaden och i civilsamhället. Om detta råder ingen tvekan.Men bekämpningen av rasism får ingen hjälp av bristfälliga analyser och slutsatser om problemets omfattning.
Hübinette gör ett långt gånget antagande där sysselsättningsgapet mellan utrikes födda samt deras barn och inrikes födda samt deras barn är helt orsakat av rasism. Det är ett allvarligt misstag. Därmed inte sagt att diskriminering inte förekommer. Förvisso förekommer diskriminering både i Sverige och andra länder – det är inte acceptabelt och måste bekämpas. Det är också ont om debattörer som påstår något annat.
Läs gärna hela.