"Frivilliga" drogtester i praktiken

Jag har vid flera tillfällen kritiserat "frivilliga" drogtester. Mycket tyder på att det inte är frivilligt, varken för unga eller vuxna utan tjänar främst som skuldbeläggande och motverkar knappast missbruk bland unga. Frågan är relaterad till den om sprututbytesprogram. Många politiker är övertygade om att nivån av repression i politiska förslag står i samklang med positiva resultat. Det är definitivt inte så enkelt vilket misslyckandet med att få ner dödstalen bland tunga missbrukare i Sverige visar.

Nu hittar jag via Tianmi oroväckande bevis som tyder på drogtesterna missbrukas (ber om ursäkt för ordvitsen) på precis det sätt som jag befarade:

Det är alltså helt frivilligt att ta testerna, men den som vägrar betraktas som skyldig. Detta är förstås inget annat än en lek med ord, av den typ som är legio i auktoritära diktaturer.

Exemplet är från Kantzowska gymnasiet och behandlas utförligt här och här. I i tidningen Arko (RNS tidning) kan man läsa att:

Där har vi också de elever från Industriprogrammet som åkt dit i våra drogtester alternativt vägrat testa sig. Vägrar man låta sig testas betraktar vi dem som positiva. Just nu är det fyra, fem elever av det slaget där, som vi har extra uppmärksamhet på. De får gå där tills de via nya kissprov bevisat att de är drogfria, berättar Bo Häggvist som har en bakgrund inom socialtjänst och missbruksvård."Någon enstaka har varit negativt inställd och då kan man ju spekulera om varför"

Den som har rent mjöl i påsen har inget att dölja! En inställning som kommit bli allt vanligare i Sverige tyvärr.

Vad har du att dölja Bodström?

Den som rent mjöl i påsen har behöver väl inte vara rädd för något? På frågan om varför han bangar efter att ha hört substanserna han ska testas för svarar han:

Det var alltför integritetskränkande

Förhoppningsvis en insikt som Bodström väljer att dela med sig av i sin politiska gärning. Delvis verkar han ändå förstått eftersom han motsatte sig den obehagliga motion som Beatrice Ask lade om drogtester av barn under 15.

Bodström visar pedagogiskt varför ordet frivilligheten i dessa sammanhang är högst överskattad. Han bekräftar de undersökningar som gjorts som visar att även vuxna har svårt att komma undan grupptryck och upplever "frivilliga" test som integritetskränkande.

Jag har tidigare skrivit om de föreslagna drogtesterna för barn här och här.

Ser ingen krisen i Mexiko?

DN rapporterar att nästan 28 000 människor mördats i Mexiko sedan det regelrätta kriget mot narkotikaligorna intensifierades 2006. Nyheten har knappt gett upphov till en krusning på ytan i den svenska debatten. Kanske för att den väldigt sparsamma rapporteringen i Sverige kring den här frågan helt saknar kontext. Mycket lite har skrivits om det laglösa tillstånd vissa delar av Mexico befinner sig i.

Narkotikapolitik är inte bara - som i Sverige - en socialpolitisk fråga eller något som endast berör folkhälsan. Narkotikasmugglingen är en global fråga och då främst även ett globalt problem, av säkerhetspolitisk natur. Hela ledet från produktion till konsumtion medför vissa problem. Kanske har vi varit för upptagna av den senare änden för att se problemen i den andra.

Mexiko, Centralamerikas största land riskerar att bli en så kallad failed state. Var inte oroliga, vi snackar inte om en failed state på somalisk nivå. Snarare en total nedmontering av centralmaktens våldsmonopol i vissa delar av detta enorma och folkrika land. Ett land helt övertaget av knarkligor med resurser som får Ikea att framstå som lemonadförsäljare:

Mexico now faces a classic problem. Multiple, well-armed organized groups have emerged. They are fighting among themselves while simultaneously fighting the government. The groups are fueled by vast amounts of money earned via drug smuggling to the United States. The amount of money involved — estimated at some $40 billion a year — is sufficient to increase tension between these criminal groups and give them the resources to conduct wars against each other. It also provides them with resources to bribe and intimidate government officials. The resources they deploy in some ways are superior to the resources the government employs.

Stratfors artikel är skrämmande läsning och tåls att läsas i sin helhet. Granskningen är gjord primärt från ett amerikanskt perspektiv och lösningarna som föreslås är desperata: en nedstängning av den mexikansk-amerikanska gränsen står med i rekommendationerna.

I TT-telegrammet som låg till grund för rapporteringen i Sverige sades väldigt lite om reaktionen på dödssiffrorna. Det något mer utförliga AP-telegrammet redogör för en oerhört känslig debatt som just nu äger rum i Mexiko:

Valdes released the statistics during a meeting with Calderon and representatives of business and civic groups, where attendees exploring ways to improve Mexico's anti-drug strategy called on the government to open a debate on legalization.

Såväl Guardian som BBC rapporterade nyligen att den förra presidenten Vicente Fox förespråkar legalisering av narkotika för att stävja problemen. Detta trots att Fox var den som tillsammans med USA låg bakom det intensiva "kriget" mot droger som inleddes under tidigt 2000-tal. Det rör sig med andra ord inte om någon mesig sociolog som fått för sig något flummigt:

We should consider legalising the production, sale and distribution of drugs /../Radical prohibition strategies have never worked. Legalisation does not mean that drugs are good/../But we have to see it as a strategy to weaken and break the economic system that allows cartels to make huge profits, which in turn increases their power and capacity to corrupt.

Economist har i en rad artiklar förespråkat liknande lösningar. Om det har gått så långt att en konservativ expresident förespråkar legalisering då är det ett tydligt tecken på att det är ett allvarligt läge.

Det är hög tid att man i såväl USA som Europa diskuterar hur man är medskyldiga till den allvarliga situationen i Mexiko. Även om legalisering inte är den väg man väljer så är goda råd dyra. Tydligt är att det här inte handlar om ett enbart nationellt problem. Säkerhetspolitik är regionala och globala frågor, det har krisen i Mexiko med plågsam tydlighet visat.

På samma tema: Inslag

Mer om sprututbyten

I dag skriver jag på SvD Brännpunkt om sprututbyten och det tidigare debattinlägg som jag kommenterade här:

På Brännpunkt 21/6 kan vi läsa att Ungdomens nykterhetsförbund och en rad andra organisationer uppmanar Moderaterna i Stockholm att rösta ner förslaget om sprututbyten. I artikeln menar organisationerna att vare sig Socialstyrelsen eller någon internationell forskning ger stöd för att sprututbyten minskar antalet hiv-smittade missbrukare.

Detta är djupt okunnigt eller en ren lögn. En rad mycket omfattande undersökningar har visat att sprututbyten är en välfungerande metod för att minska mängden överförbara sjukdomar bland missbrukare. En av de största undersökningarna, utförd av australiensiska hälsovårdsmyndigheten, kunde konstatera att landets 20-åriga sprututbytesprogram hade förhindrat 4500 dödsfall och 25000 hiv-infektioner samt besparat staten utgifter på mellan 2,2 och 7,7 miljarder dollar.

Även studier från Kanada, USA och Estland visar att sprututbytesprogram är en välfungerande metod för att minska risken för hiv-spridning bland missbrukare. Även studier från WHO visar att sprututbytesprogram utformade på rätt sätt minskar antalet smittade.

En positiv sidoeffekt är även att sprututbytesprogrammen leder till att missbrukare kan erbjudas vaccination och rehabilitering. Att minska avståndet mellan missbrukare och sociala myndigheter är en förutsättning för att påbörja ett liv utan missbruk.

Vad gäller Socialstyrelsen så skrev Anders Printz, avdelningschef för regler och tillstånd och Anders Tegnell, medicinalråd och avdelningschef för kunskapsstyrning i ett PM daterat 11/6 att: Socialstyrelsens uppfattning är klar och välgrundad: sprututbyte är en viktig förebyggande insats för en grupp särskilt utsatta människor i vårt samhälle.

Artikelförfattarna far därför med osanning både vad gäller den internationella forskningen och Socialstyrelsens ståndpunkt. Det är beklagligt att ett förslag som har potential att minska mänskligt lidande och bespara samhället stora utgifter så lättvindigt och okunnigt förkastas.

Bard svär i kyrkan

Alexander Bard svär i den nationella kyrkan,

Vi måste lära oss att skilja mellan bruk och missbruk. Man blir inte missbrukare för att man testar en drog. Man blir inte ens missbrukare för att man tar en drog regelbundet. Av den halv miljon svenskar som tar droger regelbundet är det betydligt färre än 10 procent som uppvisar en missbruksproblematik.

Sexualitet och berusning är kanske de mest laddade ämnen man kan diskutera i Sverige. Tro mig, jag har försökt. Att diskutera palestinakonflikten med en direktberörd eller terrorismens grunder med en New Yorkare är en söndagspromenad i jämförelse.

I Polen blir man hudflängd om man rubbar den nationella självbilden. Samma sak händer i Sverige, det handlar om samma sak med annat innehåll. Vi är i lika stor utsträckning måna om att bevara en nationell självbild, vi vet inte alltid varför men vi vet definitivt vad den innehåller: en konsekvent inställning till vad som är accepterad sexualitet och vad som konstituerar ett bruk eller missbruk. Det lutheranska nykteristarvet lever vidare, att tro något annat vore historielöst.

Världens bästa land är egentligen i grunden inte så annorlunda än andra länder, alla nationer bygger på hårt kodade självbilder, vi har bara spenderat ett århundrade med att försöka övertyga oss om motsatsen.

På samma tema: HAX, Ingerö, Fajaf

Sprututbytesprogam i Göteborg

Mycket välkommet att Folkpartiet i Göteborg tagit initiativ till ett sprututbytesprogram. Försiktigt och förstående närmande till personer med missbrukarproblem är betydligt klokare än den tvångspolitik som ibland kommer från borgerligt håll.

Det viktiga i missbrukarvård är framförallt att få kontakt med missbrukare, människor som befinner sig, frivilligt eller av händelse, långt bort från samhället. Att få förtroende för samhället och vården är första steget till att leva ett liv fritt från problematisk konsumtion av droger.

Hälsoaspekten kan inte heller underskattas. Att få tillgång till rena sprutor kan bespara människor mycket lidande som annars riskerar att smittas av både Hepatit och HIV.

Förslaget är ett tecken på att man på allvar sätter människors bästa i fokus, inte idéer om nolltolerans eller tom symbolpolitik i främsta rummet.

Förhoppningsvis tar alla delar av Folkpartiet lärdom av Göteborgarna.

Samma tema: Pär Gustafsson, Kristina Palmgren, Helene Odenjung.

Batong istället för hjälp

Vill man komma åt missbruk är inte tvång och hot vägen fram. Vilken tilltro kommer personer som hamnat snett i livet att ha för myndigheter och polisen om hårdhet är det enda de möts av?

I flera länder (Holland & Nya Zeeland) har man märkt att ett närmare och mindre "polisiärt" arbete med missbrukare är betydligt mer fruktbart. Då är chansen större att missbrukare känner tilltro till sociala myndigheter. Deras dödstal bland tunga missbrukare är betydligt lägre än i nolltoleransens land Sverige.

Att tvinga unga till drogtester, utan föräldrarnas medgivande, oavsett hur illa ställt det är med föräldrarna är inte en bra idé och kommer knappast att hjälpa någon. Tough on crime är inte alltid vägen framåt. I synnerhet inte när det kommer till missbruk.

Folkpartiet och drogtester, dålig kombination

Torkild Strandberg, FP kommunalråd från Landskrona har förordat slumpmässiga drogtester i kommunens skolor. Jag, Linda Nordlund (vice i LUF) samt Jessica Presits skrev på Sydsvenskan om detta korkade förslag:

När skall Folkpartiets företrädare inse att värnandet av individens integritet måste vara överordnat kortsiktiga lösningar?Torkild Strandberg, folkpartistiskt kommunalråd i Landskrona och ledamot av partistyrelsen, föreslår frivilliga drogtester av elever i kommunen. Skolverket har sagt ifrån och menar att Strandberg prioriterar kommunens intressen framför elevers integritet. Trots detta envisas Strandberg med att idén är bra.

De allra flesta elever har varken använt droger eller befinner sig i riskzonen. Ändå kräver Strandberg att alla skall omfattas av det slumpmässiga testet.Kränkande är att man gör kroppsliga ingrepp mot en hel grupp, utan att någon misstanke föreligger. I Strandbergs Landskrona är alla elever misstänkta tills motsatsen bevisats.

Det är ett obehagligt synsätt. Den som tackar nej till de frivilliga drogtesterna riskerar att utpekas som missbrukare. Följden blir att man förlorar både föräldrarnas och skolpersonalens tillit.Enligt en utredning leder grupptryck till att vårdpersonal inte upplever sig ha ett val vid frivilliga drogtester, även om inga sanktioner väntar den som säger nej.

Strandberg tycks mena att skolungdomar skall klara av att göra fria val i en situation där vuxna bevisligen inte vågar göra det. Eleverna befinner sig i en beroendeställning gentemot skolan och kan därför inte säga nej.

Vi hoppas att Strandbergs inställning är uttryck för naivitet och inte för en cynisk människosyn ovärdig Folkpartiet.Vi motsätter oss inte att skolorna verkar för att minska drogberoende. Det är den enkla lösningen vi vänder oss emot. Skolvården som blir ansvarig för drogtesterna riskerar att tappa elevernas förtroende. Skolorna sköter sitt arbete mot missbruk bäst genom information och upplysning.

Skolläkaren och skolsköterskan har rätt att drogtesta elever som misstänks missbruka narkotika. Det behövs för att fånga upp dem som är på väg att hamna snett. Stärkta elevhälsoteam som erbjuder både psykisk och somatisk hjälp är en långt bättre lösning än slumpmässiga urinkontroller. Det må vara praktiskt för politiker med moralpanik att passa på att drogtesta när man ändå har ungdomarna samlade i ett klassrum, men det bör inte vara skolans uppgift.

Det är alarmerande att en framstående politiker som Torkild Strandberg så förhastat är beredd att kompromissa med elevers grundlagsstadgade rättigheter. Vi i Liberala ungdomsförbundet är tacksamma för att byråkraterna på Skolverket tar våra grundlagar på större allvar. Frågan om Folkpartiet också gör det är än så länge obesvarad. Jan Björklund bör ta avstånd från Torkild Strandbergs utspel om partiet skall ha något som helst förtroende i integritetsfrågan.

-

Sveriges radio uppmärksammade artikeln.

Se även: Gabriellas blogg, Apelsineld, Liberati, Amanda Brihed, Lars-Erik.